Rena Stöllestan hela dan

Ett rätt stölligt inlägg.

---

 

Sängen heter Stöllestan, det vill säga Vadstena.

Fy te rackarns vilken dag det var igår! Det var som rena Stöllestan* hela dan här. Det började med att jag råkade få syn på nån som har gjort mig fruktansvärt illa. Humöret sjönk nästan ända ner till Kina. Sen gav jag mig iväg till Stormarknaden för några ärenden. Ja, jag skulle handla lite mat och ett par öl eftersom jag fick lite över när alla räkningar var betalda. Och så skulle jag in till Teliabutiken ett ärende å mammas vägnar.

Enligt en digital skylt skulle det vara sex (6) personal som arbetade just då. Jag såg tre (3). Det minimala könumret som var på tur var 50. På min lapp stod det 60. Det segade på. Trots att jag är bra på att köa är det inte nåt jag tycker är särskilt roligt. Därför hoppade jag in till Systemet. När jag kom tillbaka var det fortfarande nummer 50:s tur… Nåja, jag stod och hängde på min kundvagn och blev nästan mer irriterad på en annan kund som flanerade runt i den trånga butiken och suckade och klagade på att det tog sån tid. När det sen blev min tur fattar jag inte varför jag gick dit. Ville jag ha en social kontakt IRL eller vad? Jag hade enkelt kunnat göra ärendet via nätet… DUMHUVE-TOFFLAN! 

Jag var hungrig när jag kom hem. Frukosten hade varit lite torftig, två rostade mackor, så jag hällde upp cornflakes och mjölk med en klick drottningsylt, som fortfarande levde, i en skål. Sen kontaktade jag Massolit förlag via Twitter angående den där boken jag skulle få för recension. Nåt svar fick jag inte först, men det kom ett mejl – med en länk till en e-bok. Och jag läser för bövelen inte e-böcker heller, utan så länge jag kan – för ögon och förstånd – läser jag på gammalt hederligt sätt. Jag skickade en ny tweet till förlaget och talade om att jag inte läser böcker på detta sätt. Efter ett par timmar (!) fick jag till svar att de inte skickar annat än e-böcker till bokbloggare.

Glöm recensionen!

svarade jag då.

Boken lär jag så småningom inhandla och läsa och bedöma som det verk författarna har gjort. Nån recension blir det inte, bara ett kort inlägg om den här bloggen fortfarande existerar då. Men förlaget kan jag dra sig på en tallpinne.

Det var faktiskt varken Telefon-Trollet eller Gud som ringde utan Svenska kyrkan.

Vad var det mer för stölligt som hände den här dan? Jo, bäst som jag satt här hemma vid datorn och försökte vara lite seriös så börjar min fasta telefon att tokringa. Det är bara mamma och idioter till säljare som skiter i att kolla att jag har NIX som ringer på den. Nu såg jag på nummerpresentatören att det var ett Uppsalanummer. Och eftersom jag är i den situation som jag är svarade jag. Fick en ton i örat och sen bröts det. Fem gånger till, med fyra minuters mellanrum ringde det. Ibland svarade jag, ibland tryckte jag bara på luren och sa inget. Det tutade ibland, det las på i andra änden ett par gånger utan tut.

Telia vaknade på Twitter fram på eftermiddagen.

I samma veva som ringandet vaknade Telia på Twitter. De hade sett min bild från Teliabutiken på Instagram och ett antal timmar senare kommenterade de bilden… fast på Twitter. Ja det här med att kommentera saker i rätt kanal tycks inte ens företagen ha koll på. Men just då var det faktiskt OK, för jag kunde fråga om råd kring eftermiddagens telefonterror. Och hör och häpna, jag tror det var Han Där Uppe i egen hög person!!! Eller nej, hans hantlangare här på jorden var det – Svenska kyrkan, fick Telia fram. Ja, det var inte Kyrkan som ringde utan en fax eller nåt som stod nånstans inom Svenska kyrkan. Men sen kunde Telia inte hjälpa mig mer och efter sex ringningar upphörde det, tack och lov! Jag fick i alla fall med mig ett tips på en kod jag kan knappa in ifall det händer igen. Det kan hjälpa.

Sista stöllerierna inträffade vid halv sex-tiden i Förorten. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och skjutsade henne till Kreta för att hämta hem pizzor till sig och grabbarna. Medan vi väntade på att bagarna skulle göra sin grej, gick vi in på möbelaffären bredvid. Först ser jag en säng som heter Stöllestan, det vill säga Vadstena. Och sen hör jag karl’n i kassan köööra värsta säljsnacket gentemot en familj, döh. På östgötska…

Sen åkte jag hem och lagade mat och sprättade en öl. Och läste Femina, nummer 15 från den 15 april 1962. Men DET blir ett annat inlägg på en blogg nära dig vars utrymme visst aldrig tycks ta slut..!

*Stöllestan = Vadstena på östgötska

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens Nyheters säljare bryter mot god marknadsetik

Ett ilsket inlägg.

---

 

Säljare: Ring mig inte!

Man skulle kunna tro att ett medieföretag, som jobbar med bland annat marknadsföring, skulle föregå med gott exempel. Dessvärre icke. För en stund sen blev jag uppringd av en säljare från Dagens Nyheter. Säljaren sade sig heta Hans Åkesson. Och han hade inte kollat i förväg att mitt mobilabonnemang är registrerat i NIX-registret.

Jag har haft min mobil registrerad hos NIX ganska länge nu. Hos Dagens Nyheter har jag varit kund en gång i tiden, men det är flera år sen. Deras säljare har upprepade gånger ringt och försökt kränga prenumerationer till mig. Varje gång har jag tackat nej och bett dem att inte ringa igen. Nu var det säkert två år sen nån säljare från DN ringde senast.

Men idag ringde alltså Hans Åkesson från DN. Jag frågade direkt vad han ville sälja till mig. Han svarade då att han inte ville sälja nånting. Efter cirka tio sekunder kom det emellertid fram att han ville sälja en prenumeration till ett förmånligt pris till mig med anledning av att DN firar 150 år i år.

Då vill du ju visst sälja nåt till mig!

svarade jag. Jag frågade sen om han hade kollat mitt mobilnummer gentemot NIX-registret. Det hade han inte. Därefter försökte han sig på en lång harang om att NIX-registret inte fungerar om ens telefonnummer finns på nätet. Jag avbröt förstås säljartugget och sa att han och Dagens Nyheter, genom sitt ringande till mig, bryter mot god marknadsetik och regler som näringslivet själv har ställt upp. Därpå talade jag om att jag skulle anmäla telefonsamtalet till DM-nämnden och så la jag på drog jag bort samtalet.

Så här skrev jag bland annat i min anmälan till DM-nämnden:

[…] Jag blev uppringd på min privata mobil, som jag har anmält till NIX-registret sedan länge, av Hans Åkesson, säljare på Dagens Nyheter. Dagens Nyheter har tidigare ringt flera ggr och velat ragga mig som prenumerant. Jag har bett dem sluta ringa mig. Nu var det säkert ett år sedan någon ringde.

Den som ringde idag påstod först att han inte ville sälja någonting. Efter tio sekunder framkom det emellertid att han ville sälja en prenumeration till ”fördelaktigt pris med anledning av DN:s 150 års-jubileum”.

Jag frågade om han hade kollat med NIX-registret och det hade han inte, sa han. Därefter kom en lång harang om att NIX-registret inte fungerar etc eftersom privatpersoners telefonnummer finns ”på nätet”. […]

Nu behandlar nämnden ärendet. Det som händer är att man som anmälare får ”rätt” eller ”fel”. DM-nämndens prövning leder till ett uttalande som bland annat publiceras på nämndens hemsida. Det händer alltså inte så mycket, men det är ändå en principsak. Och förhoppningsvis, om jag får rätt i min anmälan, får Dagens Nyheter skämmas lite, åtminstone.

Så här arbetar DM-nämnden!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Veckans sista dag: snurrande tankar, felaktiga länkar och en doft av äpplen

Ett inlägg om veckans sista dag.

Det var lite rastlöst idag för min del. Många tankar snurrar just nu. Helgen har varit omtumlande. Den liksom började dåligt och fortsatte… helt väldigt bra. Mycket att tänka på gjorde att jag lämnade Himlen ganska tidigt idag. Det är inte alltid lätt, jag vill ju vara med min kära. Men jag är också min egen hårdaste domare och slavdrivare och det var en del som skulle göras idag.

Min kära.

När jag kom hem tyckte jag att kyl och frys uppförde sig lite som barn när de har nåt fuffens för sig: de var tysta. En kall hand kramade hjärtat, fick mig att uppsöka toaletten och under en ganska lång stund fundera om jag skulle behöva köpa nya vitvaror. Men nej! Tack och lov inte ännu… Lite senare i afton upptäckte jag dock att min kaffeperkolator läcker. Så det kan bli en tur till nån elfirma i alla fall endera dan… Eller också är det jag som påverkar elektriska prylar runt omkring mig. Du såg kanske vad jag gjorde med Jerrys dator igår…

Poltergeist?

Parkerade mig framför min egen dator efter att ha packat upp mina grejor och de varor jag hade inhandlat på vägen hem. Skrev. Försökte läsa in mig lite lagom inför tisdag. Sökte tre jobb. Det hade kunnat bli fyra, men ett webbformulär hos ett företag krånglade.

Igår fick jag förresten svar på mina och några ytterligare personers kommentarer angående felaktiga länkar i en lediga tjänster-grupp på LinkedIn. Jag fick ett långt svar där ansvarig berättade att h*n startat och driver gruppen på ideell basis och att h*n därför inte hinner svara så ofta på kommentarer. Jag hade skickat min förra kommentar i augusti, nu hade frågan aktualiserats av en annan person och jag upprepade min fråga. Men jag tänkte först, att det antingen var min dator som krånglade eller jag som var dålig på LinkedIn. Det var inte förrän i augusti som jag startade kontot där, tror jag, och jag kan inte allt än.

Nu fick jag tipset av den som driver just den här gruppen att gå in på den ursprungliga webbplatsen direkt i stället. Det var ett ganska långt svar, men det sa mig faktiskt ingenting annat än att jag uppfattade – mellan raderna – att personen som driver gruppen hade känt sig kritiserad. Det var absolut inte meningen. Ibland är det baske mig inte lätt att veta vad man får säga och vad man inte får säga. Men om nåt inte fungerar är det kanske bra att få veta det..? Självklart hittade jag för länge sen en annan lösning, men när frågan aktualiserades, ville jag veta hur det låg till. Och när inte bara ytterligare en person utan också en tredje person hade samma fel, kunde det ju liksom varken vara fel på mig eller min dator. Jag tycker att den här gruppen är bra, men jobben som finns där har jag oftast hittat på annat ställe först. Och det blir ju lite dumt när vissa länkar inte fungerar. Man tappar lite intresse då. (Undras om jag åker ur gruppen nu..?)

En del länkar fungerar inte.

Mamma fick ett samtal och hon pratade i nästan 42 minuter. Men det var inte så mycket ältande idag, mest mot slutet och då, som så ofta, om hennes städning. Jag tycker annars att mamma är duktig som har klarat och klarar sig så bra som hon gör efter det som hände sommaren 2006. Ibland får jag känslan av att hon gått vidare bättre än vad jag har kunnat.

Till middag blev det körv, kycklingchorizo med bröd och räksallad. Jag har läst och läst, för min bok på gång är såå spännande. Men jag får ont i huvudet, trots att jag använder läsglasögon utanpå linserna. Det är jobbigt, men jag vet att det finns de som har värre krämpor, så det är bäst att jag är tyst.

En av mina förföljare ringde och knäppade sig på min fasta telefon. Men jag har fått käft nu och bad personen för sjuhundrfyrtiofjärde gången att sluta ringa hit och sen la jag på. Men herrejisses, hur många år orkar dessa sjuka människor hålla på och förfölja andra?

Spöade en och annan i Wordfeud, messade med ett par kömpisar, men det som krönte den här veckan började klockan 21 på SvT1: Bron! Fy te rackarns så bra och spännande den TV-serien är! I kväll blev det också en del sorgliga känslor. Och nästa söndag går sista delen…

Det var kallt i mitt hem nu i kväll och jag ser att utomhustemperaturen ligger på ett par minusgrader. Jag har tänt ljus som doftar äpple och jag har tryckt i mig lite cheddarostbågar. I morgon inleds min storstädning med köket… Jag är taggad!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

NIX!

NIX! Det är vad jag säger direkt när det ringer telefonförsäljare. Tursamt nog kan man anmäla sig till tjänsten NIX också. Men otursamt nog kan NIX bara spärra fasta telefoner mot oönskade säljare och inte mobiltelefoner.

NIX!!!

Jag kan bara hoppas på en snar förändring. Skälet är att jag tror att allt fler av oss säger upp våra fasta telefonabonnemang och har mobiler i stället. Då vore det väldigt skönt att kunna hindra säljarsamtal.

Inom loppet av ett par timmar kom lika många säljarsamtal till min mobil. Det ena var från Linus på ett företag jag inte minns namnet på och som ville sälja en pensionsförsäkring, det andra kom från Linnea på Swedbank där enbart var kund en gång när jag var 18 eftersom jag behövde ett lönekonto. (Undrar förresten om Linus och Linnea är i maskopi, det verkar lite så…)

När båda hade rabblat sin första mening avbröt jag dem bestämt och sa att jag aldrig köper nånting via telefon och att jag vill att de aldrig mer ringer hit. Sen la jag på.

Och så lär jag få fortsätta. För det ser ju ut som om de ringer från vanliga telefonnummer och eftersom jag bland annat har sökt jobb måste jag svara. Ibland ringer de från skyddade nummer, men såna samtal måste jag också ta eftersom det kanske är från Sjukstugan i Backen.

Så, snälla NIX, gör nånting åt alla säljare som ringer till min mobil! Jag vill inte prata med dem!

Livet är kort.

Read Full Post »