Rena Stöllestan hela dan

Ett rätt stölligt inlägg.

---

 

Sängen heter Stöllestan, det vill säga Vadstena.

Fy te rackarns vilken dag det var igår! Det var som rena Stöllestan* hela dan här. Det började med att jag råkade få syn på nån som har gjort mig fruktansvärt illa. Humöret sjönk nästan ända ner till Kina. Sen gav jag mig iväg till Stormarknaden för några ärenden. Ja, jag skulle handla lite mat och ett par öl eftersom jag fick lite över när alla räkningar var betalda. Och så skulle jag in till Teliabutiken ett ärende å mammas vägnar.

Enligt en digital skylt skulle det vara sex (6) personal som arbetade just då. Jag såg tre (3). Det minimala könumret som var på tur var 50. På min lapp stod det 60. Det segade på. Trots att jag är bra på att köa är det inte nåt jag tycker är särskilt roligt. Därför hoppade jag in till Systemet. När jag kom tillbaka var det fortfarande nummer 50:s tur… Nåja, jag stod och hängde på min kundvagn och blev nästan mer irriterad på en annan kund som flanerade runt i den trånga butiken och suckade och klagade på att det tog sån tid. När det sen blev min tur fattar jag inte varför jag gick dit. Ville jag ha en social kontakt IRL eller vad? Jag hade enkelt kunnat göra ärendet via nätet… DUMHUVE-TOFFLAN! 

Jag var hungrig när jag kom hem. Frukosten hade varit lite torftig, två rostade mackor, så jag hällde upp cornflakes och mjölk med en klick drottningsylt, som fortfarande levde, i en skål. Sen kontaktade jag Massolit förlag via Twitter angående den där boken jag skulle få för recension. Nåt svar fick jag inte först, men det kom ett mejl – med en länk till en e-bok. Och jag läser för bövelen inte e-böcker heller, utan så länge jag kan – för ögon och förstånd – läser jag på gammalt hederligt sätt. Jag skickade en ny tweet till förlaget och talade om att jag inte läser böcker på detta sätt. Efter ett par timmar (!) fick jag till svar att de inte skickar annat än e-böcker till bokbloggare.

Glöm recensionen!

svarade jag då.

Boken lär jag så småningom inhandla och läsa och bedöma som det verk författarna har gjort. Nån recension blir det inte, bara ett kort inlägg om den här bloggen fortfarande existerar då. Men förlaget kan jag dra sig på en tallpinne.

Det var faktiskt varken Telefon-Trollet eller Gud som ringde utan Svenska kyrkan.

Vad var det mer för stölligt som hände den här dan? Jo, bäst som jag satt här hemma vid datorn och försökte vara lite seriös så börjar min fasta telefon att tokringa. Det är bara mamma och idioter till säljare som skiter i att kolla att jag har NIX som ringer på den. Nu såg jag på nummerpresentatören att det var ett Uppsalanummer. Och eftersom jag är i den situation som jag är svarade jag. Fick en ton i örat och sen bröts det. Fem gånger till, med fyra minuters mellanrum ringde det. Ibland svarade jag, ibland tryckte jag bara på luren och sa inget. Det tutade ibland, det las på i andra änden ett par gånger utan tut.

Telia vaknade på Twitter fram på eftermiddagen.

I samma veva som ringandet vaknade Telia på Twitter. De hade sett min bild från Teliabutiken på Instagram och ett antal timmar senare kommenterade de bilden… fast på Twitter. Ja det här med att kommentera saker i rätt kanal tycks inte ens företagen ha koll på. Men just då var det faktiskt OK, för jag kunde fråga om råd kring eftermiddagens telefonterror. Och hör och häpna, jag tror det var Han Där Uppe i egen hög person!!! Eller nej, hans hantlangare här på jorden var det – Svenska kyrkan, fick Telia fram. Ja, det var inte Kyrkan som ringde utan en fax eller nåt som stod nånstans inom Svenska kyrkan. Men sen kunde Telia inte hjälpa mig mer och efter sex ringningar upphörde det, tack och lov! Jag fick i alla fall med mig ett tips på en kod jag kan knappa in ifall det händer igen. Det kan hjälpa.

Sista stöllerierna inträffade vid halv sex-tiden i Förorten. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och skjutsade henne till Kreta för att hämta hem pizzor till sig och grabbarna. Medan vi väntade på att bagarna skulle göra sin grej, gick vi in på möbelaffären bredvid. Först ser jag en säng som heter Stöllestan, det vill säga Vadstena. Och sen hör jag karl’n i kassan köööra värsta säljsnacket gentemot en familj, döh. På östgötska…

Sen åkte jag hem och lagade mat och sprättade en öl. Och läste Femina, nummer 15 från den 15 april 1962. Men DET blir ett annat inlägg på en blogg nära dig vars utrymme visst aldrig tycks ta slut..!

*Stöllestan = Vadstena på östgötska

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Trodde du att jag var färdig nu???

Fy te rackarns vad jag har hållit på i kväll! Jag som var så himla trött idag. Det vete 17 varifrån krafterna kommer, men kommer gör de.

Min ursprungliga plan var att städa badrummet och duschrummet/toan, kanske stryka några gardiner. HA! Jag har börjat att sväva ur ordentligt, våga gå ifrån planer och manus. Det senare gjorde jag igår. Då insåg jag nämligen att församlingen varken ville ha nån predikan eller nån föreläsning utan jobba…

En favoritskylt från verkstan på jobbet!

I kväll har jag i alla fall fått en del gjort, även om det nu blev i fel ordning. Ett tag tyckte jag att jag gjorde allt möjligt och lite här och var, men det blev rätt bra till sist. Så här är en lägesbeskrivning:

• I morse upptäckte jag att en persienn var knäpp. Hittade till sist ett mobilnummer som jag ringde vid 17-tiden. Eventuellt blir felet åtgärdat på måndag. Passade på att kommentera den urusla fönsterputsningen som var gjord idag också. Stora fläckar, en svart, till exempel, på flera fönster…
• Köket är så gott som klart: gardinen hänger uppe, struken och slät, på sin långstång, krukväxterna står i fönstret liksom de två lamporna. Golvet är dammsuget och torkat. Köksbordet är framdraget så att det står under lampan – vore ju lite kul att kunna sitta där och läsa tidningen i morgon. Kvar att göra är att flytta kökssoffan till rätt position, men det kan jag inte göra ensam.
• Sovrummet är helt klart, förutom den knäppa persiennen, dårå. Men jag fick sätta upp gardiner och ställa dit växter och det har jag gjort, liksom dammat, dammsugit och torkat golvet.
• I vardags rummet har jag försökt rengöra de svarta fönsterbrädorna av sten med skokräm (!). Ingen vidare framgång. Men växterna är på plats och porslinsblomman uppknuten i ett av gardinfästena. Golvet framför fönstret är dammsuget och torkat. Kvar att göra är att flytta matsalsbordet på plats och ta in stolar, nån tavla och golvlampan från förrådet. Och så damma och dammsuga och torka resten av golvet, förstås. Gardinen är inte heller struken, utan ligger och väntar på strykbrädan.
• Gästrummet har fått upp en ren och struken gardin och jag har dammsugit och torkat golvet framför fönstret och där sängen ska stå. Sammetsstolen och lilla runda bordet samt nattduksbordet är på plats. På fönsterbrädan tronar kaktusparaden och porslinblomman är fastknuten i gardinfästet. Nu ska sängen vippas ner, mattan läggas på och sista delen av rummet dammsugas och golvtorkas.
• Arbetsrummet har också fått gardin uppsatt och växter i fönstret, till och med en liten lampa! Jag har dammsugit och torkat golvet framför fönstret. Det astunga arkivskåpet är skjutet på plats, men nu vågar jag inte hålla på med möblerna mer, klockan är ju rätt mycket… Så kvar att göra är att flytta datorn och skrivbordet på plats, damma, dammsuga och torka resten av golvet.
• Badrummet och duschrummet/toan är kvar att städa i morgon. Tänkte också försöka ge mig på att rensa röret till handfatet i badrummet, det rinner rätt dåligt där.

Är det nån som inte tycker att jag är ett under av effektivitet??? (Måste få skryta lite!)

Jag har också hunnit telefonera med Fästmön, det känns som om det var evigheter sen. Skulle ha ringt mamma också, men då hade jag inte hunnit så långt som jag har gjort.

Hälen är ondare än ondast, näsan rinner (porslinsblommorna?) och alien är ju som den är (irriterande). Men jag lever fortfarande!

Nu funderar jag på att sprätta en öl och läsa Uppsala-Tidningen. Det är väl inte för sent för det när man, som jag, har skurlov i morgon???

Och… ja just det… Jag uppdaterade mitt virusskydd på datorn också.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fröken Tofflan..?

Nej, nån skolfröken är jag verkligen INTE! Men efter en bastant lunch skulle jag låtsas vara det.

En god, men ganska rörig lunch bestående av skaldjurspaj och sallad. Med vitlöksdressing.

Det var väl inte ultrasmart att ta vitlöksdressing på salladen när man ska undervisa nio små otroligt smarta forskare i ett ganska litet rum… Kanske det var därför eleverna lyste med sin frånvaro..?

Var är eleverna?

Men sen droppade de in, nio till antalet, från en av institution #2:s sektioner. Det var tur att webbansvarig deltog, för det är svårt att gå igenom i både teori och praktik samtidigt. Även Tofflan har liksom sina begränsningar… Det blev bra till slut och efter cirka en och en halv timme var de flesta riktiga fenor på att göra hemsidor. Eller i alla fall… en god bit på väg…

Nu ska jag ta helg och tuffa hem till New Village. Måste handla nåt ätbart på vägen hem innan jag kan slå ner min feta röv rumpan på ballen* och sprätta en öl med tillbehör samt öppna Tacksägelsen för att plöja de fåtal sidor jag har kvar. I morgon bär det av till Himlen igen…

*ballen = balkongen

Read Full Post »