Rörig natt, solig dag

Ett både rörigt och soligt inlägg.

---

 

Tur att jag hittade ett par gamla läsglasögon i jobbväskan. Annars hade jag inte kunnat jobba så bra…

Den gångna natten var jobbig. Eller snarare rörig. Först drömde jag en konstig dröm i vilken jag drog in en kvinna på jobbet. Hon hade en gigantisk och väldigt lynnig son som uppträdde hotfullt mot henne i drömmen. Bara det att han var lika gammal som hon är i verkligheten. Drömmar… Sen vaknade jag flera gånger av att benen krampade. Enligt boken jag började läsa igår har jag troligen diabetes typ 2. Det är i vart fall diagnosen som Wallander får när han är konstant trött och törstig, dricker mycket och har nattliga kramper i benen… Ja, ja, jag vet att jag borde gå och ta lite tester, men… för tillfället laddar jag för tandläkarbesöket på måndag morgon.

En kan inte påstå att morgonen blev mindre rörig än natten. Jag satt och läste alldeles för länge vid köksbordet och kom därför iväg sent till jobbet. Då hamnar en i bilköer och kommer försent. Jag anlände hela fem minuter över åtta till parkeringen utanför jobbet. Inne på kontoret skalade jag av mig ytterkläderna och packade upp jobbväskan med kalender, bok och… eh… nej! Terminalglasögonen låg kvar hemma! Då var det tur att jag hade mina gamla läsbrillor kvar i väskan. Häromdan funderade jag på att plocka ur dem, men så lät jag dem ligga kvar. Reservglasögon är ju aldrig fel att ha med sig. Idag var det helt rätt!

Jag såg solen idag genom några skitiga, men hela, persienner på jobbet…

Natten hade varit kall och det var imma upp på halva fönstren där hemma. Men det är inget fel, påstår männen i BRF-styrelsen och fönsterleverantören. Jag väntar bara på när de ska komma och för tredje eller fjärde gången fixa de irriterande små saker som fortfarande, efter 3,5 år, inte är OK. Det handlar om allt från persienner som har varit trasiga typ hela tiden till ett läckage från en fönsterventil som uppenbarligen gör det kallt i hemmet på vintern och stekande hett på sommaren. Garantin går snart ut…

Morgonen var i vart fall solig och det passade ju bra eftersom jag träffade en riktig Solstråle idag på lunchen! Inte trodde jag till exempel att jag skulle bli glad av att prata om Det Som Hände, men det blev jag. Jag uppfattades nämligen inte som ”fel”. Det var roligt att få nyheter, även om alla nyheter i sig inte var roliga. Livet far inte varsamt fram ens med de unga. Då är det starkt att orka kämpa!

Jag har tragglat med en lay out hela dan idag. Varje gång jag trodde att jag var färdig hittade jag nåt mystiskt fel som jag behövde kolla. Den stackars författaren kände sig nåt lite terroriserad. Samtidigt är det ju viktigt att det blir rätt.

I kväll ska jag se När livet vänder och Maria Wern på TV.

Under eftermiddagen fick jag återigen erfara att livet inte är rättvist, varken för mig själv eller för andra. Tyvärr är det ingen tröst att vi är flera drabbade, det gör det hela bara ännu mer sorgligt. Det är tur att det finns goda arbetskamrater lite varstans här i världen. För goda chefer finns det dessvärre färre av. Jag hade i alla fall glädjen att träffa en av den senare sorten idag. Arbetskamraterna var färre eftersom de var ute på vift.

I kväll missar jag inte När livet vänder klockan 20 i SvT2. Det tycker jag att du som har läst det här inlägget ända till slutet inte heller ska göra. Temat för kvällens program är självmord och det är Sara som berättar. Självmord är nåt vi bara måste våga prata om. Men helst ska vi våga bry oss och agera innan nån tar livet av sig. Efter programmet kan du chatta. Det vill säga mellan klockan 20.30 och 21.30 kan du prata online med både programledaren och producenten Anja Kontor och Caroline, som är volontär på Mind Självmordslinjen. Jag kanske kollar in chatten en stund, men klockan 21 ser jag Maria Wern i Tv4. Mitt liv är lite rörigt just nu och jag behöver koppla av med fiktiva brott.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett barn blev… 25…

Ett firande inlägg.

---

 

25-åringen.

En fattar det inte. Alltså att ens bonusbarn fyller… 25… Som bonusmorsa är en ju evigt ung och mamman ser ju ut som en tonåring fortfarande. Det är visst bara ungarna som blir äldre. I kväll åkte jag till Himlen för att fira vår äldste, Johan.

Det blev ett stillsamt firande med några av de närmaste. Födelsedagsbarnet är inte så mycket för ståhej kring sin person. Men att han är en fin ung man är jag den första att skriva under på. Skapliga presenter i både flytande och fast form levererades. Den bästa presenten hoppas jag innerligt att Johan får i morgon. Jag håller mina tummar hårt, hårt.

Annas goda fikabröd.

Anna hade stressat hem från jobbet och jag anlände sist av gästerna. Jag jobbade lite längre och behövde ta en macka och tanka innan Clark Kent* och jag fortsatte norrut. Som tur är har jag inte noterat nåt läckage idag och det är jag så tacksam för!

Gott kaffe och smaskigt fikabröd bjöds vi på. Jag passade på att lassa assietten full, för jag försöker att bara äta fikabröd en gång i veckan. Vanligen blir det på fredagar när det serveras go-fika på eftermiddagen på jobbet. Men i morgon serveras äckel-fika, det vill säga semla, och semlor äter inte jag – precis som jag inte äter morötter. Dessutom är Annas goda kakor godare rent generellt – även om fredagsfikat på jobbet inte är dåligt (diplomati).

Nån Antikrunda blev det inte i afton för min del – Johan är viktigare. Men i morgon bänkar jag mig i bästefåtöljen och värderar till programmet som jag spelade in på DVD-hårddisken. Fast först ska jag arbeta, luncha med NK** och försöka att inte tappa bort mitt nya passerkort…

Mor och son… Eh nej, jag menar Johans mor och hennes barnbarn. Lucifer och Anna gillar i varje fall varandra.

*Clark Kent = min lille bilman
**NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Läcker(de)t?

Ett blött inlägg om papper.

---

 

Mycket papper blir det på en dag…

Papper kan en ha till mycket. Jag själv jobbar mest digitalt nu för tiden. Eller vid datorn. Men en och annan utskrift på papper blir det! Jag gillar inte att läsa via datorskärmen, även om mina nya brillor är jättebra. Det skulle aldrig falla mig in heller att läsa det som kallas e-bok eller lyssna på en bok – och det säger jag inte bara för att jag kände mig lurad av somliga kring den där kampanjen mot bokmoms på e-böcker som jag ställde upp på utan att få ett jota. Den som känner mig vet att jag älskar fysiska böcker. De ska läsas på gammalt hederligt sätt, de ska gå att ta på, lukta på och helst ska jag få stoppa dem i mina hyllor. På arbetstid läser jag förstås inte mina skönlitterära böcker. Fast jag har alltid med mig min bok på gång i jobbväskan för raster och toalettbesök. Nä, på jobbet läser jag mest annat. Idag blev det… väldigt mycket… Det är lite av ett Sisyfos-arbete. Så snart jag är klar så långt jag förmår är det bara att börja på nästa. Därför blir det en ny rapport i morgon.

Papper skulle jag emellertid ha behövt till Clark Kent*. Igår när jag åkte hem upptäckte jag att det var lite blött på golvet vid passagerarstolen fram. Idag var det torrt, men det blev blött på hemvägen. Det är ju själva F*N! Nu har jag äntligen fått ordning på mina läckande kranar här hemma – och då ska det vara nåt läckage i bilen! Jag kollade när jag kom hem i garaget och det är inte jätteblött och inget som luktar nåt. Hum… får hålla detta under uppsikt, helt klart. Men… om Clark Kent ”stannar” då lär även jag ”stanna”, för hur ska jag ta mig nånstans utan honom? (<== retorisk fråga).

Jag fick ett telefonsamtal på eftermiddagen som först gav mig nån sorts hopp. Sen blev jag besviken och undrade om den som ringde hade

läst men inte förstått.

Så i helgen ska jag sätta mig och skriva koncentrerat innan jag dammsuger. Troligtvis skriver jag ut på papper också. Det gäller att skaffa sig sitt på det torra, så att säga – utan att säga för mycket.

Dags för en McFest innan jag tar tag i kvällens måsten. Skogaholmslimpa rules!

McFest!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyligt och läckage

Ett inlägg om dagen som just har börjat.

Idag är det kyligt. Termometrarna visar runt tre minusgrader. På utsidan av fönstren är det som en tunn hinna av is. (Män intä vilkän iiis som hälst utan klitor-iiis! VA? Varifrån kom denna snuskig röst som pratar värmländska? Är det nån jävla hajk här, eller?)  Jag var lite rädd att det berodde på min putsning, men fann att det var likadant på alla fönster. Det sägs att det ska vara så på dessa nya fönster. De är för täta. För täta? Eh? Fattar inget, men…

Månen vandrar över tysta tennisban(an)…

Sovrummet ska få en genomkörning enligt planen för idag. Det är bra, det, för jag räknar med att det går ganska fort. Måste därefter tvätta håret, tyvärr och sen, ännu mera tyvärr, ge mig ut för att införskaffa en ny perkolator. Min läcker – nej, jag skrev inte att min är läcker! – definitivt lite för mycket nu. Snart är det bara silvertejpen som syns och inte kannan.

Min perkolator – snart mer silvertejp än kanna!..

Jag har redan plockat ner gardinerna och kört igång en maskin med dem. Skälet till brådskan är att jag helst av allt vill sätta upp samma gardiner igen tills jag ska sova eftersom de är mörkläggningsgardiner. De nya persiennerna är ett skämt och glipar här och var och släpper in det obarmhärtiga ljuset som jag störs så ofantligt av – till och med i ljusfattiga november…

Annars finns det inte så mycket i sovrummet som ska dammas eller torkas av. Det finns en säng, garderober, en TV, två sängbord, en kista (nej, inte min utan mammas brudkista som jag har ärvt i förtid. Denna möbel är för övrigt gjord av min morfar Snickaren!) och eh… en bokhylla. Du är väl inte förvånad över det sistnämnda? Men faktum är att jag inte har så många böcker i just den hyllan, mest DVD-filmer och tidskrifter. Sen ligger min att-läsa-hög där också. Den är rätt stor för tillfället, vilket är härligt!

Min nuvarande att-läsa-hög är ungefär de enda böcker som finns i sovrummet. Ungefär, alltså… Det förekommer ytterligare en och annan. Notera varannan deckare! Från toppen till botten: Carin Gerhardsen, Göran Tunström, Thomas Bodström och… äsch då, ytterligare två deckare, av John Verdon och Tove Nilsen.

Gissningsvis kan man putsa fönster även i minusgrader, men jag tänkte vänta en liten stund till så det blir lite varmare. Möjligen att jag söker de tre jobb som jag har sparat till idag, men motivationen är inte så hög, av nån anledning.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta, för jag tar ju paus vid datorn då och då, som bekant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi har alla sår och skador…

Visst är det så. Att vi alla har sår och skador av endera slaget. En del syns, annat inte. Men det finns saker som gör ont, som har gjort ont, som har blivit till ärr. Ärr som svider när vi skrapar lite på dem… Jag tänker inte gå närmare in på detta, utan lämnar det upp till dig att fundera. Fast jag vill inte att du ältar och sätter på dig den där O-koftan. Ibland är det bara nyttigt att reflektera över varför man agerar och reagerar på vissa sätt. Det kan handla om gamla sår och skador. Vi måste vara lite lyhörda och försiktiga, inte bara mot oss själva utan gentemot andra. Inte bara såsom jag ofta gör, vräker ur mig att folk är

idioter

eller

puckon.

Det kanske finns vissa orsaker till det. *TAR MIG SJÄLV I ÖRAT*

 

Till och med Clark Kent har en skada, en skada som jag måste på igen för att försöka få till. 

Igår morse stod polisen med fartkamera på en raktsträcka nära jobbet. En raksträcka där många ofta och gärna kör för fort – helt förståeligt. Jag blev varnad för denna sträcka och polisens täta kontroller här redan i september förra året. Men först igår fick jag se dem stå och filma. Och jag höll hastigheten – jag hade ju blivit varnad.

I morse hamnade jag bakom

en idiot

som uppenbarligen bara hade 38 på sin hastighetesmätare, oavsett om det var 30 eller 50 på sträckorna vi körde. Sånt kan göra mig fullkomligt galen, för jag gissar att föraren pratade i mobilen eller nåt. Och då tycker jag att det är berättigat att få kalla folk

idiot.

För det är faktiskt farligt. Man kör så okoncentrerat. Om jag pratar i mobilen ibland när jag kör, vilket händer en till två gånger om året, blir det genom blåtand. Då kan jag åtminstone använda båda händerna till bilkörningen.

Igår kväll var vi ute på tur för att göra några ärenden. På ett ställe hade nån ställt ut stora lådor med blommor i slutet på en gata, antagligen för att man inte ska köra för fort där. OK, jag tycker blommor är fint – utom som mönster på textil – men det är ganska idiotiskt att ställa stora blomlådor just där. Det går nämligen inte att köra fortare än 30 där eftersom det är en skarp kurva. Ska man samtidigt väja för sex blomlådor och köra slalom är det hur lätt som helst att antingen braka in i nån låda eller braka ner i diket.

I morse vaknade jag fem minuter före alarmet skulle gå på. Och det var tur eftersom nånting forsade ur mig. Det blev till att ställa sig i duschen genast. Jag hatar verkligen det här, jag är så trött, så trött. Redan igår kväll kände jag den där märkliga tröttheten sätta klorna i mig. Fast jag förstod inte vad det var – som vanligt. Nu ska jag försöka klara av den här arbetsdagen och i morgon, de två dagar som brukar vara värst i det här sammanhanget. En bra sak, emellertid, är de inlägg till mina hälar jag köpte! Nu har jag använt dem en hel dag och den onda hälen känns mindre ond!

Min vattenflaska på jobbet har också en skada och läcker. Tejpen var ett misslyckat försök att stoppa läckaget. I natt har flaskan stått i min kaffemugg och där finns nu cirka en centimeter vatten… Dags att köpa ny vattenflaska, alltså.

Idag blir det diverse jobb med startsidan och lite småplock på intranätet. Intervjuerna, utom en som är inbokad nästa vecka, har jag lagt på is över sommaren. Alla som ska gå på semester snart hetsar, vi som ska vara kvar ett tag till börjar slå av på takten…

*Clark Kent = min sårade lille bilman

Read Full Post »

Tisdagstrams och -allvar

Tack alla som lämnat tips på vad vi kan göra på semestern! Men nu var det ju Fästmön som efterfrågade lite tips på sin blogg, inte jag på min… 😉 Jag är nämligen helt övertygad om att vi lär få fullt upp! Anna efterlyste kanske egentligen inte heller just aktiviteter utan om nån känner till nåt gayställe som är bra. Så den som har nåt tips kan gärna skriva ner det i en kommentar hos Anna! Som sagt är jag själv inte orolig för att vi får tråkigt och inte kan hitta på nåt att göra, men ett bra gayställe vore ju alltid kul att gå till och jag vet faktiskt inget.

Vädret fortsätter att vara skit! Det är väl rätt typat semesterväder, med andra ord… Vi har tagit fram kräftor för tining. Dessa ska ätas i afton tillsammans med var sin öl och ett par droppar Östgöta sädes. Det finns väl inget mer augusti än kräftor med snaps???

Kräftor och var sin ”klar”…

                                                                                                                                                       Tyvärr upptäckte vi ett litet läckage i paketet när vi kom hit i söndags. Därför får vi hoppas att det inte var nåt fel på kräftorna så vi blir sjuka och inte kommer iväg på vår lilla semestertripp. Det vore ju inte kul att tvingas stanna här bland alla nyfikna piiiipööööl…

Dåliga skaldjur kan innebära dålig mage, vilket får mig att tänka på Ola Larsmos roliga efterlysning av madame Lavemang i dagens lokalblaska. Detta efter att han funnit henne i Lars Anderssons roman Bikungskupan. Men frågan är nu om hon har funnits på riktigt! Vi fnissade glatt åt detta, kissåbajs-humor ÄR rolig humor!

Nu ska jag nog gå och tvätta min mun med tvål – eller åtminstone borsta tänderna – innan jag tvagar kropp och hår rena i duschen. Idag väntar en utflykt till Stormarknaden, i morgon troligen en utflykt till Förorten.

Read Full Post »