Rena Stöllestan hela dan

Ett rätt stölligt inlägg.

---

 

Sängen heter Stöllestan, det vill säga Vadstena.

Fy te rackarns vilken dag det var igår! Det var som rena Stöllestan* hela dan här. Det började med att jag råkade få syn på nån som har gjort mig fruktansvärt illa. Humöret sjönk nästan ända ner till Kina. Sen gav jag mig iväg till Stormarknaden för några ärenden. Ja, jag skulle handla lite mat och ett par öl eftersom jag fick lite över när alla räkningar var betalda. Och så skulle jag in till Teliabutiken ett ärende å mammas vägnar.

Enligt en digital skylt skulle det vara sex (6) personal som arbetade just då. Jag såg tre (3). Det minimala könumret som var på tur var 50. På min lapp stod det 60. Det segade på. Trots att jag är bra på att köa är det inte nåt jag tycker är särskilt roligt. Därför hoppade jag in till Systemet. När jag kom tillbaka var det fortfarande nummer 50:s tur… Nåja, jag stod och hängde på min kundvagn och blev nästan mer irriterad på en annan kund som flanerade runt i den trånga butiken och suckade och klagade på att det tog sån tid. När det sen blev min tur fattar jag inte varför jag gick dit. Ville jag ha en social kontakt IRL eller vad? Jag hade enkelt kunnat göra ärendet via nätet… DUMHUVE-TOFFLAN! 

Jag var hungrig när jag kom hem. Frukosten hade varit lite torftig, två rostade mackor, så jag hällde upp cornflakes och mjölk med en klick drottningsylt, som fortfarande levde, i en skål. Sen kontaktade jag Massolit förlag via Twitter angående den där boken jag skulle få för recension. Nåt svar fick jag inte först, men det kom ett mejl – med en länk till en e-bok. Och jag läser för bövelen inte e-böcker heller, utan så länge jag kan – för ögon och förstånd – läser jag på gammalt hederligt sätt. Jag skickade en ny tweet till förlaget och talade om att jag inte läser böcker på detta sätt. Efter ett par timmar (!) fick jag till svar att de inte skickar annat än e-böcker till bokbloggare.

Glöm recensionen!

svarade jag då.

Boken lär jag så småningom inhandla och läsa och bedöma som det verk författarna har gjort. Nån recension blir det inte, bara ett kort inlägg om den här bloggen fortfarande existerar då. Men förlaget kan jag dra sig på en tallpinne.

Det var faktiskt varken Telefon-Trollet eller Gud som ringde utan Svenska kyrkan.

Vad var det mer för stölligt som hände den här dan? Jo, bäst som jag satt här hemma vid datorn och försökte vara lite seriös så börjar min fasta telefon att tokringa. Det är bara mamma och idioter till säljare som skiter i att kolla att jag har NIX som ringer på den. Nu såg jag på nummerpresentatören att det var ett Uppsalanummer. Och eftersom jag är i den situation som jag är svarade jag. Fick en ton i örat och sen bröts det. Fem gånger till, med fyra minuters mellanrum ringde det. Ibland svarade jag, ibland tryckte jag bara på luren och sa inget. Det tutade ibland, det las på i andra änden ett par gånger utan tut.

Telia vaknade på Twitter fram på eftermiddagen.

I samma veva som ringandet vaknade Telia på Twitter. De hade sett min bild från Teliabutiken på Instagram och ett antal timmar senare kommenterade de bilden… fast på Twitter. Ja det här med att kommentera saker i rätt kanal tycks inte ens företagen ha koll på. Men just då var det faktiskt OK, för jag kunde fråga om råd kring eftermiddagens telefonterror. Och hör och häpna, jag tror det var Han Där Uppe i egen hög person!!! Eller nej, hans hantlangare här på jorden var det – Svenska kyrkan, fick Telia fram. Ja, det var inte Kyrkan som ringde utan en fax eller nåt som stod nånstans inom Svenska kyrkan. Men sen kunde Telia inte hjälpa mig mer och efter sex ringningar upphörde det, tack och lov! Jag fick i alla fall med mig ett tips på en kod jag kan knappa in ifall det händer igen. Det kan hjälpa.

Sista stöllerierna inträffade vid halv sex-tiden i Förorten. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och skjutsade henne till Kreta för att hämta hem pizzor till sig och grabbarna. Medan vi väntade på att bagarna skulle göra sin grej, gick vi in på möbelaffären bredvid. Först ser jag en säng som heter Stöllestan, det vill säga Vadstena. Och sen hör jag karl’n i kassan köööra värsta säljsnacket gentemot en familj, döh. På östgötska…

Sen åkte jag hem och lagade mat och sprättade en öl. Och läste Femina, nummer 15 från den 15 april 1962. Men DET blir ett annat inlägg på en blogg nära dig vars utrymme visst aldrig tycks ta slut..!

*Stöllestan = Vadstena på östgötska

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att fira en mamma

Ett inlägg om firande och resande av olika slag.

---

 

Ett par minuter efter att den här bilden togs kom mamma på att hon glömt att stänga av kaffeperkolatorn hemma.

Det var mot slutet av dan, klockan var närmare halv sex än fem, som tjejen här till höger satt i Tranås och fikade och plötsligt kom på en sak…

Vet du, jag stängde inte av kaffeperkolatorn innan vi for hemifrån. Eller gjorde du det?

Jag höll på att sätta kaffe och kaka i halsen. Vi hade nämligen lämnat hemmet på förmiddagen. Skulle det nu finnas ett hem att återvända till för mamma? Det vore just ett snyggt sätt att fira den här dagen, hennes åttionde födelsedag… Men vi tar det från början, så får du hänga med på en del av firandet!

En underlig, musicerande figur.

Mammas dag inleddes faktiskt med sång av en underlig figur. Ja, jag tycker att man ska sjunga för den som fyller år. Sen kan det ju bli jobbigt på olika sätt, men mamma gav mig, för första gången på nästan 50 år, beröm för min sångröst. Gången före det var när jag gick på lekis, var fem år och sjöng När juldagsmorgon glimmar på nån terminsavslutning.

Hur som helst lyckades jag få upp mamma ur sängen. Jag höll ett tänt ljus i handen och sjöng Ja må hon leva och avslutade med Sankta Lucia. Mamma for säkert upp av rena förskräckelsen. Jag hade tänkt runda av med Nu är det juli igen för det är det ju, men nånstans inser även jag mina begränsningar.

Presenter.

Presentbordet bestod av gröna paket, en lila påse och en bunt med kuvert. Och dan innan hade mamma fått en blomma av min vän I. I de gröna paketen var det mest småsaker från mig, men i den lila påsen låg huvudpresenten: en mobiltelefon från Fästmön och mig. Den skulle genast prövas, tyckte jag. Det vara bara det att skiten inte funkade…

Vad göra när vi har planerat söndagsskola med mobillektion? Jag fick slänga på mig kläder, springa (!) upp till stan och dödsföraktande kasta mig under gallergrindarna, först av alla köande till Teliabutiken i Metropolen Byhålan. Det verkar vara ett exotiskt utflyktsmål eller nåt, för ”alla” var där. Det visade sig att säljaren jag hade köpt mobilen av i torsdags hade satt in sim-kortet fel. En kvinnlig säljare rättade till det hela och jag kunde springa tillbaka hem till mor, slänga i mig ett par jordgubbar och lite kaffe och borsta tänderna. Klockan 11.20 satt vi i bilen på väg mot Örserum och Hotell Örensbaden. Då hade jag också hunnit gnussa bort fågelskit på bilen.

Vi hade inga planer på att stanna över natt, men lunch var bokad åt oss. Mamma träffade en gammal bekant, vi promenerade i solen och sen kom vi till dagens allvar: att göra ett avslut. Det gick väldigt bra och mamma sa upprepade gånger att det var helt rätt. Nu planerar hon att bo över några dar – nästa sommar. Vi får hoppas att det blir möjligt.

Ett avslut vid vatten.

Mammas vän var en mycket vänlig man vars sista minne av min pappa var en åktur med resväska till en busshållplats. Ett dygn senare fick jag ringa den vänlige mannen och berätta att min pappa inte fanns i livet längre. Min pappa slutade sitt liv i vattnet.

I vattnet nedanför den här bryggan slutade pappa sitt liv.

 

Ljuvlig chokladkaka på Moas i Tranås!

Det var sen eftermiddag när mamma och jag satt i bilen igen. Vårt mål var att stanna i Tranås, där vi hade bott några år när jag var småtting på riktigt, och dricka födelsedagskaffe. Tranås är mest känt för att där finns en enda gata, Storgatan. Där finns också ett enda kafé, nämligen Moas. Så vi hade tur! Kaffet var gott, kakan en sann läckerbit som smekte gommen och personalen vänlig och hjälpsam. Det var då mamma kom på det där med perkolatorn. Vi hade ett par valmöjligheter, men om huset hade brunnit ner tack vare en torrkokande perkolator, så var det med all säkerhet redan hänt. Så vi satt lugnt kvar och fikade färdigt innan vi for tillbaka till Metropolen.

Och mammas hem stod kvar. Jag gick in och stängde av perkolatorn. Eftersom den innehöll lite kaffe hade den inte kokat torrt och var inte förstörd. Mamma fick den av mig till Mors dag i maj, så det hade känts ganska surt.

Vi inhandlade några blommor och for sen vidare för att hälsa på pappa, mormor och morfar. Mamma berättade för dem om sin dag. Min lilla mamma är nu alltså 80 år. Pappa blev 78 och mormor bara 59, så mamma har jobbat sig igenom livet bra. Hon är mycket nöjd med sin dag och det glädjer en dotter som inte kunde fira sin mamma riktigt så som hon hade önskat.

Tack till Anna, I, mammakusinen B med familj, FEM, Jöran, Lena och några till som kom ihåg mammas dag och bidrog till att fira henne, på olika sätt!

Jag och mamma.

Nu har lördagen sen ett tag varit söndag. Jag hjälpte mamma med att hyfsa en chokladask. Vilken tur att hon fick två… Om en liten stund ska jag släcka lampan. Det har varit en fin dag även för mig. Avslut är viktiga att göra även om det tar nio år.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tack för 50 procents hjälp, Telia!

Ett inlägg om ett inköp hos Telia som jag är missnöjd med.

Den 18 juli köpte jag en ny mobil. Skälet var att jag skulle lämna tillbaka min tjänstemobil före månadsskiftet juli-augusti. Och en mobil måste man ju ha – så att, i mitt fall, alla jätteintresserade arbetsgivare kan nå mig.

Samma dag var Johan här och hjälpte mig städa förrådet. Det gick undan, så när vi var klara föreslog jag ett besök på Stormarknaden för att kolla mobil. Johan hängde med. Jag ville gå till Teliabutiken och titta. Ett skäl var att jag hade en trasig mobil med Teliabonnemang, ett annat att jag tycker att Telia har funkat så bra för mobilen, men även det fasta telenätet.

Jag skulle TITTA på en ny mobil. Det blev… ett inköp! Och skälen till det var att Telia hade ett bra erbjudande just då, men också att jag skulle få hjälp att föra över mina privata prylar från tjänstemobilen till den nya. Erbjudandet gällde iPhone 5. Jag tog ett mellanabonnemang som skulle ge mig 1 500 fria samtalsminuter, lika många fria sms och så 3GB fri surf. Tjänstemobilen var en iPhone 4S som fungerat bra, förutom kameran.

Det blev en iPhone 5.

Det första jag upptäckte när jag skulle testa mobilen samma kväll var att i princip ingenting hade blivit kopierat från tjänstemobilen – förutom sms:en (minst intressanta eftersom de flesta är ”färskvara”). Satte mig därför och skrev in kontaktuppgifter manuellt liksom kalendarieuppgifter. Flera av apparna fick jag ta bort och ladda ner igen. Inte lätt med alla jäkla lösenord, men jag fick till det till sist. En hel jäkla kväll tog det – förutom de två timmar Johan och jag fick häcka på Stormarknaden medan tjejen i Teliabutiken skulle kopiera över saker och ting. (HA!)

Men det räckte inte med att endast sms:en hade blivit kopierade. Jag upptäckte ett annat problem: Min nya, fina mobil hade svårt att hitta min router och det var urdålig täckning. Jag har inte hört nån i bekantskapskretsen som har haft detta problem med sin iPhone 5, så jag skulle då bli den första. Tyvärr har mina efterforskningar på nätet visat att modellen OFTA har problem med trådlösa hemmanät.

Först har jag kollat så att det inte är fel på min router. Jag har fått viss hjälp via Twitter och per telefon (fast sådan) av Telenor och Bredbandsbolaget (jag har avtal om trådlöst och fast med Bredbandsbolaget). Men ingenting de gjorde från sitt håll hjälpte. När jag placerade routern på golvet i ett av mina rum blev det marginellt bättre. Men… hos Fästmön har jag samma problem – dålig kontakt med hennes router och dålig täckning. Fast… jag kan ju liksom inte möblera om hemma hos andra…

Igår upptäckte jag, via appen Mitt Telia (jättebra app, för då har man koll på hur mycket man ringer, messar och surfar för!) att jag dessutom inte tycks ha 3GB:s fri surf, för en avgift var påförd. Vad var nu detta? Idag tog jag kvitton etc och åkte tillbaka till butiken.

Fick jag nån hjälp? Tja, 50 procent, kanske man kan säga om man är snäll. Surfavgiften löstes galant. Det visade sig att den tillhörde min gamla mobil.

Återstod Wi-Fi-problemet. I butiken var det naturligtvis inget problem att hitta Wi-Fi-nätet. Det är aldrig några problem att hitta det nätet i surfzonerna. Det är trådlösa nätverk hemma som är problem. Jag fick veta att en återställning av mobilen kanske – KANSKE! – fixar till det hela. Det skulle innebära att jag får kopiera, tömma och sen föra tillbaka. Men jag kan inte det. Jag vet inte hur man gör. Vad jag förstår måste jag ladda ner nåt program och göra det via datorn. Bara det alla mina tre datorer är helt kassa och jag tror inte att hårddiskarna pallar för ny mjukvara.

Frågan jag måste ta ställning till nu är om det är värt att göra en återställning på mobilen och ytterligare en gång sitta och lägga in allting. Eftersom det bara KANSKE löser mitt problem känner jag mig inte så sugen på att testa. Men detta måste jag alltså göra först innan jag kan få vidare hjälp – för det KAN vara ett mjukvarufel.

Alltså jag avskyr sånt här! Tekniska prylar ska bara funka! Eller… rättare sagt… Jag sa ju att det var en förutsättning för köpet att allt utom bilderna (de var så jävla många) och jobbmejl skulle kopieras över, jag bad om hjälp med detta och säljaren lovade att utföra detta. Men det funkade alltså inte!

Får fundera över det hela ett tag till. Såna här energislukarproblem hanterar jag inte så bra just nu, det är bara att inse.

Livet är kort. Och fullt av problem att försöka lösa.

Read Full Post »

Spontansöndag och arbetsfri måndag

Ett inlägg om gårdagskvällen och dagen idag.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig eller tror. Inte kändes det särskilt roligt att skiljas från Fästmön vid centralen igår eftermiddag. Men hon skulle ju hem till barnen och jag hem till mitt. Bara det att saker och ting kan ändra sig i en handvändning och en timme senare plingade hon på hemma i New Village. Folk som såg oss här, först mig med resväska, sen Anna 60 minuter efteråt med resväska, trodde säkert att vi var skitosams. Det var vi inte. Det har vi aldrig varit. (Bara sura och förtörnade, aldrig skitosams.) Vi fick söndagen och natten till måndagen också! Lite spontansöndag, kan man säga!

Medan jag inväntade Annas ankomst ringde jag mamma och packade upp. Det gick ganska fort, för telefonen började ladda ur och packningen var liten. Jag hade ju inte shoppat en pryl. Därefter satte jag mig vid datorn för att sortera bilder och försöka få till ett bildspel här. Insåg att det mest var tramsbilder från våra egna upptåg, vilket säkert nån har synpunkter på. Men då behöver man ju inte titta.

Framåt tidiga kvällen promenerade vi bort till Maestro. Det var fortfarande jättevarmt ute, så linne upptill var det som gällde. På restaurangen var det ganska mycket folk, men vi fick ett bord ute i hyfsad skugga. En unge levde rövare och servitören var seg, annars blev det en trevlig måltid. Vi åt faktiskt pizza och drack var sin öl till.

Quattro formaggiopizza blev mitt val. Inte en droppe tomatsås, men däremot chiliflagor gjorde den torr och het.

Min pizza, quattro formaggio, hade inte en droppe tomatsås på sig. Det gjorde att den kändes väldigt torr. Däremot hade nån strösslat chiliflagor över den. Det var jag inte beredd på, så jag fick lite svårt att andas ett tag. Mycket ruccola ovanpå är gott, men det blev nästan i mesta laget.

Vi hann hem lagom till Miss Marple och sen blev det sänggång pronto. Anna skulle ju upp och jobba och jag ville ju såklart förlänga tiden med henne genom att skutta upp och skjutsa.

I morse vaknade vi till en ny solig och varm dag. Ser inte ett moln på himlen utanför mitt arbetsrumsfönster. Det känns konstigt att inte åka till nåt arbete idag, men det är bara att gilla läget. Så här lär det bli nu – men inte alltför länge, hoppas jag. Jag har klippt bandet – såväl det till jobbet som det till Pride. Eller nej, inte riktigt…

Plastbandet till Stockholm Pride är av. Fast jag kunde faktiskt inte klippa det, men väl dra ut handen genom det.

Mina planer för dagen är att först röja upp lite här, kanske äta nåt och sen sticka till Teliabutiken i Stormarknaden med min iPhone. Jag är inte nöjd med den och dessutom har jag fått nån avgift för surfning som jag inte begriper – jag måste fråga om abonnemanget, alltså. Har lite andra ärenden på Stormarknaden också som jag kan passa på att göra.

På seneftermiddagen ska jag åka in till stan med buss (bevare oss väl, men det måste gå!) för att klippa mig. Och därefter ska jag träffa Den Hjärtegoa L på Katalin för en stunds samvaro över en öl. Kan ju inte riktigt släppa taget om jobbet utan vill höra vad som har hänt sen sist(a arbetsdagen i onsdags). Dessutom vill jag omge mig med folk som ger energi, inte tar energi. Den senare kategorin får leka hemma på sin egen gård.

Noterade just, för övrigt, att Katalin har fräschat upp sin webbplats. Då kanske man till och med svarar på e-post snart! Ha ha, tänker på Somliga som var så arga att de studsade upp och ner för att de hade mejlat och inte fått svar. Och när Somliga ringde och påpekade att det skickats mejl som inte besvarats fick Somliga höra:

Det här är en restaurang, inte ett kontor.

Underbart vilken servicekänsla! Och vilken touché på Somliga som säkert tycker att alla, även Gamla Hundar, ska vara datoriserade…

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt mobilnummer!!!

Ett inlägg med en liten puff.

Tekniken är underbar. När den fungerar… Jag köpte ju en ny mobil igår och på Teliabutiken hjälpte de till att föra över privata prylar från min tjänstemobil. Ha! Inte vet jag vad som fördes över, det mesta fick jag skriva in själv igår vad gäller kalenderuppgifter och kontakter. Och en app fick jag installera om, naturligtvis en av de viktigaste (blogg-appen).

Alla kontakter och kalendarieuppgifter är inskrivna manuellt av mig nu… Men jag kan ha missat nån kontakt!

Messade ut mitt nya nummer igår till mina bekantingar, men om jag har missat just DIG, hör av dig! Du kan fortfarande messa mig på min tjänstemobil tills jag lämnar in den (runt den 31 juli). Hör av dig om du inte har fått mitt nya nummer!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fixat förråd och fån

Ett inlägg om ett utfört dagsverke.

I morse var jag trött när jag vaknade, men upp skulle jag – förrådet skulle städas och garderoberna rensas. Jag satte igång med garderoberna när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Fortsatte sen i förrådet. Jisses…

Johan dök upp strax före avtalad tid och fick genast börja springa fram och tillbaka till soprummet med skräp. Vi åkte också två turer till Återbruket med grejor – kläder, resväskor, lite husgeråd, en gungstol, lite textil med mera.

Lite svårt att se på bilden, men det blev väldigt fint i mitt förråd!

Det blev mycket ordningsamt i förrådet.

Eftersom vi blev klara betydligt tidigare än vi trodde tog vi en tur till Stormarknaden för att fylla på mitt ölförråd. Men jag slog också till och köpte en ny mobil. Det blev en iPhone 5, för det var den Teliabutiken hade erbjudande på. Det tog ganska lång tid att kopiera över prylar från min tjänstemobil, men Johan och jag gick och tog en fika så länge. Sen när jag kom hem har jag upptäckt att varken kontakter eller kalenderuppgifter är kopierade… Kontakterna har jag nu lagt in för hand och kvar att lägga över är kalenderuppgifterna. Men det vet jag inte om jag orkar göra i kväll. Bilderna struntade vi i att kopiera, för dem har jag lagrade på annat sätt. Bara att tömma tjänstemobilen på dem, alltså.

Det blev en svart som tjänstemobilen, men en nyare modell.

Lite senare än vanlig tid åkte vi och hämtade Anna och därefter bjöd jag på flott (!) middag på Mac Jack.

Johan o Anna väntar på mat.

Killarna på Mac Jack var så gulliga och efterskänkte sex kronor plus en dipsås, för ingen av oss hade växel! Toppenställe!

Slutligen åkte vi till Himlen och hämtade saker som skulle lämnas till återvinning respektive kastas. Det blev lite rensat där också! Anna hade förberett det mesta så bra.

Nu luktar jag som en apa och är skittrött, så jag tänker med gott samvete kollapsa framför TV:n efter utfört dagsverke.

Jag har fått en fin rekommendation av M på jobbet till min LinkedIn-presentation. Den var så fin att jag faktiskt fällde en tår… Är det nån jag lär sakna så är det just M… Och Lille M, förstås! Och kanske en och annan ytterligare…

Livet är kort.

Read Full Post »

Dejt bland konst och thaimat

Ett inlägg om en dejt.

Idag ordnade jag till det så att jag fick en liten dejt på eftermiddagen i stan. Och för att du ska sluta undra vem jag dejtade får du här facit:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det primära syftet var att gå och kika på Kitty Lindstens utställning på Galleri Upsala 1810 på Svartbäcksgatan. Men först skulle jag bussa mig in till stan. Det är inte nåt jag gillar. Jag blev snabbt åksjuk, det vill säga illamående och yr. Och förbannad! Jag såg nämligen inte mindre än tre VUXNA personer som satt med fötterna – och skorna på, förstås! – upp på sätet mitt emot! Hur jävla kul är det att får er skit på kläderna? Inte gör ni väl så hemma? Skärpning, idioter! En av dem satt dessutom och pratade om att h*n skulle hämta sina barn. Gör h*n så i barnens sällskap också ger jag inte mycket för den vuxliga förebilden. Skäms!

Fin förebild den här vuxna är för sina barn.

Fästmön hade redan anlänt till vår mötesplats och stod och väntade på mig. Inte nog med att de här jävla Uppsalabussarna gör mig sjuk, det här med sommartidtabeller gör mig galen också – av irritation. Annas buss, till exempel, gick det bara en i timmen av ett tag på dan.

Men på galleriet var den lilla Kitty-fågeln utflugen. Vi hittade Hortellskan där och det var inte fy skam det heller. Fast sen dök konstnären själv upp, lika färgrik som alltid! Jag känner mig alltid så tråk-svart bredvid Kitty…

Konstnären Kitty Lindsten är alltid så färgrik! Här står hon bland några av sina utställda verk på Galleri Upsala 1810.

Jag kunde inte låta bli att fråga hur det hade gått, underförstått om hon hade fått sälja något. Och det hade hon! Men inte till några

främlingar

utan mest till bekanta och bekantas bekanta, typ. Tillräckligt i alla fall för att det har blivit en vinst. Det gladde mig!!!

Några verk var ännu inte sålda.

Innan vi gick blev det förstås en gruppbild, om än en lite suddig sådan. Jag skyller på min yrsel, som faktiskt fortfarande sitter i.

Hortellskan var gallerivakt medan Anna presumtiv kund som konverseras av konstnären Kitty.

Vi strosade gågatan framåt och jag passade på att hoppa in till Teliabutiken i en av gränderna för att kolla mobiler. Men där var så mycket folk att jag inte orkade vara kvar. Mobilshopping får det bli en annan dag.

Vi tog oss i stället till Thai Village där vi åt en väldigt god buffé. Godast var nog den heta kycklinggrytan med gul curry. Och sesambollarna!

Min första portion samt en Singhaöl till.

Det friterade undvek jag i det längsta. Det blev bara en friterad kycklingbit och en liten friterad banan med glass och frukt till dessert. Sen tackade vi gudomen för maten!

Tack, buddhistiska gudom, för maten!

Vi följdes åt ner till centralen, men sen blev det ett hastigt farväl eftersom min buss stod inne. Vi ses redan på fredag igen, fast det hjälper inte när man redan längtar och saknar…

Livet är kort.

Read Full Post »