Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Peter Englund’

Ett litterärt inlägg.


 

Även i år firas Bokens dag. Här i Uppsala håller lokalblaskan i nån sorts arrangemang. En artikel i morse utlovade

genrebredd

den 16 november på Stadsteatern.

Bredden består av de sex författarna Peter Englund, Carin GerhardsenJonas Hassen KhemiriKarin JohannissonAlma Kirlic och David Lagercrantz. Peter Englund känner jag till, Carin Gerhardsens deckare har jag läst och gillar mycket, Karin Johannisson har jag haft som lärare när jag pluggade idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. David Lagercrantz har jag hört prata i Babbel Babel. Han kan prata mycket. Men de andra två är för mig okända.

bok


Så jaa…
Det kanske verkligen är genrebredd som bjuds i år. Konferencier är lokalblaskans kulturkickachef Kristina Lindquist.

Men jag firar nog Bokens dag som jag brukar, genom att läsa en bok här hemma. Det går bra. Men ska DU fira Bokens dag på nåt sätt???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Peter Englund.


 

SVAK_logotypGårdagens nyhet, jag vet, men Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund ska ju avgå framåt  sommaren. Det vill säga han ska lämna uppdraget som ständig (!) sekreterare, inte akademin i sig. Så den där beteckningen

ständig

den står visst för sex år, konstaterar jag. Fast… Peter Englunds företrädare på posten, Horace Engdahl var

ständig

i ett decennium. Konstig matematik igen, alltså, precis som när lokala politiker avgår. 

Men även om Peter Englund inte är politiker kanske detta är ett just ett lokalt fenomen – Peter Englund är ju Uppsalabo sen många år tillbaka. Skämt åsido, det ligger, enligt Peter Englund själv i ett uttalande i Svenska Dagbladet, ingen dramatik bakom detta. Det är i stället så att Peter Englund vill ägna sig åt annat, bland annat sin forskning, skriva, läsa och sina fem barn.

Den som tar över efter Peter Englund är författaren Sara Danius, även hon med anknytning till Uppsala (hon disputerade här). Henne har jag inte läst nåt av, än mindre hört talas om, faktiskt, men jag ser att hon har disputerat på 1920-talets litterära modernister. Mer känd är ju hennes mamma, Anna Wahlgren.

När Sara Danius tar över uppdraget den 1 juni gör hon det som den första kvinnliga ständige sekreteraren. Att tillkännagivandet av detta sammanföll med hundraårsdagen av tillträdandet av den första kvinnliga ledamoten i Svenska Akademien må vara ett sammanträffande. Eller också inte. Sara Danius höll i alla fall ett kort anförande om Selma Lagerlöf strax innan Peter Englunds släppte nyheten om att han avgår.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdatarerat inlägg!

Clark Kent* har fått en hälsoundersökning och man har behandlat honom. Lyckligtvis var det ett smärre fel. Ändå slutade notan på 1 500 kronor. Tjolahopp!


Klev ut i en trist, fuktig dag.
Nånting kom ner från ovan, men det kändes mer som regn än snö. Var försenad till verkstan, men det gjorde ingenting för då slapp jag så i kö efter morgonpigga gubbar som skulle lämna sina nypolerade bilar på årsservice och stressade småbarnsmammor som fått nåt obegripligt fel på sina bilar. Jag var i princip allena på Bil 3:an. Fick en lånebil och den är det nästan omöjligt att missa när jag är ute och kör med: bilen är illröd och är över hela sig märkt med texten

Lånebil

lite här och var på sig. Håll gärna en tumme för att det inte är nåt stort och dyrbart fel med Clark Kent! Han har ju skött sig sen jag ringde verkstan, antagligen blev han rädd för att åka till

doktorn…

Idag jobbar jag mest med institution 2:s intranätsidor och strukturen där samt struktur och innehåll för Husets intranät. Det går ganska långsamt stundtals, eftersom det är många som ska tycka, men rätt som det är lossnar det och jag får ut nånting. När det gäller Husets sidor väntar jag på reaktion från ML som är min uppdragsgivare.

För den som har missat det  – eller dissat det (det finns ju såna som dissar den här sortens dar!) – är det Alla Hjärtans Dag idag. I familjen brukar vi inte göra nån stor grej av det, kanske blir det nåt gott till kvällskaffet. Jag ska försöka ta mig ut till Himlen om bilen visar sig vara OK och körbar i kväll. Så den som väntar på en rapport från Antikrundan i afton får kanske göra det förgäves! Men du kanske inte läser dessa inlägg på min blogg – eller min blogg överhuvudtaget???

tre chokladhjärtan

Nåt hjärtligt gott till kvällskaffet?


Pratade med nån om bloggen häromdan
och det här med varumärkesbygge. För det är ju lite grann det bloggen handlar om – på sätt och vis. Att bygga upp varumärket Tofflan. Så att jag har nånting att falla tillbaka på när allting annat faller omkring mig. Som bloggare har man rätt stor makt – om man är läst, vill säga. Och än så länge ligger jag rätt högt på Blogtoppen även om såna listor egentligen inte intresserar mig. Twingly, som numera har inkorporerat Bloggportalen, har infört nåt nytt system för rankning, ett system som inte fungerar för oss som bloggar gratis på WordPress. Så då undrar man hur korrekta de siffrorna och listorna blir..? Men man kanske bara vill lista bloggare som skriver om mode eller shopping och som enbart länkar till Aftonbladet..?

Tidskriften Relation är ett lokalt magasin jag plockar upp och bläddrar i då och då när jag kommer över det. I senaste numret presenterar man de tio personer som har Uppsalas starkaste varumärke. Så här ser topp tio ut – och – hör och häpna! – inte en bloggare: (det där sista var ironiskt menat. Bäst att skriva det eftersom alla inte förstår ironi och folk brukar ju bli så arga, så arga när de inte förstår saker och ting)

1. Mattias Klum, fotograf
2. Ebba Busch, politiker
3. Hans Rosling, professor
4. Cecilia Wikström, ledamot i Europaparlamentet
5. Ola Andersson, TV-profil
6. Peter Englund, ständig sekreterare
7. Mohamad Hassan, politiker
8. Bengt Ågerup, riskkapitalist
9. Hanna Stjärne, publisher UNT
10. Anders Wejryd, ärkebiskop

Mattias Klum i toppen tycker jag är helt rätt, men Ebba Busch hör inte hemma där, enligt mig. Ola Andersson, TV-profil, har jag ingen aning om vem det är. Bengt Ågerup och Hanna Stjärne har synnerligen bleka varumärken, anser jag. Jag saknar till exempel Linus Tunström, Magnus Alkarp, Ilona Szatmari WaldauStefan Hanna och vart tog Stig-Björn vägen? Är han alldeles borta ur leken?


Är det nån DU saknar i topp tio???

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Den senaste tiden har det pågått flera debatter kring så kallade offentliga personers bloggerier. Vi har till exempel Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englunds blogginlägg, ett svar till Björn Ranelid. Lokalt här i Uppsala har väl ingen missat centerpartisten Stefan Hannas bloggerier från Thailand? (Knappast nån annan i Sverige heller, för detta blev en riktig mediasnackis!)

Många tycker att både Peter Englund och Stefan Hanna – med flera – har gjort bort sig via sina bloggar. Men har de det?

Jag hittade en intressant artikel i Svenska Dagbladet där vett och etikett på nätet tas upp. Bland annat konstaterar artikelförfattaren att de nya, sociala medierna ger stora möjligheter – även till klavertramp. Och jag är benägen att hålla med!

[…] Kommunikationskonsulten Brit Stakston ordnade i somras en sociala medier-akut i Almedalen för politiker som sluntit på tangentbordet i valrörelsen. Numera spenderar hon en stor del av sin tid åt att hålla föredrag för företag som ängsligt undrar hur de ska förhålla sig till de anställdas pladder på Twitter, Facebook och bloggar. […]

Jaa, jag förstår att Brit Stakston med flera har fullt upp att göra… Här hoppar det ju grodor ur var mans mun. Men det är ju just det…Kommer grodorna ur VAR MANS mun? Nja, i de två fallen ovan kommer de ur Svenska Akademiens respektive Centerpartiets mun. Kan det verkligen vara så, det är ju ändå två människor, Peter Englund och Stefan Hanna, som har skrivit? Självklart är det så. Men det jag menar är att man nog bör tänka efter både en och två gånger NÄR MAN ÄR EN OFFENTLIG PERSON. ÄVEN om både Peter Englund och Stefan Hanna skrivit i privata bloggar och på sin fritid, så kommer de inte ifrån faktum: de är offentliga personer och det de skriver KAN tolkas som åsikter av den/dem de representerar, nämligen Svenska Akademien respektive Centerpartiet. Och DET var inte helt säkert meningen!


Är vi offentliga personer?

                                                                                                                                                       Det blir också vanligt att arbetsgivare ”bevakar” sina anställda genom att kolla vad de skriver på bloggar och i sociala nätverk. Men där tycker jag att skillnaden är att de anställda skriver som privatpersoner, ÄVEN om de skriver att det är skittrist på jobbet eller att det är alldeles för mycket att göra. Detta tycker jag INTE är skäl till nån uppsägning alls. Däremot borde arbetsgivare vara MÅNA OM sina anställda – för på så vis kan det ju hända att de anställda skriver GOTT om sin arbetsplats i stället. Samtidigt var det kanske inte så jättesmart av de som ”fejsbookade” negativt om ett företag där de arbetade – de var ju liksom UTHYRDA av ett bemanningsföretag. I det fallet kan jag tycka att de representerade bemanningsföretaget. Eller..? Inte så smart, kanske.


Arbetsgivarna försöker bevaka sina anställda i stället för att måna om dem.

                                                                                                                                                     Men vi har ju yttrandefrihet i Sverige! Ja, det har vi och den ska vi vara jädrigt rädda om! Förbud och avsked från jobbet är inga smarta sätt att tysta personer som vill yttra sig. Däremot tror jag att både arbetsgivare – och bloggare med flera – bör tänka efter vad de skriver. Och hur de skriver! För jag är benägen att hålla med Monica Hortell när hon rasar över mediadrevet mot Stefan Hanna och att han faktiskt använde ironi som stilistiskt grepp. Därmed inte sagt att jag tycker att Stefan Hanna inte borde ha tänkt sig för HUR han formulerade saker och ting. Ironi är svårt, nämligen. Svårt att förstå. Och riktigt, riktigt säker kan man ju inte vara att det var just bara ironi i Stefan Hannas blogginlägg (det var flera stycken inlägg som fick kritik). Och åter igen – representerar han sitt parti eller sig själv? Han är ju liksom förtroendevald av kommuninvånarna…

Men vad tycker du? Är det OK att skriva rakt från hjärtat vad man tycker om saker och ting? Gäller det andra, hårdare men oskrivna regler för så kallade offentliga personer?

Read Full Post »

Eller vad sägs om Svenska Akademiens ständige sekreterares blogginlägg om Björn Ranelid? Man aaanar en viss… osämja herrarna emellan. Personligen kan jag säga att jag omvärderade Björn Ranelid efter hans medverkan i ett visst TV-program av annan karaktär* än Let’s dance

                                                                                                                                                              *ett visst TV-program av annan karaktär = Stjärnorna på Slottet, en tidigare säsong än denna

Read Full Post »

Gårdagens BabelSvT2 innebar nästan en hel timma om Nobelpriset i litteratur. Tidigare på eftermiddagen tillkännagav ju Svenska Akademien att peruanske författaren Mario Vargas Llosa fått priset. Författaren själv sade sig vara förvånad och först trodde han att det var ett skämt, men givetvis är han mycket nöjd och lycklig.


Mario Vargas Llosa på en bild från 2005.

                                                                                                                                                    Inbjudna till studion var Peter Englund och Per Wästberg från Svenska Akademien. Samtalet inleddes förstås med valet av årets Nobelpristagare i litteratur. Personligen gläds jag åt att det är en författare som jag känner till! Per Wästberg har för övrigt till och med bott hos Vargas Llosa under 1970-talet och hade bara gott att säga om honom.

Mario Vargas Llosa är journalist och litteraturhistoriker i botten. Han blev först känd som författare 1962 med boken La Ciudad y los Perros (sv. Staden och hundarna). Han har besökt Sverige flera gången, bland annat 2006 när han också intervjuades av Babelprogrammet. Mario Vargas Llosa är en produktiv författare. Totalt har han skrivit ett sextiotal böcker. Han blir internationellt känd ganska tidigt och flyttade till Europa en sväng. Han har genom sitt författarskap ett stort samhällsengagemang, men när han under 1970-talet fick mer nyliberala åsikter blev den intellektuella vänstern mycket förvånad. Han ställde till och med upp i presidentvalet 1990, men förlorade. Idag bor han i Madrid i Spanien.

Tredje gästen dyker upp i studion efter det inledande reportaget om Mario Vargas Llosa. Det är Ingrid Enkvist, professor i spanska, som länge velat se honom som litteraturpristagare. Hon har bland annat skrivit sin avhandling om Mario Vargas Llosa.

Per Wästberg menade att Mario Vargas Llosa inte skriver dokumentärromamer men han ofta skriver om det vardagliga, ibland lite mörka skildringar. Peter Englund fyllde i att författaren har som mål att förändra verkligheten.

Nästa reportage visar en storleende Eva Gedin, för tillfället på bokmässa i Frankfurt, från Norstedts förlag där Mario Vargas Llosa ges ut i Sverige. 


En av Mario Vargas Llosas romaner, Det gröna huset, tipsade Ingrid Enkvist om.

                                                                                                                                                                   Åter i studion hade journalisten och författaren Inti Chavez Perez, som precis skrivit en ganska kritisk artikel på nätet om Nobelpristagaren, tillkommit. Chavez Perez menar att Vargas Llosa inte är nån populär person i Peru, utan han anses vara en politiker som svikit sina vänsterideal.

Samtalet i studion gled sedan in på Vargas Llosas kvinnoporträtt och sexskildringar i böckerna. Kvinnoporträtten är inte särskilt bra, enades man om. Vidare skildrades fejden mellan Vargas Llosa och den colombianske författaren Gabriel García Márquez.


Tant Julia och författaren är en självbiografisk roman.

                                                                                                                                                                Nästa gäster i studion var kritikern Malin Ullgren, som nyligen intervjuat Mario Vargas Llosa samt kulturchefen på Dagens Nyheter Björn Wiman. De båda diskuterade utnämningen och vad Vargas Llosa belönas för – kan det vara politiken? Därpå blev det ett inslag om motiveringar till litteraturpristagarna genom åren. Och en diskussion om priset som dödskyss, det vill säga att det ger skrivkramp. Om före och efter priset handlar ett reportage med och om Nadine Gordimer, Nobelpristagare år 1991.

Veckans boktips, alla av författaren Mario Vargas Llosa, förstås, blev:
Per Wästberg: Kriget vid världens ände
Ingrid Enkvist: Det gröna huset
Björn Wiman: Tant Julia och författaren

Nästa Babel handlar om Märta Tikkanen och en ny tysk framtidsroman.

Detta Babel finns att se på SvT Play till och med  lördagen den 18 december.

Read Full Post »

Äntligen fick jag möjlighet att titta på SvT 2:s litteraturprogram Babel samtidigt som jag bloggar! Antikrundan har ju slutat för säsongen och dessutom är två favoriter med i kväll, Birgitta Stenberg och Sarah Waters!

Kvällens huvudfråga var hur framtidens bok ser ut. Läsplattan och e-böcker kom då givetvis på tapeten. Men innebär bokens digitalisering att den gamla pappersboken dör ut? Läsplattor kostar ett par, tre tusenlappar. Sen kostar det att hyra böckerna. Så man kan ju inte säga att den nya tekniken är billig, i vart fall. Inte hittills, i vart fall. Författaren och historikern Peter Englund, författaren Bodil Malmsten och kulturjournalisten Martin Aagård kom till studion för att diskutera läsplattan. Möjligheten att göra sökningar sågs som positivt, annars uppfattades lättplattan som lite… ångestframkallande a olika skäl. Däremot såg ingen av de tre läsplattan som ett hot mot vanliga böcker.


Läsplattan – kan den hota den gamla pappersboken?

                                                                                                                                                            I badet filosoferade Erik Schüldt om papyrusrullar, Sokrates, lästa böcker med mera.

Bob Hansson tramsade vidare och läste kärleksdikter, denna gång för parkeringsvakter, på Skatteverket och på en vårdcentral. Ta bort detta ur Babel! Det är inte roligt.

Sarah Waters kom till studion och pratade mest om sin senaste bok, Främlingen i huset, en riktig spökhistoria som utspelar sig i efterkrigstiden. (Hon har nu alltså lämnat det lesbiska-historiska-romaner-facket, konstaterade programledaren Daniel Sjölin. Jag gäspade åt töntkommentaren.) Sarah Waters erkände att själva efterforskningarna inför en bok, researchen, är mycket mer rolig än skrivandet… Och så sa hon ungefär detta kloka:

En roman ska inte ge läsaren bilder, utan ge läsaren en möjlighet att själv se/skapa bilder.

Så blev det äntligen dags för Birgitta Stenberg! Och mest handlade inslaget om hennes sista bok, Eldar och is. Boken är sista delen av Birgitta Stenbergs självbiografiska romaner. Den handlar om hennes mor och mormor. Men var de verkligen Birgitta Stenbergs mamma och mormor??? Faktum är att Birgitta Stenberg funderar på att göra DNA-test för att få veta. Om hon vågar. Det är inte säkert…

Veckans boktips blev:
Sarah Waters:  The haunting of Hill house av Shirley Jackson 
Bodil Malmsten:  Förlossningen av Måns Wadensjö
Martin Aagård: Yarden av Kristian Lundberg

Nästa program handlar om död och undergång…

Read Full Post »