Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘synskadade’

Ett inlägg om våra nya sedlar.


 

Det är oktober. Jag vände blad i almanackan i köket i morse. Nu går vi in i hösten på riktigt och jag älskar det! Men höst på riktigt är inte bara det sker från och med idag. Vi i Sverige får nya pengar också. Nya sedlar, i vart fall. Jag har skrivit om det förut, fast eftersom det är lite ovanligt skriver jag om det igen. Hundringarna och femhundringarna kommer dock inte förrän nästa år.

nyasedlar

Våra nya sedlar.


En ny och bra grej med sedlarna 
är att de har taktila märken, ett koppartryck i kanten. Det gör att synskadade kan skilja dem åt. Femtiolappen har tre streck i koppartryck på tre ställen på kortsidan, tvåhundringen har tre streck placerade på ett ställe, tjugorna och tusenlapparna saknar streck.

När det gäller säkerheten finns det en hel del. Bland annat innehåller sedlarna bilder och fibrer som lyser upp vid UV-belysning. Alla sedlar har en genomsiktsbild, det vill säga ett mönster på framsidan som tillsammans med ett mönster på baksidan bildar sedelns valör när en håller sedeln mot ljuset. På varje sedel finns också en liten färgskiftande bild som har anknytning till personen på sedeln. Tvåhundringarna, tusenlapparna, hundringarna och femhundringarna har ett lodrätt band med bilder som växlar motiv när en vickar på sedlarna. Vidare har alla sedlar förstås vattenmärke. Sedlarna har ett koppartryck som gör att papperet får en reliefkänsla. Säkerhetstråden har funnits tidigare och finns kvar på de nya sedlarna. Och slutligen finns det små, små texter på varje sedel som en bara kan se med förstoringshjälp.

Jag tycker att det är lite spännande att få vara med om sedelbytet och tror att min favorit blir tjugan med Astrid Lindgren. Vad tycker du om våra nya sedlar och vilken blir din favorit, tror du? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett repeterande inlägg om böcker och moms. Idag är det sista dan att ta ställning via kampanjen!



Ja till sänkt moms på digitala böckerDen som läser min blogg
vet att jag gillar att läsa böcker. Jag älskar känslan av att hålla i en bok, att stoppa näsan i den och dra in dess doft i näsborrarna, att prasslande vända blad etc. Jag har aldrig läst böcker på annat sätt än det vanliga. Men i mitt jobb bland synskadade insåg jag vilken betydelse talböcker och ljudböcker har. Att kunna lyssna på en bok när man inte kan se att läsa.

Sen dess har e-böcker, digitala böcker, gjort sin entré. Böcker med lika villkor. E-böcker som vi alla kan läsa, var och en på sitt sätt (synskadade och personer som har svårt av andra skäl eller bara föredrar att läsa audiellt via talsyntes och andra hjälpmedel; andra läser på vanligt sätt) via datorer, paddor och till och med mobiler.

Fast det jag inte visste var det här med momsen. För fysiska böcker är momsen sex procent. För digitala böcker är den 25 procent. WHAT??? Jaa, du läste rätt. Inga lika villkor här, inte.

Pin Ja till lika villkor för alla böckerDärför stödjer jag kampanjen #bokvalet. Olika moms för exakt samma innehåll är inte lika villkor. Jag är med och kräver att alla böcker, oavsett format, ska ha samma låga moms.

Vill du också ha lika villkor för alla böcker? Gå in på #bokvalets kampanjsida och klicka i ett ja! 

På kampanjsidan kan du också se vilka författare som stödjer #bokvalet. I kampanjen medverkar också förläggare, inläsare, skådespelare och andra kulturpersonligheter. Bokläsningen har minskat mycket de senaste 20 åren. Med samma moms kanske den rentav ökar? Låt oss hoppas det! Att läsa är ju det bästa!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om allt från klarspråk via teckenspråk till särskrivningar och stavningar av svenska språket. 


 

Idag på morgonen sökte jag ett riktigt intressant jobb. Det är ett vikariat på ett år. Tjänsten omfattar två av mina favoritämnen, klarspråk och kultur. Självklart hoppas jag att jag har tur den här gången och blir utvald. Men som vanligt får jag gissningsvis konkurrera med minst ett par hundra andra kandidater som är lika bra eller ännu bättre än jag själv. Nåja, det är i alla fall extra roligt att hitta jobb som känns så där… HURRA så bra och kul att söka!

Händer som tecknar

Det var ett toppengäng som jobbade med Upptecknat.

Jag har jobbat med klarspråk på olika sätt i de jobb jag har haft. Klarspråk är nåt som har kommit de senaste åren och jag tycker att det är bra. Under min lååånga, lååånga tid på mitt föreföreföreföre detta jobb var jag bland annat redaktör och ansvarig utgivare för information till personer som hade funktionshinder av kommunikativt slag. På klarspråk: synskadade (blinda) och döva. Det var bland de roligaste jobben jag har haft, men också ett av de mest givande. Jag lärde mig otroligt mycket, framför allt av mina döva frilansare och en teckenspråkstolk, som också var med i redaktionen. Det var verkligen ett toppengäng som jobbade med Upptecknat!

Vårt arbete gick ut på att jag gjorde urvalet av innehåll samt skrev ett manus på begriplig svenska, ofta grundat på politiska handlingar och beslut. Som du förstår var det inte alltid det lättaste att få fram en text i klarspråk av detta… Frilansarna översatte sedan detta till teckenspråk och jobbade fram ett teckenmanus som finslipades före produktionen tillsammans med tolken. I studion turades de döva frilansarna om att stå framför kameran och teckna, medan den som inte stod där eller tolken, skötte textpromptern. (När man tecknar kan man ju inte hålla i manus samtidigt.) Tolken läste efteråt in manus, så att även hörande kunde tillgodogöra sig TV-programmet eller den streamade filmen.

Idag är verksamheten jag var med att bygga upp nedmonterad och vi är alla spridda för vinden. Nån i gänget har jag lite kontakt med. Det var i alla fall goda arbetskamrater/medarbetare och framför allt, kompetenta.

Och detta leder mig in på… dagens högskoleutbildade journalisters kompetens. Det fenomen jag noterar att man senast har drabbats av är den anglosaxiska påverkan, framför allt särskrivningarna av längre ord i tid och otid. Ibland kan jag tycka att det är OK att skriva isär vissa ord, men det är väldigt sällan det faktiskt är språkligt korrekt.

Med stavningen bland journalisterna är det ju också si och så. Även här noterar jag anglosaxisk påverkan. Som exemplet nedan, då journalisten säkert haft engelska ordet ”enter” för ögonen…

Entra

På korrekt svenska skulle Carola ha ÄNTRAT scenen.


Vidare påverkar talet också stavningen. 
Jag har noterat att många snabbpratare liksom hoppar över vokaler. I skrift blir det då så här, till exempel…

Trottaren

Vi vanliga människor använder TROTTOAREN, vi.


Det läggs också till konsonanter 
för att göra språket snabbare, har jag sett…

Riksvägg

I morse hade det skett en olycka på en RIKSVÄG, egentligen. Jag tror inte att bilar i vanliga fall kör på nån vägg.


Ja ja, vi har alla saker vi kan förbättra,
framför allt för att minska missförstånd. För min del handlar det om att dra ner på orden. Vad handlar det om för din del??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det stundar Kulturnatt i Uppsala, liksom varje år i september. I år blir det nu på lördag, den 10 september. Som vanligt har jag bläddrat igenom programtidningen och hittat ett gäng evenemang som jag skulle vilja besöka, om jag själv får välja (inte så säkert jag ens kommer ner på stan i år, tyvärr…):

För min del går snobbiga kvasiförfattare och andra högdjur fetbort! Det finns massor av bra annan kultur!!!

Vill du välja själv ur programmet hittar du det här!

Read Full Post »

Har du testat att läsa en e-bok? Det har inte jag. Men nu finns en ny (läs: amerikansk) uppfinning med ljudsättning som man tror ska locka fler läsare. Böckerna ska alltså få ”ackompanjerande soundtrack”, precis som filmer.


En e-bok med soundtrack. (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida och fotografen heter Lars Lindqvist.)

                                                                                                                                                                Syftet med ljudet är förstås att dra in läsaren mer i boken. Och Booktrack heter uppfinningen. Den följer din läsning och lär sig hur ofta du vänder blad. Låter lite creepy, tycker jag… Ljud och effekter kan du själv ställa in volym på.

En av de första ljudtitlarna som gjorts är Sherlock Holmes. Tanken är att läsaren ska försvinna från denna världen och in i sir Arthur Conan Doyles London.

Ett svenskt förlag som har gett ut några ljudsatta e-böcker är E-lib. Där är man emellertid noga med att poängtera vikten av att göra text och soundtrack samtidigt.

Lite intressant är nog detta ändå, tycker jag. En gång i tiden läste jag ju in en taltidning för synskadade på 2 x 30 minuter. Teknikern och jag diskuterade redan i slutet av 1990-talet möjligheterna att göra just talböcker med soundtrack. Av olika skäl gjorde vi inte ens ett försök. Men nu har de lyckats, i landet i väst, förstås!..

Read Full Post »

Nu är det klart vilka ansikten och motiv vi får se på våra sedlar från 2014 eller 2015. Jag bloggade ju om det här igår och gissade på sex personer. Två rätt av fyra sex (nej, jag kan inte räkna ut vad två plus fyra blir 😉 )blev det.

Och här kommer nu facit:

  • Dag Hammarskjöld, som var en av mina gissningar, syns på tusenlapparna. Naturmotivet på sedlarna kommer från Lappland.
  • Birgit Nilsson hittar vi på femhundringarna. Naturmotivet kommer från Skåne, Birgit Nilssons uppväxtmiljö.
  • Ingmar Bergman kan vi se på den helt nya tvåhundrakronorssedeln. Naturmotivet på dessa sedlar kommer från Gotland.
  • Greta Garbo hamnar på hundralapparna och naturmotivet hämtas från Stockholm.
  • Evert Taube och naturmotiv från Bohuslän kommer på de nya femtiolapparna.
  • Astrid Lindgren, som fick flest röster varav en av dem var min, får vi se på ”tjugan”. Naturmotivet hämtas från Småland.

Alla sedlar behåller sina färger. Den nya tvåhundringen blir grön. Sedlarna ska tryckas på en annan typ av papper och blir därför tjockare än idag. Dessutom får sedlarna ett särskilt koppartryck, nåt som ska förenkla för synskadade. 

Några silverfärgade mynt blir det inte i framtiden utan ett kopparpläterat stål och den legering som finns i tiorna ersätter dagens mynt. På så sätt undviker man nickel, nåt som många är överkänsliga emot.

En del överraskande val, tycker jag, men också en del bra förändringar, både vad gäller motiv och utformningen i övrigt.

Read Full Post »

Posten i Sverige – finns den? (På nätet existerar den…) Ja uppenbarligen, trots att det inte finns några postkontor att gå till längre. Men posten kikar på att ta fram ytterligare nånting som i sin tur tar bort nånting: kan sms ersätta frimärke?


Dagens frimärken kan ju se lustiga ut och locka till skratt, men är det inte smidigare med sms?

                                                                                                                                                       Posten kikar på en mobiltjänst där ett man per sms kan betala sitt porto. I Danmark införs detta redan nästa månad. Det hela är mycket enkelt. Man skickar ett sms och får en kod tillbaka. Denna kod gäller som porto och den skriver man alltså på sin försändelse.

Det låter ju hur smidigt som helst för alla oss som sms:ar enkelt och ofta. Kanske lite svårare för äldre och synskadade. Men det klart. Om posten inför även denna rationalisering – för det får man väl ändå säga att det skulle bli? – ja, då är det ju snart dags att lägga ner helt och hållet och låta andra aktörer ta över ansvaret. Eller?

Vad tycker DU om sms i stället för frimärke? Bra eller dåligt? Och varför?

Read Full Post »

Över 200 sidor handfasta råd från framgångsrika egenutgivare utlovas redan på omslaget till Lyckas med bokutgivning, en bok av Lars Rambe, Sölve Dahlgren och Ann Ljungberg.


Hela 200 sidor handfasta råd för den som vill ge ut en bok på egen hand.

                                                                                                                                                           Boken inleds lite ”säljigt” med tio exempel på framgångsrika egenutgivare – jag kände till två (2) av författarna – men kommer strax igång med verkligen hanfasta och konkreta råd. Bland annat får läsaren en presentation av olika typer av ”egenföretag”, nåt som är ett måste om man vill ge ut en bok egen hand, enligt författarna. Där är jag emellertid tveksam – måste man verkligen det??? Hur som helst, presentationen av olika bolagsformer är utmärkt även om den ger författarnas ganska subjektiva åsikter om fördelar och nackdelar.

Viktiga aspekter som syftet med det hela och planering tas upp i första kapitlet. En författare är ju sitt eget bästa varumärke, medan en agent arbetar på provision. Vidare bör författaren genrebestämma sin bok och göra en målgruppsanalys. Några sidor kring utgivningsplan och tidsplanering får en att inse att detta med att skriva och ge ut en bok på egen hand minsann inte är nåt man gör på en kaffekvart…

Kapitel två tar upp färdigställandet av boken, vikten av att göra synopsis – och sånt som kanske är riktigt svårt: att förbereda sig för kritik. Och kanske är det så att man ska lägga ut vissa saker som korrekturläsning på nån utomstående – det är otroligt lätt att bli hemmablind på sin text. Här tas också upp formgivning, framför allt av det viktiga omslaget, olika trycktekniker, ”personnummer” för böcker, pliktexemplar, distribution och andra format än papper. Numera finns ju till exempel e-böcker, ljudböcker och liknande. Det jag saknar här är omnämnadet av talböcker, som är en variant av ljudböcker för främst synskadade.

Det tredje kapitlet tar upp vad den egenutgivande författaren kan göra själv när det gäller PR och marknadsföring. Att använda sociala medier tas upp och läsaren får många konkreta tips på hur man ganska enkelt bygger upp ett kontaktnät med läsare – och presumtiva bokköpare –  via en blogg. Bloggskribenterna kan dessutom fungera som recensenter i särskilda inlägg om boken – precis som det inlägg du läser just nu. Att skicka recensionsexemplar till bokbloggare och tidningar kan vara aningen kostsamt, men också självfallet i långa loppet bli lönsamt.

Ett antal andra PR-aktiviteter behandlas också i kapitlet, till exempel lanseringsfest, signeringar, föredrag med mera. Vidare glider författarna in på hur man faktiskt säljer sin bok och genom vilka kanaler. Idag finns ju inte enbart vanliga bokhandlare utan bokklubbar och näthandel för att nämna några exempel. Och så kan man ju faktiskt sälja sin bok själv. Annonser tas upp – annonser i lite olika kanaler. Där saknar jag att man berättar om att man, förutom att köpa banners på bloggar, också kan köpa inlägg genom till exempel företag som Blogvertiser. (Varsågod, arbetsgivare, den bjuder jag på! 😛 )

I fjärde och sista kapitlet delger författarna läsaren hur de själva lyckades bli egenutgivare. Dessutom är det en sorts sammanfattning av boken, lästips, länktips med mera.

Den här boken ger en väldigt omfattande och komplett bild av arbetet med att ge ut en bok på egen hand. Läsaren får inte bara goda råd utan författarna delar också med sig av sina egna erfarenheter. Det jag emellertid frågar mig under läsningens gång är VARFÖR. VARFÖR ska man ge sig på att ge ut en bok själv, utan att få den antagen på ett förlag? Det egentliga svaret kommer inte förrän i slutet på boken. Pengar har så klart en viss betydelse, men genom att ge ut boken på egen hand har man den totala kontrollen. Om man nu vill ha den. Om man nu klarar av det hela.

Jag gillar den här boken och jag störs bara lite av de få korrekturfel jag hittar. Boken har en snygg form och är väldigt lättläst – jag läste den på några timmar (med blyertspenna i handen). Detta är helt klart en handbok jag rekommenderar en blivande författare med planer på egenutgivning! Själv står jag kvar och trampar på min lilla fläck…

Högt betyg, fast inte högsta, dock.

Read Full Post »

Valåret 2010 är också det år som EU och Sverige har haft som mål för att uppnå visionen om ett tillgängligt samhälle. Det är bara att konstatera att verkligheten ser bister ut. En rapport från tillgänglighetsföretaget Funka Nu visar att våra politiska partier stänger ute och därmed diskriminerar  medborgare med funktionshinder. Det handlar om väljare som inte kan tillgodogöra sig information på vanligt sätt på grund av till exempel synskada eller dövhet (den som föds döv har teckenspråk som första språk, inte svenska). Även dyslektiker, invandrare, äldre och personer med vissa motoriska (rörelse-) problem med flera drabbas förstås.

Funka Nu har tittat på partiernas hemsidor. Enligt rapporten är flera av hemsidorna

inkonsekventa och svåra att förstå, pedagogiskt knepiga och med udda lösningar. Flera av dem är också tekniskt bristfälliga, vilket gör att hjälpmedelsanvändare har stora svårigheter att använda dem.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har gjort en del förbättringar sedan Funka Nu sist undersökte tillgängligheten på deras hemsidor inför förra valet. Vänsterpartiets och Moderaternas hemsidor är sämst, det sistanämnda partiet är sämst på det mesta, såväl tekniskt som språkligt, enligt Funka Nu.

Skitdåligt, på ren svenska! Och det verkar som om myndigheter och offentliga verksamheter är på väg åt samma håll, trots att kommuner och landsting ju också omfattar förtroendevalda som man går till vallokalerna för att rösta på. I vårt län har redan den offentliga verksamhet som främst ger länsinvånarna hälso- och sjukvård halverat sin tryckta information till synskadade och mer är att vänta från det hållet – det senaste är informationen på teckenspråk till länets döva som får stryka på foten. Hur mycket är ännu oklart.


En svart bak till alla partier, myndigheter och offentliga verksamheter som fortsätter att diskriminera personer med funktionshinder – eller, som i vissa fall, börjar att göra det valåret 2010.

                                                                                                                                                              Här kan du läsa hela rapporten, dessvärre i PDF-format som inte alltid fungerar så bra för den som är synskadad.

Svenska Dagbladet skriver också om rapporten.
   
Läs även
andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Tidigare har jag bland annat haft förmånen att arbeta som redaktör och ansvarig för viss anpassad information. Det handlade till exempel om taltidning för dem som inte ser så bra och filmer på teckenspråk för barndomsdöva som ju har teckenspråk som första språk, inte svenska.

Mitt hjärta gråter därför när jag står utanför och beskådar hur dessa verksamheter, inom vilka min förra arbetsgivare var en föregångare i Sverige, sakta men säkert monteras ner. En av verksamheterna firade för övrigt 20-årsjubileum förra året.

Tidningsproduktionen till synskadade har minskat med hälften. Detta efter en enkät som gjorts bland läsarna. Man kan bara hoppas att nån RINGDE runt till läsarna och inte trodde att de skriftligen skulle besvara en enkät – de har ju svårt att se så det hade ju varit lite svårt… (Vad jag vet var enkäten skriftlig…)

Och nu är det dags att rasera informationen till länets döva. Även där minskas såväl budget som antal produktioner. Dessutom ska tjänsterna upphandlas. Precis som om man skulle få det billigare och bättre nån annanstans än man får idag… Nej, just det. Det får man inte. Så jag gissar att planerna är att lägga ner verksamheten – det kan ju var och en som har två hjärnceller räkna ut.

Finns det nån sorts rättvisa i det här? Finns det nån logik i att bryta mot riksdagens beslut att samhället senast i år ska vara anpassat så att personer med funktionshinder kan vara delaktiga i samhället? Jag menar, finns det nån sorts vett och sans i att ta bort möjligheten att skaffa sig samhällsinformation för två svaga grupper så att dessa grupper kan bilda sig en uppfattning och delta i våra demokratiska val i höst? Finns det alls nåt klokt tänkande bakom idiotiska beslut att gå emot sitt eget beslut från 1998 att följa FN:s standardregler för funktionshinder? Nej! NEJ!

HUR F*N KAN MAN GÖRA SÅ HÄR???


En stor, fet och svart bak för beslutet att nedmontera verksamheter som bildar en grund för vissa grupper  med funktionshinders möjligheter att delta på lika villkor i samhällslivet.

Read Full Post »

Older Posts »