Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tidsplan’

Ett färdigt inlägg.


 

Pronto är italienska och betyder färdig. Färdig är jag också med Pronto, en digital kommunikationsbyrå med en massa snygga anställda. (Inget fel i det!) Runt midsommar ställde jag upp på en kampanj anordnad av Pronto. Det var andra och sista gången för min del.

RekordvinnarenMitt första samarbete med Pronto skedde emellertid redan i november 2012. Eftersom jag är bokmal nappade jag på ett uppdrag som gick ut på att läsa en då nyutkommen bok, Rekordvinnaren av Pieter Tham. Jag blev lovad

[…] en mer spännande läsupplevelse genom att på ett lustfyllt sätt knyta samma fiktion och verklighet. […]

och jag skulle få

[…] en specialutgåva anpassad för dig och kommer att få möjlighet att uppleva hur det skulle kunna vara att själv vara huvudperson […]

För att få boken och den därtill hörande upplevelsen skulle jag naturligtvis blogga om boken. Boken handlade om en man som vinner mycket pengar på en lott och hur detta förändrar hans liv. Några dar efter att jag hade läst ut boken kom ett brev med snigelpost till mig med liknande innehåll som mannen i boken hade fått. Kuvertet innehöll dessutom en Trisslott. Redan där föll liksom hela kampanjen platt: brevet med lotten kom till mig alldeles försent. Jag var helt uppe i en ANNAN bok vid det laget. Nä, det funkar liksom inte med den här typen av utskick eftersom vi ju faktiskt alla läser olika snabbt. Boken fick för övrigt medelbetyg av mig (och då var jag snäll) och den fick ingen större uppmärksamhet nånstans i media eller så.

I början av sommaren fick jag ett nytt erbjudande av Pronto. Eftersom även det handlade om böcker beslutade jag mig för att nappa. Nån ersättning var det aldrig tal om precis som förra gången, ordet

volontär 

var vanligt förekommande i mejlen från Pronto. Däremot stod det också

[…] Som tack för sitt engagemang som volontär kan man få en fribiljett till Augustgalan. Som bloggare får man även en officiell &#8221badge&#8221 att märka sin blogg med. […]

Orden

[…] kan man få […]

visade sig betyda att alla bloggare deltog i en utlottning av en (?) biljett. (Hade Pronto tillstånd för lotteriverksamhet?)

Jag deltog i kampanjen Bokvalet genom att blogga om den. Främsta skälet var att jag tyckte att det lät som allt annat än lika villkor att digitala böcker har högre moms än andra böcker. Det tycker jag fortfarande, för övrigt. Ett annat skäl var naturligtvis den hägrande biljetten till Augustgalan. Jag fattade inte först att

[…] kan man få […]

betydde just det jag skrev ovan, att man som en av många (?) deltog i en utlottning av en (?) biljett.

Ja till sänkt moms på digitala böckerNä. Jag fick förstås inte den där biljetten. Och ja. Det är delvis därför jag skriver detta inlägg – jag är en dålig förlorare. Men… jag vill också lyfta fram hur viktigt det är att man tar reda på saker och ting innan man lovar att jobba gratis åt andra med till exempel marknadsföring.

För i Bokvalets fall visade det sig inte bara handla om nån liten orättvis moms. Det handlar om lagstiftning och EU-regler och om att digitala böcker ses som tjänster av EU och inte som varor. DETTA hade varit bra att få veta i förhand av kampanjarrangören. Eftersom jag spred kampanjen i alla sociala medier där jag har konton fick jag nämligen ta ett antal diskussioner också. Och blotta min okunnighet. Jag borde ha läst på innan jag bloggade. Jag borde kanske också ha fått bättre underlag…

Pin Ja till lika villkor för alla böckerVidare fick media (traditionell) underlag före kampanjstarten, medan vi bloggare (social media) fick underlaget samma dag som kampanjen startade. Lika villkor? Nä, inte särskilt. Nån tidsplan såg jag inte röken av. Det fanns heller inte preciserat i uppdraget när jag skulle blogga och i vilka ytterligare kanaler jag skulle puffa för kampanjen.

Som jag såg var DN först med en artikel om Bokvalet. Därefter kom vi bloggare. Det twittrades lite samma dag och nån dag efteråt. Sen hände ingenting. Eller i vart fall såg inte jag nåt mer om kampanjen Bokvalet. Med en tidsplan där Pronto hade preciserat när bloggarna – eller ett visst antal – skulle ut med sina texter – hade kampanjen fått större genomslagskraft. Vidare borde Pronto ha kollat av med bloggarna vilka andra kanaler de skulle använda, hur och när och kanske på så vis varit med och styrt. Nu fick kampanjen hyfsad uppmärksamhet i ett par dar. Och sen blev det tyst.

Eller??? Blev det tyst? Som medhjälpare i den här kampanjen hade jag önskat – förutom en biljett till Augustgalan – en redovisning hur det gick. Det enda jag fick var en inbjudan till ett evenemang i Stockholm, ett kampanjkalas. Den inbjudan kom ett par (2) dar före festen, vilket gjorde att jag inte kunde delta.

Nä, vet du… Nu är det pronto med Pronto för min del! För övrigt har jag fortfarande inte vunnit nån storvinst på Triss och jag har inte heller läst en enda digital bok. Jag håller mig till de gamla hederliga pappersböckerna. Och Augustgalan kan jag följa på webben, säkerligen, det gjorde jag förra året.


Från och med nu gäller för min del

  1. inget gratisjobbande
  2. ta reda på alla fakta och se till att få underlag innan jag tackar ja till medverkan i marknadsföring
  3. fortsätta skriva på bloggen om varor och tjänster som jag själv tycker är bra och har provat

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.

 

Nytt elskåp mätare

Rätt intetsägande elskåp. Eller mätare. Eller vad det nu är…

Igår var det ju hantverkare här och smällde upp en rätt stor, vit låda i min hall. Jag gissar att det är ett nytt elskåp, men eftersom informationen kring alltihop har varit ganska minimal sen mötet i höstas när vi röstade om införande av el- och vattenmätare, vet jag inte säkert. Jag har förstås kollat bostadsrättsföreningens webbplats. Där finns endast en tidsplan. Bland annat noterade jag att jag missade ett informationsmöte. Hur ska man veta att det är möte när det bara står på webbplatsen? Jag går liksom inte in där och kikar regelbundet, mest när jag ska söka kontaktuppgifter. (I det fallet är jag inte unik, det är ganska vanligt att företags, organisationers, verksamheters och föreningars webbplatsbesökare beter sig så.)

Dosa på väggen

Avlyssningsapparatur?

I kväll, just som jag skulle slå ner röven i bästefåtöljen, upptäcker jag ytterligare en liten grej: en dosa som sitter skitfult placerade i vardagsrummet. Men hallå! Inte för att hantverkare nödvändigtvis är inredare, men måste man sätta upp sånt i vardagsrummet, ganska högt upp på en vägg? Finns det inte diskretare ställen – som nere vid golvsocklarna eller så..? Sen kom jag på att den lilla dosan kanske inte är nån mätare av nåt slag utan i själva verket en avlyssningsapparatur! Styrelsen kanske vill höra hur snacket går i lägenheterna eller om man fiser hemmavid.

Nej, jag skämtar faktiskt, jag är inte alls drabbad av nån sorts förföljelsemani. Jag är bara nyfiken. Och jag hittar ingen information nånstans om vad saker och ting är. Dessutom undrar jag varför jag inte upptäckte den lilla dosan igår kväll. Var jag så fokuserad på Antikrundan, eller..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens utflykt.


Dagen är mulen.
Icke desto mindre kvav och varm. Det måste bli oväder idag, det bara måste! Frågan är därför om jag ska kånka omkring på en tröja i min rygga eller inte. Jag ska ju ut på utflykt idag.

Ryggsäck

Ska jag slänga i en tröja eller inte?


Om det kommer ett skyfall
och jag är utomhus lär jag bli soaking wet. Några vettiga regnkläder har jag inte, bara svettiga. Så i såna fall får jag knöla ner en hoodie som skyddar min fina frisyr – ett minne blott sen måndag kväll, kan jag meddela. Nu är jag mig lik igen! Vaknade med nån sorts blandning av tuppkam och tantfrisyr. Inte så snyggt…

VILKA I-LANDSPROBLEM!!!

Tofflan Tant redan 1952

En del blev tanter redan tio år före födseln…


Jag ska åka ensam på min utflykt
och målet är Stockholm. Det krävs energi för att klara ensamresande, men jag känner mig stark idag, så det ska nog gå bra. I centrum ska jag träffa en annan Anna än den ordinarie. Jag vill nämligen höra lite om hur det är att jobba som konsult för ett företag i min bransch (kommunikationsbranschen). Och sen är det ju förstås bara kul att träffa en ny människa som jag har haft kontakt med ett tag via Twitter. Vi träffades tack vare de där webinarerna som Havspappan anordnar. Webinarer som jag hoppas kunna delta i under hösten, trots att jag inte har nåt jobb. Men idag ska vi inte webinara utan prata och luncha.

Naturligtvis har jag gjort en tidsplan, det vill säga bestämt vilken buss jag ska ta och vilket tåg det blir. Måste hinna köpa biljett innan jag kliver ombord. Jag har tagit gott om tid på mig, alarmet gick igång klockan sju. Sov lite rackigt i natt, måste vara värmen… Min bok på gång följer med, alltid bra att gömma sig bakom.

Så nu är det bara att sätta fart med morgonbestyren! Du lär inte höra från mig förrän till kvällen. Om jag nu inte möter nåt spöke i Stockholm

Skriv gärna några rader om vad du har för dig! Alltid kul att läsa!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Över 200 sidor handfasta råd från framgångsrika egenutgivare utlovas redan på omslaget till Lyckas med bokutgivning, en bok av Lars Rambe, Sölve Dahlgren och Ann Ljungberg.


Hela 200 sidor handfasta råd för den som vill ge ut en bok på egen hand.

                                                                                                                                                           Boken inleds lite ”säljigt” med tio exempel på framgångsrika egenutgivare – jag kände till två (2) av författarna – men kommer strax igång med verkligen hanfasta och konkreta råd. Bland annat får läsaren en presentation av olika typer av ”egenföretag”, nåt som är ett måste om man vill ge ut en bok egen hand, enligt författarna. Där är jag emellertid tveksam – måste man verkligen det??? Hur som helst, presentationen av olika bolagsformer är utmärkt även om den ger författarnas ganska subjektiva åsikter om fördelar och nackdelar.

Viktiga aspekter som syftet med det hela och planering tas upp i första kapitlet. En författare är ju sitt eget bästa varumärke, medan en agent arbetar på provision. Vidare bör författaren genrebestämma sin bok och göra en målgruppsanalys. Några sidor kring utgivningsplan och tidsplanering får en att inse att detta med att skriva och ge ut en bok på egen hand minsann inte är nåt man gör på en kaffekvart…

Kapitel två tar upp färdigställandet av boken, vikten av att göra synopsis – och sånt som kanske är riktigt svårt: att förbereda sig för kritik. Och kanske är det så att man ska lägga ut vissa saker som korrekturläsning på nån utomstående – det är otroligt lätt att bli hemmablind på sin text. Här tas också upp formgivning, framför allt av det viktiga omslaget, olika trycktekniker, ”personnummer” för böcker, pliktexemplar, distribution och andra format än papper. Numera finns ju till exempel e-böcker, ljudböcker och liknande. Det jag saknar här är omnämnadet av talböcker, som är en variant av ljudböcker för främst synskadade.

Det tredje kapitlet tar upp vad den egenutgivande författaren kan göra själv när det gäller PR och marknadsföring. Att använda sociala medier tas upp och läsaren får många konkreta tips på hur man ganska enkelt bygger upp ett kontaktnät med läsare – och presumtiva bokköpare –  via en blogg. Bloggskribenterna kan dessutom fungera som recensenter i särskilda inlägg om boken – precis som det inlägg du läser just nu. Att skicka recensionsexemplar till bokbloggare och tidningar kan vara aningen kostsamt, men också självfallet i långa loppet bli lönsamt.

Ett antal andra PR-aktiviteter behandlas också i kapitlet, till exempel lanseringsfest, signeringar, föredrag med mera. Vidare glider författarna in på hur man faktiskt säljer sin bok och genom vilka kanaler. Idag finns ju inte enbart vanliga bokhandlare utan bokklubbar och näthandel för att nämna några exempel. Och så kan man ju faktiskt sälja sin bok själv. Annonser tas upp – annonser i lite olika kanaler. Där saknar jag att man berättar om att man, förutom att köpa banners på bloggar, också kan köpa inlägg genom till exempel företag som Blogvertiser. (Varsågod, arbetsgivare, den bjuder jag på! 😛 )

I fjärde och sista kapitlet delger författarna läsaren hur de själva lyckades bli egenutgivare. Dessutom är det en sorts sammanfattning av boken, lästips, länktips med mera.

Den här boken ger en väldigt omfattande och komplett bild av arbetet med att ge ut en bok på egen hand. Läsaren får inte bara goda råd utan författarna delar också med sig av sina egna erfarenheter. Det jag emellertid frågar mig under läsningens gång är VARFÖR. VARFÖR ska man ge sig på att ge ut en bok själv, utan att få den antagen på ett förlag? Det egentliga svaret kommer inte förrän i slutet på boken. Pengar har så klart en viss betydelse, men genom att ge ut boken på egen hand har man den totala kontrollen. Om man nu vill ha den. Om man nu klarar av det hela.

Jag gillar den här boken och jag störs bara lite av de få korrekturfel jag hittar. Boken har en snygg form och är väldigt lättläst – jag läste den på några timmar (med blyertspenna i handen). Detta är helt klart en handbok jag rekommenderar en blivande författare med planer på egenutgivning! Själv står jag kvar och trampar på min lilla fläck…

Högt betyg, fast inte högsta, dock.

Read Full Post »