Mat-missar

Ett kattlikt inlägg.

---

 

Matkö med Lucifer främst och Citrus tätt bakom. Bilden tog jag i november förra året.

Fästmön har ju tre fina katter. Från början skulle hon ta hand om en tjejkatt som annars skulle avlivas. Sen visade det sig att den lilla tjejkatten Mini skulle bli mamma. I höstas kom Citrus och Lucifer. Sammantaget har de alla tre hjälpt mig att komma över min katträdsla. För inte kan en bara vara rädd för en nyfödd kattunge, stor som en hamster, och både blind och döv? Och att jag var den som först fick i kattflickan Citrus fast föda, köttfärs, gav också ett särskilt band till katterna. Jag, som inte ens äter kött…

Sen var det inget som stoppade missarna. De har alltid varit väldigt matglada, så de passar bra i familjen. Så fort en visar sig i Annas kök dyker de upp – det kan ju tänkas finnas nåt ätbart. Det är inte heller alltid de står i en sån fin matkö som på bilden. Oftast är de överallt och med tre katter i köket, varav två helt hämningslösa, kan en bli smått nipprig…

Bilden här intill tog jag i november förra året. Kattungarna har växt en hel del sen dess. Citrus är fortfarande minst och späd, medan Lucifer är en rätt gänglig yngling. Lucifer var först med att lära sig hoppa upp på diskbänken, men Citrus lärde sig snart. Inte så korkad heller, är hon den lilla, för ibland tar hon hjälp – av en öppen kökslåda.

Citrus är inte korkad och använder en låda för att ta sig upp.

Nu får katterna liksom inte vara överallt egentligen, definitivt inte i en kökslåda. Men knappt hann vi få bort Citrus ur lådan förrän Lucifer hade hittat in i ett köksskåp, naturligtvis där kattmaten finns…

Få se nu… Lax, kyckling eller kött… Lucifer vet precis i vilket köksskåp kattmaten finns.

 

Ja, smarta är de onekligen, katterna och inte så lite busiga heller. Riktiga mat-missar är de fortfarande. Men inte kan en bli arg två sötnosar som dessa, eller hur..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgens filmer: Skräck och sci-fi

Ett inlägg om filmer.

---

 

Den här helgen blev en riktig filmhelg. Vad passar väl bättre än att krypa upp i soffa och fåtölj och glo på lite fiktiv spänning medan mörkret är kompakt utanför?

 

Först ut var filmen Omen IV (1991) som vi såg på Tv12 hos Fästmön. Damien, den ondskefulle lille pojken och sedermera mannen, är död. Men som ett under (?!) lever han vidare i flickan Delia. Delia adopteras som nyfödd av ett advokatpar som är barnlösa. Flickans ursprung är väldigt oklart, nåt adoptivföräldrarna inte bryr sig om. Först. Framför allt pappan är totalt charmad av sin dotter, men mamman blir allt mer misstänksam och börjar nysta i flickans förflutna.

Det här var inte nån jättespännande film och framför allt inte en av de bättre Omen-filmerna. Men jag är snäll och Toffelomdömet blir medel. Det var trots allt lite kul att se gamla locktångsfrisyrer och jeans som sitter uppe i armhålorna.

 

Nästa film blev Orphan (2009) på Kanal 5. Vi missade en hel del i början eftersom jag hade fått för mig att vi redan hade sett filmen. Återigen är huvudpersonen en ond liten flicka som adopteras av ett par. Paret har två barn sen förut, en son och en döv liten dotter. Den adopterade Ester blir på sätt och vis ett substitut för deras tredje biologiska barn som är dödfött. Ester är minst lika vidrig som Delia, men hon är mer manipulativ och det är mer uttalat att hon vill ha pappan för sig själv…

Toffelomdömet blir lite högre för Orphan än för Omen II.

På lördagskvällen bänkade vi oss i min soffa och fåtölj. Först såg vi filmen Prometheus (2012) som jag hade spelat in åt Anna i veckan från TV3. Lite nyfiken var jag dock själv, så vi tittade tillsammans. Det här är en science fiction-film och jag är ingen större fan av såna filmer. Men det är bra skådespelare, bland andra Noomi Rapace, och faktum är att jakten på människans ursprung, som filmen handlar om, blir en obehaglig resa in i framtiden. Ett par forskare, där Noomi Rapace spelar en av dem, har hittat grottmålningar på olika ställen. De reser in i framtiden och hamnar på en plats där även nån från Alien har landat en gång tidigare… Filmen hänger alltså på sätt och vis ihop med Alien-filmerna, men om det är en prequel eller en spin off-film är oklart.

Toffelomdömet för Prometheus blir förvånansvärt högt.

Andra film på lördagen blev Terror på Elm street (2010) och den visades på TV12. Det här var alltså en nyinspelning av den gamla skräckfilmen och på engelska heter denna A Nightmare on Elm Street. Tyvärr hade jag ganska nyligen (för två år sen) sett filmen. Här kan du läsa vad jag tyckte om den då! I kväll blev jag fortfarande rädd, men mest hoppade jag till av alla effekterna, framför allt ljuddito. Det är en sjuk mardröm om en galen typ i randig tröja som jagar ett gäng ungdomar, varav en med ADHD, bara för att han vill ha ihjäl dem.

Toffelomdömet för Terror på Elm street (2010) har sjunkit sen 2013.

Tredje film på lördagen blev Halloween II (2009). Även den gick på TV12. Michael Myers går igen, men tyvärr mindes jag alltför lite från den första filmen för att uppföljaren ska ge mig nåt. Det är bara blodigt och vidrigt. En galning går lös och har ihjäl alla han möter, ungefär. Michael Myers har i vart fall rymt från mentalsjukhuset och nu söker han sig till sina hemtrakter igen för att leta efter sin syster.

Toffelomdömet för Halloween II blir lågt. Det är inte spännande, bara blodigt och meningslöst. Vi såg bara knappt en timme av filmen.

Det var mina och Annas filmer i helgen. Har DU sett några??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Profilerna

Ett inlägg om ett TV-program.

---

 

Igår kväll fastnade jag framför ett teckenspråkigt program på SvT2, Profilerna. Totalt blir det tio program om fem spännande människor. Det första handlade om Lars – döv, präst, pappa och bög.

Prästen Lars var först ut i serien Profilerna.

Jag blev så glad när jag såg i TV-tablån att det skulle komma ett program om en döv, homosexuell man. En person som tillhör två minoritetsgrupper. Och döva är en sån tyst grupp att det är extra roligt när de tar plats och syns.

Lars verkar vara en trevlig man i sina bästa år. Han berättade att han var den ende döve i sin familj, men att han ändå alltid hade haft – och fortfarande har – ett nära förhållande med sina föräldrar. Att vara döv och utbilda sig till präst var på sätt och vis Lars sätt att visa att döva kan! Men att ovanpå det också ha två tonårsbarn och en manlig sambo som är träningsfreak, det kändes lite mycket för mig. Inte för Lars, emellertid! Han var som en sol i TV-rutan. Fast han erkände att han nog kan vara lite tjurig hemma i familjen…

Det blir ytterligare fyra personer med anknytning till dövrörelsen som vi tittare ska få träffa framöver under de nio återståeende halvtimmeslånga programmen. Jag tänker helt klart fortsätta att se den här serien! Som bonus gav den mig bra träning i mitt slumrande teckenspråk. Faktum är att jag insåg att mer än jag trodde finns kvar av språket!

Toffelomdömet för första avsnittet av Profilerna blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Språklig intervention och annat

Ett inlägg om allt från klarspråk via teckenspråk till särskrivningar och stavningar av svenska språket. 

---

 

Idag på morgonen sökte jag ett riktigt intressant jobb. Det är ett vikariat på ett år. Tjänsten omfattar två av mina favoritämnen, klarspråk och kultur. Självklart hoppas jag att jag har tur den här gången och blir utvald. Men som vanligt får jag gissningsvis konkurrera med minst ett par hundra andra kandidater som är lika bra eller ännu bättre än jag själv. Nåja, det är i alla fall extra roligt att hitta jobb som känns så där… HURRA så bra och kul att söka!

Det var ett toppengäng som jobbade med Upptecknat.

Jag har jobbat med klarspråk på olika sätt i de jobb jag har haft. Klarspråk är nåt som har kommit de senaste åren och jag tycker att det är bra. Under min lååånga, lååånga tid på mitt föreföreföreföre detta jobb var jag bland annat redaktör och ansvarig utgivare för information till personer som hade funktionshinder av kommunikativt slag. På klarspråk: synskadade (blinda) och döva. Det var bland de roligaste jobben jag har haft, men också ett av de mest givande. Jag lärde mig otroligt mycket, framför allt av mina döva frilansare och en teckenspråkstolk, som också var med i redaktionen. Det var verkligen ett toppengäng som jobbade med Upptecknat!

Vårt arbete gick ut på att jag gjorde urvalet av innehåll samt skrev ett manus på begriplig svenska, ofta grundat på politiska handlingar och beslut. Som du förstår var det inte alltid det lättaste att få fram en text i klarspråk av detta… Frilansarna översatte sedan detta till teckenspråk och jobbade fram ett teckenmanus som finslipades före produktionen tillsammans med tolken. I studion turades de döva frilansarna om att stå framför kameran och teckna, medan den som inte stod där eller tolken, skötte textpromptern. (När man tecknar kan man ju inte hålla i manus samtidigt.) Tolken läste efteråt in manus, så att även hörande kunde tillgodogöra sig TV-programmet eller den streamade filmen.

Idag är verksamheten jag var med att bygga upp nedmonterad och vi är alla spridda för vinden. Nån i gänget har jag lite kontakt med. Det var i alla fall goda arbetskamrater/medarbetare och framför allt, kompetenta.

Och detta leder mig in på… dagens högskoleutbildade journalisters kompetens. Det fenomen jag noterar att man senast har drabbats av är den anglosaxiska påverkan, framför allt särskrivningarna av längre ord i tid och otid. Ibland kan jag tycka att det är OK att skriva isär vissa ord, men det är väldigt sällan det faktiskt är språkligt korrekt.

Med stavningen bland journalisterna är det ju också si och så. Även här noterar jag anglosaxisk påverkan. Som exemplet nedan, då journalisten säkert haft engelska ordet ”enter” för ögonen…

På korrekt svenska skulle Carola ha ÄNTRAT scenen.

Vidare påverkar talet också stavningen. Jag har noterat att många snabbpratare liksom hoppar över vokaler. I skrift blir det då så här, till exempel…

Vi vanliga människor använder TROTTOAREN, vi.

Det läggs också till konsonanter för att göra språket snabbare, har jag sett…

I morse hade det skett en olycka på en RIKSVÄG, egentligen. Jag tror inte att bilar i vanliga fall kör på nån vägg.

Ja ja, vi har alla saker vi kan förbättra, framför allt för att minska missförstånd. För min del handlar det om att dra ner på orden. Vad handlar det om för din del??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 19 mars 2014

Ett inlägg om ord som påverkar.

Jag läser en vidunderlig liten bok just nu. Den kan tyckas liten till formatet och har ett trevligt utseende. På omslaget promenerar en kvinna och hennes hund i skogen.

Det är Annika Östbergs bok Se ljuset i det svarta. Och orden kastar sig på mig, nästlar sig in i det allra innersta. Lite mer om boken kommer vid ett senare tillfälle. Nu bjuder jag bara på detta citat:

[…] Att älta det som har hänt och som jag ändå inte kan göra något åt, vore att göra mig själv blind, döv och förlamad inför det jag upplever nu. Saker som redan skett står absolut stilla, förändras inte och kan aldrig göras ogjorda. […]

Livet är kort. Tack för att du sa till mig att det är en gåva, Annika!

Read Full Post »

Konflikt? Skilj på person och prestation!

Idag läste jag en tänkvärd krönika i Proffice nyhetsbrev Dagens Möjligheter, med rubriken Skilj på person och prestation. Det är Elaine Breske Hirscher som skriver om hur viktigt det är att respektera andras åsikter, men också vikten av att hantera en konflikt under uppsegling privat, med den det berör.

Elaine Breske Hirscher menar att det ibland kan vara svårt att respektera andras rätt till åsikter. Vr och en har rätt till sin åsikt och det går ju faktiskt inte att säga till nån med avvikande åsikt att den har fel. Personen har helt enkelt en annan åsikt än man själv. Att komma överens om att man tycker olika i en fråga är inte alltid så lätt. Ofta blir det personangrepp i stället för att man diskuterar sakfrågan. I stället för att tala MED varandra talar man OM varandra – och då hamnar man kanske nånstans mitt emellan två sanningar, enligt Elaine Breske Hirscher.

Men i en konflikt är det viktigt att komma ihåg att skilja på person och prestation. Och dessutom, enligt Elaine Breske Hirscher:

[…] inse att konflikten är en gemensam konflikt att lösa och den skall i första hand alltid lösas av de som är inblandade i konflikten. […]

Sen kommer det riktigt väsentliga, enligt mig (du kanske är av en annan åsikt?), i Elaine Breske Hirschers krönika:

[…] Den som först börjar blanda in andra genom att gå runt och pådyvla sin sanning till andra bidrar tyvärr bara till att fördjupa konflikten samtidigt som hon eller han förringar sig själv. Det säger alltid mer om den som far med osanning än den som osanningen handlar om. Lätt att glömma bort i sin iver att skaffa sig medhåll. Tyvärr är det ett effektivt sätt att skapa än större konflikter som blir allt svårare att lösa, även om det går. […]

Vidare menar Elaine Breske Hirscher att

[…] Om du reagerar extremt dramatiskt beror det oftast på att motparten förmedlar sanningar som du känner med dig är sanna men som du har svårt att erkänna för sanna och i stället för att erkänna att det faktiskt är så, att det ligger något i det som sägs, slår du bakut och blir aggressiv, hotfull och döv för vad som faktiskt sägs och målar upp en fantasibild av verkligheten som till viss del är sann men som till stor del är falsk. […]

Oj oj, nu blev det mycket att tänka på här… Jag kan känna att jag slår bakut när jag upplever mig trängd. Ibland försöker jag ta reda på att jag verkligen har uppfattat saker och ting på korrekt sätt och mina frågor har då upplevts av somliga som sårande. I själva verket handlar det om att jag är trög.

Sen delar jag inte helt och hållet Elaine Breske Hirschers åsikt att man blir aggressiv och hotfull när man inser att motparens sanningar är sanna. Däremot vet jag att jag kan upplevas som påstridig och grinig när jag inte lyckas förmedla det jag menar, när mottagaren inte uppfattar min information/åsikt korrekt. Det omvända, alltså. Sånt är ju generellt sett ganska frustrerande, tycker jag!

Jag vet att en del personer ibland känner sig utpekade av mig här på bloggen. Först och främst har jag inte för vana att hänga ut nån – längre. Det gjorde jag på sätt och vis först, när jag började blogga, även om jag aldrig angav några namn. Det jag egentligen gör är att jag samlar ett antal intryck och sen skriver jag om det här, ofta generellt. Det blir ett sätt att ventilera mina egna tankar och funderingar utan att nån pekas ut. Det kan ju vara flera personer som har avvikande åsikter än jag i en fråga, eller flera personer vars agerande jag inte riktigt begriper eller uppskattar. Men jag jobbar ständigt på att bli bättre att prata med berörd person, inte kontakta en tredje person. Då kan man i alla fall komma fram till att vi har olika åsikter i en fråga… Därmed inte sagt att konflikter och hantering av olika åsikter är nånting lätt…

Vad har du för åsikter om olika åsikter och konflikthantering???

Livet är kort. Det är definitivt inte lätt.

Read Full Post »

Knasiga sms

Jag spinner vidare på det här med att mobiler försöker vara roliga. Ibland lyckas de faktiskt också. Som när Fästmön till påsken skickade ett sms till mig om att hon skulle åka förbi hos mig och

[…] kamma din paj […]

Nu brukar jag inte ha för vana att samla på håriga pajer, men till sist redde det hela ut sig (utan luskam). Anna hade menat

[…] lämna din sak […]

Min Ajfån och jag kommer som sagt inte alltid överens. Igår, till exempel, skulle jag önska min älskling god natt och sov sött. I stället skrev jag

[…] dov sött […]

Inte lika gulligt…

För ett tag sen skrev jag till en kompis:

[…] Ska göra nioårig under narkos […]

Hon fattade ingenting… Inte jag heller. Fast det jag menade var inte att jag skulle göra barn under narkos eller vara under narkos i nio år utan göra en biopsi.

Har du DIN mobil skrivit några knasiga sms och skickat iväg???

Livet är kort.

Read Full Post »

Snurra runt

För att rensa skallen. I stället för lunch. För att inte tänka på ontet… Skälen är många, men nu har jag snurrat runt i omvärlden igen och hittat en del intressant, nåt irrelevant och kanske bara nåt observant..? Som vanligt gäller att du läser om du vill. Inte ens Tuttan Kamon i Träsket är tvingad.

• Räntesänkningen påverkar! Riksbanken har sänkt styrräntan. Hört den förut? Om jag bara kunde försöka förstå vad det innebär. Inte lätt för en som har dyskalkyli att förstå hur räntesänkningen påverkar ekonomin. Men räntorna på bolånen kan påverkas och förhoppningsvis gå ner. Alltid något. Begripligt, alltså.
• Robotdräkt ska hjälpa strokedrabbade att gå. När jag läser om detta tror jag nästan inte att det är sant. Det är… för bra för att vara sant. Eller? Exoskelett finns redan i USA. Robotdräkten är japansk. Nu ska den provas på Danderyds sjukhus.
• Bowie ställer ut. Jepp! Nästa år ställer David Bowie ut 300 prylar ur sitt arkiv – till exempel scenkläder, filmer och teckningar. Utställningen öppnar den 23 mars nästa år på Victoria & Albert Museum i London. Senare ska det bli möjligt att se utställningen på flera andra platser i världen.
• Köp tågbiljett med mobilen. SJ ska nu börja sälja tågbiljetter via mobilen. Men för att kunna handla måste ha en smartphone och kontokort. Detta är en förbättring av tillgängligheten, anser SJ. Fast på tåget kan du inte köpa biljetter från den 15 november ifall du har glömt eller inte hunnit köpa innan. Det är krångligt och tiskrävande, anser SJ. Jag inser att det bara är somliga som kan köpa biljett via mobilen. Orättvist! anser jag därför. Och nåde den som är försenad till tåget och inte hinner köpa! Det kan kosta 1 900 kronor. Orimligt! anser jag.
• Omdebatterad klinik invigs. Du vet, Uppsala Cancer Clinic, kliniken här i stan dit Sjukstugan i Backen inte remitterar patienter. Prestigeärendet… Man tar sig för sin panna när det gäller byråkraterna! När det gäller UCC önskar jag lycka till!
• Glasögon gör att döva kan se ljud. Robotgrunkor igen! Forskare i Korea har tagit fram ett par brillor med vilka döva kan se ljud.Tanken är att döva ska kunna varnas för plötsliga ljud, ljud som indikerar fara. Fast man måste ha en dator med sig i en ryggsäck. Eh..?
• Rullade upp byxorna – fick sparken. En del arbetsgivare håller hårt på det här med klädkod. Anders hade jobbat åt Stora Enso Packaging i Skene sen 1974. Han rullade upp sina arbetsbyxor till knäna, som han alltid hade gjort. Han fick tre tillsägelser och en varning innan han sades upp. Notera att Anders byxor är en typ av snickarbyxa. LARV! säger jag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Utanför min vrå…

Nånting händer uppenbarligen där ute. Utanför min vrå. Jag har i alla fall vaskat fram följande guldkorn i media. Och även om allt som står i tidningen inte är sant, är en del ju faktiskt det…

En vrå, inte nödvändigtvis min.

• Sommarpresent från företagsledningen gjorde anställda till miljonärer. Det sägs att smålänningar är snåla. Men syskonparet Inger och Sixten Norhed är det definitivt inte. Deras familjeföretag, Nominit AB, tillverkar nitar och finns i Småland. Inger och Sixten har inte några nära arvingar. Därför bestämde de att företagets ägande ska överföras till en stiftelse. Och samtidigt delar de ut 114 miljoner kronor till sin personal – inklusive pensionärer. Det blir mellan en och två miljoner per skalle, beroende på hur länge man har varit anställd. Snacka om att måna om sin personal!!!
• Julia avslöjar på Twitter vad tränarna skriker. Tyska Julia är döv och som många döva är hon bra på att läsa på läpparna. Nu avslöjar hon på Twitter vad fotbollstränarna skriker till sina spelare. Skulle ju kunna bli… en lukrativ affärsidé…
• Tjänstemän lever lyxliv och partajar – för våra pengar. Dagens Nyheter har upptäckt att tjänstemännen på Fjärde AP-fondens kontor har ett alkoholförråd på jobbet. Ett förråd vars innehåll är betalt av dig och mig. En gång i månaden bjuds de anställda på fri bar. Alkoholinköpen bokförs inte som representation utan som personalvård. Pubkvällar kallas för informationsträffar av fondens vd. Taxin hem betalar förstås jobbet. Eller rättare sagt vi skattebetalare… Tjolahopp… Så nu gäller vissa regler för somliga, andra för andra.
• Tofflan goes sport: Två tuppar. Jan Guillou, som jag läste på Twitter har handikapptillstånd till sin bil (kan det vara möjligt???), tycker att Zlatan-Den-Där-Bollsparkaren dödar stämningen i det svenska landslaget. Zlatan-Den-Där-Bollsparkaren kontrar med att han inte ens vet vem Jan Guillou är. Så var den tuppfajten slut. Jag har inte mycket till övers för nån av tupparna, för övrigt, så låt dem ha ihjäl varandra – verbalt.
• F*n vad alla separerar… Lena och Per, Vanessa och Johnny, Peter Pluntky och Antikrundan med flera med flera. Kanske Berglin har rätt att det finns ett sjätte sinne i äktenskapet om det ska funka..?

Read Full Post »

Vecka 45: WP eller WC

Dags för veckans höjning (WP, som står för WordPress, mitt blogghem, som jag gillar stenhårt) respektive sänkning (WC, som står för Water Closet, toa, alltså). Inte svårare än så här:

WP

• Fästmön (som varit min fästmö i tre år i veckan!)
• Maria Engelwinge (som skickade världens finaste kort till mig!)
• Oskar Österberg (som var den som gjorde den första svenska teckenordboken för döva)
• Alla snälla (som peppar mig här på bloggen och IRL – ni är GULD! )
• Magnus och Eva-Lena (som jag njöt hos i fredags – det känns som om vi har känt varandra hela livet!!!)

WC

• Reklam och försäljare (jobbigt!!!)
• Nätskojare (som tar betalt för nättjänster som folk tror är gratis)
• Webbtrollet (Snälla, sluta med dina hemfridsbrott på min blogg!)
• Den som anser sig felfri – och alla andra fulla av skuld (nej, det blir ingen länk här, jag tänker inte uppmuntra till besök på den bloggen!)
• Systemuppgraderingar på datorer (efter det är det alltid nåt som inte funkar)

Read Full Post »