Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘döva’

Ett inlägg i vilket Tofflan leker Kristallengalan hemma hos sig. Rätt tramsigt, med andra ord, men ett inlägg som avslutas seriöst.


 

Idag har jag sett så mycket tokigt och oslugt att det inte är konstigt att jag är som jag är. Eller vad sägs om rondelltoaletter, nåt som Byhålebladet kallar

[…] ett klipskt reklamtrick av reningsverk Karshults […]

Nån som kan se det klipska i detta??? Vardå, i såna fall?


Dagens rubrik
hittade jag ändå hos förra konkurrenten Byhålenytt, numera ägd av samma koloss som Byhålebladet:

Piskman rubrik Corren


Piskman, är det en yrkeskategori precis som polisman?


Dagens nyaste stadsdel
står däremot SvT Uppsala för:

Grändby

Grändby i Uppsala har jag aldrig hört talas om. Inte heller Gräny, som SvT Uppsala provade med lite senare…

Gräny centrum

Tänk att det ska vara så svårt att stava till Gränby!!! (Fråga Fästmön…)


Dagens skojigaste chokladbit
observerades på ICA Solen i Förorten.

Kit Kat Romantic Naughty

Have a romantic/naughty/crazy break – have a KitKat.


Och så beviset – dagens bilförare = ett kålhuvud:

Kålhuvud i bilen

Dagens bilförare = ett kålhuvud.


Men det hände en del igår också! 
Gårdagens R I P får bli Wes Craven du vet han som regisserade Terror på Elm street och Scream.

Gårdagens TV-upptäckt av mig får bli Katarina Wennstam, som blir en av tre programledare när nya Efterlyst kör igång på TV8 nu på onsdag. Att ha en före detta kriminalreporter och numera deckarförfattare i studion är ett nytt och spännande grepp!

Gårdagens babbelpelle blir utan tvekan David Lagercrantz som syntes i Babel, ett program som var inspelat före släppet av den däringa boken… va heteren eh… Det som inte DÖVAR oss..? Nej, Det som inte dödar oss. Uppenbarligen är herr Lagercrantz lika ensam som jag såsom han babblade… Hela tiden. It takes one babbelpelle to know one!

Slutligen nåt seriöst. Dagens klokaste ord kommer från Fotios Papadopoulos, överläkare och docent i psykiatri, här i Uppsala. Och det här är inget skämt utan väldigt, väldigt bra påpekat med anledning av att psykiatrivården här i stan slår sig för bröstet vad gäller statistiken kring självmord, som är lägst i landet i Uppsala län:

[Fotios Papadopoulos] menar att antalet självmord i Uppsala län generellt är lågt och att man därför bör vara försiktig i tolkningen av statistiken, samt att det är viktigt att följa upp siffrorna under kommande år. Han menar att åtgärder för minskad arbetslöshet, ensamhet och alkoholkonsumtion är viktiga för att ytterligare få ner antalet självmord.
– Vi ska komma ihåg att långt ifrån alla som tar sitt liv har haft kontakt med psykiatrin. Däremot har de allra flesta haft kontakt med primärvården året innan. Detta betyder att primärvården har en avgörande roll för att fånga upp personer som inte mår psykiskt bra och erbjuda diagnostik och behandling […]


Nä, allt i det här inlägget var inte trams. Och NU kunde jag ha frågat DIG om DU ville dela ut nåt pris till nåt/nån Dagens – eller gårdagens – av nåt slag. Men jag gör inte det. Du får skriva om det på din egen blogg. Eller strunta i det.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om allt från klarspråk via teckenspråk till särskrivningar och stavningar av svenska språket. 


 

Idag på morgonen sökte jag ett riktigt intressant jobb. Det är ett vikariat på ett år. Tjänsten omfattar två av mina favoritämnen, klarspråk och kultur. Självklart hoppas jag att jag har tur den här gången och blir utvald. Men som vanligt får jag gissningsvis konkurrera med minst ett par hundra andra kandidater som är lika bra eller ännu bättre än jag själv. Nåja, det är i alla fall extra roligt att hitta jobb som känns så där… HURRA så bra och kul att söka!

Händer som tecknar

Det var ett toppengäng som jobbade med Upptecknat.

Jag har jobbat med klarspråk på olika sätt i de jobb jag har haft. Klarspråk är nåt som har kommit de senaste åren och jag tycker att det är bra. Under min lååånga, lååånga tid på mitt föreföreföreföre detta jobb var jag bland annat redaktör och ansvarig utgivare för information till personer som hade funktionshinder av kommunikativt slag. På klarspråk: synskadade (blinda) och döva. Det var bland de roligaste jobben jag har haft, men också ett av de mest givande. Jag lärde mig otroligt mycket, framför allt av mina döva frilansare och en teckenspråkstolk, som också var med i redaktionen. Det var verkligen ett toppengäng som jobbade med Upptecknat!

Vårt arbete gick ut på att jag gjorde urvalet av innehåll samt skrev ett manus på begriplig svenska, ofta grundat på politiska handlingar och beslut. Som du förstår var det inte alltid det lättaste att få fram en text i klarspråk av detta… Frilansarna översatte sedan detta till teckenspråk och jobbade fram ett teckenmanus som finslipades före produktionen tillsammans med tolken. I studion turades de döva frilansarna om att stå framför kameran och teckna, medan den som inte stod där eller tolken, skötte textpromptern. (När man tecknar kan man ju inte hålla i manus samtidigt.) Tolken läste efteråt in manus, så att även hörande kunde tillgodogöra sig TV-programmet eller den streamade filmen.

Idag är verksamheten jag var med att bygga upp nedmonterad och vi är alla spridda för vinden. Nån i gänget har jag lite kontakt med. Det var i alla fall goda arbetskamrater/medarbetare och framför allt, kompetenta.

Och detta leder mig in på… dagens högskoleutbildade journalisters kompetens. Det fenomen jag noterar att man senast har drabbats av är den anglosaxiska påverkan, framför allt särskrivningarna av längre ord i tid och otid. Ibland kan jag tycka att det är OK att skriva isär vissa ord, men det är väldigt sällan det faktiskt är språkligt korrekt.

Med stavningen bland journalisterna är det ju också si och så. Även här noterar jag anglosaxisk påverkan. Som exemplet nedan, då journalisten säkert haft engelska ordet ”enter” för ögonen…

Entra

På korrekt svenska skulle Carola ha ÄNTRAT scenen.


Vidare påverkar talet också stavningen. 
Jag har noterat att många snabbpratare liksom hoppar över vokaler. I skrift blir det då så här, till exempel…

Trottaren

Vi vanliga människor använder TROTTOAREN, vi.


Det läggs också till konsonanter 
för att göra språket snabbare, har jag sett…

Riksvägg

I morse hade det skett en olycka på en RIKSVÄG, egentligen. Jag tror inte att bilar i vanliga fall kör på nån vägg.


Ja ja, vi har alla saker vi kan förbättra,
framför allt för att minska missförstånd. För min del handlar det om att dra ner på orden. Vad handlar det om för din del??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nåt som we love to hate.


Häromdan skrev jag ett inlägg om reklamfilmer på TV.
Nu har jag samlat lite mer underlag så det blir ytterligare ett inlägg. För det här med TV-reklam kan verkligen engagera människor, undertecknad inkluderad. Det är nånting vi TV-tittare love to hate, ungefär.

ÖBkillen

Nåns älskling? Säkert, men inte min, i alla fall… (Bilden är lånad av Mrs Wedell.)


Jag köper fortfarande inte
att all uppmärksamhet – även dålig – är bra. För när det gäller varor och tjänster är väl ändå syftet med reklamen att skapa goodwill??? Som ju ofta i reklam-TV:s värld blir badwill. Man blir irriterad och tycker att företagen är töntiga/knäppa. Hur troligt är det då att man handlar där? Jorå, jag åkte till Ö&B häromdan för att köpa en grej som jag sett i reklamen – pappersreklamen. Annars undviker jag stället så mycket jag kan. Är livrädd för att möta den Överenergiske killen med de många tänderna ovan! (Han borstar nog inte med den tandkrämen som tandläkaren som låter som om hon har en muninfektion gör reklamfilm för…).

Livrädda var det många som blev för ett par år sen för en tjej som gjorde reklam för vissa apoteksvaror. Jag blev det inte, jag tyckte att det var en ganska neutral och OK reklam. Men en aktuell reklamfilm jag verkligen blir skraj för är Kicks! Hur i helskotta tänkte de??? Sminket gör ju människorna i filmen ännu läskigare! Vem vill köpa då?

Riktigt dålig reklamfilm just nu är den med Tommy Körberg och färgen. Har Tommy Körberg så dåligt med pengar att han måste ställa upp och spela in sånt skräp?

Och Dajreklamen (Förlåt, det stavas visst Daim nu för tiden…) Du vet den som använder stereotypbilderna musklig man (hård utanpå) och mjukisman (mjuk inuti). Eller nej… Tvärtom var det nog… Hur som helst: dåligt! (Dessutom fastnar just den här chokladbiten otroligt mycket i tänderna. Tur att jag då använder en annan tandkräm än den i reklamfilmen, för mina tänder blir rena och jag det låter inte som om jag har två tungor i käften när jag pratar.)

Många reklamfilmer handlar om ätande, en del handlar om bantning. Man undrar bara varför de ändå ganska seriösa Viktväktarna fortsätter att visa reklamfilmerna med Shirley Clamp när det avslöjades att hon hade använt en helt annan metod för att gå ner i vikt snabbt – så hon kunde spela in reklamfilm åt Viktväktarna, eller? Man undrar.

Tillbaka till reklam för ätande. Det sämsta jag har sett på länge är nog Burger Kings reklam om killen på stranden med anden. Han som frivilligt avsäger sig tre sinnen – känsel, hörsel och syn – bara för att få behålla sin hamburgare. Det här är snudd på kränkande reklam, tycker jag! Vad tycker personer med funktionshinder som är döva och blinda, till exempel, om denna reklamfilm?

Eller nej. Lägst ner på min lista av dåliga reklamfilmer just nu är nog filmer av typen

saker som pratar.

Alltså, tror reklamfilmsmakarna att folk är dumma i huvudet eller? Jag blir förbannad på kontaktlinser som pratar Kalle Anka och diskmedel som har åsikter!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en läskig TV-serie som Tofflan råkade på av en händelse.


Det kändes bra tomt här igår
när jag hade lämnat pojken. Så jag slog på TV:n. Lite senare på kvällen fastnade jag för en för mig ny brittisk TV-serie, The Body Farm, på TV8. Som du kanske gissar av namnet sorterar den under kategorin läskig.

The Body Farm
Några av huvudrollerna i The Body Farm. (Bilden är lånad från TV8:s webbplats.)


Det här första avsnittet
av åtta handlar om hur polisen söker hjälp hos forskarna vid The Body Farm. Forskarna som arbetar där är alla mer eller mindre märkliga. Men smarta! De forskar på döda personer med ultramodern, teknisk utrustning. Till att börja med kallas rollfiguren Eve Lockhart, rättsläkare känd från en annan TV-serie, Mördare okänd, för att hjälpa till med ett synnerligen vidrigt dödsfall. Och brott. Polisen har kommit in i en lägenhet där kroppsdelar och allsköns klet är smetade från golv till tak.

Det var nästan så jag inte kunde titta. Det var verkligen fruktansvärt läskigt filmat. Storyn inbegriper droger, ett självmordsförsök och dålig information från vården till döva (känns det igen???). Den är inte av det lätta slaget. Rättsmedicin har för övrigt alltid intresserat mig. Den del av medicinen som kan leda polisen till att lösa brott.

Lite väl överdrivet äckligt och märkliga karaktärer, men första delen får ändå ett högt Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var inte alls roligt att stiga upp i morse. Idag kändes det som om en jättehand tryckte ner mig i sängen igen. Satt säkert minst en kvart på sängkanten och samlade kraft att resa på mig. Igår kväll var jag så nöjd att jag kom i säng redan 22.30. Men sen tog det förstås en timma innan jag somnade – för att sen, som vanligt, vakna strax före klockan fem. Och sen slumra till och känna mig mer död än levande när mobillarmet dansade runt ovanpå mammas brudkista, sedan många år tillbaka min lakansförvaring, tio över sex.

Inte blev jag piggare heller när jag kom ut. Himlen är grå och det är ett trist, minimalt ljus över dan. Den enda ljuspunkten idag blir nog thai-lunchen…

Morgonhimmel över jobbet.


Det känns som om tiden springer iväg
med mig. Nyss hade jag lediga dagar utan vare sig klocka eller kalender. Härliga dagar av frihet. Samtidigt gillar jag struktur och att ha tider att passa. Att göra nånting som påminner om Viktiga Saker om dagarna, förhoppningsvis saker som är till gagn för andra. Det vill jag lämna efter mig – ett minne att jag gjorde nånting som är till nytta för andra. Och så den här bloggen, där mina dagar och tankar sammanfattas i ord som har fått så många att avsky mig och spotta på mig, men också som faktiskt har hjälpt andra att fortsätta leva. Det är stort att få veta sånt!

Nu har emellertid min lista på vänner jag vill träffa snarast blivit allt längre. Tiden är däremot inte längre. Dygnet har 24 timmar som tidigare. Kvällarna är korta, helgerna lär svischa förbi. Men en kär vän, CL, ska jag försöka få till en träff med på söndag. Det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs! På listan finns, förutom CL även

  • Lisa
  • Agneta
  • Monica
  • Lisbeth
  • Bibbi

… och säkert har jag missat att skriva upp nån, FÖRLÅT! Jag ska se till att vi ses, men det kan dröja ett tag. Däremot har jag inte glömt er!!! 

Det är viktigt med input. Jag får mycket input genom att läsa bloggar och omvärldssurfa, särskilt bland media på nätet. Och läsa böcker, förstås! Jag började på en ny bok igår och hann läsa närmare 70 sidor, tror jag. Men det är möten med människor som ger mest input. Därför är jag extra glad att jag hade möjligheten att träffa både Klara och Gunilla i somras.

Jag jobbar med kommunikation. Därför vet jag hur svårt det är. Och att det personliga mötet människor emellan är oslagbart. För en människa är inte bara platta ord på en skärm utan ansiktsuttryck, kroppsspråk, ljud, skiftningar – mycket av detta har jag lärt mig att ge akt på när jag har arbetat tillsammans med döva.

Men kommunikation är inte bara svårt, det är ganska utmattande också. Det är därför jag använder den här bloggen som nån sorts debriefing. Det irriterar somliga, men ärligt talat skiter jag i det. Det är min tid och mina ord och tankar som jag behöver tömma mitt personliga RAM-minne på. Dessutom är ju ingen tvingad att läsa mina ord. Inte alls.


Livet är kort.

Read Full Post »

Kvalmigt var bara förnamnet. Fästmön och jag gjorde därför det bästa av denna osoliga dag – vi tog en loppistur. Först blev det en sväng till Åkes i Läby. Där slogs vi av hur många gamla radioapparater det fanns, apparater som säkert hade 50+ år på nacken och som funkade!

En Luxorradio – från fabriken i Metropolen Byhålan, förstås!


Anna hittade katten bland hermelinerna,
denna tjej bland krukor och porslin.

En naken tjej bland porslinet.


Själv undrade jag
hur nån nånsin hade velat äga detta set… Tänkte nästan köpa det till Arga Klara, hon skulle säkert ha blivit jätteglad! 😆

EAT… Fy f*n så fult!


Anna tittade på lite julsaker.
Det är ju trots allt juli igen. Den här tomten hade gärna fått följa med hem, om den hade kostat mindre…

En fin gammal tomte, men priset var för högt.


Vi for vidare till Emmaus
dit vi var för ett par år sen. Deras möbelsektion rymmer en del hiskeliga saker…

”För sköna hemmakvällar…” Ja, fast inte i den där gräsliga bäddsoffan, tack!..


I ladorna hittade vi både tokigt och slugt.
Vem gillar till exempel stentroll nu för tiden..?

Stentroll – är det poppis nu månntro?


Därefter blev det en glasspaus
i värmen. Anna försökte ta en liten pinne, men jag tvingade oss att äta var sin Storstrut. Ska det va så ska det va!

Anna njuter av den stora struten i truten.


Inne i huvudbyggnaden
finns de riktigt fina prylarna. Bokavdelningen är fantastisk och jag var där inne en lååång stund – för att endast fynda två böcker. Men ändå.

Underbar bokavdelning! Och notera det fantastiska, rutiga golvet…


Bland köksgrejorna
fanns det mycket skräp och mycket… användbart. Nilsjohan, till exempel, för att göra delicious doughnuts, rymdes i en liten ask, bland andra grejor…

Nilsjohan rymdes i en liten ask, bland andra grejor…


Husdjur fanns det också.
Denna pudel satt helt bådarande i en hylla.

En bedårande pudel satt i en hylla. 


Jag ångrade att jag inte slog till
på denna bok som jag faktiskt kunde ha nytta av i jobbet. Notera dess undertitel, ”Bonden – så funkar den”.

Denna skulle jag ha köpt som jobblitteratur. 


Sen blev det dags för nåt ät- och drickbart igen.
Trots vissa veliga människor (varav en visade sig ha röstresurser som nästan gjordes oss döva när han hysteriskt vrålade på ett barn) fick vi vårt kaffe med ostmackor. Anna blev visst lite trött…

Min trötta älskling.


Vi kunde ha köpt Bullens för en tia,
men jag äter ju inte den typen av korv.

Bullens korv för en tia.


På hemvägen hittade vi ett godisvaruhus
där vi stannade för att inhandla var sin påse godis. Det är ju trots allt lördag…

Vi har nu softat en stund på ballen* med var sin kall öl och två skålar nötter. Det är dags att duka fram räkor med tillbehör. Det vita vinet är väl kylt… Nu ska vi bara vara!!!


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Hepp så var det måndag! Söndagskvällen, när jag skulle få så mycket gjort, använde jag cirka två procent av till nyttigheter, resten till att spela Alfapet på nätet. Inte en enda match har jag vunnit och jag gissar att det är kloka ugglor utan Ajfånar som häckar på nätet. Sparvarna häckar på Wordfeud. Så måste det ju vara, för jag är ju egentligen världsbäst. Ibland.

Play it again, Sam Tofflan!


Men jag märkte att klockan hade sprungit
fram till nästan 22.30 igår när jag försökte lägga icke rumsrena ord som fi**a, pi**, slyna och sånt. Vart tog kvällen vägen??? Nåja, då vet jag vad jag ska göra kvällen som kommer – stryka en jättehög med kläder (tre maskiner). Tjolahopp!

Morgonen var lika grå som igår, men temperaturen har stigit till närmare åtta grader. Tjolahopp igen, liksom! Bara för att Fästmön har tillgång till Slottet den här veckan ska dagarna regna bort. Själv är jag på väg att rinna bort på ett annat sätt. Idag är det den sextonde dagen jag blöder och det vill liksom inte sluta. Det är inte precis nån fors, men ändå. Hur som helst börjar det bli dags att ringa doktorn för att boka tid för uppföljning samt även provtagning. Jag kanske ska be om en remiss så att man tar bort den där Alien som har bosatt sig i min mage. Jag har sett den själv på skärm. Jädra missfoster! Förutom blödningarna gör den också så att jag inte kan vänta med toabesök om jag behöver gå, så att säga. Kollade också mitt TBE-kort igår och jag behöver inte ta nån boosterdos förrän 2014! Skönt, jag gillar ju inte sprutor och vaccin och det här är det enda vaccin jag har tagit i vuxen ålder.

I morse var det Segpropparnas Dag, tror jag. Först höll jag på att inte komma ut ur bostadsområdet eftersom tre änder hade bestämt sig för att blockera utfarten till leden. De struntade totalt i om jag tutade. Är änder döva, månntro? Jag kanske ska prova att blinka med helljuset nästa gång.

Änder fotade av Micke Lindström, Vallentuna fria.


Vid Dofternas Bro var det som vanligt segt
även om det har blivit bättre de senaste månaderna. Men just det stället är ett strålande exempel på hur ouppmärksamma folk är när de kör bil! Det är nämligen 70 här. Tror du att det är nån som kör i 70? Nej. Eller nja. Vissa av oss – pekar med hela jävla handen – försöker, men det är ju inte så lätt när Alla Andra plötsligt ska spela laglydiga – tror de! – och kör prick 50. Men hallå! Sluta snacka i mobilen eller spela Wordfeud och koncentrera dig på körningen i stället!

Men jag kom fram till slut till mitt älskade jobb! Redan i dörrslussen mötte jag S som dryftade en kommunikationsfråga med mig, en fråga som nog kan bli till ett pressmeddelande, vad det lider. Spännande saker pågår onekligen i det här huset!

För övrigt blir det intervjuer den här veckan med några av medarbetarna på institutionen en trappa ner. Jag ska också delta i ett lunch-webinar i morgon kring sociala intranät. Synnerligen intressant eftersom jag bygger intranät och vill få sidorna mer sociala. Lunchen ska intas vid datorn, så det lär få bli nån macka med icke kladdigt innehåll. Kanske kalkonsalami, jag köpte en liten ask igår.

Read Full Post »

Older Posts »