Tisdagarna med Morrie

Ett inlägg om en bok om döden.

---

 

ALS är en av de jävligaste sjukdomarna jag vet. Den här boken handlar om två män som efter 20 år återupptar kontakten. En av dem har ALS och håller på att dö. Den andre mannen besöker honom varje tisdag. Tisdagarna med Morrie blir totalt sett bara 14 stycken. Dessa tisdagar blir Mitch Alboms och Morrie Schwartz sista projekt tillsammans: deras sista uppsats blir den här boken. En bok jag köpte för fem (5) kronor på Återbruket.

Morrie är Mitchs lärare. Men när skolan tar slut skiljs deras vägar åt. Två decennier senare får Mitch genom ett TV-program reda på att hans gamle lärare har fått sjukdomen ALS. Han tar då kontakt med Morrie och de inleder sitt sista projekt. Mitch reser över 100 mil varje tisdag för att besöka och samtala med sin gamle lärare.

Samtalen blir som filosofiska kapitel, där Morrie lånar tankar från olika religioner såsom buddhismen, kristendomen, hinduismen och judendomen. Kapitlen handlar om att tycka synd om sig själv, saknad, pengar, kärlek, förlåtelse med mera. Men framför allt handlar de om döden. För döden kommer ju i den här boken. Varje tisdag kommer den allt närmare.

På mindre än 200 sidor har jag fått nånting stort att ta till mig och ösa ur. Här finns så många guldkorn att jag inte vet vilka jag ska välja att berätta mer om. Kanske det om den sjuka kvinnan som varje dag la sig på mage, med ansiktet neråt, på ett golv, i flera timmar. Hon talar inte med nån och alla ignorerar henne. Utom Morrie. Så småningom får han veta att det hon mest av allt önskade var att nån skulle lägga märke till att hon fanns.

Det här är en underbar liten bok. Den kom ut redan 1997. Jag har tänkt läsa den många gånger, ända sen jag tipsade mina läsare om den när jag var redaktör för en taltidning. Boken är också fruktansvärt jobbig att läsa, för man blir berörd. Döden är jobbig, men vi måste våga prata om den. Vi ska ju alla möta den en dag.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

PS Missa inte den pågående tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsaktiviteter

Ett inlägg om vad Tofflan har för avsikt att göra idag.

Den här fredagen började väldigt varmt. Det var över 20 grader redan vid halv sju. Jag vaknade, kunde inte sova i värmen. Misstänker att Fästmön hade tänkt låta mig sova i morse. Det är nog inte bara värmen som gör mig ”pigg”, den ständiga oron är den största skurken, tror jag. Det är väldigt, väldigt svårt att koppla av.

Nu börjar det mulna på och det blåser som 17. Min intention för dagen är att städa, så det passar mig utmärkt om det blir dåligt väder! Jag gick faktiskt nyss och stängde några fönster för det drog kallt!

Kämpade ett bra tag med att hjälpa en nässelfjäril, som lyckats flyga in i mitt gästrum, att komma ut. Med påföljd att kaktusjä%&/¤#a vippade och jag har fullt av osynliga taggar på mina händer. Det gör väldigt ont… Men fjärilen är fri!

Den är fri och utsläppt nu!

Jag har fixat lite mobilprylar. Bland annat måste jag ändra nummer här och var – hos uppdragsgivare och hos företag där jag är kund. Så har jag läst in ett nytt mobilsvarsmeddelande. Jag vänjer mig aldrig vid att höra min egen röst – trots att jag jobbade som inläsare för en taltidning i ett antal år… Men det låter inte som jag!

Vidare har jag beställt e-faktura för mobilen. Den sista tiden har nämligen fakturaavgiften varit högre än resten på mobilfakturan… Snacka om att slänga pengarna i sjön… Och från och med nu gäller att vända på alla slantar. Jag överväger till exempel att säga upp mitt fasta telefonabonnemang och min parkeringsplats. Det skulle finansiera månadskostnaden för min nya mobil (dess abonnemang, alltså) – och till och med bli lite över…

Nätverkandet på LinkedIn går framåt! Nu har jag fått 30 kontakter och det innebär att jag kan få lite bonusfunktioner och, så att säga, se om jag känner andra på de företag där jag nu har kontakter. Jag brukar försöka leta upp och skicka iväg ett par stycken kontaktförfrågningar varje dag, men jag har ändå 25 kontaktförfrågningar som är obesvarade. Delvis handlar det kanske om att folk har semester, delvis om att den som för tillfället inte behöver jobb inte heller är så aktiv på LinkedIn.  Igår fick jag en jättefin rekommendation av M. Så här skriver M bland annat:

Ulrika är en engagerad kommunikatör med stor erfarenhet i bagaget. Hon arbetar självständigt och är initiativrik […] Hon är uppskattad av medarbetare som skribent […] Ulrika är lika bra i jobbet på engelska som svenska. Jag rekommenderar henne varmt som medarbetare – men också som medmänniska.

Du kanske förstår om jag blev väldigt, väldigt glad för dessa ord? Liksom kvitto på att jag trots allt inte är rakt igenom dålig…

I kväll hade vi funderingar på att åka över till Slottet och gräva upp lite färskpotatis som L har satt åt oss samt ta ett kvällsdopp. Men nu börjar det se riktigt illa ut vädermässigt… Vi får se hur det blir! Jag hade tänkt sill och potatis till middag och nån plan B har jag inte!..

Nu ska jag sluta sitta här och svamla och försöka smita från städningen. Det är dags att dra på sig gummihandskarna och börja skrubba lite. Då glömmer jag min oro för en stund och dessutom blir här rent och fint!

Livet är kort.

Read Full Post »

Radio Fyris – Uppsalas nya TV-kanal

Alldeles nyss såg jag en artikel i lokalblaskan om Radio Fyris – en radiokanal som nyligen startat TV-sändningar. Jag blev nyfiken och surfade in på Radio Fyris hemsida för att kolla mer!

Radio Fyris har utökats med TV Fyris. (Skärmdump av delar av Radio Fyris hemsida.)

På hemsidan läser jag att Radio Fyris är en del av Fyris Dagliga Verksamhet, alltså en arbetsplats för människor som får LSS-stöd. Idag har FDV ungefär 100 deltagare. Och några av dem arbetar nu alltså på Radio Fyris.

Radio Fyris har en fin vision:

Radion vill verka som en språngbräda ut i närningslivet. Radion är en plats för möten mellan människor med eller utan funktionshinder. Bara genom att mötas kan vi på allvar bryta ned de förutfattade meningar som finns kring funktionshinder, oavsett om de är fysiska eller intellektuella. Vi är trots allt alla människor och mer lika varandra än man först kanske tror.

Eftersom jag själv har jobbat med och för människor med funktionshinder blir jag lite extra nyfiken och engagerad. Bland annat var jag i många år redaktör för en taltidning som i tidernas begynnelse hette Fyrisbandet och ett TV-program på teckenspråk, Upptecknat, sänt via TV Uppsala. Jag tycker att Radio Fyris låter riktigt spännande och bra och ser fram emot många TV-sändningar via webben som jag inte missar (jag missade premiären igår eftersom jag var på jobbet. Går det inte att ha streamade sändningar på hemsidan? Så lycka till, alla ni som jobbar på Radio och TV Fyris! 

Förutom hemsidan, som innehåller en massa intressant, kan du följa Radio Fyris på Twitter, @radiofyris

Read Full Post »

E-böcker får ljudsättning

Har du testat att läsa en e-bok? Det har inte jag. Men nu finns en ny (läs: amerikansk) uppfinning med ljudsättning som man tror ska locka fler läsare. Böckerna ska alltså få ”ackompanjerande soundtrack”, precis som filmer.

En e-bok med soundtrack. (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida och fotografen heter Lars Lindqvist.)

                                                                                                                                                                Syftet med ljudet är förstås att dra in läsaren mer i boken. Och Booktrack heter uppfinningen. Den följer din läsning och lär sig hur ofta du vänder blad. Låter lite creepy, tycker jag… Ljud och effekter kan du själv ställa in volym på.

En av de första ljudtitlarna som gjorts är Sherlock Holmes. Tanken är att läsaren ska försvinna från denna världen och in i sir Arthur Conan Doyles London.

Ett svenskt förlag som har gett ut några ljudsatta e-böcker är E-lib. Där är man emellertid noga med att poängtera vikten av att göra text och soundtrack samtidigt.

Lite intressant är nog detta ändå, tycker jag. En gång i tiden läste jag ju in en taltidning för synskadade på 2 x 30 minuter. Teknikern och jag diskuterade redan i slutet av 1990-talet möjligheterna att göra just talböcker med soundtrack. Av olika skäl gjorde vi inte ens ett försök. Men nu har de lyckats, i landet i väst, förstås!..

Read Full Post »

Jag behöver ett jobb – kan du hjälpa mig?

Nu har jag gått som arbetssökande i cirka ett år. Året som gått har jag ägnat åt familjen och min gamla mamma – två konstellationer av nära och kära som jag har försummat MYCKET!

Men nu börjar det emellertid bli hög tid för mig att ge mig ut i arbetslivet igen. Under fliken CV i bloggens huvud kan du läsa om min yrkeserfarenhet samt om en del av mina utbildningar.

Här kommer lite mer kött på benen om mig:

I min ungdom sommarjobbade jag bland annat med vuxna med psykiska funktionshinder. Efter gymnasiet åkte jag till södra England och jobbade i ungefär ett år, bland annat som hemhjälp åt ett äldre par. Jag har även släkt i England som jag har tätat kontakter med, så mina engelskkunskaper är goda.

Efter studier vid Uppsala universitet, som renderade i en fil kand med litteraturvetenskap (80 poäng i detta ämne) som huvudämne har jag jobbat 23 år inom offentlig verksamhet. Jag har varit trogen ”företaget”, men arbetat på lite olika håll inom verksamheten. Mer om detta i mitt CV!

Jag är engagerad i samhällsfrågor och tar ofta de svagas parti. Under mina 23 yrkesverksamma år har jag bland annat jobbat med vuxna med fysiska funktionshinder som innebär kommunikationshandikapp – synskada och dövhet. Jag har bland annat fungerat som arbetsledare för en grupp bestående av såväl hörande som döva som jobbat med information på teckenspråk. Detta förutsätter en mycket god förmåga till kommunikation och lyhördhet och det har varit ett otroligt stimulerande arbete!

För synskadade var jag redaktör för en tidning i storstil som jag också gjorde i en punktskriftsedition och en taltidningsedition samt två elektroniska versioner. Under flera år fungerade jag även som inläsare av denna taltidning. Vidare var jag med och införde talande webbsidor inom den offentliga verksamheten där jag arbetade.

Som arbetsledare ställer jag höga krav på prestation av medarbetare och kollegor, men som person ställer jag kraven på mig själv allra högst. Jag är punktlig och morgonmänniska. Vidare är jag pålitlig, levererar alltid i tid och är en hejare på korrekturläsning – av andras texter…

Tofflan i tecknad form.

                                                                                                                                                      Skrivandet och svenska språket är mina starka sidor. För att inte helt tappa dessa startade jag den här bloggen i maj förra året. Här skriver jag högst personligt om stort och smått, men i verkliga livet kan jag också skriva artiklar, reportage, notiser, webbartiklar, rapporter, annonstexter, trycksakstexter med mera – det var sånt jag ägnade mig åt under mina 23 år inom offentlig verksamhet (personaltidningar, nyhetsbrev, politisk information etc).

Bland mina svaga sidor finns det att jag kan upplevas surmulen och sammanbiten stundtals, men det handlar i nio fall av tio om att jag är koncentrerad och fokuserad på pågående projekt/uppgift som jag ogärna släpper i tanken. För övrigt ser jag på humor som ett sätt att överleva i en hård tillvaro!

Privat är jag särbo med Anna. Vi bor varannan vecka i min lägenhet i Uppsala, varannan vecka i Storvreta när alla fyra barnen är hos sin mamma.

Jag har B-körkort och en liten Toyota Yaris som jag gärna rattar – jag älskar att köra bil.

Jag är inte rädd för att hugga i och jag söker inte nödvändigtvis ett skrivbordsarbete – trots att det är det jag har mest erfarenhet av. Jag är fullt frisk, men har haft problem med en axel. Efter en operation hösten 2006 är axeln helt återställd.

Nästa månad fyller jag 48 år. Vill du inte ge mig det som står överst på min önskelista – ett jobb?

Kontakta mig via e-post! Adressen hittar du längst upp i högerspalten under bilden på mig.

Read Full Post »

Var är rättvisan i detta?

Tidigare har jag bland annat haft förmånen att arbeta som redaktör och ansvarig för viss anpassad information. Det handlade till exempel om taltidning för dem som inte ser så bra och filmer på teckenspråk för barndomsdöva som ju har teckenspråk som första språk, inte svenska.

Mitt hjärta gråter därför när jag står utanför och beskådar hur dessa verksamheter, inom vilka min förra arbetsgivare var en föregångare i Sverige, sakta men säkert monteras ner. En av verksamheterna firade för övrigt 20-årsjubileum förra året.

Tidningsproduktionen till synskadade har minskat med hälften. Detta efter en enkät som gjorts bland läsarna. Man kan bara hoppas att nån RINGDE runt till läsarna och inte trodde att de skriftligen skulle besvara en enkät – de har ju svårt att se så det hade ju varit lite svårt… (Vad jag vet var enkäten skriftlig…)

Och nu är det dags att rasera informationen till länets döva. Även där minskas såväl budget som antal produktioner. Dessutom ska tjänsterna upphandlas. Precis som om man skulle få det billigare och bättre nån annanstans än man får idag… Nej, just det. Det får man inte. Så jag gissar att planerna är att lägga ner verksamheten – det kan ju var och en som har två hjärnceller räkna ut.

Finns det nån sorts rättvisa i det här? Finns det nån logik i att bryta mot riksdagens beslut att samhället senast i år ska vara anpassat så att personer med funktionshinder kan vara delaktiga i samhället? Jag menar, finns det nån sorts vett och sans i att ta bort möjligheten att skaffa sig samhällsinformation för två svaga grupper så att dessa grupper kan bilda sig en uppfattning och delta i våra demokratiska val i höst? Finns det alls nåt klokt tänkande bakom idiotiska beslut att gå emot sitt eget beslut från 1998 att följa FN:s standardregler för funktionshinder? Nej! NEJ!

HUR F*N KAN MAN GÖRA SÅ HÄR???

En stor, fet och svart bak för beslutet att nedmontera verksamheter som bildar en grund för vissa grupper  med funktionshinders möjligheter att delta på lika villkor i samhällslivet.

Read Full Post »