Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘uppsats’

Ett inlägg om bra tips kring trista företeelser.


 

Selfie 27 september 2015

Gör som jag, sänk ögonbrynen och skaffa dig lite självinsikt. Eller annan fixering.

Näthat och troll i sociala medier är väl knappast nån förskonad från. Till och med den mest snälla och timida person jag vet har blivit drabbad. Därför blev jag lite…misstänksam när jag blev kontaktad angående näthat. Men ganska snart insåg jag att det var ett språkligt missförstånd och sen tog en intressant dialog vid. Jag blev lite intervjuad och ska bli citerad i en uppsats kring näthat.

Ja jag ser ända hit att somliga höjer ett – inte båda – ögonbryn. Men om somliga hade varit med i samtalet skulle de nog mitt i mina ostrukturerade svar ändå se att jag har en viss självinsikt. Samtidigt vidhåller jag att det är skillnad på att uttrycka en åsikt – yttrandefrihet – och att år ut och år in förfölja och förtala nån i sociala medier. Det senare är i mina ögon en sjuklig fixering. Det är bara synd att alla inte har förmågan att uppfatta det. Sen är det förstås märkligast av allt att de som inte hatar ser mina reaktioner. Varför fortsätta då?

Twitter logga

När jag började jobba fick jag mindre tid över att hänga på sociala medier. Därför bestämde jag mig för att avfölja ett gäng på Twitter eftersom jag inte hinner med att läsa ikapp. Dels avföljde jag människor som jag inte har så mycket gemensamt med, dels avföljde jag såna som inte twittrar så ofta eller som mest retweetar andras tweets. Det handlar inte om att det är nåt fel på dessa människor, bara att just jag inte har så mycket utbyte av dem. Det blev väl typ en 50 pers jag avföljde och av dessa har kanske 20 avföljt mig tillbaka. Fair enough. Mitt Twitter är aningen mer hanterbart nu.

Twitter logga

Häromdan läste jag i Metro om tecken på Twittertroll. Ja, näthatare och troll finns ju överallt på nätet, även på Twitter (vilket jag mycket väl vet). Där finns också spamrobotar och falska konton. Och så finns det såna som tror att de kan gömma sig bakom konton de sköter åt andra. Suck… Hugo Ewald på Metro gav en del bra tips som jag återger i sin korthet här. Vill du läsa mer kan du ju bara klicka på länken ovan.

  • Löskokt ägg

    En profilbild som ett ägg kan betyda att nån inte vill visa sitt rätta jag.

    Profilbilden
    Ja, ägg, som är standardprofilbilden på Twitter, följer jag inte om jag inte känner personen i fråga. Internettroll kallas ofta lite skämtsamt för just ägg. Att inte bemöda sig om att ladda upp en bild på sig själv i profilpresentationen kan vara ett tecken på att användaren inte är seriös. Det behöver inte vara så, men det kan vara det. Sen finns det konton som använder falska bilder. Genom att testa via Google eller Tineye kan du se om bilden är stulen.

  • Hur är relationen mellan antalet ”följare” och ”följer” på kontot?
    Spammare följer ofta väldigt många, men har få följare. De twittrar också väldigt mycket. Sen finns det ett gäng som använder Twitter mest eller bara för att läsa vad andra skriver utan att de skriver nåt/så mycket själva.
  • Vilken sorts konversationer har kontot?
    Typiskt för spammare är att de är tjatiga och upprepar sina tweets. Typiskt för nättroll är att de skriver väldigt få egna tweets. I stället ägnar de sig åt att kommentera det andra skriver. Ofta är kommentarerna arga, provocerande, rasistiska, sexistiska eller hotfulla.
  • Tjänster som granskar Twitterkonton
    Det finns tjänster som granskar Twitterkonton, till exempel Fakers app och Twitter audit. Resultatet är inte perfekt, men ger ändå en fingervisning. Jag testade mitt eget konto via Twitter audit och fick veta att jag i skrivande stund har 94 procent i audit score. Detta innebär att jag har 407 äkta följare och 28 falska…

Avslutningsvis ett positivt tips! Vill du läsa engagerande texter och spännande åsikter på nätet rekommenderar jag varmt DN åsikt! Där finns många välskrivna texter i varierande och aktuella ämnen, skrivna av läsarna.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om osäkerhet och… sånt som är glasklart.


 

Fina glas på Helping hand

Långt ifrån glasklart… (De här glasen såg jag på Helping Hand för ett tag sen. De finns kanske kvar än.)

Det är verkligen inte alltid glasklart vad ett blogginlägg ska handla om när jag sätter mig och skriver. Ett av sätten jag använder bloggen till är nämligen att jobba med mitt skrivande. Genom att skriva, skriva, skriva utvecklas min ”talang” mer. Förhoppningsvis. Sen hade det kanske varit önskvärt för både mig och dig som läsare att det hände en massa spännande saker i mitt liv som jag kunde skriva om. De gör det inte. Det händer typ ingenting.

Så hade jag inte skrivit på egen hand hade både mitt skrivande och jag dött. Det viktiga för mig är inte att uttrycka mina åsikter, det är skrivandet i sig som är det väsentliga. Men häromdan läste jag en krönika signerad Erik Helmerson som handlade om åsiktskorridorer. Han hade tagit del av en uppsats författad vid Uppsala universitet. Författaren, Johan Floderus, hade undersökt

[…] människors vilja att uttrycka ”obekväma” åsikter under grupptryck. […]

Resultatet var inte så förvånande. Det visade att svaren på frågor som rörde till exempel invandring var mer olika sinsemellan när respondenterna fick vara anonyma. När de inte längre kunde vara anonyma låg både svar och åsikter närmare det som anses som norm.

Längre ner i krönikan kommer Erik Helmerson fram till att Sverige är fullt av åsiktskorridorer, men också att svenskarna tycks vara helt besatta av att diskutera vad man får diskutera. Dessutom finns här en konsensuskultur, menar Erik Helmerson. I ett land som Sverige ser han flera åsiktskorridorer som aldrig möts och det är det som är åsiktshotellet i rubriken till hans krönika. Det han önskar är att flera av gästerna på detta hotell kom ner till foajén och baren, där det ju är både trevligare och högre i tak.

Bordstablett

Åsiktskorridorer? Nej, en bordstablett, faktiskt.


Inte har jag nåt emot att diskutera
saker och ting. Men ibland tycker jag att diskussionerna går ner på nivåer som jag bara blir trött av. Det finns nämligen såna som läser vartenda ord jag skriver här, analyserar det och tycker om det. Fine, det får du gärna göra. Glöm bara inte bort att du endast får utvalda glimtar här. Du vet inte allt om mig. Och när du angriper min person eller talar om för mig hur jag ska leva mitt liv i stället för att diskutera ämnet jag skriver om blir det svårt eftersom du inte har alla fakta. Vidare är jag av den åsikten (!) att det blir smått löjligt när allt jag skriver ska dissekeras och diskuteras. Skit samma om det handlar om mammas gamla strumpor så har somliga åsikter (!) om detta! Det går för långt, helt enkelt.

En annan sak är anonyma kommentarer. Nu är detta inte en professionell blogg utan en privat, men jag har samma regler som en tidning när det gäller kommentarer och insändare: du får gärna vara anonym, men ”redaktionen”/bloggskribenten måste veta vem du är. Det kan räcka med att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret eller en verifierbar IP-adress. Den som inte gör det får inte sina kommentarer publicerade här. Administrationsskorpionen testar och sorterar bort direkt. Jag läser inte dessa bortsorterade kommentarer, det har jag andra som gör åt mig, men de sparas och vissa av dem sänds vidare på grund av sitt innehåll.

Att också förstå i sammanhanget är att rätten att kommentera här inte är nån automatisk rätt du som läsare får. Det är en rättighet jag som bloggskribent tilldelar dig. Jag har också full makt att ta den ifrån dig. Passar inte galoscherna – läs andra bloggar, inte min! DETTA är fullkomligt glasklart.

Tofflor på trottoraren

Passar inte galoscherna – gå nån annanstans!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok om döden.


 

ALSTisdagarna med Morrie är en av de jävligaste sjukdomarna jag vet. Den här boken handlar om två män som efter 20 år återupptar kontakten. En av dem har ALS och håller på att dö. Den andre mannen besöker honom varje tisdag. Tisdagarna med Morrie blir totalt sett bara 14 stycken. Dessa tisdagar blir Mitch Alboms och Morrie Schwartz sista projekt tillsammans: deras sista uppsats blir den här boken. En bok jag köpte för fem (5) kronor på Återbruket.

Morrie är Mitchs lärare. Men när skolan tar slut skiljs deras vägar åt. Två decennier senare får Mitch genom ett TV-program reda på att hans gamle lärare har fått sjukdomen ALS. Han tar då kontakt med Morrie och de inleder sitt sista projekt. Mitch reser över 100 mil varje tisdag för att besöka och samtala med sin gamle lärare.

Samtalen blir som filosofiska kapitel, där Morrie lånar tankar från olika religioner såsom buddhismen, kristendomen, hinduismen och judendomen. Kapitlen handlar om att tycka synd om sig själv, saknad, pengar, kärlek, förlåtelse med mera. Men framför allt handlar de om döden. För döden kommer ju i den här boken. Varje tisdag kommer den allt närmare.

På mindre än 200 sidor har jag fått nånting stort att ta till mig och ösa ur. Här finns så många guldkorn att jag inte vet vilka jag ska välja att berätta mer om. Kanske det om den sjuka kvinnan som varje dag la sig på mage, med ansiktet neråt, på ett golv, i flera timmar. Hon talar inte med nån och alla ignorerar henne. Utom Morrie. Så småningom får han veta att det hon mest av allt önskade var att nån skulle lägga märke till att hon fanns.

Det här är en underbar liten bok. Den kom ut redan 1997. Jag har tänkt läsa den många gånger, ända sen jag tipsade mina läsare om den när jag var redaktör för en taltidning. Boken är också fruktansvärt jobbig att läsa, för man blir berörd. Döden är jobbig, men vi måste våga prata om den. Vi ska ju alla möta den en dag.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

PS Missa inte den pågående tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Tio spänn kostade DVD:n I huvudet på en seriemördare
(2011) hos Karlsson i Gåvan. Det, kära läsare, var den här filmen verkligen värd. Den är urläskig. Och jag är glad att jag hade sällskap av Fästmön när jag såg den.

I huvudet på en seriemördare

I huvudet på en seriemördare… ja, man kan undra vad som finns där…


Den unge Jason
studerar kriminologi. Han beslutar sig för att hans uppsats ska handla om seriemördaren John Gacy. Gacy fälldes för mord på massor av unga pojkar. Nu vill Jason få honom att erkänna alla 33 morden. Han tar kontakt med Gacy. Jason och Gacy börjar brevväxla och snart ringer Gacy också. Frågan är vem som tar sig in i vems huvud. Strax före Gacys avrättning träffas de två.

Filmen är baserad på verkliga händelser. Den är verkligen kuslig! Jason tror hela tiden att han har kontroll över situationen. Men när det verkligen gäller har han allt annat än det. Plötsligt finner han sig ensam med en seriemördare.

En ruskig historia som får högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och äntligen får man bänka sig i bäste fåtöljen för att glo på Antikrundan. Rundan har återvänt till Södertälje, som man besökt en gång tidigare den här säsongen.Snyggve
Snyggve Richard Thunér pratade om industriromantik i kvällens runda. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Bland prylarna
i kvällens program gillade jag till exempel…

  • En man kom med en mystisk pryl från Höganäs. Joakim, mr Rosa för dagen, tror att prylen kommer från ett laboratorium. Prylen värderades till mellan 500 och 1 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett läckert smycke. Smycket bestod av orientaliska pärlor, platina, briljanter och jade. Smycket värderades till 50 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett skåp med stjärngossar på. Skåpet, i jugendstil, är tillverkat i början av 1900-talet. Värdet sattes till mellan 8 000 och   10 000 kronor.
  • En man hade tagit med sig en stor rokobyrå, ett arvegods från föräldrarna. Skåpet hade en uppsats, vilket är vanligare bland barockmöbler. Byrån, i valnöt, är tillverkad cirka 1750. Byråns värde uppskattades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.
  • En man i röd väst kom med en märklig sak i elfenben. Saken var ett solur från slutet av 1500-talet. Soluret värderas till mellan 5 000 och       8 000  kronor.
  • En man i väldigt randig tröja kom med en konstsamling bestående av tavlor av en färgad man. Samlingen var svår att värdera, men en av tavlorna värderades till 100 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett armband inhandlat i Ryssland. Materialet är pinsback, en sorts mässingslegering. Stenarna är gjorda av glas. Värdet sattes till runt 10 000 kronor.
  • En kvinna kom med en spegel som egentligen tillhörde hennes ex eller en vän. Toalettspegeln, i märklig form, är gjord i mahogny. Glaset är bytt. Spegeln värderades till mellan 25 000 och 30 000 kronor.

Nästa gång visas Antikrundan från Sollefteå igen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev ju lite sent igår kväll, med film och godispåsar och allt, så Linn sov över. Hon fick en egen kupé i gästrummet – eller ja, hon fick ju faktiskt tillgång till TVÅ rum eftersom mitt arbetsrum hänger ihop med gästrummet.

I morse skjutsade jag Fästmön till jobbet – hon började klockan åtta – och råkade INTE ut för några incidenter på vägen hem. Jag var supertrött och eftersom Linn fortfarande sov skuttade jag in i sovrummet och drog täcket över huvudet en hel timma till. Sen väcktes jag av de sedvanliga puckona som tyckte att det var jättebra att dammsuga en söndagsmorgon klockan nio. Dessutom verkade det vara storbråk också, nåt som Linn reagerade på. Eller hon trodde att det möblerades om. Ja, jag vet ju inte vilket och bryr mig inte, men jag vet ju att man inte alltid är så slug i vissa kretsar och hänsyn kan man inte stava till.


Det kan ju ha varit lite trots också, man vet aldrig så noga.

                                                                                                                                                         Veckan som kommer blir vi i Förorten för då kommer de två yngsta barnen till sin mamma. Linn ska nu vara två veckor hos pappa efter att ha haft två mamma-veckor. Det verkar som om hon tycker att det har gått bra – även denna vecka när mamma var hos mig och hon och storebror var ensamma hemma. Jag tror att det är nyttigt för dem att prova på att fixa saker hemma på egen hand – laga mat, diska, städa efter sig, slänga sopor med mera. Sen tror jag också att fröken Linn har fått en hel del studiero. Och DET behöver man när man går andra året i gymnasiet och ska skriva hemuppsats med mera.


Köket ska förhoppningsvis vara glänsande rent när mamma och Tofflan kommer hem i kväll…

                                                                                                                                                                På tisdag förmiddag ska jag klippa mig och det behövs verkligen – kalufsen är stor och tjock. Efteråt ska jag ner på stan och träffa F för en pizza. Det var jättelänge sen vi sågs och eftersom det är födelsedag i faggorna vill jag bjuda henne!

Nu är det nog dags för lite fler morgonbestyr innan jag skjutsar Linn till bussen och åker och tankar. Anna jobbar delad tur idag och är ledig mellan 13 och 16 och då ska jag förstås hämta och skjutsa och se till att hon får mat och vila på sin ”långrast”. Idag serveras raggmunk med lingon!


Lingon är inte alls dumt till raggmunk!

Read Full Post »