Ett inlägg om en bok om döden.
ALS är en av de jävligaste sjukdomarna jag vet. Den här boken handlar om två män som efter 20 år återupptar kontakten. En av dem har ALS och håller på att dö. Den andre mannen besöker honom varje tisdag. Tisdagarna med Morrie blir totalt sett bara 14 stycken. Dessa tisdagar blir Mitch Alboms och Morrie Schwartz sista projekt tillsammans: deras sista uppsats blir den här boken. En bok jag köpte för fem (5) kronor på Återbruket.
Morrie är Mitchs lärare. Men när skolan tar slut skiljs deras vägar åt. Två decennier senare får Mitch genom ett TV-program reda på att hans gamle lärare har fått sjukdomen ALS. Han tar då kontakt med Morrie och de inleder sitt sista projekt. Mitch reser över 100 mil varje tisdag för att besöka och samtala med sin gamle lärare.
Samtalen blir som filosofiska kapitel, där Morrie lånar tankar från olika religioner såsom buddhismen, kristendomen, hinduismen och judendomen. Kapitlen handlar om att tycka synd om sig själv, saknad, pengar, kärlek, förlåtelse med mera. Men framför allt handlar de om döden. För döden kommer ju i den här boken. Varje tisdag kommer den allt närmare.
På mindre än 200 sidor har jag fått nånting stort att ta till mig och ösa ur. Här finns så många guldkorn att jag inte vet vilka jag ska välja att berätta mer om. Kanske det om den sjuka kvinnan som varje dag la sig på mage, med ansiktet neråt, på ett golv, i flera timmar. Hon talar inte med nån och alla ignorerar henne. Utom Morrie. Så småningom får han veta att det hon mest av allt önskade var att nån skulle lägga märke till att hon fanns.
Det här är en underbar liten bok. Den kom ut redan 1997. Jag har tänkt läsa den många gånger, ända sen jag tipsade mina läsare om den när jag var redaktör för en taltidning. Boken är också fruktansvärt jobbig att läsa, för man blir berörd. Döden är jobbig, men vi måste våga prata om den. Vi ska ju alla möta den en dag.
Toffelomdömet blir det högsta.
PS Missa inte den pågående tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!
Livet är kort.
Visst finns det en film som heter ”Tisdagar med Morrie”?
Har för mig att jag sett en sådan och grät hela tiden, just för att ALS är den absolut värsta sjukdom jag kan tänka mig.
Ha dé!/Kram
Det är en filmatisering av den här boken, med all säkerhet.
Kram!