Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sill och potatis’

Ett inlägg om vad Tofflan har för avsikt att göra idag.


Den här fredagen
började väldigt varmt. Det var över 20 grader redan vid halv sju. Jag vaknade, kunde inte sova i värmen. Misstänker att Fästmön hade tänkt låta mig sova i morse. Det är nog inte bara värmen som gör mig ”pigg”, den ständiga oron är den största skurken, tror jag. Det är väldigt, väldigt svårt att koppla av.

Nu börjar det mulna på och det blåser som 17. Min intention för dagen är att städa, så det passar mig utmärkt om det blir dåligt väder! Jag gick faktiskt nyss och stängde några fönster för det drog kallt!

Kämpade ett bra tag med att hjälpa en nässelfjäril, som lyckats flyga in i mitt gästrum, att komma ut. Med påföljd att kaktusjä%&/¤#a vippade och jag har fullt av osynliga taggar på mina händer. Det gör väldigt ont… Men fjärilen är fri!

Nässelfjäril

Den är fri och utsläppt nu!


Jag har fixat
 lite mobilprylar. Bland annat måste jag ändra nummer här och var – hos uppdragsgivare och hos företag där jag är kund. Så har jag läst in ett nytt mobilsvarsmeddelande. Jag vänjer mig aldrig vid att höra min egen röst – trots att jag jobbade som inläsare för en taltidning i ett antal år… Men det låter inte som jag!

Vidare har jag beställt e-faktura för mobilen. Den sista tiden har nämligen fakturaavgiften varit högre än resten på mobilfakturan… Snacka om att slänga pengarna i sjön… Och från och med nu gäller att vända på alla slantar. Jag överväger till exempel att säga upp mitt fasta telefonabonnemang och min parkeringsplats. Det skulle finansiera månadskostnaden för min nya mobil (dess abonnemang, alltså) – och till och med bli lite över…

Nätverkandet på LinkedIn går framåt! Nu har jag fått 30 kontakter och det innebär att jag kan få lite bonusfunktioner och, så att säga, se om jag känner andra på de företag där jag nu har kontakter. Jag brukar försöka leta upp och skicka iväg ett par stycken kontaktförfrågningar varje dag, men jag har ändå 25 kontaktförfrågningar som är obesvarade. Delvis handlar det kanske om att folk har semester, delvis om att den som för tillfället inte behöver jobb inte heller är så aktiv på LinkedIn.  Igår fick jag en jättefin rekommendation av M. Så här skriver M bland annat:

Ulrika är en engagerad kommunikatör med stor erfarenhet i bagaget. Hon arbetar självständigt och är initiativrik […] Hon är uppskattad av medarbetare som skribent […] Ulrika är lika bra i jobbet på engelska som svenska. Jag rekommenderar henne varmt som medarbetare – men också som medmänniska.

Du kanske förstår om jag blev väldigt, väldigt glad för dessa ord? Liksom kvitto på att jag trots allt inte är rakt igenom dålig…

I kväll hade vi funderingar på att åka över till Slottet och gräva upp lite färskpotatis som L har satt åt oss samt ta ett kvällsdopp. Men nu börjar det se riktigt illa ut vädermässigt… Vi får se hur det blir! Jag hade tänkt sill och potatis till middag och nån plan B har jag inte!..

Nu ska jag sluta sitta här och svamla och försöka smita från städningen. Det är dags att dra på sig gummihandskarna och börja skrubba lite. Då glömmer jag min oro för en stund och dessutom blir här rent och fint!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver morgonen och förmiddagens händelser.


Vaknade vid halv nio-tiden
och trodde att klockan bara var halv sju. Äntligen kunde jag ta lite sovmorgon! Kollade ajfånen det första jag gjorde för att se om jag har fått mejl ifrån chefen. Det är nämligen idag jag måste varslas om min tidsbegränsade anställning inte förlängs. Annars förlängs den med en månad, alltså juni ut. Varje gång det svoschar till i mobilen hoppar jag högt. Men nej, inget mejl än. Sen kan jag tycka att en chef borde lämna ett sånt här besked muntligt och inte via e-post. Men vi är alla olika och just den här chefen föredrar ibland att mejla sina anställda, ibland arrangera stormöten. Det senare är väl inte jag ”värd”, dock.

Fästmön tipsade mig om en bra app som jag laddade ner i morse. Kalendern i ajfånen visar ju inte veckonummer, men det gör den här appen. Så jag laddade ner den, la den ovanpå kalendern och HEPP! så har de tu bildat en mapp! Jag döpte om mappen och nu ser jag veckonumret tydligt på den. Suveränt! Ändå vill jag ju inte göra den här afjånen alltför personlig nu när jag snart ska lämna den ifrån mig. Lite dumt att kalendern inte visar veckonummer dock. Eftersom kalendern är synkad med mina jobbdatorer kan jag inte ladda ner en annan kalender via Appstore. Eller kan, kan jag ju, men det blir för krångligt att ha två och bara en som synkar med datorerna.

Veckoappen
Veckoappen när man öppnar den. Annars syns bara veckonumret på dess mapp och det räcker för mig! 


Frukosten tillreddes sedan i hemmet
under sedvanligt gnabb mellan Offret och Martyren, våra alter egon. Om nån hörde oss skulle den tro att vi antingen är riktigt osams eller riktigt elaka. Men alla som känner oss vet ju att Anna minsann är den snälla och jag den elaka, så det stämmer inte riktigt heller. Nej, det kallas ironi och vi odlar den till toppnivåer – och skrattar så vi nästan kissar på oss! Den som är mest ironiskt vinner förstås.

Ett hett ämne i morse råkade bli mina ägg. Eller rättare sagt ORDNINGEN på mina ägg i min äggburk. Ja, jag har en äggburk. Det är en Tupperwarelåda som jag har lagt äggkartong i för femton ägg. Därför är det viktigt när man fyller på lådan och kanske har tre ägg kvar att dessa ägg står ytterst i lådan och vänd åt det hållet även i kylen. Men nu hade ju Offret varit och handlat ägg igår och gjort om i ordningen så att den inte riktigt stämde med Martyrens ordning. Om detta orerade vi en lång stund och till slut fattade även Martyren (trots att hon är så blåst) att det – som vanligt! – var dags att böja sig eftersom Alla Andra (= Offret) alltid har rätt och Alla Övriga (= Martyren, i det här fallet) har fel. Det är nog lika bra att Martyren går och lägger sig igen, typ. (Ja, tack!)

Ägg o viner
De färskaste äggen ska ligga längst bak i lådan. Lådan ska sen ställas med de färskaste äggen längst in i kylen. Notera för övrigt på bilden de tre vinflaskorna. Vi tycker om att öppna vinflaskor, men dricker nästan aldrig ur dem.  1 = Chianti, 2 = hemgjort rödvin och 3 = Musella.


Men varför håller Anna på med ägg?
Joråsaaatte… det ska bli till en god gubbröra som ställs fram på dagens sillbord. För sill och potatis med en liten klar till ska vi minsann äta nån gång idag, troligen i eftermiddag. Offret måste ju ut och trampa lite först. Det är väl ett sätt att slippa vara 24 timmar om dygnet med Martyren, misstänker jag.

Själv ska jag masa mig in i badrummet, jag ska ta några skärmdumpar och skriva ett inlägg om april månads konstiga bloggstatistik samt ringa min hulda moder. Men det senare gör jag först lite senare eftersom mamman ifråga föredrar att sova på förmiddagen. Ner på stan åker vi INTE idag. Absolut inte.

Vad händer hos dig idag då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det vardag igen. Vardag. Var dag. Ja, ibland vill jag ha vardag var dag, men jag ska erkänna att det har varit skönt att vara ledig i fem dagar. Jätteskönt. Jag har nästan inte jobbat nånting, bara svarat på ett tiotal mejl allt som allt. Jag älskar vardagar. Jag vill att det ska vara nånting jag får fortsätta ha i mitt liv. Inte dagar när allting flyter ihop och jag känner mig värdelös. Så orkar man inte leva i längden. Så vill jag inte leva i längden.

Igår på annandagen gjorde vi tabberas på påskmaten. Vi åt upp nästan allt, det var nån ägghalva som gick i sopen tillsammans med en klick Janssons frestelse. Skönt att vi hade köpt lagom mycket mat. Det klart att det finns några sillbitar kvar, men dem får jag väl peta i mig nån dag när jag är sugen.

Tabberas på annandagen
En påsköl till maten och en liten klar blev det också för min del.


Jag tror nästan att mamma åt mer än jag gjorde
och det är bra. Det slarvas nog en hel del med maten i vanliga fall. Själv är jag åtminstone noga med att äta lunch mitt på dan när jag jobbar. När jag inte jobbar kan jag skita i lunch – eller middag. Det är som att jag inte tycker att jag är värd att äta som vanliga människor då. Sån är jag.

Mamma brer macka
Mamma brer macka.


Men nu får det vara bra med fet påskmat på ett tag. Jag ska försöka äta vettigare och framför allt minska på sockret. Men till sista april om fyra veckor är det nog dags för sill och potatis igen. Och kanske ägghalvor, som nog är min favorit bland frossarmaten.

Påskmatsgott
Ägghalvor är min favorit.


Det var stört omöjligt att sova i natt.
Sist jag tittade på klockan var den 3.32. Känn stressen när man ska upp 6.10. Så jag lär väl vara helslut i kväll. I skrivande stund är jag stå trött att jag är yr och mår illa.

Mamma vet hur zombieaktig jag är när jag är trött och hon var uppenbarligen rädd att jag skulle låsa alla lås på ytterdörren så att hon inte kan ta sig ut på sin planerade shoppingtur idag (till Tokerian)… Jag hittade den här lappen vid min jobbväska i morse:

Lås inte in mej
Lilla mamma!


Jorå, jag har som sagt
låst in både mamma och Fästmön, men Anna är ju van och vet hur man ska ta sig ut till skillnad från mamma.

I morse var det minusgrader, sex stycken till och med, åtminstone vid sextiden. Men jag tog min tunna jacka, för nu när det är april är det baske mig vår! Jag kompletterade med min Pongo-scarf som somliga tycker är BARNslig, men det skiter jag i. Jag gillar hundar! I övrigt försöker jag för det mesta agera som den 50+ Toffla jag är. Den som blir 51 den här månaden…

Pongoscarf
BARNslig kanske, men jag gillar hundar.


Idag är jag på institution 1 och jobbar
och nu ska jag plöja igenom alla tusen mejl jag har fått under påsken, mejl som behöver åtgärdas. Vidare blir det lite jobb med institutionens sidor på intranätet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså jag är ingen matperson. Eller jo. Jag gillar att äta, men tillagningen av mat lämnar jag till proffsen – om jag kan. Nu är jag ju vuxen sen många år tillbaka och alla dar måste jag själv ta ansvar för att jag får i mig nåt ätbart. Här på bloggen kör jag ibland mina cookalongs. Dessa visar vilken nivå jag är på när det gäller att stå vid spisen.

Igår blev det ingen middag förrän klockan var närmare 22. Och då blev det det här:

Knäckemackor med två sorters ost, ett glas mjölk och Idealisten.


Jag tycker att lekamlig spis
ofta kan förenas med kulturell och när jag äter ensam har jag alltid en bok framför mig. Utom när jag är på stökiga restauranger med mycket folk. Då vill jag bara äta nåt snabbt och dra därifrån.

Till lunch blev det sill och potatis idag. Jag kom iväg sent och fick därför äta ensam, även utan bok. Lunchrestaurangen var smockfull som vanligt och ljudnivån bedövande. Jag klämde mig ner vid ett bord ganska nära ett äldre par som strax fick sällskap av en något yngre herre som bland annat berättade om sin åldriga mamma. Det var faktiskt intressant, så jag smyglyssnade lite.

Dagens lunch inbegrep inte nån liten klar eftersom det var arbetsdag!


Till kvällen behöver jag inte äta nånting STORT.
Gissningsvis blir det nåt salt eller kanske nåt sött.

Jordnötter och en kanelsnurra, kanske?


Fast bullarna är ju slut
sen länge och nötter passar bäst ihop med malt i flytande form, tycker jag nog.

Flytande malt. 


Möjligen skulle man behöva nånting starkare
att värma sig med, men det sparar jag till i morgon. Då ska det bli sex (6) grader bara – i skrivande stund är det sju… Sommaren kom visst av sig…

Det blir ensam hemmakväll i New Village för mig i afton. Jag ska nog ringa mamma, kanske. Igår när jag ringde satt hon och grät för att hon kände sig så ensam. Det lät så ledsamt, tyckte jag.

I morgon åker jag till Himlen och kollar vad Anna och barnen har för sig. Det enda jag har planerat för helgen förutom det är att knåpa ihop en jobbansökan. Vad ska du göra i helgen???

Read Full Post »

Idag är det verkligen kors i taket! Lördagsmorgon tillsammans i stan – Fästmön ska INTE åka och jobba! Vi har liksom ALDRIG nån ledig helg när det bara är vi två. Och detta är bara ett tillfälligt undantag för att vi skulle få sova ut lite. I eftermiddag ska vi ut till Morgonen och hämta en trio barn, men först måste vi storhandla.

Mitt sista möte igår, som jag hade laddat för, blev inte av. Det var bestämt att jag skulle få en signal och åka till en bestämd plats. Bara det att signalen aldrig kom. Naturligtvis ringde jag själv några gånger, men insåg att jag blev ”avtryckt”. Tack för den, liksom! Hade det inte varit ärligare att ringt och kort meddelat att mötet skulle bli inställt? För mig gällde det att hantera detta på rätt sätt. Det var ju ett nederlag, men jag tog det bra. Nu undrar jag bara om jag ska ringa idag igen och höra vad som hände (eller inte hände…) eller bara låta det vara. Grejen är att jag skulle få experthjälp av den här personen, så… Kan jag inte få det av denna måste jag söka snabb hjälp nån annanstans…


Hmmm…. tål att tänka på…

                                                                                                                                                               Anna och Den blivande studentskan tillbringade eftermiddagen på stan för att komplettera utstyrseln. Vi avnjöt sen sill-och-potatis-middag på ballen* vid 19-tiden. Det var säsongspremiär och härligt att sitta där – lä, ganska lugnt och inte så många snuskrökare i närheten.

Så småningom blev det lite TV, en brittisk 90-talsdeckare med Amanda Burton, Tyst vittne, på TV4plus. Till det en GIGANTISK skål med chilibågar. Vi hade tur att hitta såna på ICA Kvantum, nämligen. Verkar vara det enda stället i stan som har dem. Till och med trogna ICA Solens chilibågshylla gapar tom. Nån i huset hade party, men klockan 23 PRICK dog visst festen. En del av oss höll oss vakna To The Bitter End, medan andra snart snusade gott i soffan. Vi släpade oss sen i säng vid midnatt.

Morgonen för min del började med magkrångel, så det blev en del skenande. När Anna hade vaknat låg vi och pratade lite, bland annat om attityder gentemot barn. Jag kan ju inte hjälpa att förundra mig över att somliga skaffar inte bara ett barn utan flera när de verkar så totalt ointresserade av barn rent generellt. Som Anna sa verkar det bara vara glada miner när det är gäster på besök. Måste vara oerhört tråkigt för barn och växa upp med föräldrar som knappt svarar på tilltal eller som svarar väldigt surt eller oengagerat. Själv har jag ju inte barn, men nog tycker jag att om man har valt att skaffa barn får man väl lov att engagera sig lite – åtminstone försöka låta ett uns intresserad av deras lek när de är små.

Jag försökte engagera mig mycket i Annas klädinköp igår. Så till den milda grad i morse att jag faktiskt… PROVADE EN KJOL! Ja, det är sant! Men inget bildbevis finns, hoppas jag… Som vanligt var jag himla SNIGGNOT! – i kjol, med håriga ben som är vita på framsidan och vita och blåa på baksidan efter alla tromboflebiter och skit. Nej, Linn, du behöver inte vara orolig! Jag ska INTE knycka mammas kjol på din studentdag!!! Kjolen på bilden här till höger är för övrigt ingen riktig kjol utan en gardin. Den ska jag inte heller ha på mig på studentdagen.

Äggfrukost är nu intagen och vi sitter en stund vid var sin dator innan det är dags att göra oss klara. Jag ska ut med sopor och vattna innan vi packar bilen full och drar och storhandlar så bilen blir ännu fullare.

Tjolahopp, liksom! Ha en go lördag!

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen

Read Full Post »