Ett inlägg om våra nya sedlar.
Det är oktober. Jag vände blad i almanackan i köket i morse. Nu går vi in i hösten på riktigt och jag älskar det! Men höst på riktigt är inte bara det sker från och med idag. Vi i Sverige får nya pengar också. Nya sedlar, i vart fall. Jag har skrivit om det förut, fast eftersom det är lite ovanligt skriver jag om det igen. Hundringarna och femhundringarna kommer dock inte förrän nästa år.
Våra nya sedlar.
En ny och bra grej med sedlarna är att de har taktila märken, ett koppartryck i kanten. Det gör att synskadade kan skilja dem åt. Femtiolappen har tre streck i koppartryck på tre ställen på kortsidan, tvåhundringen har tre streck placerade på ett ställe, tjugorna och tusenlapparna saknar streck.
När det gäller säkerheten finns det en hel del. Bland annat innehåller sedlarna bilder och fibrer som lyser upp vid UV-belysning. Alla sedlar har en genomsiktsbild, det vill säga ett mönster på framsidan som tillsammans med ett mönster på baksidan bildar sedelns valör när en håller sedeln mot ljuset. På varje sedel finns också en liten färgskiftande bild som har anknytning till personen på sedeln. Tvåhundringarna, tusenlapparna, hundringarna och femhundringarna har ett lodrätt band med bilder som växlar motiv när en vickar på sedlarna. Vidare har alla sedlar förstås vattenmärke. Sedlarna har ett koppartryck som gör att papperet får en reliefkänsla. Säkerhetstråden har funnits tidigare och finns kvar på de nya sedlarna. Och slutligen finns det små, små texter på varje sedel som en bara kan se med förstoringshjälp.
Jag tycker att det är lite spännande att få vara med om sedelbytet och tror att min favorit blir tjugan med Astrid Lindgren. Vad tycker du om våra nya sedlar och vilken blir din favorit, tror du? Skriv några rader i en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Astrid Lindgren… en idol! För mååånga år sedan höll jag på med att svabba en trappuppgång. Ur hissen stiger hon och en väninna: ”Jaa, det är ett jobb att si etter fölk”! Glömmer det aldrig! Och Greta Garbo är bara så vacker.
Ha ha ha, vilken underbar Astrid-historia! 😛 Min mormor växte ju upp i granngården till Astrid. Mormor undslapp sig vid nåt tillfälle att den däringa Astrid, ho va allt lite speciell redan som barn!! Vad nu mormor menade med det..? Jag älskade Astrids böcker och filmatiseringarna av främst Emil och Pippi. 😛
Självklart blir det Astrid Lindgren! Henne har man vuxit upp med, på nåt sätt. De andra har man ingen större relation till. I alla fall inte jag. Man har hört några av Taubes visor, man har sett en del filmer med Garbo, man har hört lite opera. Men Astrid har funnits jämt! Böcker, TV, film. Överallt ha man sett och hört Astrids sagoskatt.
Jamen det är nåt särskilt med Astrid, eller hur?! 😛
Den däringa Evert Taube har jag fördomar om och visst, Garbo är häftig, men jag har ingen relation till henne. Det har jag i och för sig inte till Dag Hammarskjöld heller, han dog ju också innan jag föddes. Men jag är fascinerad av honom och har bland annat läst hans bok Vägmärken.