Ett repeterande inlägg om böcker och moms. Idag är det sista dan att ta ställning via kampanjen!
Den som läser min blogg vet att jag gillar att läsa böcker. Jag älskar känslan av att hålla i en bok, att stoppa näsan i den och dra in dess doft i näsborrarna, att prasslande vända blad etc. Jag har aldrig läst böcker på annat sätt än det vanliga. Men i mitt jobb bland synskadade insåg jag vilken betydelse talböcker och ljudböcker har. Att kunna lyssna på en bok när man inte kan se att läsa.
Sen dess har e-böcker, digitala böcker, gjort sin entré. Böcker med lika villkor. E-böcker som vi alla kan läsa, var och en på sitt sätt (synskadade och personer som har svårt av andra skäl eller bara föredrar att läsa audiellt via talsyntes och andra hjälpmedel; andra läser på vanligt sätt) via datorer, paddor och till och med mobiler.
Fast det jag inte visste var det här med momsen. För fysiska böcker är momsen sex procent. För digitala böcker är den 25 procent. WHAT??? Jaa, du läste rätt. Inga lika villkor här, inte.
Därför stödjer jag kampanjen #bokvalet. Olika moms för exakt samma innehåll är inte lika villkor. Jag är med och kräver att alla böcker, oavsett format, ska ha samma låga moms.
Vill du också ha lika villkor för alla böcker? Gå in på #bokvalets kampanjsida och klicka i ett ja!
På kampanjsidan kan du också se vilka författare som stödjer #bokvalet. I kampanjen medverkar också förläggare, inläsare, skådespelare och andra kulturpersonligheter. Bokläsningen har minskat mycket de senaste 20 åren. Med samma moms kanske den rentav ökar? Låt oss hoppas det! Att läsa är ju det bästa!
Livet är kort.
En bok på gång är nåt jag alltid har! Jag skulle förtvina själsligt om jag inte fick eller kunde läsa böcker! Min barndom har alldeles säkert påverkat mig i detta, för jag är uppvuxen i ett hem där det lästes och fanns gott om böcker. Som ensambarn lärde jag mig läsa tidigt, det var ett sätt att underhålla mig själv när jag inte hade syskon att bråka med och när mamma var på sjukhus och pappa på jobbet.
Hand i hand med läsning har också skrivandet gått. Jag både läser och skriver fortfarande varje dag. Om jag inte får eller kan skriva av nån anledning, kan jag må riktigt dåligt. Det är som om orden bara bubblar inuti och måste få fästas ner i nån sorts ordning. Den här kombinationen läsa-skriva blomstrade riktigt redan i mellanstadieåldern, mycket tack vare min bekantskap med vännen FEM. Hon var nämligen likadan – läste böcker och skrev berättelser så det glödde! När vi umgicks kunde det vara helt tyst på rummet – vi läste eller skrev, helt enkelt. (Ja vi var nog rätt nördiga…) Idag jobbar både FEM och jag med att skriva, dock lite olika saker. Läser gör vi också i tjänsten liksom när vi är lediga.
Bokmaleriet påverkar förstås det jag skriver. För utan input, ingen output – en enkel ekvation. Men att läsa böcker behöver förstås inte innebära eller ha till syfte att läsaren själv ska skriva. Det jag egentligen menar är att man rent mänskligt behöver stimulans – även själsligt.
Livet blir så torftigt utan böcker. Utan böcker eller möjlighet till att läsa skulle jag liksom torka ut och skrumpna inuti. Det är nog därför jag är så rädd för att bli blind. Att inte kunna se orden i böckerna längre. För jag är traditionell i mitt läsande. Jag vill kunna hålla i en bok gjord av papper, jag vill kunna lukta på den, beundra dess givna form lika mycket som dess innehåll.
Talböcker eller ljudböcker är inget alternativ för mig. Jag skulle inte känna att jag hade läst en bok om jag ”bara” hade lyssnat på en bok. Eftersom jag själv har jobbat som inläsare vet jag hur knepigt det är att tillfredsställa lyssnaläsare av det inlästa ordet. En del vill ha allt inläst så neutralt som möjligt, andra vill ha det inlästa dramatiserat. Och själv vill jag att min egen fantasi ska blomma ut av författarens ordbilder, inte inläsarens dramatiska förmåga. Jag vill skapa mig egna föreställningar om personer och skeenden i böckerna, inte att nån annan ska göra mina fantasier åt mig. Men det här är vad som gäller för mig, det är ingen sanning. För dig gäller kanske andra saker. Och för den som till exempel är synskadad eller dyslektiker är talböcker det alternativ som står till buds.
På den här bloggen skriver jag om numera om varje bok jag läser. En del böcker recenserar jag på uppdrag av författare eller förlag. Jag har 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 