Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘distribution’

Ett tröttkört inlägg.


 

Tofflan i sin Leffemössa

Ett Litet Under af Effektivitet i sin fina Leffemössa!

Vilken dag!!! Jag har suttit djupt koncentrerad – nä, ingen överdrift, hjärncellen har fått jobba – med en och samma rapport hela dan. Det var ett akutjobb som hamnade i mitt knä och jag la alla andra jobb åt sidan. Jag är mycket nöjd att jag hann korrekturläsa och lägga över korrekturet till författaren i eftermiddag. Då har h*n i sin tur lite extra tid på sig att läsa igenom mina förslag till ändringar. Senast på söndag ska materialet vara inlämnat och ingen av oss jobbar ju lördagar och söndagar. Innan jag gick hem fixade jag lite lay out på en beskrivning. Jag känner mig kort sagt som ett litet under av effektivitet. Men nu är jag såå trött, framför allt i nacke och ögon.

I morse var det mörkt i bilen när jag öppnade dörren. Ett tag var jag rädd att batteriet hade dött, men det var bara kupébelysningen som avlidit. Jag får väl åka till Bil 3:an vid tillfälle och få den lampan bytt. Annars var det ljusare idag, i vart fall när jag åkte hem. Det var första dan jag märkte stor skillnad, faktiskt. Sen snöade det förstås mitt på dan och temperaturen hade krupit neråt på eftermiddagen så jag fick skrapa framrutan. Men ändå. Ljusare

I kväll ska jag mest ta det lugnt och läsa. Jag börjar med UppsalaTidningen, som kom i morse. Den levereras inte som nåt under av effektivitet, dock. Visst är det märkligt att trots att det är lokalblaskan som äger denna gratistidning, har UppsalaTidningen, som ges ut en gång i veckan, egna tidningsbud? Dessa tidningsbud kommer senare än de bud som levererar morgontidningar trots att det är samma distributör. Förutom detta lägger UppsalaTidningens bud tidningarna i postboxarna nere i entrén och inte i tidningshållarna utanför ytterdörrarna. Därför blir det inte av att en läser tidningen förrän på kvällen. Eller inte alls. En går liksom inte nerför trappan i morgonrock… Nog borde distributionen kunna rationaliseras..?

citerad i Uppsalatidningen 20120309

Jodå. Jag blev citerad en gång i UppsalaTidningen och jag var arg då också, men det hjälper inte. Rationalisera distributionen!


När jag ändå är igång
finns det annat som borde rationaliseras. Jag undrar om BRF-ordföranden tänker skita i mig. Vid 22.30-tiden igår kväll startade tvätteriverksamheten i huset för andra kvällen i rad. Det var liiite sent att ringa ordföranden och klaga då, så jag skrev ett sms. Ingen respons överhuvudtaget varken igår kväll eller idag. Nä, en ska uppenbarligen bara finna sig att det finns grannar som inte fixar det här med hänsyn. Nå, alla som kommer med goda och oombedda råd om att jag måste klaga… Vad ska jag göra nu när jag har klagat förgäves tre gånger totalt???

Antikrundan ska jag inte klaga på utan helt klart se klockan 20, det behöver jag inga goda råd om. Denna vecka är programmet från Västerås. Där känner jag ingen, längre, så jag lär nog inte se nån bekant. Men hur var det med DIG..? Lyckades DU sen nån bekant i Antikrundan från Uppsala? Vänta lite… jag ska hjälpa dig på traven…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Tittut!

som jag brukar säga till folk i gångarna på ICA Solen ibland.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vad som har hänt och händer före resan till Dalarna.


I morse hade jag lovat mig sovmorgon.
Tji fick jag! Det är som att ”man” bara måste höra av sig till mig runt klockan sju. Jag kan inte stänga av iPhonen helt av olika skäl, men jag lägger den på mjukt underlag och sveper in den i en gammal putsduk – förutom att jag har den på ljudlöst, förstås. Men den vibrerar och blixtrar – och då vaknar jag.

Det som väckte mig idag var ett sms från ett flygbolag som talade om vilken gate jag skulle gå till för att komma med på planet till Köpenhamn. Bara det att jag ska inte resa till Köpenhamn idag, jag ska åka till Dalarna. Och jag ska köra bil, inte flyga.

Redan igår startade förberedelserna inför resan. Framåt seneftermiddagen travade jag över till Tokerian för att utsätta mig för lite dalahästar och annat. Jag har varit ett par gånger i Dalarna och vet hur det är med det folkloristiska där – det är mycket. Men faktum är att jag gillar det – i lagoma doser. Gärdebylåten slipper jag dock helst – om Tofflan själv får välja.

Leksandsknäcke

Leksandsknäcke – ett sätt att träna inför Dalaresan.


Efter att ha sett till
att det finns nånting ätbart när vi återvänder från Dalaresan blev nästa steg att fylla upp Clark Kent*. Han var bara halvtörstig, men det är ju inte säkert att det finns bensinmackar i exotiska Dalarna. SKOJAR BARA!

Preemmack

Clark Kents Diner.


Sen var det ju jag själv
som skulle få lite påfyllning. Hela dan igår hade jag läst om kanelbullar. Jag var så sugen! Men på Tokerian var de SLUT! Åkte till Mac Jack för att dinera och skenade in på macken där för att kolla om man bakat några bullar. SLUT! Men vad är det här??? Det är ju först idag det är Kanelbullens dag!!! Höll alla ställen kanelbullarna gömda till igår, eller vad??? Jag blev utan.

Till middag hade jag bespetsat mig på kycklingburgare och strips. Tyvärr hade Mannen Mannen börjat tillreda en sån där förstekt kycklingburgare som jag tycker är vidrig.

Nej fy, de där burgarna är skitäckliga! 

sa jag.

Jag tar chucky chicky bits i stället.

Mitt uttryck 

skitäckliga

var naturligtvis tvunget att kommenteras av några som satt och slafsade inne i kiosken. Vad var det för roligt med det? Det är ju vad jag tycker! Hade god lust att bita ifrån och säga:

Skit i mig och mitt, sätt er vid en annan bänk än den där man ska stå och välja mat och betala, i stället – ni sitter i vägen!

Men det sa jag ju inte. Tanter förväntas uppträda som… tanter. Jag nöjde mig därför med att ignorera sällskapet totalt. Sen ägnade jag måltiden åt att inte försöka spilla ner varken tröja eller jeans med mangorajasås samt läsa lite sanningar. Betoning på lite, om du förstår vad jag menar…

Aftonbladet förstasida papperstidning

En papperstidning!


Jag har inte läst en papperstidning
på hur länge som helst. Distributionen av UppsalaTidningen en gång i veckan har inte fungerat på över en månad nu, så inte ens den gratistidningen har jag fått. Varje gång har jag mejlat, varje gång… händer ingenting. Jo en gång hände nåt! Jag mejlade till redaktionen och efter två dar eller så svarade en journalist – och talade om vilken e-postadress jag borde ha använt. Det hjälper inte. Tidningen kommer fortfarande inte. UNT distribution klarar uppenbarligen inte av att hitta till ett vanligt flerfamiljshus som har stått i New Village sen 1970-talet. HUR SVÅRT KAN DET VA???

Till kvällen igår tog jag sen en tur ut till Förorten efter att jag hade plockat upp Fästmön vid hennes jobb. Packning fraktades hit och dit, allt medan Prinskorven tog tid på oss via tidtagaruret på iPhonen. Och så messade han sin mamma då och då för att skynda på oss lite. Inte ett dugg stressande, nehej då! Fast lite roligt också…

Bara skit på TV, så jag packade lite åt mig själv och läste en stund innan jag knoppade in. Idag har jag packat lite till. Det låter som om vi ska flytta till Dalarna, men det ska vi inte! DU BEHÖVER INTE VARA ÄNGSLIG, GUNILLA!!! Det är ju så att vädret är som det är – ibland varmt och soligt, ibland kyligt och regnigt. En Toffla måste kunna möta allt slags väder. Då blir det en del packning.

Dagen idag skulle bli sämre vädermässigt än den igår. Ser jag ingenting av! Solen lyser starkt och himlen är klarblå. Jag har sökt ett jobb nu på morgonen och får nog nöja mig med det. Men jag har också anmält intresse för ett skrivuppdrag – om Dalarna, passande nog! (Här googlas det uppenbarligen…)

Skriva om Dalaresan lär jag definitivt göra – om Lapdancen fungerar så blir det nog ett par gånger under helgen, redan. Mobilen ska hållas laddad och dess kameralins putsad, förstås.

Vad ska du göra i helgen???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Över 200 sidor handfasta råd från framgångsrika egenutgivare utlovas redan på omslaget till Lyckas med bokutgivning, en bok av Lars Rambe, Sölve Dahlgren och Ann Ljungberg.


Hela 200 sidor handfasta råd för den som vill ge ut en bok på egen hand.

                                                                                                                                                           Boken inleds lite ”säljigt” med tio exempel på framgångsrika egenutgivare – jag kände till två (2) av författarna – men kommer strax igång med verkligen hanfasta och konkreta råd. Bland annat får läsaren en presentation av olika typer av ”egenföretag”, nåt som är ett måste om man vill ge ut en bok egen hand, enligt författarna. Där är jag emellertid tveksam – måste man verkligen det??? Hur som helst, presentationen av olika bolagsformer är utmärkt även om den ger författarnas ganska subjektiva åsikter om fördelar och nackdelar.

Viktiga aspekter som syftet med det hela och planering tas upp i första kapitlet. En författare är ju sitt eget bästa varumärke, medan en agent arbetar på provision. Vidare bör författaren genrebestämma sin bok och göra en målgruppsanalys. Några sidor kring utgivningsplan och tidsplanering får en att inse att detta med att skriva och ge ut en bok på egen hand minsann inte är nåt man gör på en kaffekvart…

Kapitel två tar upp färdigställandet av boken, vikten av att göra synopsis – och sånt som kanske är riktigt svårt: att förbereda sig för kritik. Och kanske är det så att man ska lägga ut vissa saker som korrekturläsning på nån utomstående – det är otroligt lätt att bli hemmablind på sin text. Här tas också upp formgivning, framför allt av det viktiga omslaget, olika trycktekniker, ”personnummer” för böcker, pliktexemplar, distribution och andra format än papper. Numera finns ju till exempel e-böcker, ljudböcker och liknande. Det jag saknar här är omnämnadet av talböcker, som är en variant av ljudböcker för främst synskadade.

Det tredje kapitlet tar upp vad den egenutgivande författaren kan göra själv när det gäller PR och marknadsföring. Att använda sociala medier tas upp och läsaren får många konkreta tips på hur man ganska enkelt bygger upp ett kontaktnät med läsare – och presumtiva bokköpare –  via en blogg. Bloggskribenterna kan dessutom fungera som recensenter i särskilda inlägg om boken – precis som det inlägg du läser just nu. Att skicka recensionsexemplar till bokbloggare och tidningar kan vara aningen kostsamt, men också självfallet i långa loppet bli lönsamt.

Ett antal andra PR-aktiviteter behandlas också i kapitlet, till exempel lanseringsfest, signeringar, föredrag med mera. Vidare glider författarna in på hur man faktiskt säljer sin bok och genom vilka kanaler. Idag finns ju inte enbart vanliga bokhandlare utan bokklubbar och näthandel för att nämna några exempel. Och så kan man ju faktiskt sälja sin bok själv. Annonser tas upp – annonser i lite olika kanaler. Där saknar jag att man berättar om att man, förutom att köpa banners på bloggar, också kan köpa inlägg genom till exempel företag som Blogvertiser. (Varsågod, arbetsgivare, den bjuder jag på! 😛 )

I fjärde och sista kapitlet delger författarna läsaren hur de själva lyckades bli egenutgivare. Dessutom är det en sorts sammanfattning av boken, lästips, länktips med mera.

Den här boken ger en väldigt omfattande och komplett bild av arbetet med att ge ut en bok på egen hand. Läsaren får inte bara goda råd utan författarna delar också med sig av sina egna erfarenheter. Det jag emellertid frågar mig under läsningens gång är VARFÖR. VARFÖR ska man ge sig på att ge ut en bok själv, utan att få den antagen på ett förlag? Det egentliga svaret kommer inte förrän i slutet på boken. Pengar har så klart en viss betydelse, men genom att ge ut boken på egen hand har man den totala kontrollen. Om man nu vill ha den. Om man nu klarar av det hela.

Jag gillar den här boken och jag störs bara lite av de få korrekturfel jag hittar. Boken har en snygg form och är väldigt lättläst – jag läste den på några timmar (med blyertspenna i handen). Detta är helt klart en handbok jag rekommenderar en blivande författare med planer på egenutgivning! Själv står jag kvar och trampar på min lilla fläck…

Högt betyg, fast inte högsta, dock.

Read Full Post »