Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sisyfos-arbete’

Ett blött inlägg om papper.


 

Papper i tunna

Mycket papper blir det på en dag…

Papper kan en ha till mycket. Jag själv jobbar mest digitalt nu för tiden. Eller vid datorn. Men en och annan utskrift på papper blir det! Jag gillar inte att läsa via datorskärmen, även om mina nya brillor är jättebra. Det skulle aldrig falla mig in heller att läsa det som kallas e-bok eller lyssna på en bok – och det säger jag inte bara för att jag kände mig lurad av somliga kring den där kampanjen mot bokmoms på e-böcker som jag ställde upp på utan att få ett jota. Den som känner mig vet att jag älskar fysiska böcker. De ska läsas på gammalt hederligt sätt, de ska gå att ta på, lukta på och helst ska jag få stoppa dem i mina hyllor. På arbetstid läser jag förstås inte mina skönlitterära böcker. Fast jag har alltid med mig min bok på gång i jobbväskan för raster och toalettbesök. Nä, på jobbet läser jag mest annat. Idag blev det… väldigt mycket… Det är lite av ett Sisyfos-arbete. Så snart jag är klar så långt jag förmår är det bara att börja på nästa. Därför blir det en ny rapport i morgon.

Papper skulle jag emellertid ha behövt till Clark Kent*. Igår när jag åkte hem upptäckte jag att det var lite blött på golvet vid passagerarstolen fram. Idag var det torrt, men det blev blött på hemvägen. Det är ju själva F*N! Nu har jag äntligen fått ordning på mina läckande kranar här hemma – och då ska det vara nåt läckage i bilen! Jag kollade när jag kom hem i garaget och det är inte jätteblött och inget som luktar nåt. Hum… får hålla detta under uppsikt, helt klart. Men… om Clark Kent ”stannar” då lär även jag ”stanna”, för hur ska jag ta mig nånstans utan honom? (<== retorisk fråga).

Jag fick ett telefonsamtal på eftermiddagen som först gav mig nån sorts hopp. Sen blev jag besviken och undrade om den som ringde hade

läst men inte förstått.

Så i helgen ska jag sätta mig och skriva koncentrerat innan jag dammsuger. Troligtvis skriver jag ut på papper också. Det gäller att skaffa sig sitt på det torra, så att säga – utan att säga för mycket.

Dags för en McFest innan jag tar tag i kvällens måsten. Skogaholmslimpa rules!

Mackor mjölk bok o tänt ljus

McFest!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

På söndagar är det ofta lite ledsamt på sina håll. Jag kallar det inuti för söndags-tårar. Det är alltid uppbrott – åt ena eller andra hållet – den dagen. Inte nåt som är optimalt för barn som fortfarande är barn, men tyvärr alltför vanligt. Fästmön och jag bryter också upp varje söndag. När barnen kommer bor vi i Himlen i Förorten och de andra veckorna bor vi i stan hos mig. Då jobbar Anna mycket, ofta kvällar och alltid helger. Inte så att jag klagar, men ibland vore det skönt att få ha några lediga vuxendagar och kanske en ledig helg tillsammans. Den här veckan fick vi väl en halv ledig dag tillsammans, knappt.

Vuxenveckorna lever vi rätt stilla liv, förutom att Anna som sagt jobbar väldigt mycket då. Vi läser mycket, ser andra typer av filmer och TV-program etc. När barnen kommer blir det ett livfullare liv, med ljud hela tiden, kö till badrummen och folk av varierande storlek överallt. Det är inte alltid så lätt att ”ställa om” för en sån som jag, ensambarn och allt… Men det går! Och jag saknar naturligtvis barnen jättemycket de veckor de inte är hos oss, tro inte annat!


Söndags-tårar.

                                                                                                                                                              I natt kom regnet. Jag vaknade av dess smatter mot taket, ett ljud jag brukar finna så rofyllt att jag gärna somnar till det. Men jag kan alltså också VAKNA till det, uppenbarligen… Morgonen var fortfarande regnig när jag skjutsade Anna till jobbet. Det är riktiga söndags-tårar från molnen också! Luften var härlig utomhus, men här inne står den tyvärr fortfarande stilla, takfläktar och öppna vädringsfönster och balledörrar* till trots. Men det är väl så, stenhus blir uppvärmda och håller sen värmen länge.

Tyvärr är vintrarna tvärtom. Då känns det som om huset släpper IN kylan och jag tycker att det drar från varje stängt fönster och dörr. Ventilationen i huset är det också si och så med. Det enda den gör, tycker jag, är att den blåser ut damm, framför allt i badrummet och i duschrummet. Ett fint lager damm eller ludd lägger sig som en äcklig filt på sanitetsporslinet. Det är verkligen ett Sisyfos-arbete att städa dessa två rum!..

Idag blir det emellertid  ingen städning. Jag har ägnat morgonen åt att packa mina väskor och att koka nytt kaffe. I morse slängde jag i mig en mugg uppvärmt java innan jag skjutsade Anna och det smakade INTE gott…


Kaffe och tidning gör en ledsam söndagsmorgon lite bättre.

                                                                                                                                                               Nu blir det nyperkolerat java och en stunds läsning av lokalblaska. Jag har fruktansvärt ont i magen igen och jag noterade att jag måste till apoteket och hämta ut mer magsårsmedicin – bara fyra piller kvar. Ska försöka trappa ner dosen till en tablett varannan dag i sommar, men när jag får så här ont blir det två tabletter om dagen i stället…

                                                                                                                                                 *balledörrar = balkongdörrar

Read Full Post »

En natt smög han sig dit, E, inte bara för att få titta och känna på atmosfären utan också för att utdela en viss bestraffning. Han hade fått låna nyckel och kodkort av en före detta kollega, men kände sig nästan som en tjuv där han flanerade i de tomma, mörka korridorerna.

Det hade gått ett år efter att han lämnat byggnaden. Han hade inte ens passerat den på utsidan, tålde inte vid den. Men nu gick han här och kände sig lite som en tjuv, men också överlägsen. Han hade överlevt så här långt, han hade kommit härifrån med förnuftet i behåll och det gjorde att han kände sig som en kung – samtidigt som han uppfattade dem som fortfarande var kvar i ekorrhjulet som lite… tja, dumma? För att befinna sig här innebar att konstant bedriva ett Sisyfos-arbete. Samma sak dag efter dag – och naturligtvis aldrig ett tack eller skälig ersättning för utförd tjänst.

Han gick längs korridorerna. Drog med ena handen längs en vägg. Fann sitt eget gamla krypin. Där var numera en annan ”hyresgäst”. En av dem han träffat på under lunchtid på stan en gång och som betett sig smått hysteriskt och högröstat meddelat att de ‘bara mååååååste seeeeeeeeeees snart’. Han hade varken sett röken av henne eller hört nåt från henne sen dess. Och hon var inte den enda. Det var dessa som lovade, men som bröt löftena, som var värst. Därför var det med glädje han planterade ut sitt gift i just deras tjänsterum. De skulle inte inte dö, men så snart de vidrörde sina datorer skulle de bli våldsamt sjuka. Han skrattade inombords åt sin finurlighet och funderade, där han gick och ”planterade”, huruvida han skulle lämna sitt visitkort eller inte…

Read Full Post »