Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bonniers’

Ett inlägg om en bok.


 

En hemlig platsI februari vann jag en bok i en utlottning. Det är så sällan jag vinner nåt, men extra roligt är det när det blir en bok. Ett antal saker har kommit emellan, men nu är det april månad och mitt bokmål är att läsa brittiska deckare. Då passade det alldeles utmärkt att läsa Tana Frenchs* bok En hemlig plats. Tack till Johanna och Bonniers

Ett år har passerat sen en ung kille hittades mördad i gräset utanför ett flickinternat. Killen var elev på en pojkskola intill. Polisens utredning gav ingenting, men så dyker en av tjejerna från flickinternatet upp hos polisen. Hon har hittat ett foto på mordoffret med texten: ”Jag vet vem som dödade honom”. Polisen Stephen Moran får i uppdrag att tillsammans med Antoinette Conway lösa fallet. Inte helt lätt – av flera skäl: Conway är besvärlig och tjejerna på internatet är grupperade i hårt slutna kretsar som inte släpper in nån obehörig.

Tana French var en ny bekantskap för mig och jag måste ärligt säga att jag trodde att hon var yngre. Språket i boken är väldigt ungt. Ibland så ungt att jag undrar om det är författarens avsikt eller översättaren som syns. Jag reagerar på flera språkliga konstigheter och sånt drar ner mitt omdöme rejält. Till exempel har jag svårt att acceptera

[…] jag vart […]

i löpande text när det heter

jag blev.

Inte heller tycker jag att det är OK när det står…

[…] Det här rummet är bättre än de förra gången. […]

Är deT dåligt korrekturläst eller är deT meningen att det ska vara talspråk? Jag har flera exempel på grammatiska fel och annat som i mina ögon är språkliga grodor. Vi böjer till exempel inte orange i plural i svenska till orangea utan vi låter det stå just orange. Med mera.

I övrigt påminner boken en hel del/alltför mycket? om Donna Tartts Den hemliga historien – såväl titel och innehållsmässigt som till omfånget. En del tjocka böcker skulle bli bättre om de hade något färre sidor.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*Tana French föddes visserligen i USA, men växte upp bland annat på Irland och är bosatt där idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket luften har gått skribenten.


 

Manus

Det är rea på mitt manus. Har du nåt bud???

De senaste fem månaderna har jag text- och språkgranskat andras texter. Jag har tjänat pengar på det. Idag startar bokrean och jag rear ut mitt eget manus på Instagram, bland annat. (Hittills utan framgång, dock. Folk tycks föredra andras böcker…) Men nu vill jag börja skriva på Tvåan – och att skriva är det jag vill ägna mig åt på riktigt. Att skriva böcker.

 

Fullmåne över husen

Det flög inga kossor över månen i morse heller.

En måste emellertid kunna betala räkningar och leva också och några kossor flyger inte över månen lika lite som mirakel sker. Livet är en kamp – och mer behöver jag inte säga om det. Den som förstår vad jag menar förstår. Den som inte fattar får leva i ovisshet för den här bloggen är som ett såll. Och jag vill inte att alla ska veta allt. Men jag tycker att en och annan skulle kunna prova på att leva i ovisshet ett tag bara för att se hur länge h*n skulle överleva och för att kanske lära sig att inte döma andra när man inte har hela bilden. Jag har levt i ovisshet i över sju år nu. Jag vet precis vad det handlar om. Hittills har jag överlevt, men jag har stått vid järnvägen många gånger, så att säga. Det förstår inte såna som du – om du inte har stått där själv.

Nu har jag haft en liten pratstund med Fästmön. Huvudet känns som det innehåller bly och jag är så trött, så trött, så in i döden trött. Jag ska ta en macka och en dusch innan jag telefonerar med mamma. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen (utan att be om ursäkt för det!) för att se första delen av Palme – sista timmarna på TV4. Det är ju snart 30 år sen Sveriges dåvarande statsminister mördades på en gata i Stockholm. Mina tankar går till hans hustru Lisbeth som var med vid tillfället och som varje år vid den här tiden påminns om det som hände – vissa år lite extra mycket. Samtidigt vill jag – som så många andra och säkerligen även Lisbeth Palme – veta vem mördaren är så att h*n kan straffas.

 

Innan jag går till köket vill jag bara tacka Johanna och Bonniers för boken som hittade vägen ner i min postbox idag!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vinnande inlägg.


 

Å vilken lycka för en boktok som jag! Att vinna en bok, vill säga. Det gjorde jag nämligen i förmiddags! För ett tag sen var jag med i utlottningen av Tana Frenchs senaste bok En hemlig plats. Utlottningen gjordes av Johanna tillsammans med Bonniers. Idag förrättade Johanna dragningen under övervakning av sin fyrfota, håriga lotterikontrollant.

Och vinnarna är

Dragning hos Johanna…


Och när jag startade datorn tidigare idag 
hade det trillat in ett mejl i en av mina inboxar där jag fick veta att jag är en av tre av dessa vinnare.

Jag är en av vinnarna

Jag är en av vinnarna!


Som synes på skärmdumpen ovan 
blev lotterikontrollanten mycket trött efter utfört uppdrag. Jag som en av vinnarna säger förstås stort TACK till Johanna och Bonniers och ser fram emot bokpaketet!


Så här skrev Johanna själv om boken En hemlig plats!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Det är torsdag om jag kan läsa kalendern rätt. Det betyder en summering av den gångna, Tofflianska veckans höjdpunkter (ja) och lågvattenmärken (nej). Och det är inte svårare än så här:

Ja

Nej

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Ett liv för liteFör ett tag sen fick jag en förfrågan från Bonniers om jag ville läsa en bok och recensera den. Jag läser mycket och gärna. Dessutom var jag lite nyfiken på Kristofer Ahlström, som hyllats av bland andra Leif GW Persson för debutboken Bara någon att straffa (2011). Så jag satte mig ner och lät mig försjunka in i Ett liv för lite, en bok som kom ut i förra veckan.

Det här är boken om Caroline och David – och i bakgrunden föräldrarna Arvid och Ellen. Familjen bor på söder. Barnen är tvillingar, men egentligen var de tre från början. Caroline och David blir tajta. Tills nånting händer. David är lite annorlunda och man får inte vara annorlunda som barn i en skola där alla ska vara likadana, helst. David i sin tur försöker hellre rädda andra människor än sig själv. Och så småningom går hans liv överstyr, medan Caroline tycks inlemma sig i vad som torde vara ”det normala”. Åren går och syskonen träffas inte under en lång period – förrän de blir sammanförda igen av olika skäl.

Det tar några sidor innan jag kommer in i boken. Innan jag fattar att detta är en roman, trots det poetiska språk den har. Orden är som virvlande bilder. Bilderna målas upp framför mig och jag dras in i berättelsen. Det är sköna och vackra ord, men berättelsen innehåller så många skeenden som är allt andra än vackra. Konstigt hur sköna ord kan göra det fula och det svåra begripligt. Sånt som mobbning, elaka barn, psykisk sjukdom, hemlöshet…

Jag kan slå upp boken på nästan vilket ställe som helst och hitta detta fantastiska ordmåleri. Se, jag väljer på måfå sidan… 163. Där målas till exempel…

[…] Låskejsaren verkade hela tiden balansera på randen till en krater av ödelagda liv.

Utanför bussen hade himlen börjat läcka. Regnet föll – först lätt, sedan allt tyngre, som om det med ren envishet försökte besegra juli. […]

Det här är Kristofer Ahlströms andra bok. Jag ska givetvis köpa den första. Och när jag har läst den ska jag vänta på den tredje. Kristofer Ahlström lär bli en prisbelönt författare, mark my words.

Toffelomdömet blir det högsta, ingen tvekan.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om litterär input.


 

Jag tänker det ofta, jag skriver det ibland:

Alla behöver vi input, gärna via sånt vi läser!

Det handlar om att man behöver bli stimulerad av andras berättelser. Och man blir aldrig nån bra skribent om man inte läser vad andra människor skriver, tycker jag!

Gissa om jag blev glad när det låg ett bokpaket från Stormog… Bonniers i min postbox idag?!

Bokpaket från Bonniers

Dagens roligaste post: ett bokpaket från Bonniers.


För ett tag sen 
fick jag en förfrågan om jag skulle vilja skriva om en bok som kom ut i förra veckan på Forum. Det är Kristofer Ahlströms andra bok, Ett liv för lite. Författaren debuterade 2011 med boken Bara någon att straffa. Självaste Leffe gav boken en riktigt fin recension i Expressen. Bland annat skriver han så här:

[…] Kristofer Ahlström är debutant som romanförfattare vilket är mysteriöst med tanke på hans förmåga att skriva. Hans språk är rent märkvärdigt. Det är enkelt, självklart, samtidigt genomlyst och skimrande, sätter hela tiden avtryck i läsarens huvud, utan att det går ut över handlingen. […]

Så självklart blev jag glad när jag nu får möjligheten att recensera Kristofer Ahlströms andra bok. Därför blir det ett uppehåll i mitt eget skrivande för att jag ska kunna sätta tänderna i Ett liv för lite. Till slutet av veckan räknar jag emellertid med att återuppta det egna arbetet.

Ett liv för lite

Input! Jag gör ett uppehåll i mitt eget skrivande en stund.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså det snöar JÄTTEMYCKET! Som tur var är snön lätt, så jag behövde inte gräva fram bilen när jag skulle åka hem från jobbet. Det räckte med att borsta. Men eftersom temperaturen har stigit rejält nu är det förstås ännu mera snorhalt än i morse. Nu är det JÄVLIGT snorhalt.

Min dag började ju inte så vidare värst bra, som du kanske läste om. Det var till och med så att jag åkte ifrån tiden, kan man säga. Jag var sen i morse, trött och stressad efter att ha ställt om alla klockor från 1:35 och 88:88 till 4:16, så jag åkte ifrån mitt armbandsur. Men lite orolig blev jag att jag hade glömt det nånstans på jobbet redan igår. Det var en ganska dyr klocka och ett armbandsur måste man ju ha. Fast… Jag gillar egentligen inte den här klockan och har aldrig gjort. Den var en riktig otursklocka från dag ett. Kanske berodde det på att jag köpte den på årsdagen av pappas död. Hur som helst, den gick sönder bara nån månad eller två efter köpet. Den är rätt krånglig att ställa in och jag får byta batteri ganska ofta i den. Men ändå. Det är det armbandsur jag har och det kostade ändå ganska mycket pengar för fem år sen. När jag kom hem låg det i alla fall i köket, på min lilla diversebricka. Tur!

 

armbandsur Paavo Nurmi ask penna regnbågsknapp varuvagnsmynt

Mitt armbandsur på diversebrickan flankerat av pappas Paavo Nurmi-ask från Olympiaden i Helsingfors 1952, en sladdhållare, två plastmynt till varuvagn från Folktandvården, en penna från Bonniers, Fästmöns regnbågssmileyknapp och en gratisbiljett från UL.


Jag stannade till
och handlade lite på vägen hem. Naturligtvis glömde jag köpa nåt att äta till i kväll, men det ordnar sig. Jag köpte ett par julklappar också och en liten grej till en viss kompis som snart fyller år. Hoppas bara att jag kommer ihåg att posta den i morgon!!!

I min shoppingpåse stoppade jag en stor burk pepparkakshjärtor, över 600 gram. Nu jävlar ska jag bli snäll! (Det är ju jul snart, vill jag mena!..)

en burk pepparkakshjärtor

Nu jävlar ska jag bli snäll!


Vad händer i kväll då?
Förhoppningsvis blir det en pratstund med Fästmön per telefon. Gissningsvis sitter jag vid datorn (sitter ju redan där…). Träffade en synnerligen pratsam granne när jag var och handlade, så generellt sett känner jag mig ganska färdigpratad. Fast med Anna kan jag ALLTID prata.

Det har varit en dag med ett rasande tempo på jobbet. Jag borde verkligen äta nån middag, för min lilla dubbelmacka åt jag vid skrivbordet för många timmar sen. Men orkar jag fixa middag? Nej. Jag blir ännu tröttare när jag tänker på min morgondag. Idag var den helt tom i min kalender, nu står där fem mer eller mindre bråttom-grejor som jag bara måste fixa.

En bra grej har i alla fall varit mina nya skoinlägg. Det har gått jättebra att ha dem och hälen har gjort minimalt ont. Men lite orolig är jag, för jag tog den sista tabletten i morse…

Nej, vet du, jag börjar se fram emot lite julledighet, faktiskt. Det är otroligt hektiskt på jobbet just nu, jag tror att mycket cirkulerar kring projekten som forskarna försöker få finanisering till. Och för en del går det riktigt bra! Det är bland annat nånting om det jag ska skriva i morgon.

Och snön bara faller… Jag har verkligen bara snö hos mig…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »