Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘glöm’

Ett minnesvärt inlägg.


 

Femina från månaden och året jag föddes. Gåva från en av butiksägarna.

Jag fick en fin gåva i onsdags.

Nu ska här ske ett litet experiment. Jag ska upprepa händelser i den gångna veckan och se hur det går utan hjälp/fusk. Ett djupt andetag och…

Två roliga saker minns jag genast. Det ena är en ny bekantskap som jag gjorde i tisdags. Möten med människor IRL tar mycket energi från mig, men ger också väldigt mycket. Att socialisera, att prata med nån som är levande och verklig är bra för mig. Ännu mer prat blev det på onsdagen när jag besökte Uppsalas nyaste retro- och vintagebutik. Däremot är jag lite osäker på vad som sas där. Jag fick med mig en fin gåva. Men vad som sades…

För tillfället har jag mitt förhållande i en bil. Och på ICA Solen. Fästmön debriefar, jag lyssnar och sen blir det min tur. Jag pratar för mycket, alldeles för mycket, om ingenting. Sen är det dags att åka hem. Men i torsdags var jag bjuden till Himlen på middag. Vi åt lax. Jag tog en jättestor portion lax, ris och hollandaisesås. Jag saknar hemlagad mat.

Den gav 60 spänns vinst!

Mamma vann 60 kronor åt oss. 

Igår ringde jag mamma. Det enda jag minns från samtalet är att det var 43 minuter långt och att hon hade vunnit 60 kronor på vår Trisslott. Vi turas om att köpa en trisslott varannan vecka. Jag måste komma ihåg att det är min tur i veckan.

Dåliga saker… Två personer ljög för mig. Ljög mig rakt upp i ansiktet gjorde den ena, den andra ljög i skrift. Det förvånade mig. Det förvånade mig att båda gjorde det så lättvindigt. Det verkar vara helt OK för dem. Inte för mig. Det är nog nu. Samtidigt är det svårt – för mig, dårå. Det är två personer som står har stått mig nära. Det förvånar mig också att jag så tydligt minns detta.

Mer dåligt… Eh… jag fick ingen bok från Massolit förlag att recensera. De skickar bara länkar till e-böcker till bokbloggare. Glöm recension, dårå!

Jag såg en ny brittisk deckarserie och gav den medelbetyg. Manusförfattaren hörde av sig och lämnade en kommentar här på bloggen (på den tiden det gick att kommentera här, ha ha ha!).

Tomater.

Jag ska vattna tomater.

Sen är det… stopp. Blankt. Jag har påbörjat ett nytt lappsystem som ska komplettera kom-ihåg-listan på en av bänkarna i köket. Nej vänta! Jag skrev ju upp idag att jag ska vattna tomater! Ett uppdrag, minsann. Det kändes gott att bli tillfrågad, minns jag. Det är så sällan jag kan göra nåt tillbaka för den personen. Men sen är det… Ingenting. Ja jo, jag har läst, förstås och sett på TV. Läst… Monstret och… Pardans och…

Inte så dåligt. Allt detta ovan minns jag, åtminstone delvis. Jag får vara nöjd med det. Det kunde vara värre.

När jag tänker framåt då. Utan att kolla kalendrar och lappar… Nej, jag minns inte nåt som är inbokat nästa vecka – mer än tomaterna. Fast jag kommer inte ihåg vilken dag. Tur att jag har det uppskrivet.

Nu är det nog dags att gå och lägga mig. Jag hittar fortfarande till sovrummet och sängen och jag vet ännu vad som ska göras innan jag drar täcket över huvet.

(Glatt överraskad. Trodde inte jag skulle klara så mycket. Och jag har inte fuskat!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt stölligt inlägg.


 

Säng Vadstena

Sängen heter Stöllestan, det vill säga Vadstena.

Fy te rackarns vilken dag det var igår! Det var som rena Stöllestan* hela dan här. Det började med att jag råkade få syn på nån som har gjort mig fruktansvärt illa. Humöret sjönk nästan ända ner till Kina. Sen gav jag mig iväg till Stormarknaden för några ärenden. Ja, jag skulle handla lite mat och ett par öl eftersom jag fick lite över när alla räkningar var betalda. Och så skulle jag in till Teliabutiken ett ärende å mammas vägnar.

Enligt en digital skylt skulle det vara sex (6) personal som arbetade just då. Jag såg tre (3). Det minimala könumret som var på tur var 50. På min lapp stod det 60. Det segade på. Trots att jag är bra på att köa är det inte nåt jag tycker är särskilt roligt. Därför hoppade jag in till Systemet. När jag kom tillbaka var det fortfarande nummer 50:s tur… Nåja, jag stod och hängde på min kundvagn och blev nästan mer irriterad på en annan kund som flanerade runt i den trånga butiken och suckade och klagade på att det tog sån tid. När det sen blev min tur fattar jag inte varför jag gick dit. Ville jag ha en social kontakt IRL eller vad? Jag hade enkelt kunnat göra ärendet via nätet… DUMHUVE-TOFFLAN! 

Jag var hungrig när jag kom hem. Frukosten hade varit lite torftig, två rostade mackor, så jag hällde upp cornflakes och mjölk med en klick drottningsylt, som fortfarande levde, i en skål. Sen kontaktade jag Massolit förlag via Twitter angående den där boken jag skulle få för recension. Nåt svar fick jag inte först, men det kom ett mejl – med en länk till en e-bok. Och jag läser för bövelen inte e-böcker heller, utan så länge jag kan – för ögon och förstånd – läser jag på gammalt hederligt sätt. Jag skickade en ny tweet till förlaget och talade om att jag inte läser böcker på detta sätt. Efter ett par timmar (!) fick jag till svar att de inte skickar annat än e-böcker till bokbloggare.

Glöm recensionen!

svarade jag då.

Boken lär jag så småningom inhandla och läsa och bedöma som det verk författarna har gjort. Nån recension blir det inte, bara ett kort inlägg om den här bloggen fortfarande existerar då. Men förlaget kan jag dra sig på en tallpinne.

Telefontroll

Det var faktiskt varken Telefon-Trollet eller Gud som ringde utan Svenska kyrkan.

Vad var det mer för stölligt som hände den här dan? Jo, bäst som jag satt här hemma vid datorn och försökte vara lite seriös så börjar min fasta telefon att tokringa. Det är bara mamma och idioter till säljare som skiter i att kolla att jag har NIX som ringer på den. Nu såg jag på nummerpresentatören att det var ett Uppsalanummer. Och eftersom jag är i den situation som jag är svarade jag. Fick en ton i örat och sen bröts det. Fem gånger till, med fyra minuters mellanrum ringde det. Ibland svarade jag, ibland tryckte jag bara på luren och sa inget. Det tutade ibland, det las på i andra änden ett par gånger utan tut.

Telia logga

Telia vaknade på Twitter fram på eftermiddagen.

I samma veva som ringandet vaknade Telia på Twitter. De hade sett min bild från Teliabutiken på Instagram och ett antal timmar senare kommenterade de bilden… fast på Twitter. Ja det här med att kommentera saker i rätt kanal tycks inte ens företagen ha koll på. Men just då var det faktiskt OK, för jag kunde fråga om råd kring eftermiddagens telefonterror. Och hör och häpna, jag tror det var Han Där Uppe i egen hög person!!! Eller nej, hans hantlangare här på jorden var det – Svenska kyrkan, fick Telia fram. Ja, det var inte Kyrkan som ringde utan en fax eller nåt som stod nånstans inom Svenska kyrkan. Men sen kunde Telia inte hjälpa mig mer och efter sex ringningar upphörde det, tack och lov! Jag fick i alla fall med mig ett tips på en kod jag kan knappa in ifall det händer igen. Det kan hjälpa.

Sista stöllerierna inträffade vid halv sex-tiden i Förorten. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och skjutsade henne till Kreta för att hämta hem pizzor till sig och grabbarna. Medan vi väntade på att bagarna skulle göra sin grej, gick vi in på möbelaffären bredvid. Först ser jag en säng som heter Stöllestan, det vill säga Vadstena. Och sen hör jag karl’n i kassan köööra värsta säljsnacket gentemot en familj, döh. På östgötska…

Sen åkte jag hem och lagade mat och sprättade en öl. Och läste Femina, nummer 15 från den 15 april 1962. Men DET blir ett annat inlägg på en blogg nära dig vars utrymme visst aldrig tycks ta slut..!


*Stöllestan = Vadstena på östgötska

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett missat inlägg.


 

Nä, det är inte alltid så högt i tak överallt, det kan man lugnt säga. Ibland snävas gränser av, ibland tappas tålamod av frätande droppar som har urholkat stenen. Jag har Den Hjärtegodas elefant mitt emot mig precis som vanligt, men det hjälper inte: idag är jag inte stark. Jag är sårad och ledsen. Den som har gjort mig ledsen är som vanligt totalt omedveten om det. Pengar betalar bort det mesta. Och jag vet att det ledsna går över för min del om några dagar.

Var starkelefanten

Inte så högt i tak idag.


Jag har varit på utflykt i verkligheten
ändå. Ett ärende till apoteket och därefter en svängom på Tokerian med Fästmön. Ja det blev sannerligen en svängom, för Annas glasögon gick sönder, så jag fick vara lite i vägen syntolk. Hon hade dem på sig, men hon såg ju liksom inte klok ut – och hon såg inte ut så bra heller eftersom de hela tiden hamnade på sniskan (en skalm gick av). Vi har köpt tillbehör till den kommande familjehögtiden, som ska firas nu på måndag. Jag köpte ketchup och vinäger (Frätande och bra, sa Bull.) och godis att trösta mig med i kväll. Anna och hennes varor är utkörda till Himlen eftersom äldsta bonusdottern väntas hem sent i kväll från Norrland.

Anna städar, det gör jag också. Eller jag har bara börjat. Jag ska ta nya tag. Städning är fint, det, när man är ledsen. Dessutom blir det ju rent.

Ett mejl från en person jag har tänkt så mycket på hade trillat in under dagen, men jag såg det försent. Svar finns. En annan dag är bättre. En dag när jag har städat bort åtta sorger och sju bedrövelser och det är lite högre i tak. Och ja just det, jag bor vid ändhållplatsen. Nästan, i alla fall. Glöm mig inte!

För övrigt har jag kollat vad Postens gröna kuvert med porto betalt upp till två kilo kostar. Men jag har inte köpt nåt.

Manus väger 987 gram

Manus väger 987 gram. Det är 47 gånger så mycket som en själ.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans fredagstanke.


Glöm inte bort
alla som tror på dig när du själv inte gör det. Glöm inte bort dem som vill dig väl bara för att det finns några enstaka som vill dig illa. Glöm inte bort att de flesta egentligen är ganska snälla. Hjälp inte de dumma att slå på dig.

 Nallar

Ett snällgäng.


Bara några tankar 
att ta med dig på resan mot helgen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar… väta.


Det regnar. Det regnar blött.
Det regnar som fan. Ja, ursäkta, men det går inte att uttrycka det på annat sätt. Vi hade ju halvt om halvt planer på nån utflykt idag. Jag hade tänkt ta med picknick och filten från bilen. Men glöm det!

Sovmorgon ända till klockan nio idag! Jag hoppas att gossen kommer i säng i bra tid i kväll. Annars får jag nog lite skäll… Men det är svårt att natta den yngre generationen när det är både ljust och varmt. Elias är ju emellertid så stor nu och han säger själv till när han vill lägga sig. Nån nattning är det ju inte fråga om i egentlig mening. Bara bädda upp, fixa läsbelysning om så önskas, tjata (knappt det, ens…) om tandborstning och lite sånt, du vet…

Efter frukost tog jag en välbehövlig dusch i mitt duschrum. Sen var det Elias tur. Han duschade i mitt badkar, där det också finns en dusch. Vi har vårt speciella knep för att det inte ska rinna vatten och schampo i ögonen och det funkade även hemma hos mig!

Renhårig Elias
En renhårig gosse, om än lite störd av smattret från regnet.


När Elias var ren, torr och påklädd
klev vi ut ur badrummet bara för att konstatera att det fullkomligt vräkte ner. Eller vräker, som sagt. Presens är det som gäller.

Regn på fönster o tennisbanan
Blött på baksidan. De djupa spåren i gräsmattan kommer från kranen som flyttade upp de nya fönstren.


Jag tänker inte gå ut om det regnar så här mycket!

sa Elias.

Nej, inte jag heller!

sa jag.

Men i hallen står tre soppåsar och stinker och väntar och jag måste över till Tokerian eftersom jag insåg att toapappret är slut. Eller rättare sagt… Jag hade lyckats köpa med mig hushållspapper, extra tjockt som inte går att spola ner, i stället för toapapper. Hushållspapper går det inte åt så mycket av här hemma, det är toapappret som har strykande åtgång. Så nu när sista rullen sitter på måste det handlas. Sen vill jag förstås kolla storvinsten på Lotto – fat chance… En annan tanke jag hade var att införskaffa blommor till ballen*. Det känns inte så… kul i skrivande stund.

Fast… det där är ju saker som kan vänta lite. Det som inte kan vänta är att vi ska åka till Elias pappa i kväll – oavsett väder. Så då om inte förr måste vi verkligen ut. Och innan dess hade jag tänkt att vi skulle åka och äta söndagsmiddag nånstans.

OCH NU KOM VÄRLDENS ÅSKKNALL OCKSÅ! 

Vi får väl sitta vid våra datorersynd om oss! – men eftersom det åskar nu också var Elias smart och stängde av sin dator. Själv sitter jag vid Storebror och den kan jag ju inte stänga av eftersom den inte vill starta då.

Jag har gjort lite research inför telefonintervjun på torsdag. Det finns vissa saker som är spännande med tjänsten, annat som oroar mig. Det sistnämnda handlar mest om personer som jag kan tänkas stöta ihop med. Personer jag inte vill gärna vill möta. Men ämnet har jag saknat! För även om jag trivs där jag jobbar nu, saknar jag humanmedicin, ett område inom vilket jag har jobbat med informations- och kommunikationsfrågor i nästan 23 år. Det är det jag är bäst på. Jag har ändå haft stor nytta av de 23 åren i mitt nuvarande jobb. Somligt går att översätta till animalmedicin och forskning kring miljöfrågor, men inte allt.

Igår kväll pratade jag lite med Fästmön. Det är alltid gott att höra Den Mest Älskades röst! Lite senare på kvällen fick jag emellertid veta att de hade blivit väldigt, väldigt besvikna och modstulna. Jag hoppas verkligen att dagen idag blir bättre för dem!

Vad sysslar du med en söndag som denna, när det i alla fall här i Uppsala är blött?


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »