Veckan som gick – ur mitt minne

Ett minnesvärt inlägg.

---

 

Jag fick en fin gåva i onsdags.

Nu ska här ske ett litet experiment. Jag ska upprepa händelser i den gångna veckan och se hur det går utan hjälp/fusk. Ett djupt andetag och…

Två roliga saker minns jag genast. Det ena är en ny bekantskap som jag gjorde i tisdags. Möten med människor IRL tar mycket energi från mig, men ger också väldigt mycket. Att socialisera, att prata med nån som är levande och verklig är bra för mig. Ännu mer prat blev det på onsdagen när jag besökte Uppsalas nyaste retro- och vintagebutik. Däremot är jag lite osäker på vad som sas där. Jag fick med mig en fin gåva. Men vad som sades…

För tillfället har jag mitt förhållande i en bil. Och på ICA Solen. Fästmön debriefar, jag lyssnar och sen blir det min tur. Jag pratar för mycket, alldeles för mycket, om ingenting. Sen är det dags att åka hem. Men i torsdags var jag bjuden till Himlen på middag. Vi åt lax. Jag tog en jättestor portion lax, ris och hollandaisesås. Jag saknar hemlagad mat.

Mamma vann 60 kronor åt oss. 

Igår ringde jag mamma. Det enda jag minns från samtalet är att det var 43 minuter långt och att hon hade vunnit 60 kronor på vår Trisslott. Vi turas om att köpa en trisslott varannan vecka. Jag måste komma ihåg att det är min tur i veckan.

Dåliga saker… Två personer ljög för mig. Ljög mig rakt upp i ansiktet gjorde den ena, den andra ljög i skrift. Det förvånade mig. Det förvånade mig att båda gjorde det så lättvindigt. Det verkar vara helt OK för dem. Inte för mig. Det är nog nu. Samtidigt är det svårt – för mig, dårå. Det är två personer som står har stått mig nära. Det förvånar mig också att jag så tydligt minns detta.

Mer dåligt… Eh… jag fick ingen bok från Massolit förlag att recensera. De skickar bara länkar till e-böcker till bokbloggare. Glöm recension, dårå!

Jag såg en ny brittisk deckarserie och gav den medelbetyg. Manusförfattaren hörde av sig och lämnade en kommentar här på bloggen (på den tiden det gick att kommentera här, ha ha ha!).

Jag ska vattna tomater.

Sen är det… stopp. Blankt. Jag har påbörjat ett nytt lappsystem som ska komplettera kom-ihåg-listan på en av bänkarna i köket. Nej vänta! Jag skrev ju upp idag att jag ska vattna tomater! Ett uppdrag, minsann. Det kändes gott att bli tillfrågad, minns jag. Det är så sällan jag kan göra nåt tillbaka för den personen. Men sen är det… Ingenting. Ja jo, jag har läst, förstås och sett på TV. Läst… Monstret och… Pardans och…

Inte så dåligt. Allt detta ovan minns jag, åtminstone delvis. Jag får vara nöjd med det. Det kunde vara värre.

När jag tänker framåt då. Utan att kolla kalendrar och lappar… Nej, jag minns inte nåt som är inbokat nästa vecka – mer än tomaterna. Fast jag kommer inte ihåg vilken dag. Tur att jag har det uppskrivet.

Nu är det nog dags att gå och lägga mig. Jag hittar fortfarande till sovrummet och sängen och jag vet ännu vad som ska göras innan jag drar täcket över huvet.

(Glatt överraskad. Trodde inte jag skulle klara så mycket. Och jag har inte fuskat!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag har blivit en bra dag den också!

Det är bara att inse: även torsdag har blivit en bra dag! I ett av mina förra liv hade jag svårt för tisdagar och torsdagar. Tisdagar antagligen för att det var så långt kvar till helgen; torsdagar för att jag var så himla trött och slutkörd. Idag är jag också trött och känner att arbetsveckan går mot sitt slut. MEN… jag är inte slut och tycker inte att ”jobbet” bara är skit och pest och chefen knäpp: ”jobbet”  är kul och stimulerande och chefen vågar vara chef och är dessutom trevlig. Jag ser inga psykopatdrag alls!

Jag har nu lämnat in 2 x 33 sidor forskartexter till fru Chef för granskning. Det gjorde jag redan igår. Vi får se hur lång tid det tar för henne att läsa igenom och kommentera. Jag är beredd! Gissningsvis blir det ändringar, men faktum är att jag inte skulle känna det som kritik mot utfört arbete utan kvalitetssäkring.

Efter morgonmötet idag växlade jag ett par ord med fru Chef #2. Jag känner mig mer hoppfull vad gäller mina framtida korttidsmål, för att uttrycka mig på byråkratiska. Mer än så finns egentligen inte att berätta.

Fästmön och jag har jobbat kors igår och idag. Det innebär att vi nästan inte ses utan det är lappsystem och sms som gäller. Idag slog jag faktiskt en liten signal till henne också för att berätta kort om ordväxlingen med fru Chef #2. Jag var bara tvungen!

Häromdan fick jag ett nytt uppdrag av fru Chef och i eftermiddag hade jag och berörd person, S, ett möte om detta. Det är utbildningssidor som nu ska ”fixas” till. Sidorna befinner sig i ett ganska bedrövligt skick, de är röriga och har olika lay out. Och så kan man ju inte ha det!

Om det är rörigt måste man städa.

                                                                                                                                                             Nästa vecka är det sammanträdesdags och det innebär för min del att producera mitt andra nyhetsbrev. Bara det att jag inte har Carl bakom ryggen den här gången… Och så hänger det ju lite på andra saker också, eftersom jag faktiskt slutar den 31 oktober. Underbart är kort, eller..?

Read Full Post »