Ett bälte om magen

Ett inlägg om smärta och hur jag hanterar den, bland annat.

---

 

Jag och tillvaron var inte riktigt ett…

Nej fan, den här eländiga värken släpper inte sitt järngrepp om magen. Det känns som om jag har ett hårt åtdraget, brett bälte som klämmer ihop mage och rygg på höger sida. Det gör så ont att jag mår illa, men tack och lov har jag inte kräkts sen i söndags. Faktum är att jag är så smärtpåverkad att jag har svårt att ta tillräckligt djupa andetag. Det gör bara ont. Jag kände mig bättre och piggare på dan igår och fick mycket gjort. Men ärligt, jag ringer hellre och bokar tid hos bilverkstan än hos doktorn. Vis av mitt senaste besök vid husläkarmottagningen och hur uruselt resultatet blev* försöker jag hantera det onda själv. Jag fick tabletter i helgen, men eftersom de krockar med min andra magåkomma (bråck på magmunnen) vågar jag inte knapra dem i tid och otid.

Det blev både pläd och duntäcke till natten.

Igår kväll tror jag att jag fick lite feber också. Jag började frysa igen och det kändes som om tillvaron och jag inte riktigt var ett. Jag satt en stund i bästefåtöljen på kvällen, men fick snart krypa ner i sängen, under såväl duntäcke som pläd. I morse vaknade jag varm och troligen feberfri. Bältet runt magen sitter dock fortfarande kvar och klämmer åt.

Som jag skrev ovan och som jag glömde skriva igår ringde jag bilverkstan och bokade tid en vecka före min födelsedag. Främsta skälet är byte till sommartofflor** för Clark Kent***. Vidare fick jag häromdan ett brev om en garantiåtgärd kring fönsterhissarna, så det ska verkstadskillarna också titta på. Dessutom nämnde killen jag telefonerade med att ytterligare en sån åtgärd ska göras kring airbagarna. Och så bad jag dem för 17 att kolla bromsarna lite när de ändå river bort däcken – jag ska ju besiktiga mannen i mitt liv nästa månad! Garantiåtgärderna är gratis, priset för däckbyte och bromskoll glömde jag fråga om, men det är smällar jag får ta – jag har ju ingen man/fru som har ett jobb och kan försörja mig tillfälligt. Jag måste ha en fungerande bil, annars blir jag totalt isolerad. Vilket påminner mig om att jag nog MÅSTE åka buss in till tandläkaren på torsdag… Jag har inte åkt buss på över ett halvår… Försökte kolla busstider igår, men UL:s jävla app är ju totalt värdelös och funkar inte oftare än den funkar. Ungefär som ICA:s app…

Pappas ryamatta, full av smärta är den knuten.

Usch, så fruktansvärt negativt det här blogginlägget har blivit. Men jag måste ju få gnälla nånstans och genom att skriva av mig tar jag, om än tillfälligt, bort en del av smärtan. Mamma påminde mig igår (ja hon ringde igår kväll igen) om att när min pappa hade gallstensont och gick och väntade på operation (det verkar inte som om de opererar gallan numera om en inte håller på att nästan dö) knöt han en ryamatta. Mattan finns kvar hemma hos mamma. Den går i svart och rött, en nästan ser smärtan i den. Som grädde på moset gick pappa visst igenom en skilsmässa vid samma tid. En olycka kommer sällan ensam. Men sen träffade han min mamma och så kom jag (den tredje olyckan?) så småningom.

Knäckemackor med makrill var uppenbarligen inte bästa kosten för mig just nu. Synd att jag inte blev tipsad om det innan jag åt…

Jag måste få i mig nåt ätbart. Igår på seneftermiddagen åt jag knäckemackor med makrill. Det var inte det smartaste jag kunde äta, blev jag upplyst om. Synd att ingen kunde tipsa mig INNAN om vad jag kan prova att äta för att inte få ont/ondare… I övrigt har jag levt på mjölk, fil, cornflakes och Fästmöns äpplemos sen i söndags. En effektiv bantningsmetod, men jag bantar inte av princip. Dessutom blir jag så medtagen när jag inte får i mig nåt med lite mer substans. Och tjurig. Och grinig.

 

 

 

Amaryllistoken har fått en ny stängel med knopp. Stänglarna drar sig mot ljuset utanför – som nästan inte finns.

När jag får extra ont brukar det lindra att gå omkring. Det är lite svårt att sitta stilla vid datorn och söka jobb och blogga, men samtidigt tar det bort en del av smärtan, som sagt. (Jag har uppfyllt dagens jobbsökarmål med råge, för jag är ju en sån plikttrogen jävel.) Men när jag går omkring i mina rum – som är alldeles för många enligt vissa småländska tanter –  försöker jag njuta av mina vackra blommor här hemma. Utanför mina fönster vräker regnet ner idag. Det gör mig ingenting, även om jag gärna vill komma torrklädd till eftermiddagens anställningsintervju… Måtte jag palla… Gulliga NK**** har messat och önskat lycka till. Fan vad jag saknar mina fina, numera före detta, arbetskamrater…

 

*Jag fick fel kontaktuppgifter för vidare vårdkontakt, jag fick för stor förpackning stark medicin, jag fick en vårdkontakt som skulle vara löpande men som slutade efter mitt tredje eller fjärde besök = uruselt resultat enligt mig
**sommartofflor = sommardäck
***Clark Kent = min lille bilman
****NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjuk får en inte vara…

Ett matt, men ändå hoppfullt inlägg.

---

 

Det blev lite varmare under pläden.

Trött och frusen sammanfattar mitt tillstånd igår kväll. Jag fick ta med mig pläden in till sovrummet och la den över duntäcket för att inte frysa. Läste en kort stund och kollade Springfloden med ett öga innan jag somnade som en sten, med avbrott för samtal nummer tre från mamma, gällandes…

Har du ringt mig? Det är nån som har ringt mig på mobilen.

Det är inte lätt att hantera tekniska prylar när en är gammal. Dessutom är det jag och Fästmön som har köpt mobilen till mamma för att hon ska kunna både nå ut och nås.

Nä se sjuk får en inte vara när en är arbetssökande. I alla fall inte på vardagar. Så jag passade ju på att vara sjuk i helgen. Jag har fortfarande lite svagt ont, men inte så att jag behöver medicinera. Ganska matt och medtagen känner jag mig också. Det beror med all säkerhet på att jag inte har fått i mig nån fast föda sen i lördags kväll. Ja undantaget cornflakes och Annas äpplemos, om dessa kan räknas som fast föda.

Svart kaffe kan jag dricka idag, tack och lov! Det är nämligen ett måste när en söker jobb.

I morse vaknade jag med huvudvärken from hell (den avlöste alltså gallstensanfallet from hell). Men efter svart kaffe och en Ipren var jag redo att söka jobb. Tre tjänster sökte jag samt uppdaterade CV och personligt brev på både svenska och engelska, referenslistan och LinkedIn-profilen på förmiddagen. Vid lunchtid tog jag bilen för att rekognosera inför övningen i morgon eftermiddag. Kollade så att jag hittar dit, hur lång tid det tar att åka, parkeringsmöjligheter etc. Allt gick bra.

På hemvägen ringde mobilen, så jag svarade, frågade den som ringde om h*n kunde hålla sig kvar och svängde snabbt in på Tokerians parkering. Det var ett företag som undrade om jag var intresserad av ett kort uppdrag på deltid. Dessvärre fick jag tacka nej, eftersom deltid och a-kassans sätt att räkna inte stämmer överens. Men det är ett företag där jag så sent som i förra veckan sökte en annan tjänst som är på heltid och fast. Dessutom har jag blivit intervjuad där så sent som i oktober, så det känns som om jag ligger bra till. Jag tackade för påringningen och erbjudandet och sa att jag hoppar på vad som helst som passar min profil – bara det är heltid. Min uppriktighet uppskattas, det vet jag. Eftersom jag ändå stod på Tokerianparkeringen hoppade jag in och utförde ett par ärenden efter samtalet innan jag åkte hem.

Blommor och stjärnor var en del av dagens ärende.

Dagen har än så länge varit lite blandad. Efter jobbsökeriaktiviteterna på förmiddagen hade jag kontakt med en släkting som förlorade sin mamma i fredags. Även för mig och min egen mamma är det en stor förlust! Jag funderar på om det är möjligt för mig att åka ner till begravningen.

Min påminnelselapp om att ta med lunch till jobbet får sitta uppe ett tag till på ytterdörrens insida.

Från mitt numera före detta jobb hörde fem personer av sig under förmiddagen! Å, så det värmer ett fruset Toffelhjärta! Jag saknar dem så, mina kära arbetskamrater. Men jag försöker att inte se bakåt för mycket utan framåt. (Med det menar jag inte att jag inte ska träffa flera av dem igen, för det ska jag – utanför jobbet!) Det bevisar påminnelselappen om lunch som sitter på insidan av min ytterdörr. Lunch och middag, ja mat överhuvudtaget, finns emellertid just nu inte i min sinnevärld. Jag är glad och tacksam att jag kan dricka kaffe och att jag har fått i mig fil och flingor och äpplemos. En får ta små steg på väg mot tillfrisknandet. Att det sen borras i huset (det sker visst varje dag sen flera veckor tillbaka) och att vaktis utanför blåser skräp med en maskin som låter nästan lika illa är smällar som en arbetslös konvalescent får ta.

 

Tack till familjen och vänner som bryr sig om!!! Även om vi idag alltid sägs vara tillgängliga är alla uppenbarligen inte det. I nöden prövas vännerna. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rena Stöllestan hela dan

Ett rätt stölligt inlägg.

---

 

Sängen heter Stöllestan, det vill säga Vadstena.

Fy te rackarns vilken dag det var igår! Det var som rena Stöllestan* hela dan här. Det började med att jag råkade få syn på nån som har gjort mig fruktansvärt illa. Humöret sjönk nästan ända ner till Kina. Sen gav jag mig iväg till Stormarknaden för några ärenden. Ja, jag skulle handla lite mat och ett par öl eftersom jag fick lite över när alla räkningar var betalda. Och så skulle jag in till Teliabutiken ett ärende å mammas vägnar.

Enligt en digital skylt skulle det vara sex (6) personal som arbetade just då. Jag såg tre (3). Det minimala könumret som var på tur var 50. På min lapp stod det 60. Det segade på. Trots att jag är bra på att köa är det inte nåt jag tycker är särskilt roligt. Därför hoppade jag in till Systemet. När jag kom tillbaka var det fortfarande nummer 50:s tur… Nåja, jag stod och hängde på min kundvagn och blev nästan mer irriterad på en annan kund som flanerade runt i den trånga butiken och suckade och klagade på att det tog sån tid. När det sen blev min tur fattar jag inte varför jag gick dit. Ville jag ha en social kontakt IRL eller vad? Jag hade enkelt kunnat göra ärendet via nätet… DUMHUVE-TOFFLAN! 

Jag var hungrig när jag kom hem. Frukosten hade varit lite torftig, två rostade mackor, så jag hällde upp cornflakes och mjölk med en klick drottningsylt, som fortfarande levde, i en skål. Sen kontaktade jag Massolit förlag via Twitter angående den där boken jag skulle få för recension. Nåt svar fick jag inte först, men det kom ett mejl – med en länk till en e-bok. Och jag läser för bövelen inte e-böcker heller, utan så länge jag kan – för ögon och förstånd – läser jag på gammalt hederligt sätt. Jag skickade en ny tweet till förlaget och talade om att jag inte läser böcker på detta sätt. Efter ett par timmar (!) fick jag till svar att de inte skickar annat än e-böcker till bokbloggare.

Glöm recensionen!

svarade jag då.

Boken lär jag så småningom inhandla och läsa och bedöma som det verk författarna har gjort. Nån recension blir det inte, bara ett kort inlägg om den här bloggen fortfarande existerar då. Men förlaget kan jag dra sig på en tallpinne.

Det var faktiskt varken Telefon-Trollet eller Gud som ringde utan Svenska kyrkan.

Vad var det mer för stölligt som hände den här dan? Jo, bäst som jag satt här hemma vid datorn och försökte vara lite seriös så börjar min fasta telefon att tokringa. Det är bara mamma och idioter till säljare som skiter i att kolla att jag har NIX som ringer på den. Nu såg jag på nummerpresentatören att det var ett Uppsalanummer. Och eftersom jag är i den situation som jag är svarade jag. Fick en ton i örat och sen bröts det. Fem gånger till, med fyra minuters mellanrum ringde det. Ibland svarade jag, ibland tryckte jag bara på luren och sa inget. Det tutade ibland, det las på i andra änden ett par gånger utan tut.

Telia vaknade på Twitter fram på eftermiddagen.

I samma veva som ringandet vaknade Telia på Twitter. De hade sett min bild från Teliabutiken på Instagram och ett antal timmar senare kommenterade de bilden… fast på Twitter. Ja det här med att kommentera saker i rätt kanal tycks inte ens företagen ha koll på. Men just då var det faktiskt OK, för jag kunde fråga om råd kring eftermiddagens telefonterror. Och hör och häpna, jag tror det var Han Där Uppe i egen hög person!!! Eller nej, hans hantlangare här på jorden var det – Svenska kyrkan, fick Telia fram. Ja, det var inte Kyrkan som ringde utan en fax eller nåt som stod nånstans inom Svenska kyrkan. Men sen kunde Telia inte hjälpa mig mer och efter sex ringningar upphörde det, tack och lov! Jag fick i alla fall med mig ett tips på en kod jag kan knappa in ifall det händer igen. Det kan hjälpa.

Sista stöllerierna inträffade vid halv sex-tiden i Förorten. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och skjutsade henne till Kreta för att hämta hem pizzor till sig och grabbarna. Medan vi väntade på att bagarna skulle göra sin grej, gick vi in på möbelaffären bredvid. Först ser jag en säng som heter Stöllestan, det vill säga Vadstena. Och sen hör jag karl’n i kassan köööra värsta säljsnacket gentemot en familj, döh. På östgötska…

Sen åkte jag hem och lagade mat och sprättade en öl. Och läste Femina, nummer 15 från den 15 april 1962. Men DET blir ett annat inlägg på en blogg nära dig vars utrymme visst aldrig tycks ta slut..!

*Stöllestan = Vadstena på östgötska

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sämre

Ett helsjukt inlägg.

---

 

Utsikten från sjukbädden åt vardagsrumshållet.

Nej fy, jag är verkligen helsjuk. Idag mår jag ännu sämre än igår. Jag lyckades få i mig en skål med fil, cornflakes och lite sylt till middag. Fästmön köpte röda druvor som jag också fick i mig senare på kvällen. Men baske mig att jag kan vara uppe längre stunder än en timme.

Jag klarade i alla fall av att se Inför Eurovision Song Contest 2015 igår kväll och fick därmed lyssna på de tio första låtarna. Det var väl ingen låt som jag fastnade så där väldigt mycket för, fast Australien, som bara ska få vara med i år, hade en OK låt.

Idag har febern rasat som en galning i kroppen. Detta medförde att jag bara klarade av ytterst lite administration. Slumrade emellan varven. Tog sen en Ipren innan jag gav mig iväg på besök i vården. Trodde jag skulle tuppa av mellan hemmet och garaget, men jag klarade av det. Satt sen och svettades floder på mottagningen. Efter en halvtimme gav vi upp och jag åkte hem igen. Ordnade en ny sjukbädd ovanpå gästsängen där jag ligger och huttrar och fryser.

Sjukbädd nummer två.

När Tofflan inte ens orkar läsa, då är hon sjuk på riktigt!.. Det är så typat att det här kommer just nu när jag inte har tid att vara sjuk av flera skäl. Behöver få lite krafter att komma ut och köpa en ny laddare till min mobil. Det är den andra jag har nu som är på väg att paja. Dessutom har jag fått signal om att några vill komma och gratta mig på födelsedagen. Jag hoppas att jag mår bättre till dess, för jag blev så glad över mejlet.

Kvällens TV blir säsongsavslutningen av När livet vänder. En halvtimme ska jag väl klara. Men nu måste jag tillbaka till sjukbädden igen. Trodde jag skulle må bättre idag, men det är sämre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg att bli kändis på riktigt

Eh… nej. Det kan man väl inte säga direkt. Rubriken är ironisk. För när skulle jag hinna med det? Ytterligare övertid i kväll, dock inte som igår. Jag älskar mitt jobb och jag älskar att jobba, men tiden räcker ju inte till allt jag vill göra!

Idag har jag fått flera förfrågningar om skrivuppdrag och jag har tackat nej till samtliga utom ett. Det är tråkigt, jag skulle ju vilja, men… Ett uppdrag tackade jag nej till av lite mer etiska skäl dock.

Och så har jag tackat definitivt nej till att medverka i ett TV-program om förföljelser. (Utan att gå in på för många detaljer.) Skälen är flera. Men jag har också blivit ombedd att spara kontakten omutifallatt… För hur det än kan jag inte tro att förföljelserna har upphört bara så där – inte efter att ha pågått i så många år… Samtidigt skulle jag önska att det var så. Att jag kunde få lämna Eländet bakom mig och inte bli påmind. Vi får se… Eller, som jag brukar skriva: To be continued…

Follow the light…

Däremot har jag tackat ja till att bli intervjuad i min personaltidning. Själva intervjun blir nästa vecka och jag tror att tidningen kommer ut runt min födelsedag, det vill säga i slutet av nästa månad. Det kanske är dumt att ställa upp på en intervju, särskilt som jag nu mer aktivt söker mig till nya jaktmarker. Samtidigt inser jag och många med mig att tjänsten som sådan behövs. Behovet är till och med enormt stort. Senast vid dagens sista möte träffade jag på en kvinna som något indignerad undrade varför jag inte jobbar även för hennes institution.

Man anser att man inte har nåt behov när vi har sonderat terrängen

fick jag svara. Men fortsatte:

Jag skulle kunna sysselsätta en hel stab kommunikatörer i det här huset… I den bästa av världar…

Just nu jobbar jag alldeles för mycket, jag vet. Inte kan jag sluta när jag kommer hem heller, jag läser och besvarar mejl både på kvällar och helger. Det borde jag sluta med. På måndag har jag bokat in ett möte med prefekten på institution 2 för att stämma av och prata framtid. Min intention är att vara tydlig med att situationen måste förändras.

I vart fall orkade jag handla på vägen hem. Det visade sig att jag och mamma hade vunnit 21 kronor på Lotto. Alltså 10:50 var i våra vinstplånböcker. Kvällens middag blev den samma som igår, med den skillnaden att det var mjölk till cornflaksen och inte fil. Och så bytte jag ut den här ostskalken mot en ny ostbit som smakade godare än kant…

Utbytt mot en godare ostbit.

Medan jag åt bläddrade jag i Antiktidningen. Resten av posten har jag inte hunnit med att läsa än. (Reklamen går nästan alltid direkt i korgen till pappersinsamling.) Strykhögen börjar bli enorm, medan högen med tjockis-svarta tischor i mitt klädskåp drastiskt minskar. Jag borde verkligen stryka, men nej. Jag orkar inte.

Några som däremot tycks orka ringa är de envisa företag som jagar mig på min privata mobil, den jag aldrig svarar i. De senaste veckorna har KeyCode jagat mig. De ringer från 031-758 61 93. Igår och idag har ett företag ringt från 011-500 54 73. Jag söker alltid på numren på sajten Vem ringde?, men tyvärr fanns det inga upplysningar om det senare numret, bara att det var yet another pensionsföretag. JAG VILL INTE PRATA PENSIONER!!!

Nu ska jag försöka orka ta min dagliga bloggrunda. Jag tror nämligen på input, inte bara på output. Det är viktigt att läsa hos andra, inte bara klämma ur sig en massa själv. Så tror jag. Dessutom börjar det bli dags att rensa lite bland Kickorna och Pluttarna.

Livet är kort.

Read Full Post »

Middag med TV-tidningen

Varje tisdag köper jag Expressens TV-tidning. Ja, det ska vara Expressens. Den är bäst, tycker jag. Den vidhängande kvällsblaskan har jag som sport att undvika köpa. Om man scannar sina varor brukar det gå bra att slippa undan.

Efter att ha försökt hålla mig upprätt i duschen (svårt att stå, hälen är synnerligen ond idag) i en kvart för tvagning, bänkade jag mig vid köksbordet med min middag: två rostade mackor med ost, cornflakes med mjölk och ett par skedar av mamma kusinen B:s fantastiska morellsylt. Torftigt? Inte alls. Morellsylten gör detta till en lyxmiddag, så det så. OCH NU VAR JAG INTE IRONISK!

Middag med TV-tidningen. Ifall måltiden skulle dra ut på tiden finns annan lektyr i närheten.

Så började jag sleva in och bläddra OCH MARKERA. Jag gör nämligen som min far, jag markerar de program jag ska se eller spela in den kommande TV-veckan. Förresten, varför är inte TV-veckorna samma som de vanliga veckorna? I TV-tidningen börjar de på torsdagar. Konstigt.

Den kommande TV-veckan ser i alla fall verkligen lovande ut, för en gångs skull. Till och med i helgen finns det nåt att titta på. Helgerna den senaste månaden har varit ovanligt torftiga på TV-fronten. Jag slösar nämligen inte bort min tid med att slöglo på TV. Nej, det ska vara särskilda program. Till och med när TV:n agerar insomningstablett ska det helst vara nån serie om rättstekniker eller poliser fast jag inte tittar.

Vad ska jag då glo på som är så bra? Så här ser min kommande TV-vecka ut:

• På torsdag klockan 21 – 22 är det Criminal minds på Kanal 5. Det är fjärde delen av 24 av avsnitt som är från nuvarande säsong. Inga repriser, alltså.
• På lördag klockan 21.30 – 22.40 är det säsongsstart för Downton Abbey i SvT1. Åtta nya avsnitt blir det.
• Efter Downton Abbey sitter jag kvar, för direkt efter, i samma kanal kommer det första av sju avsnitt av Friday Night Dinner. Den judiska familjen Goodman har fredagsmiddag och den som gillar brittisk humor får skratta nästan non stop i en halvtimma. Dessutom är programmet inte färdigskrattat, det vill säga det innehåller inga i förväg inspelade skrattsalvor.
• På söndag klockan 21 – 22.30 på SvT1 är det dags för det första av två nya Arne Dahl-avsnitt, Arne Dahl: Upp till toppen av berget. Jag vet inte varför jag tittar på denna Arne Dahl-serie, för jag tycker inte att Arne Dahl skriver spännande böcker. Dessutom är skådespeleriet rent uruselt i TV-serien. Allra sämst är Magnus Samuelsson vars breda östgötska gör sitt till att jag sitter och skäms. För det blir som att göra narr av det fina språket östgötska när det hoppar ut ur hans mun. Dessutom uppfattar jag inte hälften av vad han säger. En liten kurs i skådespeleri hade inte skadat där. Men ändå. Jag ska titta.
• På onsdag klockan 21 ska jag försöka stå ut med reklam-TV, TV3,  och se på första delen av åtta av serien Stalkers. Programledare är det osannolika paret Hasse Aro och Sanna Lundell. Bara i vårt land är 150 000 personer utsatta för stalkning, eller förföljelse, som det heter på svenska, och trakasserier. Synnerligen angeläget ämne, alltså!

En ovanligt fullspäckad TV-vecka för min del, med andra ord. Inte troligt att jag sitter framför TV:n varje kväll det är nåt bra, jag har programmerat DVD-hårddisken, som alltid.

Vad ska du glo på i veckan som kommer???

Livet är kort.

Read Full Post »

Mörka moln

Idag blir det nog en sån där dag när ingenting blir riktigt synligt. Molnen hänger mörka och tunga utanför ”mitt” fönster. Blåsten rister i björkarna och jag känner mig lika grå som himlen. Har ägnat morgonen åt lite formgivning och korrekturläsning, sedvanliga arbetsuppgifter i den typen av vikariat jag har. Och bråttom är det. Jämt bråttom!

Mörka moln idag – även om det var länge sen jag tog den här bilden. 

Kring lunchtid åker Clark* och jag till hans doktor för en snabbkoll kring oljeläckaget. Jag orkar knappt tänka på vad det kan kosta, det går in i den allmänna ruinen. Ruin känns det också som i min så kallade friska axel, den högra. Jag har verkligen ont nu, men det är bara att försöka bortse från smärtan. The show must go on.

I eftermiddag blir det packning av mappar och prick klockan 16 kliver jag ut ur dörren här och åker hem. Fästmön har erbjudit sig att göra smarriga räkmackor till kvällen. Det kanske är bra att äta nåt på kvällen, det har inte blivit så mycket mer än en skål mild lättyoghurt med müsli på morgonen och kycklingspett med jordnötssås och ris till lunch. Jag har inte haft nån större aptit den här veckan, så det har inte ens blivit cornflakes, mjölk och mackor. Igår tog jag i alla fall ett par knäckemackor med ost på. Jag klarar mig. Jag svälter inte ihjäl. Det spelar ingen roll hur lite jag äter, jag ser i alla fall gravid ut. Det växer inuti. Men jag lovar dig, nån bebis är det inte. Jag tryckte emellertid i mig en bit saffranslängd till fredagsfikat idag på förmiddagen. Det går inte att komma undan vissa sociala bitar när man inte kan gömma sig i hemmets vrå.

I morgon ska jag förbereda inför den första advent genom att ta fram stakar och stjärnor och kolla så att allt fungerar. Jag har inte den minsta lust i skrivande stund, men eftersom jag får besök av mamma till jul måste jag stålsätta mig och låtsas julefrid och goda tankar och mysighet och allt skit som jag inte orkar med egentligen. Men jag gör det. Dagarna går så fort nu och som sagt igår köpte jag de första klapparna. På lördag kväll smaskar vi julmat på Scandic Nord för presentkorten jag vann i våras. Jag tänker skölja ner maten med en eller två klara och nån julöl, så kanske jag kommer i bättre stämning än jag befinner mig just nu.

*Clark Kent= min lille bilman

Read Full Post »

Från ap-trött till as-trött

Varning! Det här inlägget innehåller en del kiss- och bajsfissnack och avrundas med lite menserier. Usch, alltså!

                                                                                                                                                                 Nu kan jag ärligt säga att jag har gått från ap-trött till as-trött… Efter jobbet åkte jag, gasen i botten för jag var seeen, till frissan för att få barret klippt. Nu har jag snygg frisyr – till i morgon bitti. Då ser det väl ut som Arne, Frälsishatt eller Galne Professorn-frisyr – okärt barn har många namn… Skönt var det som vanligt att lägga huvudet i M:s kompetenta händer. Det var mycket rörigt innanför håret…

Telefonen ringde när jag kom hem och just hade tagit av mig ytterkläderna. Det var fru Engelwinge och vi pratade tills Marias telefon hade laddat ur… Sen höll jag på att kissa på mig, men hann i tid innanför dörren med en inramad ängel (med e och enkel-v) som fiser på…

Den här ängeln sitter på Domkyrkan och fisar inte. I alla fall inte vad jag vet…

                                                                                                                                                               Hann knappt spola så ringde telefonen igen. Mamma. Hon var nog lite… eftertänksam vad gäller samtalet tidigare på dan. Nu blev det ett betydligt mer givande samtal och jag tyckte att hon både lyssnade och hängde med.

Klockan 20.30 kunde jag äntligen slå mig ner vid köksbordet med min middag – cornflakes med mjölk och rostat bröd idag igen.  Dessförinnan hade jag utfört ett skrivuppdrag och bloggat.

Hann lagom diska och så knöla ner mig i favoritfåtöljen, slå på TV:n och stereon (börjar jag bli lomhörd eller är ljudet väldigt dåligt på SvT ibland???) och glo på det åttonde avsnittet av Bron. Nu återstår endast två avsnitt och det har blivit riktigt spännande. Saga Polis var knäppare än vanligt. Särskilt en scen minns jag från kvällens avsnitt. Hon bestämmer sig för att delta i kollegornas fikarast där de småpratar. Saga försöker delta och säger:

Jag fick mens i morse.

GAH! Jag måste erkänna att hon påminner lite om mig – även om jag inte skulle säga detta på nån fikarast till mina jobbarkompisar. Jag skriver ju bara om lingonveckor på min blogg, så hela internet kan läsa… 😳

För övrigt är lingonveckan fortfarande här och går i morgon in på sin tionde dag. Jag har inte förlorat så mycket blod, men ändå för mycket med tanke på mina skitblodvärden. Antagligen är det därför jag är otroligt glömsk och har en fruktansvärd huvudvärk. En värk som dundrar bakom pannan trots två omgångar Ipren idag.

Nej, det är dags att lägga sig och sova bort det som gör ont och det as-trötta. I morgon är en ny dag – och på kvällen ska jag städa. Det knastrar under Tofflans tofflor och det gillar jag inte! 😦

Det värsta är att jag sitter och tänker och våndas över en dundertabbe jag har gjort på jobbet idag!.. Misstänker starkt att den har med min bloddefektglömska att göra…

Även en Toffla kan fela…

Read Full Post »

Torsdagskväll i New Village

Det är inte kul. Att ha ont i ryggen och springa omkring med dammsugaren. Själva springandet är väl OK, men att böja sig och suga under möbler… suger, så att säga. Aj, aj!

I eftermiddags kämpade jag med startsida två för forskartexterna. Det är ganska mycket pilljobb, men allt gick bra. Till och med Photoshop var villigt idag.

Titta så kul Photoshop kan vara!

                                                                                                                                                            Fastnade i en bilkö på hemvägen. Den var så lång, så lång att jag undrade om jag skulle komma hem idag överhuvud taget. Det gjorde jag.

Väl hemma satte jag igång att städa. Ingen idé att sätta sig och slappa en stund, då blir man bara trött. Jag började med badrummet och sen duschrummet och toan. När det blev dags för en paus tänkte jag sätta mig vid datorn en stund. Det gjorde jag – men bara för att ladda ner en uppgradering av mitt anti-virus-program och för att betala en räkning. Jag är verkligen nöjd och stolt att jag har kunnat snåla så att månadens bensinräkning var hälften så hög jämfört med i vanliga fall. Men det är ju på bekostnad av uteblivna besök i Himlen. Jag är rädd att det ska tära på Fästmöns och mitt förhållande, men samtidigt är ju läget som det är. Har jag inte pengar så har jag inte. Och jag har inte fått nån ersättning för september från Försäkringskassan än heller. Undras hur länge den dröjer…

Efter ”rasten” blev det en runda med dammvippan, men sen blev jag bara tvungen att sätta mig ner och äta nåt. Hällde upp de sista smulorna cornflakes och skvätte på de sista mjölkdropparna och rostade två mackor till. I morgon bitti är det sista gången jag äter av det där uräckliga kartongbrödet – sen åker det i sopen. (Det är flera dar gammal, för övrigt, men det har inte gjort varken till eller från för smaken.) Och naturligtvis ska jag handla i morgon efter ”jobbet” – Anna kommer ju! 😛 Gott bröd ska jag köpa, några goda ostar, mjölk… Men vänta nu!.. Hon försöker ju hålla igen lite. Vad ska jag hitta på till middag, egentligen? Inte en blekaste! Men på lördag tänkte jag göra pasta med tonfisksås. Gott och nyttigt.

Man ska inte leka plockepinn med maten! Skäms!

                                                                                                                                                               På lördag ska vi ut till Morgonen för att uppvakta en 17-åring. Tänk så åren går! När jag träffade Frida första gången var hon 13… Barnen blir allt äldre. Det är bara jag och Anna och barnens pappa (får slinka med) som är evigt unga…

Read Full Post »

Kvällsfunderingar kring dofter och annat

Kom hem på seneftermiddagen och upptäckte att jag var vrålhungrig! Konstigt, jag som åt en pizzabit till lunch. Fast det var ju inte ”riktig” pizza utan en sån där frusen mini-grandiosa. Rätt smaklös också, för den delen… I morgon blir det fiskgratäng till lunch. Hoppas ingen tycker att det stinker, firre har ju en tendens att inte dofta… parfym när den micras…

Sån här firre doftar inte parfym direkt när den micras.

                                                                                                                                                       Fästmön är iväg och arbetar och jag hade ingen lust att laga nåt till mig själv. Vräkte i stället i mig cornflakes och mjölk och tre rostade mackor med ost. Sen mådde jag ganska illa, kan jag meddela.

Har varit en vända till soprummet eftersom det verkligen stank under diskbänken. Tror jag var ute med varenda påse utom metallen – vi källsorterar ju mycket här, sen lång tid tillbaka, dessutom. Det är bra, tycker jag, för då behöver man inte gå ut med soporna så ofta. Dock kräver kompostpåsen en viss regelbundenhet i soprumsbesöken…

Alla sopor doftar inte ros, precis…

                                                                                                                                                            Tog en välbehövlig dusch och tvättade håret i varmvatten. Härligt! Det enda som är mindre härligt är att mitt leave in är slut och jag får använda nån sorts balsam. Det gör håret mjukt – men också lite flygigt och det gillar jag inte. Men jag ska ju klippa mig nästa vecka och får väl kolla vad M tar för leave in. Säkert en hel del, men samtidigt säljer hon bara bra grejor.

Mamma förekom mig med en telefonpåringning. Hon pratade forcerat som tusan idag, men hellre att hon är glad och har mycket att berätta än att hon är ledsen och sjuk. Hon hade bland annat pratat med FEMs mamma, vilket jag tycker är bra. De två skulle kunna ha större utbyte än vad de har idag! Och så var det samtal med ett par kusiner. Tråkigt nog fick hon veta att en av de yngre kusinerna är cancersjuk. Det gjorde både mamma och mig ledsna.

I morgon gissar jag att vi ska börja trycka in texter i nyhetsbrevet på ”jobbet”. Jag hoppas jag får in det sista underlaget från en av kollegorna. Anna har fått byta till dagpass i morgon och ska jobba lite administrativt både i morgon och på fredag. Det tror jag är bra för henne så att hon inte glömmer vad hon har lärt sig! Bra också för att hon får kvällen ledig. Jag skulle vilja hitta på nåt kul då, men har inga idéer alls. Tips mottages!!!

Har de senaste dagarna varit i kontakt med två vänner, F och L. Det känns gott att ni finns där fortfarande! Och stort GRATTIS till L – du vet själv varför!!! 😀

Nu ska jag slänga mig ut i mediavärlden och kolla om det har hänt nåt i omvärlden – och hur media tolkar det. Sen blir det en stund med boken på gång, en riktig bladvändare!

Read Full Post »