Värmebölja och självporträtt

Ett inlägg om… tja… inte nåt väsentligt, direkt.

Den som inte tror på det där med växthuseffekten och hur den påverkar vår miljö och vårt väder, till exempel, den borde sätta sig in lite mer i ämnet. Visst är det härligt med sol och värme, men inte är det normalt att termometern visar så här den 3 oktober..?

Värmebölja på ingång?

Samtidigt kan jag inte påstå att jag direkt har nåt emot en värmebölja. Jag erkänner! Men att bo i Afrika och få lika stor temperaturhöjning är nog inte uppskattat av alla – särskilt inte med tanke på att vissa länder inte har några vattenkällor…

Min intention var inte att skriva nåt djupt inlägg egentligen, bara reflektera över att det verkar som om vi har en värmebölja på ingång. Utom i Dalarna – dit vi åker i morgon. Ja, ja, jag har packat tjocktröja och skor utan hål, ett par varma handskar hamnade i bilen igår kväll, mycket behövligt, tack, givaren!

Förmiddagen har svischat förbi och jag sitter ännu otvättad, i linne och adidasbrax vid datorn. Men jag har för den skull inte rullat några tummar. Två jobb har jag sökt och knutit två nya kontakter på LinkedIn – den ena med en gammal ungdomskompis till FEM och mig. Roligt, roligt att få kontakt med Flen igen! 😉 Ja, Flen heter naturligtvis inte Flen, men kallades för detta. Gissa varför?.. (Det kanske är lite mer begripligt än skälet till att FEM kallades för FEM och Broccoli för Broccoli… Och jag själv för… Gösta…)

Husmor har slagit till här hemma och stått vid strykbrädan. Vidare har hon vikt lakan så att ap-armarna nu är uttänjda till max – det är verkligen besvärligt att hantera dubbelunderlakan med bara två normallånga armar…

Sängen är bäddad, frukost aväten och disken diskad. Mitt liv är… så innehållsrikt… Fruktansvärd frisyr hade jag igår. När jag åt middag gjorde jag därför ett självförakt självporträtt på min knäckemacka. Nej  jag VET! Man ska inte leka med maten, men det blir lättare att stå ut om man gör det.

Makaroner och korv och en macka med självporträtt blev det till middag.

I afton bär det av till lokal för middag för min del. Typ hamburgerrestauranglokal. Det är vad plånboken tillåter. Sen ska jag hämta Fästmön efter jobbet samt forsla grejor och packning hit och dit. Anna och jag har ett förhållande på distans just nu. Vi ses ibland när jag hämtar henne från jobbet och skjutsar hem henne. Och så skickar vi små pussymboler per sms. Vissa perioder blir det så. Hon har fullt, jag har fullt. (Ha ha ha, det sista var en lögn!) Jag är väldigt imponerad över Annas träning, för övrigt!!! Jag har nog inte sagt det, för det är liksom hennes pryl. Men hon är verkligen, verkligen duktig. Envis, bestämd och målinriktad.

Själv ska jag strax tvinga ut mig på dagens tur, i en helt annan gångart än Anna. Men jag tävlar inte, jag går efter min förmåga och mina fötter. Liiite nöjd är jag ändå med mig själv. Jag är inte samma soffpotatis som för ett par veckor sen. Inte helt. Bara nästan…

Vad gör du idag??? Går, springer, cyklar eller soffpotätar??? Skriv gärna en rad och berätta! Jag är obotligt nyfiken, som bekant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Julgransplundring 2013: The End

Julgransplundringen går mot sitt slut. Nog hade jag behövt En Viss Kvinnas hand som rättade till saker och ting, men jag fick klara mig ändå. De kommande veckorna är det andra som behöver Sin Mammas Hand.

Köksgardinen blev lite vikt, men jag lovar, Anna, jag klarade av att rätta till det själv!

Jag har gått ett varv med dammsugaren. Haltat. Jävla häl! Genomsvettig blev jag, men nu är det gjort för den här gången. Fattar inte varifrån allt grus kommer, varken Anna eller jag leker i nån sandlåda. Dammsög mattan utanför ytterdörren också. Just då kom Lucille ut och tyckte att jag skulle fortsätta in i hennes lägenhet. Men jag avstod. Fyra rum, ett kök och två våtutrymmen till? Nej tack!

Alla tomtejävlar tomtar och krubban med de sex vise männen ligger nu och sover i en av mina två jullådor. Locket är på och lådan utburen och upplyft på hyllan i förrådet. Det var inte lätt. Det gjorde lite ont, men det gick.

En låda med tomtejävlar tomtar och en låda med julgranssaker. Men den med julgranssaker har fått stå kvar på hyllan i över ett år.

Av nån anledning hade jag fler stakar och stjärnor som skulle upp på hyllan bredvid jullådorna. Skiten vippade och hade sig, men till sist lyckades jag. Det gjorde också lite ont och det skulle inte förvåna mig om jag får bråck i operationsärret. Men vad gör man när man bara har två, normallånga armar och inte sex aparmar? Jo, man gör det ändå. Lyfter upp grejorna.

Stakar och stjärnor är tillbaka i förrådet.

Skulle just in i badrummet när mamma ringde. Vi pratade inte så länge idag, tack och lov. Jag blir så telefontrött, ju! Hon höll också på med sina adventsljusstakar. Hade bara en lampa kvar att ta fram och den hade Nån ställt högst uppe i ett skåp. Gissningsvis klättrar mamma trots att jag protesterade. Men vad gör man när man är ensam? Jo, man gör det ändå, som sagt. Fast lyfter ner grejorna i mammas fall.

Det blev en tur till apoteket och Tokerian. Medicinerna ar på väg att ta slut liksom kaffet och knäckebrödet och mjölken. Och sen behövde jag ju köpa godis till min gottpåse – för en sån ska man ju få när man är på/har julgransplundring, eller hur?! Problemet var bara att jag inte var/är sugen på nåt. Men om jag inte hade köpt nåt kan jag garantera dig att jag hade blivit det…  Så jag tog i. Rejält.

Nåt jag vill snaska på?

På vägen hem mötte jag Hon Som Alltid Handlar och vi stannade till lite, hejade och konstaterade… att man alltid måste handla… Innan dess träffade jag en person från mitt förrförra arbetsliv. Jag sätter en ära i att glo rakt in i ögonen på såna människor och säga ett högt och tydligt

Hej!

Här ska inte kommas undan, inte!!!

Till middag i afton har jag tagit fram några stekta, tunna kycklingskivor ur frysen. Tänkte mig lite potatisklyftor och hot béasås till detta samt ett glas vin. Ska tappa upp lite vin i en karaff – jag har ju fortfarande kvar i damejeannen i badrummet.

I kväll blir det TV. Först Stjärnorna på Slottet där det i kväll visas Philip Zandéns dag. Därpå filmen Cornelis, om herr Vreeswijk, förstås.

När vi ändå är inne på kultur… Jag förfasade mig på förmiddagen över att redigerarna på lokalblaskan inte kan stava. I dagens tidning var det ordet

tunt

som redigerarna misslyckades stava rätt.

Redigerarna på lokalblaskan kan uppenbarligen inte stava till ordet tunt.

Men det är nog inte det värsta. Helt nyligen presenterades ytterligare en lista över litteratur som kommer ut i vår (den andra hittills). Fast i stället för att nämna min Nästan-brors, etablerad och känd författare och forskare såväl i Sverige som utomlands, kommande bok har man valt att lyfta fram till exempel flera kokböcker skrivna av lokala författare. Det säger en hel del om Nivån på Kulturen (där framför allt somliga totaldissar filmer av kvinnlig storsäljande deckarförfattare men skrattar sig fördärvade åt manliga komiker som drar samma skämt för hundrade gången). Ytterligare ett skäl att inte fortsätta prenumerera. (Jag har kollat upp och prenumerationen går ut i början av mars, först.)

Avslutningsvis, på julgransplundringar ska man väl inte vara sur som ovan. Det ska dansas, skrattas, lekas och glammas – förutom ätas godis, dårå. Så här kommer nu en liten lek som inbegriper dig som har orkat läsa hela det här inlägget – en bildgåta!

Kort och gott: vad föreställer bilden???

Och detta är???

Ha en bra lördagskväll, vad du nu än gör.

Livet är kort.

Read Full Post »

Storbedrifter på Stormarknaden

Ibland finns det skäl som tvingar en till Stormarknaden. Idag var en sån dag. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. Vi var ju liksom inte ensamma där, noterade vi redan på parkeringen. Men med Fästmön vid sidan går det mesta helt galant!

Vi tog en stridsvagn varuvagn som jag hängde på som nåt mellanting mellan rollator och gåbord och sen stegade vi in i Helvetet Gränby centrum. Första målet var Systemet. Jag skickade in Anna och parkerade mig på en sittplats utanför kassorna. Anna kom ut med tre fina flaskor vitt vin, varav en är till nyår, resten till andra tillfällen.

På ICA Kvantum sen var det riktigt förskräckligt – precis som vanligt. Först tabbade jag mig med att scanna in papperspåsar i stället för plastpåsar. Och eftersom jag stod i vägen för folk när jag skulle radera kände jag blodtrycket och irritationen stiga. Inne i affären var det särskilt en karl som tyckte att jag  var ett riktigt jävla hinder i hans väg, för han ryckte flera gånger i min vagn så jag höll på att trilla. Idiot! Ska jag behöva ha en skylt runt halsen där det står

Relativt nyopererad och orkeslös. Hanteras varsamt!

eller?!

Men jag överlevde och Anna också. Svimningen var emellertid nära för jag skulle ha ett namnsdagskort och trisslotter till lilla mamma. Dessa var tvungna att postas idag för att nå fram i tid.

På vägen ut hoppade Anna in på Burger King för att säga hej till far och son Olsson. Jag stod utanför och kunde konstatera att Jerry är rätt bra på teckenspråk – med lite hjälp av anteckningsfunktionen på iPhonen…

Så åkte vi hem. Anna bar det mesta och packade in allt medan jag hade fullt sjå att inte tuppa av. Men jag tuppade inte av, allt gick bra. Vi softade i vardagsrummet resten av eftermiddagen med Wordfeud och skumtomtar.

Somliga har ju myror i brallan även när vi ska softa.

Lite senare blev det pistagenötter och öl. Jag hade en halv påse nötter sparade sen tidigare. Tänk så bra allting smakar när man har sällskap!

Öl och pistagenötter är godast i sällskap med Anna, tycker jag.

Sen var vi två husmödrar som slet och drog i några rena lakan som skulle vikas för att få plats i min kista. Jajamens, jag tänker nämligen inte lägga mig själv i kistan än på ett tag, utan där hamnar mina lakan. Särskilt underlakan för dubbelsäng är ett helvete att vika bra när man bara har två rätt normallånga armar. Det var väldigt skönt att få hjälp.

Vikta lakan. Ja ja, jag fixade till dem bättre innan jag stoppade ner dem.

För en stund sen intog Anna min plats vid spisen för att steka kalkonfilé. Till det serverar huset potatisklyftor och hot béarnaisesås. Mitt bidrag till matlagningen var att öppna ett svindyrt, italienskt amaronevin. Ja för nu ska vi äta, dricka och må gott de här få, dyrbara dagarna vi har tillsammans.

Livet är kort.

Read Full Post »