Det blir inte alltid som man har tänkt sig…

Ett inlägg i vilket Tofflan prövas.

Igår var det en sån där dag när saker och ting inte blev som de var tänkta att bli. Det började redan på lunchen när jag skulle ha tag i kalkonfilé och misslyckades. Det fick bli kycklingfilé till middag i stället. Testade en ny sorts grillkrydda med lite rökig smak, Kockens Smokey BBQ, på pippin i pannan och det blev riktigt gott.

Amarone dellaValpolicella 2009 Domini Veneti drack vi igår. Det lovade mycket, men infriade lite.

Resten av middagen blev sisådär. Såsen var smaklös (fick inte tag i rätt sort) och vinet hade ett och annat att önska det med. Sen länge köper jag nästan uteslutande italienska viner. Så länge jag uppbär lön blir det främst Amaroneviner. De är dyra, men har ofta hög klass. Icke desto mindre står dunken med det hemtrampade i badrummet. Där kan man tappa upp ett glas enkelt rött om man så önskar. Men i ärlighetens namn var det ett tag sen.

Gårdagens Amarone blev emellertid en besvikelse. Den hade inte alls nån utpräglad smak och eftersmaken var så gott som obefintlig. Den kändes lite… snopen, alltså. Vinet var femårigt, men på grund av smak och eftersmak var det nästan så jag trodde att det var upptappat igår. Nja, det var 192 kronor som jag kunde ha spenderat på annat.

Medan potatisen skötte sig själv i ugnen och pippin i pannan försökte jag jobba lite också. Jag hade suttit och väntat på en bild hela eftermiddagen. På vägen hem ringde chefen, men jag ringde tillbaka först när jag stannat bilen i garaget. Då var klockan kvart över fem och jag hade gett mig av hemåt eftersom jag inte ville bli inlåst och inlarmad på jobbet – alla gick ju hem mer eller mindre tidigt – det var fredag… Så runt sju, halv åtta på kvällen försökte jag få till distansarbetet, men lyckades bara till 50 procent. Editorn i webbverktyget ville inte vara med och lägga in bilder i artiklarna. Jag fick till en puffbild, men ingen bild till själva texten. Mycket irriterande och tråkigt att få ringa chefen och beklaga. Jag har jobbat hemifrån förut, men inte med bilder. Och kanske är det så att det helt enkelt inte går. ELLER så var det nåt tillfälligt igår när vi alla var stressade och det var bråttom att få ut saker som skulle ha gått ut redan på förmiddagen…

Mitt i röran ringde vännen P, men jag fick avvisa samtalet. Lyssnade sen av mobilsvar. P vill ses för lunch och det är fortfarande lite svårt eftersom jag inte jobbar i Uppsala. Nu är jag visserligen ledig en vecka, men mina planer är att inte ha nånting inbokat – bara det jag har tänkt mig. Fast det blir ju inte alltid som man har tänkt sig…

Kanske fanns det raclette i detta sortiment av franska ostar? Bilden är från en marknad i maj 2009.

Nu ska jag fixa lite frukost åt Fästmön och mig. Med betoning på lite. Vi ska ut till svärfar som fyller år idag och det vankas såväl smörgåstårta som vanlig tårta. Man brukar inte gå svältande därifrån. Fast till kvällen tänker vi oss ändå att äta nånting. Anna har önskat raclette, så på hemvägen får vi stanna till vid nån välsorterad affär och kolla om det ingår i sortimentet.

 

Ha en go lördag!

 

 

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagarna rinner ut….

Ett inlägg där Tofflan svamlar på – eftersom hon är lite nervös idag.

Tisdagen tvekade lite, kan jag meddela. Det var lite sol och tunna moln först. På väg till jobbet mörknade det. Strax öppnade sig himlen och släppte ur sig en riktig störtskur. Idag sitter jag på femte våningen. Med det stora underbara fönstret känns det som att sitta halvvägs till himlen jämfört med skrubben en trappa ner där jag tillbringar fyra av veckans fem arbetsdagar.

På agendan idag står att hjälpa en nybliven doktor att marknadsföra sin forskning. Det blir till att gå igenom mini-kommunikationsplanen steg för steg och försöka hitta rätt svar. Det blir nog bra.

Fästmön är ju hos mig den här veckan. Igår var hennes första semesterdag. Det blir nog lite drygt att bara låta dagarna gå, men jag tror att hon behöver släppa saker och ting och bara vara ibland. Snällt nog hade hon handlat och vi åt korv med bröd till middag. Anna åt förstås nyttigheter till. När hon är hos mig ser det ut så här i kylen:

Groddar och grönsaker.

När jag är ensam, och kylen välfylld, ser den ut så här:

Öl, hostmedicin och lite goda ostar.

Det blev en artikel till Uppsalanyheter.se skriven igår. Eller artikel och artikel… En text som publiceras på midsommarafton. Jag fixade bild och la in den i editorn för publicering. I morgon har jag bjudit hit min uppdragsgivare för en liten rundtur i environgerna samt lunch. Det ser jag fram emot!

Livet på jobbet går sin gilla gång, men dagarna rinner ut. Det byggs här för framtiden, samtidigt som det dras ner på både personal och studieplatser. Det är en ekvation som inte riktigt går ihop för mig. Jag blev i alla fall uppringd igår kväll av personen som skulle ha ringt mig före lunch. Det kändes OK, men samtidigt är läget frustrerande – för oss båda, ska meddelas.

Bakom detta ganska nybyggda hus byggs ytterligare hus för framtiden.

I stället sätter jag mitt hopp till att få ett telefonsamtal idag, från annat håll. Om det kommer återstår en ny prövning på torsdag. Om det inte kommer… blir jag väldigt, väldigt besviken…

Utöver detta hålls ett möte i eftermiddag där jag hoppas att man diskuterar mig och vad man kan erbjuda mig på mitt nuvarande ställe. Jag skulle ju få nån sorts erbjudande före utgången av juni månad. Men jag förväntar mig inget upphetsande eller framför allt inget mer än vad jag har fått indikationer om. Så skulle det mot förmodan ändå bli nåt bra erbjudande får jag väl bli glatt överraskad.

Glatt överraskad?

Den som vill mig väl och gott får gärna hålla en tumme idag. Den som vill mig illa kanske får njuta av mina nederlag innan solen går ner. Jag önskar dig, oavsett dina motiv, som har läst ända hit en god dag i alla fall!

Livet är kort.

Read Full Post »