Blått och flott, jobb och lek

Ett inlägg om en blå och flottig dag och lite annat.

---

 

Huset jag jobbar i.

HA! Det skulle ju bli dåligt väder. Inte här! Det har visserligen varit kallare vindar idag, men himlen har varit klarblå ända till nu framåt kvällen. Jag älskar den rosaröda färgen på byggnaden jag jobbar i, allra helst när den står mot just den klarblå himlen, så jag kunde inte låta bli att fota den i morse igen när jag anlände. Bilköerna var kortare den här morgonen och det tog mig ungefär 20 minuter att åka till jobbet. Det klagar jag inte på!

 

 

För att matcha himlen bar jag en lika klarblå pikétröja i morse. Min älsklingsfärg – efter orange, förstås! Och nu när jag har gått ner lite i vikt är det roligare att ha kläder i andra färger än tjockis-svart. Men Kladdmaja Spillkråka kunde naturligtvis inte låt bli att sätta en fläck på den fina tröjan. En fettfläck, dessutom. Jag behandlade den med kallvatten, vilket resulterade i att jag gick omkring med en blöt blaffa på… bröstkorgen en stund efter lunch. JAG HATAR FLÄCKAR! Nu är pikén behandlad med fläcktvål och hänger på tork. Hoppas tvålen dödade fläcken, annars blir jag ledsen.

Flottigt på bröstkorgen! 😦

 

Mycket smakligt!

Lunchen var emellertid god och det väger ju upp en del. Jag smockade i mig kycklingspett idag med grönsaker och potatis till. Mycket smakligt! Dessutom passade jag på att köpa tio lunchkuponger. Då blir varje lunch fem kronor billigare och kostar endast 79 spänn. Det är billigt, det, för maten är mycket bra. Det finns en kötträtt, en fiskrätt, en vegetarisk och en vegansk rätt att välja bland varje dag. Till detta får man dryck och bröd eller frukt. Det finns en salladsbuffé en får gräva i och så får en ta kaffe på maten.

I morgon får jag en gäst till lunch. Det är NK* som kommer på besök. Jag hoppas att det finns nåt på menyn som tilltalar. För min del blir det nog vegetarisk ärtsoppa och pannkakor – det var ett tag sen.

Men hallå! Det låter ju som om jag inte gör annat än äter och kladdar ner mig och leker om dagarna! Idag har jag faktiskt JOBBAT lite också. Jag har tittat på avdelningens kommunikationsplan och har kladdat ner en del tankar och synpunkter på den. På eftermiddagen tittade chefen in och jag dryftade detta lite kort med henne. Det förde med sig att jag ska se över kommunikationspolicyn också. Och varför ha två dokument när de skulle kunna slås ihop till ett..? Visst känner jag mig aningen rostig i kommunikatörsrollen, men jag känner att jag fortfarande fungerar i den och brinner för den! Ge mig lite tid, bara, så jag kommer in i verksamheten.

Kommunikationsplanen har jag klottrat ner lite synpunkter på.

 

iPhone SE i färgen space grey blir min tjäntemobil.

Det är emellertid fortfarande mycket arbetstid som går åt till att installera saker. Idag fick jag fin hjälp av ytterligare en gammal bekant från SLU. Nu kan jag till exempel skriva ut och jag vet varifrån jag kan ladda ner program och installera, jag kommer åt det trådlösa nätverket med mera. Dessutom fick jag en ny dator också. Precis före hemgång levererades min tjänstemobil, en iPhone SE. Nån fast telefon ska jag inte ha, bara ett fast nummer som går direkt till mobilen. Mobilnummer har jag också. Det är en smart lösning. Chefen har lovat hjälpa mig att peta in SIM-kortet i morgon bitti och installera så jag får igång mejl och kalender och synkning på dem. Det är perfekt om jag får se på och lära mig, för jag har funderingar på att införskaffa en liknande modell av mobil för privat bruk. Jag älskar min iPhone 5, men med snart tre år på nacken börjar batteriet bli pensionsmässigt.

Tack för grattiset, Arbetsförmedlingen!

Dagens höjdpunkt var emellertid varken den blå himlen, lunchmaten eller tjänstemobilen utan ett brev med snigelposten från Arbetsförmedlingen. Visserligen ett standardbrev som alltid när de sänder nåt sånt, men ändå. Jag fotade det, förstås, och sen satte jag upp det hemma i köket på väl synlig plats. Jag funderar på att rama in det. Men jag väntar nog tills jag har klarat av provanställningen om sex månader… Ett fast jobb är för övrigt aldrig så fast att det är permanent, orubbligt, oföränderligt. Det har vissa av oss fått erfara den hårda vägen. Jag hoppas att DU som har läst ända hit slipper vara med om nåt sånt!!!

*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pardans

Ett inlägg om en bok.

---

 

En guldpeng. Det var vad den lilla boken Pardans av Birgitta Holm kostade mig när jag förtjust fyndade den på Helping Hand tidigare i månaden. Eftersom det är min universitetsprofessor som har skrivit boken var jag förstås extra nyfiken. Kan en professor, numera emerita, i litteraturvetenskap skriva underhållande böcker? Igår kväll la jag ihop pärmarna och nu ska jag försöka sammanställa intrycken av den lilla boken.

Jag älskar den här boken redan från omslagets sepiatonade bild av ett par som dansar på en gata nånstans. På omslagets (flexiband, som jag verkligen gillar också!) insida hittar jag härliga små bilder på författaren. Lite synd att bilderna inte är flera! Jag saknar nämligen bilder i inlagan, som komplement till de välskrivna texterna.

Steg för steg går författaren igenom olika danser, deras utveckling och roll i samhället. För dans spelar faktiskt vissa roller – fast inte i Sverige. Där anses pardans inte riktigt fint och finns inte med som kulturellt fenomen. Därför förs vi utomlands med författaren. Som läsare dras jag med i dansens virvlar. Inte så att jag börjar älska dans själv, men jag kan förstå att nån annan verkligen kan göra det – och gör det!

Kolla bara, till exempel, hur Birgitta Holm skriver om hållningen och balansen i en tango:

[…] Min hållning kan jag försöka hitta genom att ställa mig på golvet, pressa ihop skinkorna, höja mittpunkten av bröstkorgen mot taket och låta axlar och armar falla ner i vila. Strax under bröstkorgen känner jag en knytnäve, och på den ”hänger” jag enligt Cristina Ramírez benen. Därifrån tas rörelsen. […]

Visst blir en betagen?! Hade det varit fler bilder i inlagan skulle Toffelomdömet ha blivit det högsta. Nu blir det högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldstur – eller otur..?

Ett inlägg där Tofflan är på språng ute i omvärlden.

Dags att kolla runt lite vad som händer i omvärlden. Den som vill får förstås följa med på turen – eller oturen…

IT-företag vill rektrytera personer med Asperger. Ett tyskt IT-företag har visat ett stort intresse för att rekrytera personer med Asperger. Företaget anser att personer med denna neuropsykiatriska funktionsnedsättning har en unik talang för just IT. Så många som en procent av de 65 000 anställda ska senast 2020 ha nån sorts liknande diagnos. Tänk om svenska IT-företag kunde ha liknande funderingar… Så många bra anställda de skulle få tag i då!

Kostnadsjakt viktigare än anställdas hälsa. Resultaten av en studie gjord av bland andra Skandia visar att kostnadsjakt numera är det viktigaste på svenska arbetsplatser. Ansvar och fokus är också viktigt. Men den anställde själv vill helst ha hälsa, humor och lagarbete. Nöjda kunder kommer långt ner. Och när man kategoriserar den egna arbetsplatsen använder man ord som  förvirring, hierarki, byråkrati och försiktighet… Det rimmar inte särskilt bra.

Foten hem för nästan 200 svampar. Tro inte att skogen är svampens hem! Närå, det är det faktiskt din fot som är! Närmare 200 sorters svamp finns nämligen på en människas fot, enligt amerikanska forskare som nyligen har studerat detta närmare. Eller räknat efter, snarare. Flest svampar är det på hälen, hela 80 stycken. Jämför det med bara mellan två och tio sorter på huvudet, magen och bröstkorgen…

Vintagetrenden spiller över på cyklar. Nu är det tydligen jätteinne med gamla cyklar. På Blocket, där det säljs andrahandsprylar, har intresset för framför allt franska och italienska cyklar av äldre modell ökat. Men även svenska märken som Skeppshult, Kronan, Monark och Crescent har blivit mer intressanta bland hojköparna. Så vem vet… Jag kanske har en riktig dyrgrip i mitt kallförråd, rostig och jäklig, men… vintage…

Längre liv för den som bor högst upp. Schweiziska forskare har kommit fram till att den som bor högt upp i ett hus lever längre än de som bor på bottenvåningen. Hur kan det komma sig då? Jo, de som bor längst ner riskerar i högre grad att drabbas av allvarlig lungsjukdom. Även hjärtsjukdomar och lungcancer var vanligare bland dem på botten. Vidare har de som bor högre upp bättre hälsa, kanske för att de går oftare i trappor. Det enda som är mindre bra att bo högt upp är att självmorden är vanligare där än bland människor i entréplan. Studien grundar sig på över 200 000 dödsfall bland människor som bodde i höghus.

Iprenmannen: ”Det är ju lite knapert idag.” Tänk att jag tillhör dem som älskade älskar den lilla gubben med blåa armar som gjorde reklam för Ipren! Jag tyckte att det var hur korkat som helst att sluta med honom. Iprenreklamen sen dess kännetecknas av två ord: tråkig och knäpp. Därför skär det i mitt hjärta när Johann Neumann, som spelade Iprenmannen, säger att han har det knapert idag. Johann Neumann är 63 år och utbildad urmakare och konservator, men har gått arbetslös i två år. Detta sedan Iprenreklamen vid samma tidpunkt slutade kännetecknas av orden: rolig och underhållande.

Inga nya vårdplatser. Och nej. Trots upprustningen för miljarders miljarder blir det inga fler vårdplatser på Sjukstugan i Backen än de 1 140 som redan finns. Var det nån som trodde nåt annat? Pengarna måste ju räcka till alla feta direktörslöner. Där snackar vi inte knapert, inte…

Livet är kort.

Read Full Post »