Höstlördag med insikter om vänner och barn

Ett inlägg om dagens aha-upplevelser.

---

 

Två dar i veckan har jag nu när allt som inte är jobb ska göras. Men jag unnade mig i alla fall en riktigt lång morgon i sängen. Trots att jag vaknade klockan sex klev jag inte upp förrän närmare 9.30. Jag läste ut en deckare och njöt av lyxen att dricka kaffe på sängen. Efter frukost och dusch bar det emellertid iväg. En kan ju inte sitta inne när det ser ut så här på himlen, eller hur?!

Höstsolen lyste starkt och himlen var alldeles blå.

Intentionen var att förena nytta med nöje. Detta omfattade en promenad, men efter visst samråd med Fästmön flyttade jag fram promenaden till i morgon för att, om möjligt, få göra den i hennes sällskap. Men lite sol, himmel och höstträd såg jag i alla fall. Med betoning på lite… eh ja… på väg till garaget.

Blå himmel och lite höstträd vid garaget.

 

Barn är knäppa, men nu förstår jag varför. Fast jag fattar inte varför den här barnprovdockan har en pumpa till huvud, Röda korset. Det ser faktiskt inte klokt ut.

Under dagens äventyr kan en säga att jag kom till en och annan insikt. Bland annat att gamla vänner kan möta en i dörren och inte hälsa, att vissa fackliga ombud har en viss heder och respekt, att andras vänner är mina vänner och att en kan missa lite nyare vänner på grund av vimmel, sus och ögon som inte vill samarbeta.

Sen är det det här med barn…

Nä, jag är ingen barnmänniska, men det jag observerade idag fick mig att förstå att det inte är så konstigt att barn är… så konstiga… Med tanke på den barnlitteratur jag snubblade över på Helping hand förstår jag att barn inte kan bli annat än… lite knäppa… Stackars dem! Se själva vad de erbjuds att läsa:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trots allt chockerande jag utsattes för idag lyckades jag utföra mina ärenden. Som belöning fick jag med mig tre föremål hem, varav två naturligtvis var av det litterära slaget och fyndades på Myrorna i Boländerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sammanfattningsvis kan sägas att min lördag har varit helt OK. Nu ska jag ta tag i lite strykning och sen är det dags att laga mat. I kväll blir det fågel, i morgon fisk och på måndag..?

En helt OK lördag. Tummen upp finns att köpa hos Helping Hand för 15 kronor. Den följde INTE med mig hem.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällsfrossa

Ett inlägg om att unna sig.

Fy te rackarns vilken dag! Det var lansering av e-tjänster och naturligtvis fungerade ingenting. Först. Tills brandväggen forcerades. Alltid lär man sig nåt. Och att få verifierat ända från Kiruna att saker och ting sen fungerade var en väldigt skön känsla.

Det var jordens bilköer på väg till jobbet i morse. Vissa partier av sträckan gick i ungefär 20 – 30 km. Så jag kom fram sent också. Det var väl redan då den här dan började bli mindre bra. Vad som var lite bra, i alla fall, var ljuset i morse. Med betoning på lite, dårå…

Januarimorgon. Notera det ljusblå på himlen! Det vita i drivor är snö-helvete.

Lunchen blev det inte mycket med på grund av teknikstrulet. Så nu när jag har landat hemma ska jag frossa i rostat bröd med Boxholms chiliost på.

Boxholms chiliost frossar jag på i kväll.

I kväll är det bara skit på TV. Eller i vart fall inget jag vill se. Och på torsdag är det två intressanta program, Antikrundan och filmen Boy A (som går alldeles för sent för mig, så jag får spela in). Varför är det så? Varför inte sprida ut lite?

Nä, jag får väl äta lite praliner och njuta av Antik-tidningen som låg i postboxen idag. Och kanske min bok på gång…

Julklappschoklad, i form av Belgiska sjöfrukter, från mamma passar fint en kväll som denna.

Inte konstigt att byxan sprack idag…

Byxan sprack…

Ha en go tisdagskväll! Det tänker jag ha, så slut i rutan som jag är…

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgglimtar

Ett inlägg med diverse glimtar från helgen.

Jag har ju redan visat en del av vad som hände i Dalarna här på bloggen. Vi är nog fortfarande lite chockade över hur Super G hanterade visenten…

Hon vågade klappa snorrkas!

Men än mer chockade var vi nog över det faktum att Gunilla – tvärt emot vad hon själv påstår – kan laga jättegod mat! Här slår husmor till, med kockhandduk och allt!

Super G vid spisen. Hon har verkligen många saker i sin byxa strängar på sin lyra.

Däremot var det inte tillåtet med cookalong, utan gästerna fick hålla sig i ett annat rum. Gunilla hade antagligen hemliga recept, för det var cook alone som gällde hela helgen.

Vidare provade vi en och annan öl – det var ju Oktoberfest. Och så fotades det en del. Vi blev båda mycket förtjusta i Gunillas mobilfodral.

Gunilla fotar. Notera det snigga mobilfodralet – pilen i mitt. På bordet, vid pilen, en av ölsorterna vi provade. Vid översta pilen – jordgloben?

På fredagskvällen bjöd Gunilla på ugnsbakad lax och på lördagskvällen en jättegod kycklinggryta med ris och grönsaker. Som synes på min tallrik åt jag många grönsaker. Till det drack vi Svartöl, en bayrare.

Kycklinggryta med ris och grönsaker samt Svartöl (vid pilen).

Söndagen hade något bättre väder att bjuda på, så när vi hade packat in alla våra grejor i bilen packade vi även in Gunilla. Vi skjutsade henne till okänd ort och därifrån fick hon promenera hem. Nåt straff skulle hon ha för att hon hade visat sån stor gästfrihet!  😈 Men först tillbringade jag en lååång stund i Gunillas bibliotek. Åter blev jag mycket imponerad.

Gunillas bibliotek.

Vi hade inte shoppat nånting på hela helgen. Men så flög f*n i oss på vägen neråt landet och vi stannade till hos Karlsson i Gåvan. Eftersom det var lunchdags studerade vi menyn utanför. Nån flaskfilé blev det dock inte…

Flaskfile.

I stället höll vi oss till nåt grönt.

Prästkragar och nåt grönt.

Inne i affären träffade vi på Karlsson själv på en av hyllorna.

Karlsson själv stod på en av hyllorna.

Vad hamnade i shoppingkorgen då? Tja jag köpte billiga servetter och ett spel.

Deckarspelet följde med hem till New Village.

Båda två hittade vi snigga läderfodral till våra iPhoner till bra pris. Jag har nu haft mitt i mindre än ett dygn, men är mycket nöjd med det! Nu slipper Gunilla oroa sig för att vi ska sno hennes… 

Ett tjockis-svart iPhonefodral till mig. Fästmön köpte ett vitt.

Jag tänkte ett slag inhandla den här skylten och åka och leverera den in person till nån jag inte estimerar så mycket. Men varför slösa pengar på nån man inte gillar? Den fick vara kvar i affären.

Den fick vara kvar i affären.

Vi for vidare neråt landet – och sen lite norrut igen, till Himlen. Anna behövde hämta lite grejor för de knappa två veckor som återstår av hennes vistelse i New Village. Där hemma var allt sig för övrigt likt – utom att jag upptäckte ett lik i sovrummet i form av en definitivt död krukväxt. Jag slog en signal till min hulda moder innan vi tog en kvällspromenad till Maestro. Där fick vi som vanligt utmärkt service! Men ljuset tändes inte förrän till kaffet på maten, ungefär…

Ljuset tändes först till kaffet på maten.

Nåja, man kan inte tänka på allt. Maten var – också som vanligt – fantastiskt god. Vi tog spett båda två – jag med kyckling, Anna med fläskfilé. För mig gör de alltid en specialare, eftersom min rätt inte står på menyn. Toppen! Anna hittade en och annan seg bit, mitt var perfekt. Godast var nog emellertid pommesen, gjord på riktigt sätt, där och då. Till maten serverades fräscha grönsaker, tzatziki samt béarnaisesås. Vi drack var sitt glas italienskt rött till.

Maestro bjöd på underbart god middag.

Det var skönt att promenera tillbaka, för totalt sett blev det i alla fall tre kilometer. Skönt också att inte gå och lägga sig direkt på en middag. Idag hinns nog ingen promenad för min del, men Anna är iväg och tränar. Jag ska fixa till mig lite och sticka över till Tokerian för att fylla på förråden med bröd och mjölk – och kanske en grönsak. Vi ska äta lite soppa innan det är dags för Anna att jobba. Mitt jobbsökeri flyttas därför fram till i afton. Men då måste jag också hinna fixa till mig inför morgondagens övning…

Skönast var det nog emellertid igår att krypa ner mellan rena lakan (nån hade gjort sitt jobb i förväg här). Men det kändes som om det var en hel ocean emellan oss! Min säng är 180 bred och vi hade just tillbringat två nätter i en 105-centimeters säng! Tusen tack, både Gunilla och Johanna!

Toffelfötterna vinkar god natt.

Det var min helg, det. Vad gjorde DU med din??? Som vanligt är jag nyfiken och vill veta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad klär du dig i helst till vardags?

Tofflan goes modebloggare? Nä, inte alls. Den gångna veckan undrade jag bara vad du helst klär dig i till vardags.

Så här fördelade sig de 24 inkomna svaren:

62,5 procent (15 personer) svarade: Jeans/annan byxa. 

29,17 procent (sju personer) svarade: Mjukisbrax. 

8,33 procent (två personer) svarade: Kjol/klänning. 

Ingen svarade: Overall/snickarbralla.

Tofflan kommenterade:

Ja jag svarade ju Kjol/klänning förstås! ÄH, JAG BARA SKOJADE!

SoP kommenterade:

Jeans o linne= basklädsel. Sen ankommer det på väder /vind/temperatur om det blir kofta,huvjacka,tröja eller skjorta/skjortblus/ngt tunikaktigt till det. Eller extra raggsockar /barfota 🙂

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag gillar att gå med mjukisbrallor hemma. Ska jag till något möte eller bara in till stan för att handla är det jeans som täcker mina långa ben. Jag ikläder mig gärna i kjol eller klänning när ett möte av större betydelse, tex en musik-konsert eller en dejt.
Många varma hälsningar

Tatiana kommenterade:

Klänning ! Varje dag. Äger inte ens ett par böxer . Och aldrig , aldrig någonsin mjukisbraxer .

Är en prinsessa . Men har så klart inga åsikter om vad andra har på sig. Bara en trivs så 🙂

Tofflan kommenterade:

Tatiana: Du är verkligen klänning, syrran, jag är verkligen jeans! 😀 Mjukisbrax har jag bara hemma, jag skulle ALDRIG visa mig utanför dörren i såna!
Men som du skriver, andra gör naturligtvis hur de vill, det har jag inga åsikter om!

Stort TACK till dig som klickade och kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan. Den ligger som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hemarbete

Tycker du att jag har varit tyst idag? Det kan bero på att jag har arbetat stenhårt. Hemma. Förmiddagen blev det städning av hemmet. Tog en liten paus och telefonerade med Fästmön. Och eftersom jag är så enormt effektiv kunde jag göra flera saker samtidigt: säkerhetskopiera filer och radera bilder samt dammsuga. Nu blev du impad, va?!

Samtalet med mitt fuck fack gick ju som det gick. Jag blev ordentligt uppretad. Som motvikt mot detta började jag ta tag i mitt sociala liv. När man inte har så gott om pengar på grund av nån av dessa orsaker

1. är arbetslös
2. inte vet när man får nån sorts inkomst nästa gång
3. måste spara på sina futtiga kronor

är det svårt att ha ett socialt liv. Tro mig. Jag vet. ”Alla” vill fika eller luncha och det är jädrigt pinsamt att jämt och samt behöva säga nu. Men eftersom jag nu vet att jag garanterat får åtminstone tre månadslöner till har jag försökt återuppta ett socialt liv. Jag har bokat in en middag efter jobbet med en snäll kollega från länge sen och jag har bokat in en lunch med en ganska ny bekantskap. Äntligen!

Vad har hänt resten av eftermiddagen? Jo, på min Att-göra-lista stod att rensa tre stycken pärmar med Viktiga Papper. Jag började vid halv två och jag har alldeles nyss avslutat pärm nummer två. En kvar, alltså…

Pappersarbete hemma.

Men nu måste jag göra en paus. Ska strax slänga på mig en byxa, passera soprummet på väg till garaget och åka ner till Bästa Frissan M och få håret klippt. Det ska bli underbart skönt, håret är helt galet just nu. Gissar att jag tar tag i den tredje och sista pärmen när jag kommer hem. Men jag måste stanna och handla nån middagsmat på vägen. Det är ju inte varje kväll man blir utbjuden på middag…

Read Full Post »

Sms-dialog under ett TV-program

Varning! Humorlösa och snarstuckna personer bör inte läsa detta inlägg! Och inte eller såna som inte gillar snusk!

Det går inte att låta bli att återge något lite av den dialog jag förde med En Kär Väninna under ett Kärt TV-program igår. I will say no more utan låter dialogen, något redigerad, stå för sig själv:

A: Men kolla den där mannen. Är han debil eller?

B: Lite lätt, va… Men vilka fina möbler! Vi har såna! Känner mig rik.

A: Hallå, modeoraklet! Kolla färgkombinationen byxa kavaj! *kräks*

B: Asfult!

A: *muttrar*

B: Måste programledaren vara så käck?

A: Min mamma avskyr just den programledaren!

B: Då kan din mamma och jag bilda klubb.

A: Men asså, måste han alltid ha en tröja på den där viset..? Fantasilöst!

B: Han borde tala med en stylist. 

A: Ehum… jag har ätit upp alla mina pepparkakor, jag kan inte vara snäll längre!

B: Jag har inte heller några pepparkakor kvar.

A: Äntligen lite klass på programmet med den gästen!

B: Jag älskar den gästen! Han har flirtat med min man på gaygalan!

A: Dockorna hanses, de har ju ställbara leder. Undrar om de har ställbara snoppar också..?

B: Bergis är de ställbara!

A: Ja, varför skulle de annars tillhöra gästen?! 

B: Precis, det är säkert en liderlig sälle.

A: *skrattar så jag ramlar ur fåtöljen*

B: Kolla, värsta snygga paret! 🙂

A: Mycket! Men du, jisses va den där gubben föreläser…

B: Gubbar får ALLTID snacka mycket…

A: Snopp = utrymme i programmet.

B:  Ja, det är nog så, tyvärr.

A: Kolla magen!..

B: Jisses vilken kagge!

A: Ja, den är till och med större än min.

B: Och min! Tack och lov… GAH så ful han är!

A: *stum*

B: Promenader är bra  och omvända situps.

A: Orka!

B: Du ligger på rygg och lyfter upp benen långsamt.

A: Men jag VILL va tjock!

B: Tänkte inte på det! 🙂

A: Han är lite skrytig, den där konstsamlaren.

B: Han är VERY skrytig.

A: Såg du Kala Fläcken?

B: H*n är lite manisk…

A: Jag ska åka och hämta Fästmön nu. Vi ska äta tårta när vi kommer hem!

B: Å så gott med tårta! Jag är så sötsugen så att jag snart bits!

A: Min favorittårta också, White Lady! 🙂

B: Nu gråter jag, vill ha tårta! 😥

A: Måste leta fram ett par böxer nu, kan inte åka byxlös till Annas jobb.

B: OK, lycka till i morgon!

A: Det går nog bra! Jag är mer nervös för måndag…

B: Vad händer då? Berätta så jag kan hålla tummarna!

A: *tystnad*

Read Full Post »

Tjo, va det är livat i holken… Eller Gnissel

Det gnisslar. Det gnisslar överallt, runt omkring mig. Det är inte bara Clark Kent* som gnisslar. För övrigt har jag ringt hans doktor** nu, men det var massor av folk på tur så jag ska bli uppringd.

Om en stund…

Så är det alltid när man ringer doktorn, eller hur? Gäller visst såväl vanliga doktorn som bildoktorn. 

Det är alltid folk på tur när man ringer doktorn – oavsett om det är vanliga doktorn eller bildoktorn.

                                                                                                                                                                  Men jag orkar inte försöka jaga Mekar-Bruden, hon ringer ju aldrig tillbaka. Så då får det vara. Tofflan krusar ingen! Är jag inte önskvärd, så är jag inte. Accepterat! Jag behöver inte heller nån ursäkt för att hon inte hörde av sig som hon lovat den där fredagen när hon skulle lyssna på bilen. Jag fattar. Jag uppfattas som en loser. Tur att jag är SKIIIT-RIIIK så att jag kan söka hjälp hos stället där jag brukar göra service på bilen en gång om året. Bara det att jag ÄR inte ens skit-rik – med ett i på varje ställe…

Jag har ingen holk, men jag kan se ut som en holk i ansiktet ibland när jag är förvånad. Och förvånad blev jag igår eftermiddag när jag satt på ballen*** här hemma en liten stund innan jag skulle hämta Fästmön från jobbet. Jag fick som vanligt påhälsning av min pappa talgoxe. Bara det att jag insåg att de var två. OCH… TADAM! De flög in i ett yttepyttehål mellan balkongväggen och fasadteglet. Och från det lilla, lilla hålet hördes… SMÅKVITTTER! Så nu har jag alltså fått en inneboende familj! Jag är förstås skitnyfiken, men vill inte störa. Ska försöka ta en bild vid tillfälle, fast jag kan ju inte gå alldeles inpå deras ”dörröppning”, då kanske jag skrämmer dem.

Den här bilden har jag lånat.

                                                                                                                                                              Talgoxar är så häftiga, trots att de är gula. Jag menar gult är ju, som bekant fult. Men talgoxar går att få alldeles tama, så tama att de kan äta ur ens hand. Det gjorde vi ofta hemma i trädgården hos mamma och pappa! Här i min bostadsrättsförening finns det regler som säger att man inte får mata fåglar från sin balle. Dessa regler har jag brutit nu. Häromdan fick talgoxen – ja, jag trodde ju att det var en enda – några ostbitar. Jag försökte få den att komma och ta bitarna ur min hand, men det vågade den inte. Förstår ju nu att den var livrädd eftersom den har ungar! I vart fall la jag bitarna på balkongräcket och det tog inte lång stund förrän de var borta. Men jag ska träna pippina igen, det ska jag. På den här sidan kan du läsa mer om talgoxar och dessutom lyssna på dess olika läten!

I morse var det redan 20 grader varmt vid sju-tiden när Anna väckte mig med en gnisslande garderobsdörr. (Antar att det vara straffet för Mary Poppins-filmen, men jag tycker att hon är så söt, där hon sitter och håller parasollet som ska skydda mig mot solen.) Elias fick shorts på sig till skolan idag och Anna åkte i shorts och linne till jobbet. Sen måste hon ju byta om till byxa och skjorta, stackarn! Det lär inte vara skönt att jobba idag…

Hoppas nu verkstan ringer tillbaka snart, den där stunden känns lite lång, kan jag tycka… Får väl göra ett nytt försök själv senare om inget händer. Dum som jag var lämnade jag bara fasta telefonnumret. Skulle behöva traska över till Tokerian och inhandla lite förnödenheter.

Ska annars förbereda en del inför mötet i morgon bitti och sen har jag lite hemma-fix att göra. En husmor är aldrig ledig, liksom. *skrockar* Men i natt stannar jag kvar här och sussar, Himlen får vänta på mig nån dag. Fast om Clark inte ska till doktorn akut idag kanske jag svänger förbi Annas jobb och skjutsar hem henne och Elias. Den här värmen är tryckande och det är en bra bit för dem att gå från skolan till Himlen.

PS Mina inneboende har ett glasspapper till dörr! Så gulligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min gnisslande bil-man
**hans doktor = dyra märkesverkstan
***ballen = balkongen

Read Full Post »

En dag som mjukaste, nötigaste nougat

Jaa, en riktig nougatdag önskar jag er alla – åtministone alla som inte är nötallergiker. Nötallergiker kan få en banandag nån annan dag i stället. Jag är inte knuschlig, söm en säger hämmavé!

Gårdagskvällen ägnades åt en del pusslande. Jag känner redan nu att abstinensen blir svår eftersom vi strax ska åka härifrån och vara ute i Himlen till i morgon eftermiddag.

Jag ägnade också en stund åt att författa en tramsig hyllningsdikt till en gosse som blir man i morgon. Dikten publiceras förstås på en blogg nära dig (det vill säga här) strax efter midnatt, om tidsinställningen funkar.

Vyssan lull läste jag i när jag gått och lagt mig. Har nu läst ungefär 100 sidor, men gissningsvis är Moa ändå långt före mig!? Vi kanske ska samlas för en litteraturcirkel när vi båda har läst ut boken???

I morse  kände vi oss rätt fnittriga. Fästmön, som verkligen kan vara hysteriskt rolig, kom på en massa indianska namn åt oss.  De flesta var av… ekivok natur mer eller mindre, men annars gick namnen i stil med Långa Kranen och Lilla Örat. (Fritt fram att tänka ut andra kroppsdelar och adjektiv.)

Så här ser ju nu ingen av oss ut, men ändå. Bilden är fin och är lånad från en sajt där man kan köpa utklädningskläder.

                                                                                                                                                            Vi har nyss avslutat vår frukost – UTAN ägg i dag. I stället rundade vi av med var sin jordnötskaka, signerad Monica. Nu är kakpåsen tom! 😥 (Detta var ett nödrop till Monica som faktiskt sa igår att hon ÄLSKAR att baka kakor!)

Nu ska jag borsta tanden och ta på mig byxan och sen blir det avfärd till Stormarknaden för diverse inköp. Därefter åker vi till Himlen och röjer, bakar och lagar god mat (det gör vi ju alltid). I kväll kommer det ett gäng från Morgonen på fika.

Ute snöar det och är allmänt trist väder. Igår kväll sjönk temperaturen plötsligt så det känns som om vi har backat några veckor och är tillbaka till vintern igen. Blä, liksom.

Read Full Post »