Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gnissel’

Ett tyst och oblåst inlägg.


 

Bokläsning på bilverkstan

Jag passade på att läsa medan jag väntade på bilverkstan.

I morse blev det till att stiga upp före tuppen. Eller nja, jag var ju förstås redan vaken. Det cirkulerar jobbsaker i Tofflans skalle under morgontimmarna. Ibland cirkulerar de så snabbt att jag vaknar extra tidigt. Denna dag bar det av till bilverkstan före jobbet. Jag hade fått en tid klockan sju och jag skulle få sitta och vänta medan mina bromsrör tektylades och fläktremmen byttes. När jag bokade tiden fick jag veta att det skulle ta en halvtimme. När jag kom idag och skrev in Clark Kent* skulle det ta en timme. Det tog i själva verket 45 minuter. Nu tassar Clark fram så tyst som en katt. Han varken gnisslar eller tjuter.

Tiden medan jag väntade ägnade jag åt att läsa (min bok på gång heter Vänaste land och trots typ tio år på nacken har den ett högaktuellt tema) och fundera över hur illa vuxna människor beter sig. Det dök nämligen upp en gammal bekant från ett annat liv. Men jisses så farlig jag måtte vara, för se det gick inte att varken hälsa eller sätta sig ner i vänthörnan. Utan att berätta vem, vad och varför vill jag bara säga att det inte var jag som skämdes utan personen ifråga. Jag hoppas att h*n har ett bra liv. Min kamp att få min osäkra tillvaro att gå ihop pågår fortfarande. Det snackades om personen att h*n var extremt lat. Konstigt då att h*n fortfarande har sitt på det torra medan jag plaskar med tårna i väta, så att säga. Nä, livet är inte rättvist. Men jag har kommit så långt att jag har accepterat att det inte går att ändra på vissa saker – hur fel och orättvisa de än är.

Nio minuter efter arbetsdagens start var jag på jobbet. Så nu ligger jag cirka 35 minuter på plus. Jag hade nämligen jobbat över lite i förväg. Det behövs vissa dar. Det är svårt att bryta mitt i nånting också. Jag trodde inte att jag skulle hinna med ett jobb idag eftersom jag inte fick underlaget förrän 20 timmar försent. Men det gick. Det är jag nöjd och stolt över. Sen var det som vanligt en massa konstigheter här och var, med avbrott för torsdagssoppa och dito pannkakor till lunch i restaurangen med NK**. I eftermiddags hann jag ikapp lite administration och dessutom påbörjade jag en textgranskning. Jag säger som Jesus när han for på arslet nerför Oljeberget:

Här går det undan!

Undan går det dessvärre inte för Telia. Igår skickade jag en fråga till deras support angående mitt starkt minskade antal ringminuter på mobilen. De ska ha 72 timmar på sig att svara, har jag fått veta. Alltså 72… Maj gadd, jag hinner ju åka på radonmöte i Italien under tiden… Vi får se om Telia slår SL som ännu inte har svarat på en fråga jag skickade till kundtjänst i augusti…

Radonmöte Italien

Jag hinner!


Två paket var jag och hämtade efter jobbet.
Det ena var mina och mammas julklappsböcker, det andra en klapp till en annan familjemedlem. Jag gillar att vara ute i god tid, vis av erfarenheterna från 2012. Passade på att handla lite också på ICA Heidan, så jag åkte en annan väg hem från jobbet.

Jag börjar trivas på mitt nya kontor, men avståndet till NK är för stort med tanke på hur tätt vi jobbar. Dessutom är rummet lika kallt som mitt förra. Idag tog jag emellertid till ett gammalt knep. En har ju jobbat ett antal år inom offentlig verksamhet och vet att internkuvert är bra till mycket. Visst har elektronisk post ersatt mycket annan post, men se e-post kan inte stoppa utblåst kalluft från en ventil. Det kan däremot internkuvert. Nu blåser det inte!

Internkuvert över utblås

Här är det inte blåst längre.


Ha en fin torsdagskväll!


*Clark Kent = min numera mycket tystgående bilman

**NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Det är torsdag och då presenterar jag alltid den Tofflianska veckans höjdpunkter (ordning) och dalar (kaos). Fast den här gången är det ju inte bara jag som är påverkad av dumheterna i Stockholm utan hela landet. Kaos var ordet…

Ordning


Kaos

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna, för mig, spännande dag. Och lite om igår, förstås.


Jag önskar att jag hade lyssnat
lite bättre på killen som ringde från verkstan och orerade om bromsarna igår eftermiddag. Men jag var så fruktansvärt uppstressad och ville bara att bilen skulle bli klar efter att ha väntat sen tidiga morgonen. Det jag emellertid uppfattade var att jag måste gasa mindre och bromsa mer.

Lite svårt, det, jag föredrar ju att gasa!

svarade jag.

Ändå tänkte jag på att bromsa ofta i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Bromsarna lät inte ett dugg. Dessvärre regnar det som 17, så det blir väl säkert gnissel innan kvällen.

Det regnar väldigt blött ute. Typ vräker ner. Björken utanför mitt arbetsrumsfönster är numera helt fri från löv. Det är verkligen höst, på väg mot den där otäcka säsongen som jag inte gillar alls…

Björken utanför utan löv

Blött på rutan och lövfritt i björken.


Enligt väderappen
ska det bli bättre mitt på dan. Det passar mig finfint, för mitt på dan idag sticker jag ut på äventyr. Först ska jag träffa en kompis och därefter blir det intervjuomgång nummer två framåt seneftermiddagen. Jag är nog inte hemma förrän kvällen och det kommer möjligen ett lösenskyddat inlägg om intervjun då. Om jag orkar. Jag brukar ju vara ganska medtagen, he he he. Det är lustigt, det där, för enligt dem som har intervjuat mig syns det inte ett smack att jag är nervös. Men jag ÄR det. Det ÄR en anspänning. Och så SKA det vara, tycker jag. Man ska vara lite nervös, man ska inte vara för självsäker och odräglig. Det som ändå känns lite jobbigt idag är att intervjun inte är förrän ganska sent idag. Då hinner jag arbeta upp nervositeten under dan…

Igår kväll var vi rätt slut båda två. Anna kikade på sitt nya schemaförslag i ett par timmar. Själv läste jag mest. Har knappt 100 sidor kvar i boken jag fick låna av vännen Gunilla. Den blir bara bättre och bättre för varje blad jag vänder. Det enda som är lite märkligt är det faktum att den är skriven av en man, men handlar om kvinnor.

Tusen strålande solar

En bladvändare!


TV:n stod på
och jag sneglade lite på Vem tror du att du är? Det är ett TV-program där kända svenskar får sina rötter påvisade. Ja, de slipper släktforska själva, typ. Igår var det Mårten Palme som visade sig vara släkt med än den ena, än den andra adelspersonen – och till och med kungar! Tydligen är Palmerna släkt med självaste Gustav Vasa! För övrigt noterade jag på några av illustrationerna som visades i detta sammanhang att gamle kung Gösta faktiskt hade LOAFERS på fötterna! Inte bara strumpbyxor, alltså! Men in tights… Hur sexigt är inte det..?

Detta påminner mig om att jag inte får missa skobytet idag! Jag ska köra i mina gympadojor, men sen byta till snyggskorna. Om jag inte glömmer bort det… Funderar också på, att ifall jag får det här jobbet, måste jag nog införskaffa… skoblock… (Ett skämt som jag ska förklara om det blir aktuellt!)

Vad händer hos dig idag??? Byter DU några skor, ger dig ut i regnet eller bromsar? Du vet att jag är nyfiken, så skriv gärna en rad i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev lite fortsatt spänning igår kväll även efter Melodifestivalsfinalen. Vi tittade på den tredje och sista långfilmslånga delen av Kommissarie Banks med undertiteln Cold is the grave.

Sista glimten av Banks på ett tag.


Igår kväll fick kommissarien
i uppdrag att hitta sin chefs försvunna tonårsdotter. I hemlighet. Eftersom han inte får säga nåt till sina medarbetare blir det gnissel. Och själv blir han misstänkt för att ha haft sex med sin chefs dotter, men också nästan för…

Jag gillar kommissarie Banks, jag har sagt det förut. Serien känns verklighetstrogen, karaktärerna likaså. Skådespelarna är riktigt duktiga. Det här är brittisk polisserie när den är som bäst!

Read Full Post »

Anna slutade jobbet klockan 16 igår och jag och Clark Kent* åkte och hämtade henne – utan gnissel, fast onekligen med mindre bra bromsar (eller så är det psykiskt…). Killarna hade tjatat om grillning och vi var måttligt roade i värmen, jag, med mitt tröttande flöde och Anna, som hade jobbat 7 – 16. Men vad göra man inte för sina små älsklingar (nåja…)? Vi köpte grönsaker, potatissallad, tzatziki, bröd, dricka, kött och kalkon samt grillkol på hemvägen. Jag var blond och pekade på

kål

när Anna undrade om jag visste var ICA Heidan hade

kol…

I Himlen snodde Anna ihop en sallad, medan jag försökte plocka ihop lite av Elias prylar. Slaktar-Pojken hade plötsligt ångrat sig och skulle INTE med och grilla, så Anna, Elias och jag åkte till Morgonen. Där väntade en hungrig Storasyster som nästan hade förstört sina naglar på att rengöra grillgallret – OMG! – så vi körd igång direkt. (Jerry och Frida var på väg hem från ett spännande möte i Göteborg.)

Eftersom jag är mannen i huset – SKOJAR! – var det jag som tände grillen. Och eftersom jag inte hade nån grillöl blev glöden omjämn, nåt som somliga påpekade några gånger…


Ja, ja, det tog sig så småningom…

                                                                                                                                                                Elden tog sig, glöden infann sig, jag hostade bara lite och alla våra kläder stank sur rök efteråt. Men ändå. Min mat blev jättegod, Anna var missnöjd med köttet till sig och barnen. Salladen var ljuvlig, tzatzikin underbar och bubbelvattnet med citrussmak otroligt läskande i värmen.


Av herr Kalle Kon blev det delvis kolbitar, men de gick att äta. Somrigt och gott!

                                                                                                                                                         Halloumi, gnisselost, la vi på lite senare och den blev också riktigt god.


Gnisselost är gott!

                                                                                                                                                               Jerry och Frida anlände vid 20-tiden och var vrålhungriga. Tyvärr hade de övriga hungriga barnen ätit upp nästan all mat, men något litet fanns kvar. Anna och jag pussade lillgrabben hej då, tog en tur till Himlen och hämtade våra grejor och for sen in till stan. Vi satt på ballen** en stund och försökte svalka av oss, Anna tog en dusch först, jag läste lokalblaskan. Tidig sänggång medan fulla vuxna roade sig med töntspelet Kubb och herr Smidig höll på att skrämma livet ur oss genom att vippa en pool.

Som vanligt skrek alla i grillsällskapet när jag ville fota dem, så håll till godo med denna vackra pion i stället, NÄSTAN lika vacker som mitt sällskap!


Nästan lika vacker som mitt sällskap!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = han e min BILman!
**ballen = balkongen

Read Full Post »

I morse ringde jag Dyra Märkesverkstaden angående Clark Kents* gnissel och kärvande bakbroms. Ingen kunde ta mitt samtal när jag ringde, men efter cirka en och en halv timma blev jag uppringd av bildoktorn! Det ska bli skönt att få en expert som tittar och lyssnar på min gullplutt, för detta oljud måste åtgärdas. Sen gör ju en kärvande bakbroms att bränsleförbrukningen faktiskt ökar också. Och pengar har vi, som bekant inte så gott om, Clark och jag.


Min snygging!

                                                                                                                                                                  Clark ska till verkstaden på fredag. Då ska de kika och plocka isär och kanske smörja. Kolla om det eventuellt måste bytas nån del. Under dagen får jag ha en lånebil, tack och lov! Ibland är det faktiskt värt att vända sig till märkesverkstaden… Den här månaden fick jag ganska bra med pengar från a-kassan – för hela sex veckor. Gissar att de låg efter med två veckor. Och då följde ju inkomstförsäkringen med. Det blev nästan som en hel nettolön i mitt förra liv… Inte klokt, egentligen. Jag tjänade ju jättebra på den tiden…

Så ringde min snälla mamma på eftermiddagen och sa att om jag behöver får jag gå till hennes bank och plocka ut pengar från nåt av hennes konton för det har jag behörighet till! Fast det gör jag ju verkligen inte om det inte blir totalkris – och då skulle jag ju först prata med henne om det! Men det är skönt att veta att jag har ett litet, litet skyddsnät. För minsta lilla extrautgift känns ju tuff just nu.

Mitt möte med min egen bank härom veckan föll ju också bra ut och jag har sänkt lånekostnaderna med ungefär 2 000 kronor i månaden. Det tycker jag var väldigt bra gjort av en Toffla som inte alltid har så där jättemycket skinn på näsan som alla tror…

                                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Det gnisslar. Det gnisslar överallt, runt omkring mig. Det är inte bara Clark Kent* som gnisslar. För övrigt har jag ringt hans doktor** nu, men det var massor av folk på tur så jag ska bli uppringd.

Om en stund…

Så är det alltid när man ringer doktorn, eller hur? Gäller visst såväl vanliga doktorn som bildoktorn. 


Det är alltid folk på tur när man ringer doktorn – oavsett om det är vanliga doktorn eller bildoktorn.

                                                                                                                                                                  Men jag orkar inte försöka jaga Mekar-Bruden, hon ringer ju aldrig tillbaka. Så då får det vara. Tofflan krusar ingen! Är jag inte önskvärd, så är jag inte. Accepterat! Jag behöver inte heller nån ursäkt för att hon inte hörde av sig som hon lovat den där fredagen när hon skulle lyssna på bilen. Jag fattar. Jag uppfattas som en loser. Tur att jag är SKIIIT-RIIIK så att jag kan söka hjälp hos stället där jag brukar göra service på bilen en gång om året. Bara det att jag ÄR inte ens skit-rik – med ett i på varje ställe…

Jag har ingen holk, men jag kan se ut som en holk i ansiktet ibland när jag är förvånad. Och förvånad blev jag igår eftermiddag när jag satt på ballen*** här hemma en liten stund innan jag skulle hämta Fästmön från jobbet. Jag fick som vanligt påhälsning av min pappa talgoxe. Bara det att jag insåg att de var två. OCH… TADAM! De flög in i ett yttepyttehål mellan balkongväggen och fasadteglet. Och från det lilla, lilla hålet hördes… SMÅKVITTTER! Så nu har jag alltså fått en inneboende familj! Jag är förstås skitnyfiken, men vill inte störa. Ska försöka ta en bild vid tillfälle, fast jag kan ju inte gå alldeles inpå deras ”dörröppning”, då kanske jag skrämmer dem.


Den här bilden har jag lånat.

                                                                                                                                                              Talgoxar är så häftiga, trots att de är gula. Jag menar gult är ju, som bekant fult. Men talgoxar går att få alldeles tama, så tama att de kan äta ur ens hand. Det gjorde vi ofta hemma i trädgården hos mamma och pappa! Här i min bostadsrättsförening finns det regler som säger att man inte får mata fåglar från sin balle. Dessa regler har jag brutit nu. Häromdan fick talgoxen – ja, jag trodde ju att det var en enda – några ostbitar. Jag försökte få den att komma och ta bitarna ur min hand, men det vågade den inte. Förstår ju nu att den var livrädd eftersom den har ungar! I vart fall la jag bitarna på balkongräcket och det tog inte lång stund förrän de var borta. Men jag ska träna pippina igen, det ska jag. På den här sidan kan du läsa mer om talgoxar och dessutom lyssna på dess olika läten!

I morse var det redan 20 grader varmt vid sju-tiden när Anna väckte mig med en gnisslande garderobsdörr. (Antar att det vara straffet för Mary Poppins-filmen, men jag tycker att hon är så söt, där hon sitter och håller parasollet som ska skydda mig mot solen.) Elias fick shorts på sig till skolan idag och Anna åkte i shorts och linne till jobbet. Sen måste hon ju byta om till byxa och skjorta, stackarn! Det lär inte vara skönt att jobba idag…

Hoppas nu verkstan ringer tillbaka snart, den där stunden känns lite lång, kan jag tycka… Får väl göra ett nytt försök själv senare om inget händer. Dum som jag var lämnade jag bara fasta telefonnumret. Skulle behöva traska över till Tokerian och inhandla lite förnödenheter.

Ska annars förbereda en del inför mötet i morgon bitti och sen har jag lite hemma-fix att göra. En husmor är aldrig ledig, liksom. *skrockar* Men i natt stannar jag kvar här och sussar, Himlen får vänta på mig nån dag. Fast om Clark inte ska till doktorn akut idag kanske jag svänger förbi Annas jobb och skjutsar hem henne och Elias. Den här värmen är tryckande och det är en bra bit för dem att gå från skolan till Himlen.

PS Mina inneboende har ett glasspapper till dörr! Så gulligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min gnisslande bil-man
**hans doktor = dyra märkesverkstan
***ballen = balkongen

Read Full Post »