Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kroppsdelar’

Inlägget uppdaterades cirka klockan 00.00.


Det här inlägget uppdateras då och då under dan när det händer nåt i min lilla värld. Jag vet att det finns många där ute som sitter ensamma idag och kan jag på nåt sätt roa dig med glimtar från Toffellivet så var så god! Men den som stör sig på det jag skriver behöver ju inte läsa, jag tvingar ingen.


 

 Bokuppslag

Fötterna upp och en bok i knäet är vad som händer idag. Det är inte nån tomte som gömmer sig bakom boken utan min fot.

Juldagen 2015 inleddes med en skön sovmorgon. Det blev två timmars längre sömn än när jag ska upp och jobba. Sen låg jag kvar i sängen och surfade lite, skrev några rader och läste. Jag skickade in mitt svar på Crimetime Gotlands julquiz också. Njöt av tystnaden, lite grann. Det är ovant att ha nån omkring sig som pratar konstant. Men jag förstår att mamma vill prata nu när hon har nån som lyssnar. Jag klev upp så småningom och fick då höra om mammas alla krämpor och alla kroppsdelar hon hade ont i medan hon låg kvar i sin säng i gästrummet och jag grejade i köket. (Ursäkta om nån stör sig på att jag har en sån stor lägenhet. Sluta läs min blogg, så slipper du irritera dig.)

Tanken var att mamma och jag skulle ta en promenad idag.  Solen sken lite grann, men blåsten satte stopp för mammapromenad. Jag blåste ut ensam och då bara till soprummet. Fast jag höll på att gå till garaget – ville väl åka till mitt härliga jobb!

Jag slog en pling till Annas snälla mamma för att tacka för den fina julklappen. Klappen var alldeles för generös, men presentkortet på Hambergs fisk blev jag naturligtvis extra glad för – jag älskar ju att äta god mat, men inte att laga den. Restaurangens webbplats tycks ligga nere just nu, men den finns med i White Guide som listar Sveriges bästa restauranger och kaféer och det är inte dåligt, det!

Nån större nytta har jag inte gjort hittills idag mer än att jag har vikt tvätt från igår och serverat en lätt frukost. Vi sitter och läser. Igår berättade jag för mamma om boken jag fick av Lotta Modin som handlade om mammas sjukdom, Addison. Den blev hon så nyfiken på att hon hade läst i den till halv fyra i morse… Nu sitter hon och läser den igen. Det går inte så fort, för mamma ser lite dåligt, men hon läser med stort intresse.

 Stänkt i stället för stängt

Det är inte bra när översättaren stavar så illa att ett ord får en annan betydelse.

Själv är jag halvvägs i min bok på gång. Jag har ett och annat att säga om översättningen… När översättaren gör det så dåligt att hon använder ord som betyder en helt annan sak än de borde för handlingens skull har jag svårt att förstå att hon fick betalt… Boken är en thriller, en sorts spionroman. Den kom ut vid millennieskiftet nån gång, men känns betydligt äldre. Mina tankar far till både James Bond och det kalla kriget.

Det händer inte så mycket hos oss idag, men jag uppdaterar det här inlägget lite då och då när jag får tid och lust. Du är inte ensam, jag och min blogg finns fortfarande, även om jag gör mitt bästa för att få slut på utrymmet. I kväll dukar vi upp julbordet igen, men något senare än igår. Jag vill nämligen se Walt Disney’s Snövit som visas på SvT 1 klockan 16.40. Tänk att de gjorde denna fantastiska film – som jag bara sett en kort snutt ur på julafton – redan 1937! Vi har sen tre timmar på oss med maten innan vi på nytt bänkar oss för att se säsongsstarten av Fröken Frimans krig, även den på SvT 1, klockan 21.

Medan jag fortsätter att läsa en stund får du se en bild på mina julklappsböcker IGEN, bara för att jag är så glad över dem!

 Julklappsböcker

Vilka fina julklappar!!! TACK till alla givare!



Joråsaatte… 
Det är inte helt lätt när en vill läsa och en annan läser och pratar simultant. Jag har problem med ljud och prat gör det inte lättare. Men… vi läste av och till. Och jag förfasade mig över Colin Forbes fördomar mot män med fluga. Allra helst som jag sett ett bild på ett urgulligt brödapar i vita skjortor och flugor på julafton…

Misstro mot män i fluga

Misstro mot män i fluga – va???


Sen blev det då filmtajm 
och godistajm. Fast när jag skulle smaka Fästmöns knäck och kola var de slut. Nån annan hade visst hunnit före… Hmpfff… Nåja, Snövit var en välgjord film och lite sorglig och vissa frågor fick aldrig några svar. Som typ… Var var Snövits pappa?  ‘

Detta bildspel kräver JavaScript.



Efter filmen var det matdags 
och allt vad det innebär. Kvällens tomtar öl blev Nisse och Julöl. Ganska enkla med goda. Och som igår var silltallriken bäst – näst efter mammas kycklingköttbullar…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Ljuskronan tänd

Ljuskronan över matsalsbordet tändes för första gången sen 1999, eller nåt.

Nåt som var nytt för i år var att vi tände takkronan. Den har nog inte varit tänd sen… 1999, eller nåt. Året jag skilde mig från mitt livs största misstag. Visare blir en med åren, men därmed också mer ensam. Samtidigt är det nog tur att det inte kommer några barn efter mig. Stackars dem, i såna fall, att ha haft mig som förälder. Nåja, vi föds ensamma och vi dör ensamma.

Kvällen innebar Fröken Friman, som tidigare nämnts, bok, också som tidigare nämnts samt Wordfeud, främst med kollegan E. Jag har visst mitt sociala liv online, verkligheten känns mer och mer torftig. Men jag är glad att jag har mamma hos mig, så att ingen av oss hade fått vara ensam.

Innan jag lägger huvudet på kudden och drar täcket över mig ska jag ta en titt på mina räkningar. Roligt att pyssla med på juldagen, tycker du säkert. Jag vet att det är nödvändigt. I morgon är en annan dag. Vi ses då – om Gud vill!

Wordfeudmatch med e

Wordfeudmatch med kollegan E. Jag ledde ett tag i alla fall.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett klyftigt inlägg.


 

Jag blottar mig! Men jag känner mig inte alls modig och det är inte på nåt sätt sexuellt – vissa kroppsdelar visar jag inte upp offentligt. Här får du trots allt bara ana min klyfta. Eller bringa, snarare. Så klyftig var den inte vid fototillfället.

Bringa klyfta

Min bringa snarare än min klyfta.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny serie inlägg.


 

Med anledning av att jag dels bygger lite nytt nån annanstans, dels det här med uppfattning om sig själv, startar jag idag en ny serie inlägg med rubriken Bodyparts. Serien består av bilder på olika kroppsdelar tillhörande mig själv. Jag vill nämligen se hur jag ser ut på riktigt – eller åtminstone genom kameralinsen. Bilderna är inte Photoshoppade på annat sätt än att jag har beskurit dem.

Den första bilden kallar jag Ormbett, för det ser ut som om jag har fått ett sånt på min vänstra kind. Bilden tog jag i natt.

Ormbett på kinden

Ormbett.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det aldrig blir som man har tänkt sig.


 

Balett-tant

Visst kan jag vara flexibel, men det finns vissa gränser.

Nog kan jag var flexibel, men det finns gränser. Igår kväll ringde en man från naprapat-mottagningen och meddelade att jag inte kan få komma idag. Skälet är att ”min” naprapat har slutat. Eh..? Slutat? Från dag till dag? Det finns inget som heter uppsägningstid i naprapat-världen? Nån ny tid hos annan naprapat kunde jag få i nästa vecka. Och då går det ju inte. Måndagar och torsdagar har mottagningen kvällsöppet. På måndag ska jag börja jobba och behöver kanske jobba över eftersom jag har varit sjukskriven i två veckor. Och på torsdag är det röd dag. Mitt jobbkontrakt sträcker sig enbart april månad ut, så fredagen den 2 maj hade kanske funkat. Men fredagar är alltså de dagar som den naprapat som nu har slutat har ansvarat för. Nej, det blir aldrig som man har tänkt sig.

Nu finns det personer som tycker att jag ska gå till doktorn. Det har jag gjort. Det enda som händer är att jag blir sjukskriven – och det fungerar inte på grund av att jag vill avsluta mitt jobbkontrakt – och att jag får mediciner som inte fungerar: antingen är de verkningslösa eller så är de så starka att jag inte kan jobba. Jag har alltså varit hos doktorn, tro inte att jag inte har försökt få hjälp.

Den organisation i länet där jag bor som ansvarar för invånarnas hälso- och sjukvård har endast slutit ett (1) avtal med en naprapatmottagning i Uppsala där jag bor. Då är det ju liksom inte så konstigt att det blir så här. Och när den mottagningen heter Glädjeliv – fast på ett annat språk – och uppenbarligen hires & fires sin personal hur som helst, tja, då känns det inte riktigt seriöst. Som vanligt undrar jag hur Den Stora Organisationen tänker och gör när man upphandlar sjukvårdande behandlingar. Jag tror inte att man tänker alls. Eller också väljer man att sluta avtal med mottagningar som behandlar sin personal precis som man gör själv..?

Kyckling

Jag känner mig ungefär som den här kycklingen jag ritade som fyraåring.

Just idag, just nu, är min rygg inte lika jävlig som igår morse. Däremot har jag väldigt ont i magen och jag blir mer och mer övertygad om att de båda kroppsdelarna hänger ihop. Ja, jag vet – den ena tillhör min framsida, den andra min baksida. Men jag får väl hota igen med amputaion och bli en huvudfoting.

I morse vaknade vi runt sju.  Fästmön har veckans enda lediga dag idag och så pass länge som till sju höll gaphalsarna i huset sig ganska tysta. Sen börjades de skrika på sina barn, spika, flytta möbler och göra allt annat som de brukar göra tidigt på morgnarna. Nej jag överdriver inte. De ägnar sig verkligen åt allt detta, vanligen mellan klockan 6.15 och 7.45 varje morgon.

Men för min del gör det inte så mycket. Trots det avbokade besöket i vården ska jag ta mig med buss (!) in till stan och bjucka min äldste bonusson på försenad födelsedagslunch. För det har jag lovat. Samtidigt ska jag leta upp ett apotek med lite större sortiment än det som finns nära mig. Jag har fått ett tips på ett receptfritt läkemedel/behandling som kanske kan funka för ryggen. Jag är nämligen flexibel och testar olika saker. Tro inte att jag inte gör det. Är det nåt jag har lärt mig genom livet är ett att planer ändras. Ingenting är säkert – bara det faktum att vi alla ska dö.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


Efter att ha sett en trailer
blev jag jättenyfiken på mini-serien Ettor & nollor. I kväll visade SvT1 den första av två delar. Blev min nyfikenhet stillad, vill jag se mer eller dissar jag del två?

ettornollor

Måns Herngren är med. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Ett par råkar se en explosion
i ett industriområde. Ganska äcklig sådan, faktiskt, med kroppsdelar som flyger kors och tvärs. Både FBI och Interpol kopplas in. Snart har man fått tag i en person som häver ur sig en rätt sanslös historia.

Ja. Nu är ju jag inget stort fan av bröderna Herngren. Men det faktum att en av bröderna Skarsgård, Gustaf, är med gör det hela mer intressant. Problemet är att det inte räcker. Inget räcker. Den här serien är inte bara fruktansvärt färglös, den är fruktansvärd. Jag slutade titta efter en halvtimme.

Toffelomdömet blir… inte en enda rosa toffla. Inte ens en halv.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


I kväll gick
tredje och sista delen av säsong tre av Morden i Sandhamn. Serien baseras på Viveca Stens bok I grunden utan skuld. Jag har läst alla böckerna i Sandhamn-serien och sett alla TV-serier baserade på böckerna. Nog tycker jag fortfarande att böckerna är bättre, men TV-filmatiseringarna är inte så tokiga alls.

Morden i Sandhamn

Mamma Nora i Morden i Sandhamn spelas även i säsong tre av Alexandra Rapaport. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Först hittas kroppsdelar
som visar sig tillhöra en försvunnen tonårstjej. Sen försvinner ytterligare en ung flicka. Naturligtvis hänger försvinnandena ihop. Frågan är bara om den andra flickan också är mördad. Det märkliga är att alldeles för många kan vara mördaren. Samtidigt kan den klarsynte *pekar på mig själv* säkert lista ut hur det ligger till.

Som sagt, böckerna är bättre, men de vackra bilderna gör ju att i alla fall jag blir väldigt sugen på att besöka Sandhamn när det blir varmare. Inte för att jag är nån seglare utan bara för att det ser så vackert ut. Och så för att hälsa på vänliga Ulla, som har bjudit in Fästmön och mig till sin ö.

Morden i Sandhamn säsong tre, då? Tja, Toffelbetyget blir inte det högsta, men högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag skrev om första avsnittet av Säsong 3: Morden i Sandhamn!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en läskig TV-serie som Tofflan råkade på av en händelse.


Det kändes bra tomt här igår
när jag hade lämnat pojken. Så jag slog på TV:n. Lite senare på kvällen fastnade jag för en för mig ny brittisk TV-serie, The Body Farm, på TV8. Som du kanske gissar av namnet sorterar den under kategorin läskig.

The Body Farm
Några av huvudrollerna i The Body Farm. (Bilden är lånad från TV8:s webbplats.)


Det här första avsnittet
av åtta handlar om hur polisen söker hjälp hos forskarna vid The Body Farm. Forskarna som arbetar där är alla mer eller mindre märkliga. Men smarta! De forskar på döda personer med ultramodern, teknisk utrustning. Till att börja med kallas rollfiguren Eve Lockhart, rättsläkare känd från en annan TV-serie, Mördare okänd, för att hjälpa till med ett synnerligen vidrigt dödsfall. Och brott. Polisen har kommit in i en lägenhet där kroppsdelar och allsköns klet är smetade från golv till tak.

Det var nästan så jag inte kunde titta. Det var verkligen fruktansvärt läskigt filmat. Storyn inbegriper droger, ett självmordsförsök och dålig information från vården till döva (känns det igen???). Den är inte av det lätta slaget. Rättsmedicin har för övrigt alltid intresserat mig. Den del av medicinen som kan leda polisen till att lösa brott.

Lite väl överdrivet äckligt och märkliga karaktärer, men första delen får ändå ett högt Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »