Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ostbitar’

Ett moderligt inlägg.


 

Röd blomma i Slottsträdgården

Röd blomma i Slottsträdgården.

Nej, jag är ingen morsa. Men jag har en mamma och jag är tillsammans med en mamma – som också har en mamma. Efter Telefonsamtal Grande (+en halvtimme) med min mamma for jag och hämtade Johans, Linns, Fridas och Elias mamma vid jobbet. Vi stack till Slottet för att gratta Annas snälla mamma på Mors dag. Vädret var helt underbart för en eftermiddag i Slottsträdgården, där Hemmets Drottning regerade ensam idag.

Vi fick hemgjord jordgubbstårta och den var så stor att vi anmodades att ta två bitar var. Det gjorde vi förstås. Man ska lyda sin mamma – även om mamman är Annas.

Allium

Allium har jag lärt mig idag att den här blomman heter.

Som vanligt fanns det många vackra blommor att se på. Men jag kan inte gå omkring och fota alla, det verkar så muppigt. Fast jag älskar verkligen blommor… Blomman till höger, fick jag lära mig idag, heter allium. Det är även gräslök – och sådan fick vi med oss hem av Slottsfrun. Hon skickade även med syrener och en knippe rabarber, lagom till en måndagspaj när man kommer hem från arbetet i morgon. Men vart saxen tog vägen, det visste ingen av oss…

Äppelblom mot blå himmel

Äppelblom mot blå himmel.

Himlen var alldeles blå, men idag blåste en svalkande vind. Det var skönt där vi satt under det gigantiska, gröna parasollet och hade det gott. Äppleträdet hade nästan blommat ut för säsongen, men inte helt. Jag älskar verkligen äppelblom också!

Tofflan i gröna shorts skugga

Tofflan i gröna shorts.

Och idag kunde inte ens jag hålla mig utan föll till föga för nåt av det fulaste jag vet: jag visade mig offentligt i shorts. Jag tror att till och med Anna tappade hakan när hon såg det. Mina kritvita ben med blålila åderbråck och knöliga venväggar kan skrämma slag på de flesta. Men idag gick det bara inte att stoppa dessa ben i ett par jeans,utan de hälldes ner i mina gröna shorts.

Starköl i två glas

Starkölen var kall och god. För ingen dricker väl varm sådan?

Men det var ju trots allt Mors dag. Och även om Anna inte är min mamma ville jag att hon skulle firas. Vi stegade därför iväg till Maestro och drack Ginger Joe och starköl och åt fish & chips.

På Maestro var vi inte ensamma, men det var bara två som serverade. Lite dålig planering, tyckte vi, med tanke på att det var just Mors dag och ganska många mödrar var utbjudna. Vi fick vänta länge på såväl mat som dryck, men när det gällde betalningen fick jag till sist nog och stegade in för att göra upp. Två tanter nära ingången kommenterade min ilskna uppsyn med var sitt leende. Jag hade lust att fräsa åt dem. Men om jag roade dem så må det vara hänt.

Mor Anna

Mor Anna så ganska nöjd ut. Här är hon lite halv, dock.

Mor Anna såg ganska nöjd ut när vi traskade hem. Och det var huvudsaken. Nu planerar vi att inta desserten på ballen*. Det vill säga ostarna, kexen, druvorna och var sitt glas rött som vi inte kunde njuta av igår tack vare att somliga partajade.

Framåt kvällen mulnade det på. Vi skyndade oss hem eftersom alla fönster i hela mitt hem stod öppna. Men när vi anlände tittade solen fram igen. Inte ett spår av regn eller åska! Dessutom noterade jag att familjen Talgoxe mumsat gott på ostbitarna jag gav dem i morse.

Mörka moln över träden

Mörka moln över träden.

 
 
 
 

Nu är det dags att duka fram desserten – innan det mulnar på igen. Jag hoppas att du har haft en bra Mors dag och att du har kunnat hänga med nån mamma, inte nödvändigtvis din egen. Man kan låna andras.

 
 
 
 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tillbaka vid datorn hemma igen. Har tillverkat tre rostade mackor av några kanter som jag har slängt kalkonsalami och Brie-ost på. Till det kaffe. Det smakar gudomligt, jag är vrålhungrig. I morse blev det bara en skål fil med müsli.


Sen frukost vid datorn.

                                                                                                                                                        Morgonens möte gick bra! Tänk vad jag blir inspirerad och taggad när nån bryr sig – även om denna nån får betalt för att göra det! Jag har fått en diger att-göra-lista, som främst går ut på att ringa en massa samtal. Alla kontakter ska vara tagna före den 20 juni. Jag kan tala om att jag svettas – och det är INTE bara på grund av värmen…

Solen tycks ha försvunnit och ersatts av en molnig klibbighet som är ganska jobbig. Jag får nästan svårt att andas. Gissar att det är åska i luften.

Det har trillat in några mejl som jag har besvarat och bland annat har jag skickat över en del ”korrektur”. Jag kan inte korrläsa mina egna texter, men andras är jag en fena på! (Är det lättare att hitta fel på andra än på sig själv???)

Vidare ska jag WordPress-supporta en kompis nu där det är lite strul med bilderna. Ska in och kika vad problemet är så snart jag har svalt sista tuggan. I eftermiddag blir det luren och jag som ska samarbeta…

Stackars Fästmön svettas på jobbet och idag får hon tyvärr ta sig hem själv. Hoppas bara att det inte blir åska just när hon ska gå. Tänker lite på mina små inneboende också. Skönt att de har hittat ett tryggt ställe! Ostbitarna var för övrigt borta i morse, så jag gissar att de små gulingarna* har tagit dem!

                                                                                                                                                                    *de små gulingarna = talgoxarna

Read Full Post »

Det gnisslar. Det gnisslar överallt, runt omkring mig. Det är inte bara Clark Kent* som gnisslar. För övrigt har jag ringt hans doktor** nu, men det var massor av folk på tur så jag ska bli uppringd.

Om en stund…

Så är det alltid när man ringer doktorn, eller hur? Gäller visst såväl vanliga doktorn som bildoktorn. 


Det är alltid folk på tur när man ringer doktorn – oavsett om det är vanliga doktorn eller bildoktorn.

                                                                                                                                                                  Men jag orkar inte försöka jaga Mekar-Bruden, hon ringer ju aldrig tillbaka. Så då får det vara. Tofflan krusar ingen! Är jag inte önskvärd, så är jag inte. Accepterat! Jag behöver inte heller nån ursäkt för att hon inte hörde av sig som hon lovat den där fredagen när hon skulle lyssna på bilen. Jag fattar. Jag uppfattas som en loser. Tur att jag är SKIIIT-RIIIK så att jag kan söka hjälp hos stället där jag brukar göra service på bilen en gång om året. Bara det att jag ÄR inte ens skit-rik – med ett i på varje ställe…

Jag har ingen holk, men jag kan se ut som en holk i ansiktet ibland när jag är förvånad. Och förvånad blev jag igår eftermiddag när jag satt på ballen*** här hemma en liten stund innan jag skulle hämta Fästmön från jobbet. Jag fick som vanligt påhälsning av min pappa talgoxe. Bara det att jag insåg att de var två. OCH… TADAM! De flög in i ett yttepyttehål mellan balkongväggen och fasadteglet. Och från det lilla, lilla hålet hördes… SMÅKVITTTER! Så nu har jag alltså fått en inneboende familj! Jag är förstås skitnyfiken, men vill inte störa. Ska försöka ta en bild vid tillfälle, fast jag kan ju inte gå alldeles inpå deras ”dörröppning”, då kanske jag skrämmer dem.


Den här bilden har jag lånat.

                                                                                                                                                              Talgoxar är så häftiga, trots att de är gula. Jag menar gult är ju, som bekant fult. Men talgoxar går att få alldeles tama, så tama att de kan äta ur ens hand. Det gjorde vi ofta hemma i trädgården hos mamma och pappa! Här i min bostadsrättsförening finns det regler som säger att man inte får mata fåglar från sin balle. Dessa regler har jag brutit nu. Häromdan fick talgoxen – ja, jag trodde ju att det var en enda – några ostbitar. Jag försökte få den att komma och ta bitarna ur min hand, men det vågade den inte. Förstår ju nu att den var livrädd eftersom den har ungar! I vart fall la jag bitarna på balkongräcket och det tog inte lång stund förrän de var borta. Men jag ska träna pippina igen, det ska jag. På den här sidan kan du läsa mer om talgoxar och dessutom lyssna på dess olika läten!

I morse var det redan 20 grader varmt vid sju-tiden när Anna väckte mig med en gnisslande garderobsdörr. (Antar att det vara straffet för Mary Poppins-filmen, men jag tycker att hon är så söt, där hon sitter och håller parasollet som ska skydda mig mot solen.) Elias fick shorts på sig till skolan idag och Anna åkte i shorts och linne till jobbet. Sen måste hon ju byta om till byxa och skjorta, stackarn! Det lär inte vara skönt att jobba idag…

Hoppas nu verkstan ringer tillbaka snart, den där stunden känns lite lång, kan jag tycka… Får väl göra ett nytt försök själv senare om inget händer. Dum som jag var lämnade jag bara fasta telefonnumret. Skulle behöva traska över till Tokerian och inhandla lite förnödenheter.

Ska annars förbereda en del inför mötet i morgon bitti och sen har jag lite hemma-fix att göra. En husmor är aldrig ledig, liksom. *skrockar* Men i natt stannar jag kvar här och sussar, Himlen får vänta på mig nån dag. Fast om Clark inte ska till doktorn akut idag kanske jag svänger förbi Annas jobb och skjutsar hem henne och Elias. Den här värmen är tryckande och det är en bra bit för dem att gå från skolan till Himlen.

PS Mina inneboende har ett glasspapper till dörr! Så gulligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min gnisslande bil-man
**hans doktor = dyra märkesverkstan
***ballen = balkongen

Read Full Post »