Höstlördag med insikter om vänner och barn

Ett inlägg om dagens aha-upplevelser.

---

 

Två dar i veckan har jag nu när allt som inte är jobb ska göras. Men jag unnade mig i alla fall en riktigt lång morgon i sängen. Trots att jag vaknade klockan sex klev jag inte upp förrän närmare 9.30. Jag läste ut en deckare och njöt av lyxen att dricka kaffe på sängen. Efter frukost och dusch bar det emellertid iväg. En kan ju inte sitta inne när det ser ut så här på himlen, eller hur?!

Höstsolen lyste starkt och himlen var alldeles blå.

Intentionen var att förena nytta med nöje. Detta omfattade en promenad, men efter visst samråd med Fästmön flyttade jag fram promenaden till i morgon för att, om möjligt, få göra den i hennes sällskap. Men lite sol, himmel och höstträd såg jag i alla fall. Med betoning på lite… eh ja… på väg till garaget.

Blå himmel och lite höstträd vid garaget.

 

Barn är knäppa, men nu förstår jag varför. Fast jag fattar inte varför den här barnprovdockan har en pumpa till huvud, Röda korset. Det ser faktiskt inte klokt ut.

Under dagens äventyr kan en säga att jag kom till en och annan insikt. Bland annat att gamla vänner kan möta en i dörren och inte hälsa, att vissa fackliga ombud har en viss heder och respekt, att andras vänner är mina vänner och att en kan missa lite nyare vänner på grund av vimmel, sus och ögon som inte vill samarbeta.

Sen är det det här med barn…

Nä, jag är ingen barnmänniska, men det jag observerade idag fick mig att förstå att det inte är så konstigt att barn är… så konstiga… Med tanke på den barnlitteratur jag snubblade över på Helping hand förstår jag att barn inte kan bli annat än… lite knäppa… Stackars dem! Se själva vad de erbjuds att läsa:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trots allt chockerande jag utsattes för idag lyckades jag utföra mina ärenden. Som belöning fick jag med mig tre föremål hem, varav två naturligtvis var av det litterära slaget och fyndades på Myrorna i Boländerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sammanfattningsvis kan sägas att min lördag har varit helt OK. Nu ska jag ta tag i lite strykning och sen är det dags att laga mat. I kväll blir det fågel, i morgon fisk och på måndag..?

En helt OK lördag. Tummen upp finns att köpa hos Helping Hand för 15 kronor. Den följde INTE med mig hem.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagspromenad

Ett luftigt inlägg.

---

 

Söndagspromenad på stigarna i Förorten.

Det blev en helt underbar solig start på den här söndagen! Vi hade bestämt oss för en promenad redan igår, men så blir en (läs: jag!) alltid lite seg och bekväm och backar. Men… både Fästmön och jag sitter inne för mycket när vi är lediga och sen när vi jobbar… ja, då är vi förstås inomhus också. Så ut i septembersolen gick vi!

Stockros på vår rutt. Årets sista?

Vi har en liten rutt i Förorten som vi brukar ta. Den är inte alls lika lång som vissa andras, som den däringa Morgontypen, som skenar en mil åt gången. Jag, som numera inte bara fortfarande har ont av en hälsporre, har fått mer ont upp i benet, i knäleden och upp i höften, bak i ryggen. Det är väl åldern och dess krämpor som gör sig påminda. Men det kan ju aldrig vara skadligt att röra lite på sig. Stärka skelettet, så att säga. Med tanke på min övervikt lär musklerna och lederna få jobba ganska bra också… Jag skäms för min lilla mamma, som är 27 år äldre än jag och dessutom handikappad, rör mer på sig än jag gör… Detta har bland annat fått till följd att hon har kunnat minska på en del mediciner! För egen del har jag inte så många mediciner att minska. Jag äter tre sorter och dem får jag äta livet ut – om nu inte kroppen lagar sår och bråck och plötsligt börjar tillverka röda blodkroppar lite snabbare.

PAUS FÖR ATT SKYFFLA IN EN PLÅT MED MAT I UGNEN!!!

Vi traskade på bortåt kolonilotterna. Ett tag tänkte vi gå ner till kvarnen, men där var så avstängt sist, så vi tog höger i stället. Lite synd, för det är vackert vid vattenfallet och bron. Samtidigt får en ju förstå folk som har flyttat in där eller har annan verksamhet i den gamla kvarnen och de tillhörande husen. Inte vill de ha en massa främlingar skenande över sina ägor, precis.

Nån mil gick vi som sagt inte, det blev bara 3,3 kilometer. Men det var alldeles lagom för min gamla kropp! Vi såg en del fina blommor, vi såg en nymålad garagelänga, vi såg två småtjejer som erbjöd

gratis cykeltvet

och jag blev så impad att de hade lyckats stava cykel rätt, men inte tvätt, fast jag vågade inte fota deras skylt. Vi såg en soffa, där nån uppenbarligen brukar sitta och dricka öl och röka cigarretter och en och annan riktigt snygg graffitimålning… Sen gick vi hem till Himlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När molnen hade hopat sig tog jag mitt pick och pack och tuffade hem till New Village. Mamma har fått sitt söndagssamtal och jag har rensat min mobil på foton och uppdaterat till iOS9. Det senare gick hur bra som helst, trots att jag bävade lite. Jag har ännu inte hunnit kolla in uppdateringen riktigt, men det som först slog mig som bra var den logiska numreringen av bildmapparna.

Och nu tjöt timern att min söndagsmiddag är färdig… snorrekorv och pommes! (Jaa, korven ser ut som nåt helt annat än kycklingkorv, som det är, i ugnen…)

Snorrekorv och pommes väntar på mig!

Och så avslutningsvis – för jag vill inte lämna dig med en bild på min perversa mat – dagens kattungebild:

Två gosungar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hemmaarbetsplats

Ett inlägg om arbete som pågår i mitt hem.

Äntligen mulet! Jaa, för då slipper jag ha dåligt samvete för att jag sitter inne hela dagarna. Eller i alla fall igår. Men jag fick mycket gjort då. Ibland måste man jobba hemma. Jag har min arbetsplats helt och hållet hemma nu. Så gott som.

Min hemmaarbetsplats vid Storebror. Han syns inte. Han är för stor. Skärmen är ganska liten, dock. Ingen utrustning värd att stjäla. Men jag älskar min dator!

Det tar tid att söka jobb. Det är faktiskt ett heltidsjobb med jourberedskap 24 timmar om dygnet. Inte enbart så att man hela tiden oroar sig över att man inte har jobb eller inkomst och huruvida man kan betala sin hyra och sina andra räkningar. Beredskapen handlar också om att en presumtiv arbetsgivare kan ringa när du står i duschen eller sitter på toa?! Det vore väl ganska typat… Och du ska vara redo att ställa upp på intervju när som helst.

Jag skriver och skriver och skriver. Hittills idag har det blivit två ansökningar. Nu har jag sökt över 40 jobb (under augusti månad). Men man måste ringa också. Till exempel till AF och till a-kassan. En del saker går att sköta via datorn, dock inte alla. Ibland fattar jag inte vad som menas, till exempel. Och jämt är det telefonköer!! Det kanske skulle underlätta för alla inblandade om det fanns bra och begriplig information på alla webbplatser. Bara ett tips från en kommunikatör som börjar bli ganska luttrad när det gäller webbkommunikation vid det här laget…

En klok kommunikatör, Per, skrev förresten ett inlägg om webbformulär med mera på sin blogg igår. Han sammanfattade i princip allt jag tycker och tänker om detta, även detta med att ge bort sitt varumärke… Läs Pers intressanta blogginlägg här!

I måndags skulle jag skicka in kassakort för de två föregående veckorna. Jag hade blivit lovad en utbetalning mellan ordinarie utbetalningar om jag skickade in kortet före den 29 augusti. Alltså fyllde jag i och skickade in kortet den 26 augusti. Naturligtvis krånglade tekniken. Det såg ut som om kassakortet inte skickades in. Men när jag loggade ur och loggade in igen såg det ut som om det hade gått iväg. I två dar väntade jag på nån sorts besked från handläggaren på a-kassan. Total tystnad. Kontaktade då handläggaren igår morse, onsdag, via internetkassan och beskrev att jag var osäker på om kassakortet kommit fram som det skulle och om jag får några pengar nästa vecka. På eftermiddagen fick jag svar att kortet kommit fram och att jag ska få en utbetalning av fyratusennånting kronor på torsdag. Nästa vecka, alltså.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Chokladpengar betalar inte hyran.

Nä, om det var Nån som trodde att man blir rik på a-kassa så trodde Nån fel. Och jag kan ge mig 17 på att det inte är många arbetssökande som fuskar heller! Detta som vi hela tiden anklagas för. Men jag kan ärligt säga att det är pengar som inte är värda att fuska åt sig. Det handlar om mindre än hälften netto av den inkomst jag hade nu senast. Så nej. A-kassa är inte värt att fuska till sig. Nu står min förhoppning till inkomstförsäkringen… Den skulle bli ett välkommet bidrag. Men jag kan inte ansöka om den förrän jag har fått min första a-kassespecifikation som visar att jag har fått pengar från a-kassan. Och nu beklagar jag mig inte, jag konstaterar, om än rätt torrt, hur läget är. Det pekuniära läget samt läget som arbetssökande.

Jag blev mycket förvånad över att jag för en gångs skull delar åsikter med LO. Dess ordförande, dess chefsekonom och en utredare har nämligen skrivit en bra debattartikel i DN idag. Det ska vara möjligt att överleva på a-kassa, men det ska också ställas krav på den arbetssökande att söka jobb aktivt. Läs artikeln här! 

I kväll ska jag ut på vift möte hos Uppsalanyheter.se, världens bästa nättidning, som jag skriver alldeles för lite för just nu. Men det är svårt att få tid till sånt som inte ger nån inkomst. Krasst, men så är det, tyvärr. Jobbsökeriet tar mycket av min tid och det måste prioriteras! Nog för att jag sökte jobb när jag redan hade jobb, särskilt i våras. Men det var typ ett jobb i veckan. Nu är det tre om dan. Minst.

Vad händer hos dig idag??? Njuter du också av molnen??? Söker du också jobb??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lärjungen

Nästan 500 inbundna sidor har jag slukat under påsken. Michael Hjorts och Hans Rosenfeldts bok Lärjungen var en sån där riktigt härlig och spännande bladvändare. En perfekt påskekrim, alltså!

Nästan 500 sidor spänning.

Den skadeskjutne (teoretiskt sett) profileraren Sebastian Bergman från seriens första del Det fördolda står även denna gång i centrum. Ett gäng bestialiska kvinnomord visar sig nämligen hade det enda gemensamt att han har haft sex med kvinnorna. Sebastian Bergman är uppenbarligen sexmissbrukare, ett sätt att hantera sorgen efter hustrun och dottern han förlorade i tusnamin 2004? Samtidigt försöker han närma sig den dotter han har i livet. Det är bara två problem: hon vet inte om att han är hennes far och hon hatar honom. Dessvärre ingår båda i det team som jagar seriemördaren. En mördare som uppenbarligen är en copycat av en person som redan sitter inne. Eller är det så att Mästaren styr Lärjungen?

Den här boken är så spännande att jag helst av allt hade velat läsa hela tiden, från pärm till pärm. Men det gick ju inte när man har påskgäst hos sig. Nu gläds jag emellertid åt att jag även köpte den tredje delen i serien, Fjällgraven, på bokrean hos Bokus!

Lärjungen får högsta betyg, det går inte att ge den nåt annat!

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvinnor som faller för mördare

I kväll har Fästmön och jag glott på en ny dokumentärserie på TV3. Första delen handlade om kvinnor som faller för mördare. Jag satt och var förbannad mest hela tiden.

Kriss är en av kvinnorna i dokumentären. (Bilden är lånad från TV3:s hemsida.)

I det här programmet berättar två kvinnor om sina förhållanden med män som bland annat är dömda för mord och misshandel. Jag försöker förstå vad det är som lockar och drar, hur en kvinna bara kan få för sig att skriva till en dömd mördare att hon älskar honom efter att ha sett hans bild i tidningen. Har hon inte kunnat läsa vad han är dömd för eller vad?

Även två dömda män kommer till tals i programmet. En av dem, dömd för bland annat mord och mordbrand, säger att han tycker att vissa kvinnor som sökt kontakt är mer eller mindre skruvade. Han säger ungefär:

Hur kan de välja en man som sitter inne när de själva befinner sig där ute?

Det är en fråga även jag ställer mig. Jag försöker, men kan inte förstå. Trots att de båda kvinnorna i programmet säger att de dras till starka, farliga män. Den ena kvinnan för att hon behöver möta en jämlike eller en något starkare man som kan sätta henne på plats (!); den andra kan inte se att han är en mördare, liksom blundar för och vägrar tro på att han begått det brott – mord – han är dömd för.

Nej, jag förstår verkligen inte kvinnor som faller för mördare. Jag kan inte se lockelsen i nån som har gjort nån annan illa. Jag tycker nästan synd om kvinnorna för att de inte begriper bättre… Och det är en fruktansvärd känsla, för vem är jag att döma nån annan..?

Read Full Post »