Söndagspromenad

Ett luftigt inlägg.

---

 

Söndagspromenad på stigarna i Förorten.

Det blev en helt underbar solig start på den här söndagen! Vi hade bestämt oss för en promenad redan igår, men så blir en (läs: jag!) alltid lite seg och bekväm och backar. Men… både Fästmön och jag sitter inne för mycket när vi är lediga och sen när vi jobbar… ja, då är vi förstås inomhus också. Så ut i septembersolen gick vi!

Stockros på vår rutt. Årets sista?

Vi har en liten rutt i Förorten som vi brukar ta. Den är inte alls lika lång som vissa andras, som den däringa Morgontypen, som skenar en mil åt gången. Jag, som numera inte bara fortfarande har ont av en hälsporre, har fått mer ont upp i benet, i knäleden och upp i höften, bak i ryggen. Det är väl åldern och dess krämpor som gör sig påminda. Men det kan ju aldrig vara skadligt att röra lite på sig. Stärka skelettet, så att säga. Med tanke på min övervikt lär musklerna och lederna få jobba ganska bra också… Jag skäms för min lilla mamma, som är 27 år äldre än jag och dessutom handikappad, rör mer på sig än jag gör… Detta har bland annat fått till följd att hon har kunnat minska på en del mediciner! För egen del har jag inte så många mediciner att minska. Jag äter tre sorter och dem får jag äta livet ut – om nu inte kroppen lagar sår och bråck och plötsligt börjar tillverka röda blodkroppar lite snabbare.

PAUS FÖR ATT SKYFFLA IN EN PLÅT MED MAT I UGNEN!!!

Vi traskade på bortåt kolonilotterna. Ett tag tänkte vi gå ner till kvarnen, men där var så avstängt sist, så vi tog höger i stället. Lite synd, för det är vackert vid vattenfallet och bron. Samtidigt får en ju förstå folk som har flyttat in där eller har annan verksamhet i den gamla kvarnen och de tillhörande husen. Inte vill de ha en massa främlingar skenande över sina ägor, precis.

Nån mil gick vi som sagt inte, det blev bara 3,3 kilometer. Men det var alldeles lagom för min gamla kropp! Vi såg en del fina blommor, vi såg en nymålad garagelänga, vi såg två småtjejer som erbjöd

gratis cykeltvet

och jag blev så impad att de hade lyckats stava cykel rätt, men inte tvätt, fast jag vågade inte fota deras skylt. Vi såg en soffa, där nån uppenbarligen brukar sitta och dricka öl och röka cigarretter och en och annan riktigt snygg graffitimålning… Sen gick vi hem till Himlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När molnen hade hopat sig tog jag mitt pick och pack och tuffade hem till New Village. Mamma har fått sitt söndagssamtal och jag har rensat min mobil på foton och uppdaterat till iOS9. Det senare gick hur bra som helst, trots att jag bävade lite. Jag har ännu inte hunnit kolla in uppdateringen riktigt, men det som först slog mig som bra var den logiska numreringen av bildmapparna.

Och nu tjöt timern att min söndagsmiddag är färdig… snorrekorv och pommes! (Jaa, korven ser ut som nåt helt annat än kycklingkorv, som det är, i ugnen…)

Snorrekorv och pommes väntar på mig!

Och så avslutningsvis – för jag vill inte lämna dig med en bild på min perversa mat – dagens kattungebild:

Två gosungar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En listjävel/en utmaning om bloggerier

Hittade en spännande listjävel utmaning hos vännen Inna, som i sin tur blivit utmanad av sin vän Majsan, och jag antar den härmed!

1. Hur länge har du bloggat?
   Sen i maj 2009. Det blir knappt två år, det.
2. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
   Mellan 30 och 40 som jag besöker minst en gång om dan – om jag inte är sjuk…
3. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
   Många av bloggarna är en blandning av dagbok och annat. De flesta är personliga, några är rena bokbloggar.
4. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
   Det har jag ingen aning om! Det borde de få svara på, inte jag.
5. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
   Jag vill vara personlig och ärlig, men jag skriver inte om ALLT i mitt liv. Svåra och de privataste sakerna håller jag för mig själv. Men jag vill också skriva om angelägna saker och sånt som är på tapeten. Jag skriver en del om fenomen i verkligheten som upprör mig – och då blir jag ganska… affekterad… 😉 Jag tänker ibland att jag inte ska bjussa så mycket på mig själv, för sticker man ut hakan får man garanterat smällar på den, men…
6. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
   Jag skriver för att överleva – och jag överlever så länge jag skriver. Dialog med läsarna är viktigt, men ganska ofta blir jag sårad för jag känner mig påhoppad för mina åsikter eller vad det nu är.
7. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
   Ja, flera stycken och i de flesta fall har det varit jättekul att lära känna människorna även i verkliga livet!
8. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
   Kanske om man lämnar ut sig själv för mycket eller är för ärlig med vad man tycker. Då kommer garanterat gamarna och en och annan stalker.
9. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
   Jag vill skriva ofta och mycket, för jag vill ha en levande blogg, inte en blogg som uppdateras en gång i veckan, eller så. Det kräver sin lilla tid. Men tid är det enda jag har gott om just nu, så för tillfället ser jag inga nackdelar mer än när jag INTE har tid att skriva nån gång…
10. Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
    Nej.

Jag utmanar… Stattinskan, Reb och Fru Hatt!

Read Full Post »