Kvinnor som faller för mördare

I kväll har Fästmön och jag glott på en ny dokumentärserie på TV3. Första delen handlade om kvinnor som faller för mördare. Jag satt och var förbannad mest hela tiden.

Kriss är en av kvinnorna i dokumentären. (Bilden är lånad från TV3:s hemsida.)

I det här programmet berättar två kvinnor om sina förhållanden med män som bland annat är dömda för mord och misshandel. Jag försöker förstå vad det är som lockar och drar, hur en kvinna bara kan få för sig att skriva till en dömd mördare att hon älskar honom efter att ha sett hans bild i tidningen. Har hon inte kunnat läsa vad han är dömd för eller vad?

Även två dömda män kommer till tals i programmet. En av dem, dömd för bland annat mord och mordbrand, säger att han tycker att vissa kvinnor som sökt kontakt är mer eller mindre skruvade. Han säger ungefär:

Hur kan de välja en man som sitter inne när de själva befinner sig där ute?

Det är en fråga även jag ställer mig. Jag försöker, men kan inte förstå. Trots att de båda kvinnorna i programmet säger att de dras till starka, farliga män. Den ena kvinnan för att hon behöver möta en jämlike eller en något starkare man som kan sätta henne på plats (!); den andra kan inte se att han är en mördare, liksom blundar för och vägrar tro på att han begått det brott – mord – han är dömd för.

Nej, jag förstår verkligen inte kvinnor som faller för mördare. Jag kan inte se lockelsen i nån som har gjort nån annan illa. Jag tycker nästan synd om kvinnorna för att de inte begriper bättre… Och det är en fruktansvärd känsla, för vem är jag att döma nån annan..?

Read Full Post »

Lagen om alltings djävulskap

Häromdan fick jag en kommentar på ett inlägg jag hade skrivit. Det är faktiskt så att jag granskar kommentarer och den här bara kunde jag inte släppa igenom. Men jag kan inte låta bli att citera några valda delar, för jag önskar ibland att jag hade lika stark tro på att Nån Annan ska fixa mina problem och inte jag själv:

[…] I Bibeln står det; ” Min är hämnden säger Herren.” […] Jag tycker det är jätteskönt att slippa hämnas när folk gjort mig illa. Det tar Gud hand om och så får de igen, […] Jag är så lycklig över att jag är härligt frälst och det har hjälpt mig igenom alla svårigheter som jag råkat ut för i livet. Med Guds kraft kan jag flytta problem stora som berg! Jesus dog på korset för vår skull. Tack Jesus! Tack Gud för att du frälste mig! Halleluja! […]

Idag halkade jag iväg för att äta lunch för den sista markeringen på mitt lunchkort. Efter ett tag upptäckte jag att jag hade nån i hasorna. Men jag smet in i restaurangen, rev åt mig kaffe och en macka och betalade kontant. Det fanns inget tilltalande alls på menyn. Bland mackorna fanns det en enda som gick an – den dyraste, förstås, den med räkor och nåt jädra klegg. Alla andra mackor hade kött av nåt slag eller rivna morötter. Inget av dessa tu kommer innanför mina käftar, jag lovar!

Hämnden för min smitning kom emellertid ganska omedelbums i form av två saker:

1. Jag spillde ner framsidan av min rena tröja
2. En gubbe passerade mitt när jag satt och åt och la av världens giga-rap

Så lagen om alltings djävulskap är nog en riktig naturlag, för den verkar stämma. Om det sen är Gud eller Den Andre som tar hand om andras problem. För egen del försöker jag lösa mina problem själv, med varierande framgång. Men jag tar ansvar! Därmed inte sagt att jag inte har en Gudstro. För det har jag. Min tro kanske är snubblande, förvillande och ordbajsande lik den där kommentatorns ovan, skulle somliga läsare säkert mena. Men jag tror att

den som gör nån annan illa får för eller senare smaka på sin egen medicin

Detta är emellertid ett gammalt Toffelordspråk och inte ett ord från Den Heliga Skrift.

Read Full Post »