Ett luftigt inlägg.
Söndagspromenad på stigarna i Förorten.
Det blev en helt underbar solig start på den här söndagen! Vi hade bestämt oss för en promenad redan igår, men så blir en (läs: jag!) alltid lite seg och bekväm och backar. Men… både Fästmön och jag sitter inne för mycket när vi är lediga och sen när vi jobbar… ja, då är vi förstås inomhus också. Så ut i septembersolen gick vi!
Stockros på vår rutt. Årets sista?
Vi har en liten rutt i Förorten som vi brukar ta. Den är inte alls lika lång som vissa andras, som den däringa Morgontypen, som skenar en mil åt gången. Jag, som numera inte bara fortfarande har ont av en hälsporre, har fått mer ont upp i benet, i knäleden och upp i höften, bak i ryggen. Det är väl åldern och dess krämpor som gör sig påminda. Men det kan ju aldrig vara skadligt att röra lite på sig. Stärka skelettet, så att säga. Med tanke på min övervikt lär musklerna och lederna få jobba ganska bra också… Jag skäms för min lilla mamma, som är 27 år äldre än jag och dessutom handikappad, rör mer på sig än jag gör… Detta har bland annat fått till följd att hon har kunnat minska på en del mediciner! För egen del har jag inte så många mediciner att minska. Jag äter tre sorter och dem får jag äta livet ut – om nu inte kroppen lagar sår och bråck och plötsligt börjar tillverka röda blodkroppar lite snabbare.
PAUS FÖR ATT SKYFFLA IN EN PLÅT MED MAT I UGNEN!!!
Vi traskade på bortåt kolonilotterna. Ett tag tänkte vi gå ner till kvarnen, men där var så avstängt sist, så vi tog höger i stället. Lite synd, för det är vackert vid vattenfallet och bron. Samtidigt får en ju förstå folk som har flyttat in där eller har annan verksamhet i den gamla kvarnen och de tillhörande husen. Inte vill de ha en massa främlingar skenande över sina ägor, precis.
Nån mil gick vi som sagt inte, det blev bara 3,3 kilometer. Men det var alldeles lagom för min gamla kropp! Vi såg en del fina blommor, vi såg en nymålad garagelänga, vi såg två småtjejer som erbjöd
gratis cykeltvet
och jag blev så impad att de hade lyckats stava cykel rätt, men inte tvätt, fast jag vågade inte fota deras skylt. Vi såg en soffa, där nån uppenbarligen brukar sitta och dricka öl och röka cigarretter och en och annan riktigt snygg graffitimålning… Sen gick vi hem till Himlen.
När molnen hade hopat sig tog jag mitt pick och pack och tuffade hem till New Village. Mamma har fått sitt söndagssamtal och jag har rensat min mobil på foton och uppdaterat till iOS9. Det senare gick hur bra som helst, trots att jag bävade lite. Jag har ännu inte hunnit kolla in uppdateringen riktigt, men det som först slog mig som bra var den logiska numreringen av bildmapparna.
Och nu tjöt timern att min söndagsmiddag är färdig… snorrekorv och pommes! (Jaa, korven ser ut som nåt helt annat än kycklingkorv, som det är, i ugnen…)
Snorrekorv och pommes väntar på mig!
Och så avslutningsvis – för jag vill inte lämna dig med en bild på min perversa mat – dagens kattungebild:
Två gosungar.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Man behöver inte gå flera mil, huvudsaken man får frisk luft och njuter av tillvaron 🙂
Hälsporre, det är inte roligt, jag har det på vänster fot och så har jag problemet med höger ben….du kan ju tänka dig hur jag ser ut när jag går, ”ankgång” med andra ord!
Korvarna, de såg ganska ekivoka ut faktiskt 😉
Nu är kattungarna söta, jättesöta!
Ha dé!/Kram
Ja just så tänkte jag. Det viktigaste för mig var att jag kom ut och fick luft och ljus och fick vara med Anna! Men samtidigt tycker jag att Jerry är så himla duktig med sitt springande!
Jag hade först hälsporre på vänster fot, sen på höger. Vänsterfoten slutade med kryckor precis före operationen 2012. Sen blev foten OK!
Jaa du… de där korvarna… Men de är väldigt goda! Och kattungarna är såååå sööööööta, en vill bara sitta inne hos dem och gosa hela tiden! 😛
Kram!
Där nere vid kvarnen, vid Ekeby, ligger Elliotts dagis 😊
Jo jag vet. Men inte har de dagis i ALLA husen där? Det är ju ett par boningshus där också, en stuga och så själva kvarnhuset…
Jag vet faktiskt inte vad mer som finns där nere. Hinner aldrig med att utforska det.
Vi var där både före och efter dagiset öppnade. Det finns två boningshus där som höll på att renoveras. Å, tänk och bo där…