Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvar’

Ett luftigt inlägg.


 

Skogsttig fyrkantig

Söndagspromenad på stigarna i Förorten.

Det blev en helt underbar solig start på den här söndagen! Vi hade bestämt oss för en promenad redan igår, men så blir en (läs: jag!) alltid lite seg och bekväm och backar. Men… både Fästmön och jag sitter inne för mycket när vi är lediga och sen när vi jobbar… ja, då är vi förstås inomhus också. Så ut i septembersolen gick vi!

Stockros

Stockros på vår rutt. Årets sista?

Vi har en liten rutt i Förorten som vi brukar ta. Den är inte alls lika lång som vissa andras, som den däringa Morgontypen, som skenar en mil åt gången. Jag, som numera inte bara fortfarande har ont av en hälsporre, har fått mer ont upp i benet, i knäleden och upp i höften, bak i ryggen. Det är väl åldern och dess krämpor som gör sig påminda. Men det kan ju aldrig vara skadligt att röra lite på sig. Stärka skelettet, så att säga. Med tanke på min övervikt lär musklerna och lederna få jobba ganska bra också… Jag skäms för min lilla mamma, som är 27 år äldre än jag och dessutom handikappad, rör mer på sig än jag gör… Detta har bland annat fått till följd att hon har kunnat minska på en del mediciner! För egen del har jag inte så många mediciner att minska. Jag äter tre sorter och dem får jag äta livet ut – om nu inte kroppen lagar sår och bråck och plötsligt börjar tillverka röda blodkroppar lite snabbare.

PAUS FÖR ATT SKYFFLA IN EN PLÅT MED MAT I UGNEN!!!

Vi traskade på bortåt kolonilotterna. Ett tag tänkte vi gå ner till kvarnen, men där var så avstängt sist, så vi tog höger i stället. Lite synd, för det är vackert vid vattenfallet och bron. Samtidigt får en ju förstå folk som har flyttat in där eller har annan verksamhet i den gamla kvarnen och de tillhörande husen. Inte vill de ha en massa främlingar skenande över sina ägor, precis.

Nån mil gick vi som sagt inte, det blev bara 3,3 kilometer. Men det var alldeles lagom för min gamla kropp! Vi såg en del fina blommor, vi såg en nymålad garagelänga, vi såg två småtjejer som erbjöd

gratis cykeltvet

och jag blev så impad att de hade lyckats stava cykel rätt, men inte tvätt, fast jag vågade inte fota deras skylt. Vi såg en soffa, där nån uppenbarligen brukar sitta och dricka öl och röka cigarretter och en och annan riktigt snygg graffitimålning… Sen gick vi hem till Himlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


När molnen hade hopat sig
tog jag mitt pick och pack och tuffade hem till New Village. Mamma har fått sitt söndagssamtal och jag har rensat min mobil på foton och uppdaterat till iOS9. Det senare gick hur bra som helst, trots att jag bävade lite. Jag har ännu inte hunnit kolla in uppdateringen riktigt, men det som först slog mig som bra var den logiska numreringen av bildmapparna.

Och nu tjöt timern att min söndagsmiddag är färdig… snorrekorv och pommes! (Jaa, korven ser ut som nåt helt annat än kycklingkorv, som det är, i ugnen…)

Snorrekorv o pommes

Snorrekorv och pommes väntar på mig!


Och så avslutningsvis
– för jag vill inte lämna dig med en bild på min perversa mat – dagens kattungebild:

Kattungarna

Två gosungar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg till min mamma.


 

Mamma och jag vintern 62 63

Påbyltad i mammas trygga armar vintern 1962 – 1963. Jag var inte ett år än här. Pappa fotade.

När jag var liten var du min idol, mamma. Du var inte bara gårdens vackraste och modernaste mamma, du var världens snällaste också. Varje stund jag kunde sökte din närhet. Men sen blev du sjuk. Kanske var det därför jag ännu mer ville vara där du var de gånger du var hemma från sjukhuset.

Jag blev arg på din sjukdom, arg på dig. Vi har inte haft nån riktigt bra relation, mamma. Det var ju pappa som blev min trygghet när jag var liten, pappa jag senare också vände mig till när nånting var svårt. Men det var alltid, alltid dig, mamma, som jag längtade efter.

Åren gick och jag lämnade Metropolen Byhålan. Där kändes för trångt och för kvävande. En sån som jag passade inte in. Jag byggde mig ett nytt liv så småningom här i Uppsala, men försökte åka ”hem” varje sommar och varje jul. Du och pappa bodde kvar i huset, trots att det enbart var pappa som skötte såväl hus som trädgård. Din dumma sjukdom satte stopp för så mycket. Dock inte för din matlagning. Den var du nästan lika känd för som ditt modellande i ungdomen.

mammas o pappas bröllopsfoto

Mamma och pappa fick knappt 50 år tillsammans varav 47 som gifta.

Så gick pappa bort och du och jag blev de två tredjedelar som finns kvar i min ursprungliga familj. Det du var med om när pappa drunknade skulle jag inte önska nån. Det var ett så hemskt slut på er kärlekshistoria, mamma. Ni var ju tillsammans i 50 år, varav 47 som gifta.

Ändå blev det så att du och jag kom varandra närmare igen. Visst kan jag bli galen ibland på dig när du tjatar om färdtjänst, dina telefoner… för att inte tala om kaffeperkolatorn. Men du är min mamma och du ställer alltid upp för mig även om min stolthet hindrar mig från att jag be dig. Du gör det ändå. Du finns där. Du är min mamma och jag älskar dig.

Jag kunde inte åka ”hem” till Mors dag, men tack vare min vän FEM fick du ett litet paket att öppna idag. I sommar fyller du 80 år. Även om jag är livegen tänker jag åka till dig då för att fira din dag. Jag blev lite ledsen att höra att du skulle äta en Findus frusenrätt idag. På födelsedagen blir det nåt smaskigare, mamma, jag lovar!

Jag o mamma

Jag och mamma sommaren 2014 på mammas 79-årsdag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det som har varit och det som komma skall.


För dig som inte orkar
med att läsa så mycket kommer här en resumé av Tofflans helg. Först i text sen i bildspel:

I fredags snöade det och Lucilles babes gjorde en jättefin snögubbshund. Fästmön anlände och efter en shoppingtur på Tokerian mumsade vi i oss goda ostar, smakrika kex och ett svindyrt Amarone. Jag gladde mig åt ett bokpaket som anlände till postboxen. 

I lördags firade vi först Annas snälla mamma. Det blev så himla lyckat eftersom hon vann på båda lotterna vi gav henne. Dessutom fick vi underbart god tårta, med lemon curd emellan lagren. På kvällen tog vi bussen in till stan. Då hade all snö försvunnit och det var bara mörkt. Vi gick till vårt favoritställe – utan att ha bokat bord. Som tur var fick vi plats! Där drack vi ett ännu mer svindyrt Amarone och åt god mat. Desserten var fantastisk, till exempel.  Vinet dekanterades och serverades ur en märklig skapelse, en sorts liggande karaff. Det var ljuvligt och passade utmärkt till kycklingfilén och sältan i gorgonzolasåsen och de soltorkade tomaterna.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag är det söndag.
Jag har tillbringat ett par timmar vid datorn och sökt jobb. Den tjänst jag har just nu är ju bara en visstidsanställning som nyligen blev förlängd mars månad ut. Därför gäller det att ta nya tag med jobbsökeriet. Hur det blir med den utlysta tjänsten jag nu vikarierar på vet jag inte. Jag fick en del information i fredags som naturligtvis påverkar mig: should I stay or should I go..?

Anna är och tränar och jag ska fräscha till mig lite och förbereda mig inför morgondagens jobb. I morgon går jag ut med ett väldigt positivt pressmeddelande. Det är inte alltid man får skriva såna!

Solen gör sina tappra försök att titta fram, så kanske tar vi en promenad i eftermiddag, Anna och jag. Framåt kvällen åker vi till biltvätten och passar eventuellt på att äta på närbeläget ställe.

Jag funderar vidare på saker och ting och undrar varför en del manspersoner, som nån sorts tics, tar sig på p (ja, du får lista ut själv vad p står för!) då och då. Är det för att de

  1. vill kolla att den är kvar?
  2. vill justera den?
  3. kliar på den hela tiden?
  4. vill lukta på sina fingrar efteråt?

Seriöst, vad har DU gjort i helgen? Skriv gärna några rader och berätta! Jag är nyfiken som vanligt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en frusen utflykt i verkligheten.


Vädret är underbart idag!
Soligt och nån minusgrad. Att sitta inne går inte. Jag stack ut på en tur som visade sig bli en ganska frostig promenad. Nån som vill sitta vid det här bordet, till exempel, och äta sina frukostflingor? Möjligen frostflingor…

Frost på bordet

Frost på bordet.


En vilsen toffla
fick tankarna att rulla på. Jag spånade kring en idé om ett inlägg av sorten Diskutabelt. Inte säkert att det är bra för mig att skriva såna inlägg. Men jag vill tro att de gör skillnad, om än inte för mig, så för andra.

 Toffla

En vilsen – och udda – toffla.


Två nej utan motiveringar
hittills idag gör ju inte det inre varmt och glatt precis. Det liksom fryser. Men nästan 50 minuters promenad om ungefär 4,5 kilometer fick upp min värme. Kinderna glöder.

Frusen pöl

Fruset som det inre.


Ibland stannar steget upp
för att fota, betrakta, fundera. Men i lekplatsens grus är stegen frusna till våren, kanske…

Frusna steg i lekplatsens grus

Steg i lekplatsens grus, frusna till våren.


Det frostiga och frusna kan
också äga skönhet. Ibland är det svårt att se, när stegen vill hasta vidare.

Frost på trästaket

Frostigt och frusen över natten.


Med mitt förnuft
vet jag att naturen bara dör en stund. Kapslar in sig för en stunds vila i väntan på att få sprängas om några månader. Frågan är om jag finns kvar här som åskådare då eller om jag bevittnar andra skådespel.

 Frostigt blad

Naturen kapslar in sig.


Nu gäller det
att ta sig en funderare på hur jag trampar framåt utan att se bakåt. I kylan. I det frostiga, frusna som en gång ska återfödas…

Frostig sadel

Hur trampar jag vidare?


Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan filosoferar om utsidor och insidor.


Det är så lätt att döma
nån efter utseendet. Som den här rosen, till exempel. Den ser ju väldigt vacker och läcker ut. Men ingen ville ha den vid eftermiddagens tabberas på spikningstårtor. Ingen gillar marsipan.

marsipanros
Dissad sitt utseende till trots.


Jag undrar om den ligger kvar
i morgon bitti när jag kommer till jobbet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för kiss- och bajssnack!


Här sitter jag och är bajsnödig.
Ja, en konsekvens av övningen i måndags är att jag har lite problem med toaletteriet. Det innebär att jag får åka till jobbet utan att ha förrättat mitt tarv. Lite besvärligt, onekligen, eftersom det är svårt att finna Bajserso här. Tänker också på vännen Rippe som får kniven i sig idag. Jag tycker att vi alla ska tänka på Rippe så att allt går bra! Samlad kraft, kom igen!

I övrigt känner jag mig piggare idag. Det betyder att jag kanske kan ta mig an en del arbetsupgifter som har blivit liggande lite på vänt. Men först ska jag läsa in mig på anseende och mediebild. En sån rapport kan vara bra att ha och ösa argument ur. För hur det nu än är med livet så tar mitt arbetsliv slut här vid årsskiftet. Om det inte sker nåt mirakel, vill säga. Det känns jobbigt och rätt förnedrande, ärligt talat, att varannan, var tredje månad behöva pusha för att få vara kvar. Jag tror jag har nått en gräns snart: nu får man bestämma sig om jag ska vara kvar eller inte. Jag har inte ork att gå och oroa mig för det också.

Strålande sol är det idag och det ska bli skönt att få ta en promenad på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, en synnerligen sympatisk person, kände jag efter en halv minuts pratande bara vi två. Ibland är det ju så att man har en roll i en grupp eller kombination med människor, en annan när man är solo. Dagen avslutas med besök hos Nål-Janne. Akupunkturen är inte bara bra mot smärtan, den fungerar lite KBTande också eftersom jag har nålfobi. Det finns inte många fördelar med nålfobi, men en är att jag aldrig skulle kunna bli intravenös knarkare… Nej, om jag ska droooga* mig kommer det nog mest från en flaska eller en burk, det vill säga alkohol. Samtidigt gillar jag inte att vara påverkad och att inte ha kontrollen. Jag minns faktiskt inte när jag var packad senast. Och det är ganska skönt!

Lite konfunderad blev jag i morse när jag slog upp lokalblaskan och såg denna bild med bildtext. Jag kan inte hjälpa att undra om det heter FLAKSA när man ger barn droooger medelst flaska? Och kan det bero på att mannen som ger barnen drooogerna egentligen är flata, med dansk stavning? Tofflan undrar, Tofflan spekulerar…

Mystisk flaksa och danska flata?


Seriöst, nu ska jag tänka seriöst,
och lägg upp en plan för arbetet de här dagarna. Redan i somras gjorde jag ett förslag på ny startsida till institution 2. Först i förra veckan hade vi ett möte om detta. En person kunde inte delta i mötet, men kom med synpunkter efteråt via mejl i sin vanliga, rätt otrevliga ton. Det var synd att vi inte kunde diskutera saken på mötet i stället. Jag tycker det känns märkligt att få ett mejl om det två dagar senare, eller rättare sagt två kvällar senare eftersom mejlet kom tjugo över tio en torsdagskväll. Vad jag vet arbetar vi kontorstid här. Nu får jag klura ut hur jag går vidare, jag svarade i alla fall med ett argument – och en smiley. Jag orkar inte med folk som är konstant sura och jag har som mål att få dem att flamsa. I det här fallet tror jag emellertid att jag går bet. Nej, man kommunicerar onekligen inte på samma sätt på institution 2 som på institution 1. För övrigt hade jag besök igår morse av ett namnsdagsbarn från institution 1. Alltid lika glad och trevlig och seriöst hårt arbetande doktorand. Mitt omdöme! Många skulle kunna lära av denna…

Tisdagar har jag tänkt att jag ska jobba åt institution 1. Jag måste nämligen försöka få lite struktur på arbetstiden. Nästa tisdag ska min dator och jag byta server, så halva den arbetsdan går åt till det. Men det är OK, det måste ju göras. Igår blev det inte så jättemycket gjort för institution 1, så jag får ta igen det lite idag, tror jag. Jobbagendan för dagen blir därför rapportläsning inledningsvis och därefter ett rejält tag i slutversionen av kommunikationsplanen för institution 1, en plan som jag för övrigt ska berätta om på måndag morgon hos centrala avdelningen.

Time to get rolling, babes! För här blir ju inga barn gjorda, möjligen en kabel lagd innan jag sätter igång.

Och… ja just det! Jag hade velat skriva om vikten av reflexer i höstmörkret och få betalt för det. Nu skriver jag om det ändå, utan att få betalt. Du som går – BÄR REFLEX! Jag ser dig fan inte annars på morgonen och kvällen när jag kör bil!


*droooga mig; droooger = Brynolf Wendtskt uttal; betyder ”droga mig” respektive ”droger” på rikssvenska


Livet är kort.

Read Full Post »