Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oroa sig’

Ett slut på arbetsveckan-inlägg.


 

Så var även denna arbetsvecka slut. Nu har jag jobbat sex veckor och en dag. Det känns som en evighet… Jag är inte lika trött om kvällarna som i början, men jag är trött. Och på fredagarna är inte bara arbetsveckan slut utan även Tofflan. Rubriken till det här inlägget var alltså något ironisk. Fast även om jag inte ska parta i kväll ska jag heller inte enbart slappa utan tvätta och börja städa. Men jag tvättar först så jag kan sitta en stund och rattla ner de här orden på min rätt trötta blogg.

En kan inte säga att veckan har inneburit högspänning – mer än igår, dårå, när det gick en SÄKRING och jag fick klättra upp till ELCENTRALEN och åtgärda det. Sen fick jag byta en glödlampa också och ställa in en och annan klocka som gick på el. Med tanke på smällen och doften av bränt ska jag kanske vara glad att jag kunde göra det… Tänk om jag hade strukit med…

Högspänning skylt

Högspänning hittade jag på jobbet i veckan. Ja skylten, vill säga.

 

Boxboll

Jag vet var den finns nu.

Det har varit en blandad vecka med både bra dar och mindre bra. Men det är tur att de mindre bra finns så en uppskattar de bra desto mer. I vart fall var det skönt att gå hem idag och vara nöjd med veckans insatser – på flera plan. Inte går det att oroa sig för framtiden heller. Jag försöker lyssna och lära av min närmaste kollega. Och nu när jag vet var boxbollen finns… etc etc… Vi fick förresten fint besök idag på seneftermiddagen, jag och min kollega, av en mamma och en månad gammal pöjk vid namn Maskil. Ja, den lille heter givetvis inte det på riktigt, men med två föräldrar och skilda åsikter i namnfrågan är det en tillfällig kompromiss. Tillfällig, som sagt. Självklart ska barnet inte heta Maskil. Väldigt söt var han, för övrigt, tyckte hon som inte är nån barnmänniska. (Hon är nog det innerst inne, hon Tofflan… Hon ska för övrigt vikariera som förälder själv nästa helg.)

Kolsvart var det när jag åkte hem och fuktigt i luften. I morse gnällde fläktremmen igen, så jag åker väl på att byta den också. Får se om det är möjligt när jag ska göra den där rostgrunkan framöver. Det måste liksom göras nån gång, rost och slirande fläktrem är sånt som inte går över av sig självt. Jag handlade på Tokerian, men glömde köpa mjölk, så nu får jag ta en öl till middagen (= de två rostade mackorna). I morgon, däremot, blir det vin. Italienskt vin och dito mat. Vi firar sjuårig förlovningsdag en dag i förväg, nämligen. Fästmön följer sen med hem till mig, så jag behöver städa lite här hemma. Tänkte börja i kväll med badrummet och duschrummet/toan för att ta renbäddning, dammning och promenad med snabeldraken* i morgon. Anna jobbar då till klockan 15, så jag hinner fixa fint här innan jag åker och hämtar henne. På söndag ska jag söka några spännande utlysta tjänster, men mest ska jag helga vilodagen.

I övrigt blir det soft i kväll, mycket troligt med Väninnan, när jag har hängt tvätt och skurat våtutrymmen. Det är en riktigt intressant bok som faktiskt inte bara handlar om Anna Lindh utan mycket om sossarna och deras liv och leverne bakom kulisserna, före den riktiga mobil- och internet-/sociala medier-boomen.

Men… jag lämnar dig med visdomsord (?) upphittade på jobbet. Ytterligare en liten skylt som kanske är delvis norskt stavad eller dåligt korrekturläst. Sen får du gärna skriva några rader och berätta om vad DU har för dig i helgen!

Heller face to face än facebook

Norskt ordspråk?


*snabeldraken = dammsugaren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andras liv och mitt.


 

Moln mot blå himmel

Jag har alldeles nyss läst att pappan som mördade sin dotter har fått sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt straff. Örebro tingsrätt har ändrat livstid till 24 år. De personer detta handlar om är förstås Fadime och hennes pappa. Fadime sköts två gånger i huvudet i januari 2002 av sin pappa. Redan det första skottet var dödande. Hon hade tidigare också blivit misshandlad av pappan och sin bror. Under rättegången kom det fram att detta var ett så kallat hedersmord. Fadime hade vanhedrat sin familj genom att ha en svensk pojkvän.

Sedan Fadime sköts ihjäl har också brodern avlidit. Han sköts till döds av polisen i april förra året i samband med ett tumult här utanför huset intill mitt. Fadimes syster avled i november. Så när Örebro tingsrätt säger att det är låg återfallsrisk blir detta väldigt ironiskt för mig. Har pappan ens några fler barn att döda? Kanske det. Jag känner inte familjen, jag vet bara att den har drabbats hårt.

Pappan själv erkände först, senare i hovrätten förnekade han mordet och idag erkänner han igen att han har mördat sin dotter. Under tiden i fängelse har han gått i terapi och han säger att han är en ny människa som aldrig mer ska bruka våld mot sin familj, en familj han tänker att bo med när han blir fri.

Jag vill tro på förlåtelse. Men frågan är om det är möjligt och frågan är vad ett tidsbestämt straff för ett hedersmord ger för signaler till andra som tänker på detta sätt kring heder och vanheder.

 

Mamma

Lilla mamma, 80 bast. En kan inte tro’t, men bilden är från hennes födelsedag i somras…

I den lilla världen, bortom mord och död, men ändå… nära katastrof, har lilla mamma gjort en anmälan angående det som hände för ett par veckor sen. Jag är stolt över hennes mod. Själv tänkte hon på den som gjorde fel, oroade sig för att h*n skulle råka illa ut på grund av anmälan. Men vem var det som gjorde fel..? Jag tycker att det är viktigt att det som hände kommer fram så att det inte drabbar en person i sämre skick än min mamma. Det som hände, ja… Allt sånt borde få komma fram i ljuset, men handlar det om (halv)gamla icke-kändisar är det visst inte så intressant…

 

 

 

 

Jag har i alla fall en nyhet som är positiv för egen del: jag har gått vidare i en rekryteringsprocess och ska nu på en ”fysisk” intervju – den tidigare intervjun skedde per telefon. Företaget vill träffa mig direkt, utan att vänta på att jag intervjuas rekryteraren. Det låter som om mitt CV tilltalar dem. Och jag sträcker lite på mig – en stund. Sen måste jag sätta mig och läsa in ett och annat.

Jag lämnar dig med en rofylld bild av de två små, tagen i eftermiddags. De är tretton dar gamla…

Kattungarna 13 dar gamla

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett passionerat, inte pensionerat, inlägg.


 

För ett tag sen blev jag rätt ilsk när jag stegade in på Pensionsmyndighetens servicekontor i Uppsala för att boka tid för ett personligt möte. Att svara en kund som vill boka ett personligt möte med en pensionsexpert

Dom vill helst inte det

är anmärkningsvärt. Men Pensionsmyndigheten är en bra myndighet och man putsade på sin image en del. Häromdan blev jag uppringd och ett personligt möte inbokat. Det mötet har jag varit på idag.

Jag träffade en trevlig, duktig och serviceinriktad handläggare från Gävle som rest in till Uppsala för att träffa mig. Nästan alla mina frågetecken rätades ut. Det enda som var mindre bra var att webbplatsen låg nere när jag var där, så vi kunde inte logga in och kika på mina uppgifter. Men van vid hängslen och livrem hade jag tagit med vissa papper. Papper är bra ibland.

Pensionsmyndigheten visitkort o penna

Jag fick en ursnigg penna, en folder och ett visitkort med kontaktuppgifter – allt i Pensionsmyndighetens profilfärg orange.

 


Fast bäst av allt är personliga möten.
Jag fick nu tillfälle att ställa alla dumma frågor om allmän pension och vilka inkomster den grundar sig på, tjänstepension, efterlevandeskydd, återbetalningsskydd etc. Jag fick bra råd vad gäller fondavgifter och hur jag kan göra med tjänstepensioner som är väldigt låga (när man hoppar runt bland arbetsgivare på visstidsanställningar blir det små ”öar” av pensioner här och var).

När jag lämnade servicekontoret var mina steg betydligt lättare än innan. Jag fick god hjälp och konkreta svar på mina frågor.

Så mitt oombedda råd till dig är att härma mig: kolla om Pensionsmyndigheten har nåt servicekontor där du bor eller i närheten, boka en tid och ställ dina dumma frågor. Det är nämligen betydligt bättre att ställa dumma frågor än att gå och fantisera, gissa och oroa sig – i onödan!

Läs mer på Pensionsmyndighetens webbplats!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jobbigt inlägg.


 

he Upside of Your Dark SideHäromdan läste jag en intressant artikel i Dagens Nyheter. Artikeln handlar om boken The Upside of Your Dark Side (Fördelarna med din mörka sida). I boken hävdar författarna Todd Kashdan och Robert Biswas-Diener att man i stället för att trycka ner negativa sidor i jobbet ska visa upp hela sitt känsloregister – på ett lämpligt sätt, förstås.

För ungefär 30 år sen kom idén om att man bara ska vara positiv på jobbet. Alltså, genom att vara positiv och glad anställd får man också positiva kunder. Detta sätt att arbeta kallas emotional labor. Denna teori, som det faktiskt är, lutar sig mot fakta som säger att glada arbetare är mer sällan sjukskrivna, har högre löner, säger inte upp sig och, bäst av allt: attraherar de bästa kunderna. Det låter väl ganska logiskt, eller..?

Men författarna till denna nya bok vill förändra teorierna i emotional labor en hel del. De hävdar att det inte bara är de positiva känsloyttringarna som ska vara regler på jobbet. Eftersom det är ledningen och cheferna som bestämmer dessa regler blir de anställdas agerande ett spel. Man bryr sig inte heller om vad de anställda egentligen känner, tycker och tänker – de ska bara spela med i spelet och låtsas att allt är bra. Kashdan och Biswas-Diener hävdar att man trycker ner sina verkliga känslor och att detta i sin tur leder till emotionell utmattning.

[…] Att undertrycka till exempel skeptikerna eller de negativa känslorna på en arbetsplats kan i stället göda en kultur där man hugger varandra i ryggen, skvallrar och baktalar varandra vid kaffeautomaterna. […]

Författarna råder i stället cheferna att vara

känslomässigt viga.

Det handlar om att se på världen ur andra människors perspektiv, egentligen. Att vara ärlig, men att också lyhörd. Författarna skriver bland annat:

[…] Om en kund oroar sig för att hur han eller hon ska vara klädd på en jobbintervju så försöker inte en sådan chef bara muntra upp personen, utan hyser medlidande och visar förståelse för känslorna så länge som det behövs för att lösa problemet […]

Själv kan jag bara nicka och hålla med. Jag jobbade i många år inom en organisation där det inte var tillåtet att visa några andra känslor än positiva känslor. Det blev ganska svårt eftersom avdelningen där jag arbetade ofta hade kontakter med allmänhet som antingen hade behov av nåt de inte fått, var i trångmål på nåt sätt eller arga och upprörda för att de eller deras anhöriga inte fått den hjälp de hade behövt. Hur trovärdigt blir det i såna lägen att skratta och flamsa och bara vara positiv? Är inte medkänsla, empati och lyhördhet bättre i stundens allvar? DET är än mer logiskt! Tycker jag, dårå…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett saligt blandat inlägg.


 

Blommande porslinsblomma

Nån som trivs i värmen!

Nu börjar jag höra allt fler som inte mår så bra i värmen. Själv mår jag mest bra, men har haft ont i huvet i två dar. Det är väl hjärncellen som har fått lite energi därinne av hettan, vad vet jag. Jag dricker mycket vatten (går på toa lika mycket) och håller mig till skuggan på ballen*, under markisen. Men jag upptäckte i alla fall några som trivs i värmen – mina porslinsblommor blommar! Det brukar de göra när det är varmt. Jag kände doften av dem igår kväll, men orkade inte titta efter förrän idag.

Det blev en snabb tur med Clark Kent** in till stan för att plocka upp Fästmön, Elias och min resväska på hjul. Jag undrar om de har köpt tegelstenar på semestern..? De verkade inte jättepåverkade av värmen nån av dem, men en tripp på bussen hade nog ställt till det, tror jag. Jag skjutsade ut dem till Himlen och åkte sen hem till mitt. Jag vill inte vara utomhus just nu, känner jag. I bilen, däremot, var det underbart behagligt med AC:n. Termometern i bilen visade en utomhustemp på 32 grader…

Anna berättade lite om deras middag på Koh Phangan på Söder igår. De hade inte fått sitta på bästa stället, kanske, men maten var god och portionerna rikliga. Jag blev riktigt sugen, så i kväll tänker jag beställa wokad mat från Thai Wok i Gamlis (bildar en food court med några andra på Restaurang Maestro). Hur jag har råd? Ja, inte köper jag maten för några a-kassepengar, inte. Men jag fick en rejäl slant i semesterersättning idag från mitt förra jobb – jag kunde ju inte ta ut några semesterdagar.

frågetecken

Vad gäller?

På tal om jobb hamnade jag i ytterligare en intressant diskussion idag på Twitter. Den handlade om hur länge man får vara borta från sin ordinarie bostad när man är arbetssökande. Att man inte får ta utlandssemester begriper vem som helst. Går man på a-kassa är det för övrigt inget alternativ – man har inte ens råd med bussen till Arlanda då. Däremot kom vi fram till att Arbetsförmedlingen har lämnat olika uppgifter om hur långt bort man får vara. Jag ställde en direkt fråga om detta vid inskrivningen den 1 juli. Fick då till svar att jag måste kunna inställa mig för jobb inom 24 timmar. Men många på Twitter hade hört 48 timmar. Tänk, inte ens detta kan Arbetsförmedlingens handläggare göra rätt! För nu är vi ett helt gäng som är förvirrade kring vilka regler som gäller – 24 eller 48 timmar??? 

Nu kan jag ju inte heller låta bli att undra om svaren på de andra frågorna jag ställde vid inskrivningen som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen i Uppsala är att anse som korrekta. (Klicka på länken ovan så kan du se de tre frågorna!) Nä, det finns inget förmildrande i att Arbetsförmedlingens handläggare svarar fel på frågor om regler. För nån handläggare har ju svarat fel här uppenbarligen. Eller gäller inte samma regler oavsett var i Sverige man bor??? Som om vi arbetssökande inte har annat att oroa oss över…


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med anledning av en krönika om Metropolen Byhålan.


När jag gick på gymnasiet
i Metropolen Byhålan hade jag understundom en lärarvikarie som hette Per. Han var egentligen inte utbildad lärare, tror jag, inte då, i alla fall, utan moderat kommunalpolitiker, om jag inte missminner mig. Men hur som helst, under mitt andra läsår föddes Pers son Claes. Jag tror att det är hans son, vill säga. Claes de Faire, idag chefredaktör på Resumé, gubevars!

Claes de Faire är alltså lite kändis i mediekretsar. Och vad passar väl bättre än att låta en sån gästblogga på Framtidens Motala? Fast lite jobbigt blir det allt när titeln på Claes blogginlägg är

Ingen bryr sig om en svensk småstad idag

Eh… där satte nog en och annan motalian morgonkaffet/eftermiddagskaffet/kvällskaffet i vrångstrupen i onsdags. För Claes är inte nådig gentemot sin födelsestad… Den stad han lämnade för 15 år sen och för tio år sen slutade kalla hemma. Han säger att han ser på stan med en viss ömhet, men sen talar han om att han minsann noterar hur mycket sämre allt har blivit.

Inte är stan besöksanpassad heller. Han skriver bland annat (notera att stad egentligen är singular, men att Claes gör plural av Motala):

[…] Ibland får jag känslan av att ni är en stad som är glada för att Motala inte mer besöksanpassat, att det finns en stolthet i att staden inte är mer företagsvänlig eller att invånare inte ska kunna bo närmare vattnet än de gör. Hur ska man annars kunna förklara att Varamobaden är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter och som har ett totalt omodernt och rent av undermåligt erbjudande till besökande? Eller att företag efter företag lämnar Motala och att kustremsan kring kommunen inte är mer bebyggd? […]

Claes de Faire fortsätter att vara rasande rak på sak när han i nästa stycke skriver att ingen saknar Varamobaden, att ingen oroar sig för om det finns jobb i stan eller inte och att ingen rikspolitiker bryr sig.

Hoppla, hoppla! Detta hade man nog inte förväntat sig att få läsa på Framtidens Motalas webbplats… Men Claes de Faire väjer inte, han brakar vidare i den snåriga terrängen (är det månne den obebyggda kustremsan kring kommunen?) och talar om för ansvarig(a) att det baske mig är dennes/deras (motalianernas? kommunalpolitikernas?) förbannade skyldighet att göra stan så attraktiv som möjligt. Fast misslyckandet är ju ett faktum och därför fortsätter Claes de Faire med att droppa ett antal goda råd.

Det må jag säga! Och vi som är födda och uppfostrade i stan som fick lära oss att inte tro att vi är nånting!  Motala = Jante, typ.

Men ytterligare ett faktum är att Claes de Faires råd inte är så tokiga alls. Så mitt råd till dig som bor där är att du ska läsa dem. Och se till att nån omsätter dem i praktiken!

Sen kan jag emellertid inte låta bli att tala om för Claes de Faire att när han blir lika gammal som jag kommer hans syn på Metropolen att mildras. Han kommer att se på stan genom softade brillor och understundom till och med sakna ställen där som barn han lekte. För precis som jag lär han upptäcka att när fan blir gammal blir han religiös…

En riktigt bra krönika, dock! Läs den här ifall du missade att klicka på länken ovan!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lite minus.


Idag är det kallt.
Termometern talade sitt tydliga språk i morse. Strax efter klockan sju tog jag den här bilden:

Minusgrader

Minusgrader! Hela 3,6 sådana.


Fästmön
börjar jobba klockan 13
och vi har bestämt oss för att promenera dit. Ja, jag kanske inte går hela vägen utan en bit, bara. Sen i kväll när hon slutar tar jag bilen och hämtar.

Min morgon har jag ägnat åt att leta intressanta jobb att söka. Jag hittade ett. Det tog ganska lång tid att få till det hela rent administrativt. Naturligtvis beroende på ett überkrångligt webbformulär där man ska fylla i typ alla poster man har på sitt redan skrivna CV i Word… Så onödigt mycket tid!

Vidare har jag förberett mig lite inför uppföljningen på Arbetsförmedlingen i morgon. Det är ett faktum att det finns många färre jobb för mig att söka just nu. Det stressar mig, eftersom a-kassan sätter press på Arbetsförmedlingen att sätta press på såna som mig. För söker vi inte massor av jobb hotas vi med att inte få nån ersättning från a-kassan. Den här veckan har jag bara hittat fyra jobb att söka. Jämför det med mellan 15 och 30 per vecka, som det var för nån månad sen …

Pappershög med sökta jobb

Min pappershög med sökta jobb.


Ungefär hälften
av mina ansökningar hittills är fortfarande aktuella. Men om jag knappt lyckas söka ett jobb om dan att söka och samtidigt får tre nej per dag kanske du ser att ekvationen inte går ihop. Resultatet hamnar på minus. Jag vet inte vad jag ska göra och hos Arbetsförmedlingen får jag ingen hjälp. I morgon får jag fem minuter till uppföljning. That’s it!

Inget roligt att se fram emot den närmaste tiden heller. Anna försvinner till sina barn på fredag och blir mamma på heltid igen under två veckor, medan jag vandrar omkring i min hemmabubbla. Nästa vecka har jag i alla fall planerat in storstädning. Måste göra nåt med mina händer, känner jag.

Telefonerade med min egen mamma igår och hon hade fortfarande inte fått blanketten för ansökan om riksfärdtjänst. Den måste vara inlämnad ett visst antal veckor före planerad resa. Hon är jätteorolig att inte få tillbringa sina tre veckor över jul och nyår hos mig. Nu ältar hon det faktum att blanketten inte har kommit. När den väl har kommit och hon har fyllt i den och skickat in den kommer hon att älta och oroa sig över ett eventuellt negativt besked. Jaa, jag är min mors dotter, för jag är likadan…

Men jag tycker bara att julen är jobbig och deprimerande och full av krav. Jag har en dröm om hur jag skulle vilja fira den, men den drömmen tycks inte bli verklighet. Så nu är det mamma och jag – i tre veckor. Jag är glad att vi slipper sitta ensamma på var sitt håll i alla fall. Det var inte så roligt förra året, men samtidigt var jag ju nyopererad och hade ingen möjlighet att ha mamma här eftersom inga lyft var tillåtna. I år mår jag inte på topp av andra skäl. Ekonomiska, till exempel. Det är en hel del som ska få julklappar och sen ska det vara mat och dryck och gottis… och jag vill bara hoppa av eländet, känner jag… Ingen idé att älta just nu.

Ett par små klappar till mamma har jag köpt och jag har nån idé om ytterligare någon. Anna får kanske både nån hård klapp och nån mjuk, ”barnen” har jag ingen aning om vad jag ska ge. Det blir nog en slant per ”barn” och så köper Anna och jag nåt tillsammans. De tre vuxna får nog stå tillbaka till förmån för den yngste. Tyvärr, men så är läget. Minus i kassan, typ.

Ytterligare minus har det blivit på gårdarna här runt omkring. Nån har roat sig med att såga ner en massa träd. Först ut var en björkarna på baksidan. Igår noterade jag att ett par, tre träd på framsidan hade fällts också. Det tycks som om somliga har en fäbless att fälla träd här och det är inte alltid bra. Trädens rötter suger nämligen upp en hel del av smältvattnet från snön senare i vår. Om det inte finns tillräckligt med träd och vidhängande rötter riskerar vårar gräsmattor – och i värsta fall markplanslägenheterna – att råka ut för översvämning… Hoppas att man har tänkt på det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med diverse glimtar från helgen.


Jag har ju redan visat
en del av vad som hände i Dalarna här på bloggen. Vi är nog fortfarande lite chockade över hur Super G hanterade visenten…

G klappar snorrkas

Hon vågade klappa snorrkas!


Men än mer chockade
var vi nog över det faktum att Gunilla – tvärt emot vad hon själv påstår – kan laga jättegod mat! Här slår husmor till, med kockhandduk och allt!

Super G vid spisen

Super G vid spisen. Hon har verkligen många saker i sin byxa strängar på sin lyra.


Däremot var det inte tillåtet
med cookalong, utan gästerna fick hålla sig i ett annat rum. Gunilla hade antagligen hemliga recept, för det var cook alone som gällde hela helgen.

Vidare provade vi en och annan öl – det var ju Oktoberfest. Och så fotades det en del. Vi blev båda mycket förtjusta i Gunillas mobilfodral.

G fotar

Gunilla fotar. Notera det snigga mobilfodralet – pilen i mitt. På bordet, vid pilen, en av ölsorterna vi provade. Vid översta pilen – jordgloben?


På fredagskvällen
bjöd Gunilla på ugnsbakad lax och på lördagskvällen en jättegod kycklinggryta med ris och grönsaker. Som synes på min tallrik åt jag många grönsaker. Till det drack vi Svartöl, en bayrare.

Kycklinggryta ris grönsaker svartöl

Kycklinggryta med ris och grönsaker samt Svartöl (vid pilen).


Söndagen hade något bättre väder
att bjuda på, så när vi hade packat in alla våra grejor i bilen packade vi även in Gunilla. Vi skjutsade henne till okänd ort och därifrån fick hon promenera hem. Nåt straff skulle hon ha för att hon hade visat sån stor gästfrihet!  😈 Men först tillbringade jag en lååång stund i Gunillas bibliotek. Åter blev jag mycket imponerad.

Gunillas bibliotek

Gunillas bibliotek.


Vi hade inte shoppat nånting
på hela helgen. Men så flög f*n i oss på vägen neråt landet och vi stannade till hos Karlsson i Gåvan. Eftersom det var lunchdags studerade vi menyn utanför. Nån flaskfilé blev det dock inte…

Flaskfile

Flaskfile.


I stället höll vi oss
till nåt grönt.

Prästkragar o grönt duk

Prästkragar och nåt grönt.


Inne i affären
träffade vi på Karlsson själv på en av hyllorna.

 Karlsson

Karlsson själv stod på en av hyllorna.


Vad hamnade i shoppingkorgen då?
Tja jag köpte billiga servetter och ett spel.

Deckarspelet

Deckarspelet följde med hem till New Village.


Båda två hittade vi
snigga läderfodral till våra iPhoner till bra pris. Jag har nu haft mitt i mindre än ett dygn, men är mycket nöjd med det! Nu slipper Gunilla oroa sig för att vi ska sno hennes… 

iPhonefodral

Ett tjockis-svart iPhonefodral till mig. Fästmön köpte ett vitt.


Jag tänkte ett slag
inhandla den här skylten och åka och leverera den in person till nån jag inte estimerar så mycket. Men varför slösa pengar på nån man inte gillar? Den fick vara kvar i affären.

Här bor ett troll

Den fick vara kvar i affären.


Vi for vidare neråt landet
– och sen lite norrut igen, till Himlen. Anna behövde hämta lite grejor för de knappa två veckor som återstår av hennes vistelse i New Village. Där hemma var allt sig för övrigt likt – utom att jag upptäckte ett lik i sovrummet i form av en definitivt död krukväxt. Jag slog en signal till min hulda moder innan vi tog en kvällspromenad till Maestro. Där fick vi som vanligt utmärkt service! Men ljuset tändes inte förrän till kaffet på maten, ungefär…

Grön ljuslykta

Ljuset tändes först till kaffet på maten.


Nåja, man kan inte tänka på allt.
Maten var – också som vanligt – fantastiskt god. Vi tog spett båda två – jag med kyckling, Anna med fläskfilé. För mig gör de alltid en specialare, eftersom min rätt inte står på menyn. Toppen! Anna hittade en och annan seg bit, mitt var perfekt. Godast var nog emellertid pommesen, gjord på riktigt sätt, där och då. Till maten serverades fräscha grönsaker, tzatziki samt béarnaisesås. Vi drack var sitt glas italienskt rött till.

11 Kycklingspett med pommes o tzatziki

Maestro bjöd på underbart god middag.


Det var skönt
att promenera tillbaka, för totalt sett blev det i alla fall tre kilometer. Skönt också att inte gå och lägga sig direkt på en middag. Idag hinns nog ingen promenad för min del, men Anna är iväg och tränar. Jag ska fixa till mig lite och sticka över till Tokerian för att fylla på förråden med bröd och mjölk – och kanske en grönsak. Vi ska äta lite soppa innan det är dags för Anna att jobba. Mitt jobbsökeri flyttas därför fram till i afton. Men då måste jag också hinna fixa till mig inför morgondagens övning…

Skönast var det nog emellertid igår att krypa ner mellan rena lakan (nån hade gjort sitt jobb i förväg här). Men det kändes som om det var en hel ocean emellan oss! Min säng är 180 bred och vi hade just tillbringat två nätter i en 105-centimeters säng! Tusen tack, både Gunilla och Johanna!

Tofflans fötter i sängen

Toffelfötterna vinkar god natt.


Det var min helg, det. Vad gjorde DU med din??? Som vanligt är jag nyfiken och vill veta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Det blev trots allt en promenad idag.
Jag kunde helt enkelt inte motstå! Det blev också ett sätt att rensa skallen på dagens intryck. Först ringde jag emellertid lilla mamma för att kolla läget. Hon har ju inte känt sig helt kurant de senaste dagarna. Idag kände hon sig lite bättre. Och så fick hon nåt att glädjas åt – en liten stund idag, i alla fall: intervjun. Jag tror att hon oroar sig mer än jag förstår…

Vrålhungrig och med bultande huvud lydde jag ändå min hulda moder som tyckte att jag skulle ta en promenad medan det är ljust. Dricka lite vätska först, sen promenera och så äta.

Den här dagen blev riktigt solig och härlig, om än kall. Det var frost på marken i morse, noterade jag. Dagen har också varit väldigt… omtumlande… På plussidan intervjun, förstås, på minussidan tre nej på sökta jobb. I morgon tar jag nya tag och söker igen. Men inte idag. Idag är det nog.

Träd och häck höst

Höstträd med dito häck som jag passerade.


Idag passerade jag två (2) pizzerior.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte sög i pizzatarmen… Men hemma fanns det kycklingkorv att steka och makaroner att koka. Pizzeriorna fick vara ifred för mig.

(Nåt pucko *pekar med obestämd handrörelse* står i skrivande stund och grillar så det stinker rök och gris i mitt hem.)

Jag gick i eftermiddagssolen och njöt av färgerna och den friska luften iförd endast luvatröja över min promenad-tischa. Dagens promenad blev nästan tre kilometer. Några rekord slog jag inte idag, men det var skönt ändå med de ungefär 37 minuter jag var ute.

Passerade Den Hemliga Trädgården på andra sidan än sist och tog en bild på ett av boningshusens skorsten. Notera hur grönt – och igenväxt! – det är runt omkring…

Skorsten

Skorstenen sticker upp bland det gröna.


Nog har jag en del att fundera över!..
Det var skönt att verkligen tömma huvudet. Försöker att tänka positivt utan att vara för självsäker. Det negativa pockar på, men… idag har jag bestämt mig för att det soliga ska segra.

Solen genom röda löv

En segrare.


I morgon
 är en dag för ytterligare eftertanke. Därför kommer inte den sedvanliga torsdagslistan utan ett helt annat slags inlägg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om arbete som pågår i mitt hem.


Äntligen mulet!
Jaa, för då slipper jag ha dåligt samvete för att jag sitter inne hela dagarna. Eller i alla fall igår. Men jag fick mycket gjort då. Ibland måste man jobba hemma. Jag har min arbetsplats helt och hållet hemma nu. Så gott som.

Hemmaarbetsplatsen

Min hemmaarbetsplats vid Storebror. Han syns inte. Han är för stor. Skärmen är ganska liten, dock. Ingen utrustning värd att stjäla. Men jag älskar min dator!


Det tar tid att söka jobb.
Det är faktiskt ett heltidsjobb med jourberedskap 24 timmar om dygnet. Inte enbart så att man hela tiden oroar sig över att man inte har jobb eller inkomst och huruvida man kan betala sin hyra och sina andra räkningar. Beredskapen handlar också om att en presumtiv arbetsgivare kan ringa när du står i duschen eller sitter på toa?! Det vore väl ganska typat… Och du ska vara redo att ställa upp på intervju när som helst.

Jag skriver och skriver och skriver. Hittills idag har det blivit två ansökningar. Nu har jag sökt över 40 jobb (under augusti månad). Men man måste ringa också. Till exempel till AF och till a-kassan. En del saker går att sköta via datorn, dock inte alla. Ibland fattar jag inte vad som menas, till exempel. Och jämt är det telefonköer!! Det kanske skulle underlätta för alla inblandade om det fanns bra och begriplig information på alla webbplatser. Bara ett tips från en kommunikatör som börjar bli ganska luttrad när det gäller webbkommunikation vid det här laget…

En klok kommunikatör, Per, skrev förresten ett inlägg om webbformulär med mera på sin blogg igår. Han sammanfattade i princip allt jag tycker och tänker om detta, även detta med att ge bort sitt varumärke… Läs Pers intressanta blogginlägg här!

I måndags skulle jag skicka in kassakort för de två föregående veckorna. Jag hade blivit lovad en utbetalning mellan ordinarie utbetalningar om jag skickade in kortet före den 29 augusti. Alltså fyllde jag i och skickade in kortet den 26 augusti. Naturligtvis krånglade tekniken. Det såg ut som om kassakortet inte skickades in. Men när jag loggade ur och loggade in igen såg det ut som om det hade gått iväg. I två dar väntade jag på nån sorts besked från handläggaren på a-kassan. Total tystnad. Kontaktade då handläggaren igår morse, onsdag, via internetkassan och beskrev att jag var osäker på om kassakortet kommit fram som det skulle och om jag får några pengar nästa vecka. På eftermiddagen fick jag svar att kortet kommit fram och att jag ska få en utbetalning av fyratusennånting kronor på torsdag. Nästa vecka, alltså.

Guldpengar

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Chokladpengar betalar inte hyran.


Nä, om det var Nån som trodde
att man blir rik på a-kassa så trodde Nån fel. Och jag kan ge mig 17 på att det inte är många arbetssökande som fuskar heller! Detta som vi hela tiden anklagas för. Men jag kan ärligt säga att det är pengar som inte är värda att fuska åt sig. Det handlar om mindre än hälften netto av den inkomst jag hade nu senast. Så nej. A-kassa är inte värt att fuska till sig. Nu står min förhoppning till inkomstförsäkringen… Den skulle bli ett välkommet bidrag. Men jag kan inte ansöka om den förrän jag har fått min första a-kassespecifikation som visar att jag har fått pengar från a-kassan. Och nu beklagar jag mig inte, jag konstaterar, om än rätt torrt, hur läget är. Det pekuniära läget samt läget som arbetssökande.

Jag blev mycket förvånad över att jag för en gångs skull delar åsikter med LO. Dess ordförande, dess chefsekonom och en utredare har nämligen skrivit en bra debattartikel i DN idag. Det ska vara möjligt att överleva på a-kassa, men det ska också ställas krav på den arbetssökande att söka jobb aktivt. Läs artikeln här! 

I kväll ska jag ut på vift möte hos Uppsalanyheter.se, världens bästa nättidning, som jag skriver alldeles för lite för just nu. Men det är svårt att få tid till sånt som inte ger nån inkomst. Krasst, men så är det, tyvärr. Jobbsökeriet tar mycket av min tid och det måste prioriteras! Nog för att jag sökte jobb när jag redan hade jobb, särskilt i våras. Men det var typ ett jobb i veckan. Nu är det tre om dan. Minst.

Vad händer hos dig idag??? Njuter du också av molnen??? Söker du också jobb??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »