Jag fryyyser!

Ett kyligt inlägg.

---

 

Jag fryyyser!

Inte särskilt varmt i gästrummet, bara 18,.8 grader nu på morgonen.

Exakt så skrev jag för en stund sen i ett sms till min BRF-ordförande. Samtidigt skickade jag med en bild på termometern i mitt gästrum, där min gäst ska husera i två veckor. Det är bara strax under nollan utomhus, men det är också bara 18,8 grader inomhus. Kanske inte så konstigt att jag aldrig blir frisk då, eller? Och jag vill ju verkligen inte att min gäst, som anländer runt lunchtid idag, ska bli lika hostig och frusen som jag… Eftersom mamma redan har en grundsjukdom är det viktigt att hon håller sig frisk från infektioner – och att hon inte fryser.

I lägenhetens varmaste rum, köket, är det 19,6 grader.

Min stackars ordförande ringde genast upp mig och lät själv ganska risig på rösten. Ibland känns det som om jag terroriserar honom, men det är ju bara han som alltid svarar i sin mobil (eller ringer upp strax därpå). Han lovade att kontakta vice ordförande som är den som har hand om lägenhetsvärmen. Det tackade jag för. Nog har jag försökt ringa vice ordföranden också, men han svarar ALDRIG och ringer heller aldrig upp senare.

Gästrummet är det sista rummet i lägenhetens värmekedja och därför alltid det kallaste. Men köket, som är det varmaste rummet, är också rätt kallt, bara 19,6 grader. Det berättade jag förstås. Så nu får vi hoppas att ordföranden får tag i ansvarig och att värmen höjs ett snäpp.

Det är luvatröja ovanpå tischan som gäller. Och äntligen får jag använda mina fina regnbågssockar, ovanpå de vanliga strumporna på fötterna. Alltid nåt positivt! Lite tråkigt, förresten, att jag har tappat kontakten med stickerskan Monica!.. Vart tog du vägen när du gifte dig? (ifall du läser detta).

Fina och varma regnbågssockar som Monica stickade åt mig en gång kommer väl till pass nu!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fjällbackamorden: Strandridaren

Ett inlägg om den TV-film.

---

 

För en gångs skull dissade jag Poirot i kväll till förmäån för Fjällbackamorden: Strandridaren. En del av dessa Fjällbackamord har visats tidigare på TV, men inte denna. SvT1 körde den dessutom i vettig tid för en kvällströtter.

Erica och Patrik löser även kvällens mordgåta. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Strandridaren pendlar mellan dåtid och nutid som så ofta i Camilla Läckbergs böcker. Det är ju på dessa böcker som Fjällbackamorden är baserade. Eller i vart fall har man lånat karaktärerna och delar av berättelserna.  I denna hittar Kustbevakningen, i modern tid, två döda dykare. Först avskrivs dödsfallen som en olycka, men det är nåt mystiskt med det hela. När sedan det planerade skeppsmuseets ordförande hittas mördad börjar såväl polisen Patrik som hans fru författaren Erica nysta i fallen. Naturligtvis hänger de tre dödsfallen ihop – dessutom har de anknytningar till ett vrak från 1800-talet. Det gamla skeppet lurades på grund, men strandridaren, dåtidens kustbevakare, fick sätta livet till när han vittnat mot den skyldige. Nu sägs skeppet ruva på dyrbarheter…

Lite spännande är det allt, men med betoning på lite. Det blir liksom inte jättespännande nån gång. Jag irriteras över att Erica och Patrik inte kommer iväg på sin helgsemester – i stället väljer de att jobba. Som vanligt löser Erica större delen av gåtorna åt eller med sin man polisen. Det är liiite otroligt, men…

Det samlade Toffelomdömet blir medel. För visst vill man veta hur det går. Och mördarens identitet kan inte ens jag lista ut förrän mördaren drar kniv!..

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt styre

Ett regerande inlägg.

---

 

Idag fick Sverige en ny regering. Man kan ta sig för sin panna över en del ministerutnämnanden, men man kan också förvånas positivt. Största skrällen no doubt var väl Alice Bah Kuhnke som blir Sveriges nya kulturminister. Hon representerar miljöpartiet, för övrigt. Det är ett nytt grepp att ta in nån som är lite sakkunnig (!) i stället för att nån väljs in bara för att den är politiker.

Byhålebladet lyfter i stället fram Åsa Regnér, som är uppvuxen i Metropolen Byhålan. Åsa Regnér blir barn-, äldre- och jämställdhetsminister, men precis som Alice Bah Kuhnke har hon ingen direkt nån jättepolitisk bakgrund. I stället har hon erfarenheter från RFSU och så har hon jobbat för FN  i Bolivia. Fast hon har haft en chefstjänst vid Justitiedepartementet, så helt opolitisk är hon inte.

Personligen reagerar jag på att Löfven har valt Annika Strandhäll som idag är ordförande i Vision. Men särskilt förvånande är det ju inte med tanke på Löfvens egen bakgrund i fackföreningsrörelsen. Fast Visions ordförande? Kan det va nåt?

Men vart tog migrationsministern vägen och integrationsministern? Enligt vår nye statsminister ska justitieministern sköta migrationsfrågor. Och nu är det visst ministern för folkhälsa och sjulvård som ska bevaka idrotten. Nåja, mer logiskt än att det ligger hos kulturministern som tidigare. Eller? 

Här ärlistan över de 24 ministrarna:

Stefan Löfven (S) – statsminister
Åsa Romson (MP) – klimat- och miljöminister samt vice statsminister
Margot Wallström (S) – utrikesminister
Morgan Johansson (S) – justitieminister

Anders Ygeman (S) – inrikesminister
Isabella Lövin (MP) – biståndsminister
Peter Hultqvist (S) – försvarsminister
Annika Strandhäll (idag ordförande i fackförbundet Vision) – socialförsäkringsminister

Gabriel Wikström (S) – folkhälsa-, sjukvård- och idrottsminister
Åsa Regnér (tidigare bland annat generalsekreterare för RFSU) – barn, äldre- och jämställdhetsminister
Kristina Persson (S) – strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete
Magdalena Andersson (S) – finansminister

Per Bolund (MP) – finansmarknads- och konsumentminister
Ardalan Shekarabi (S) – civilminister
Gustav Fridolin (MP) – utbildningsminister
Aida Hadzialic (S) – gymnasie- och kunskapslyftsminister

Helene Hellmark Knutsson (S) – högre utbildning- och forskningsminister
Ibarahim Baylan (S) – energiminister
Mikael Damberg (S) – närings- och innovationsminister
Mehmet Kaplan (MP) – bostads- och stadsutvecklingsminister

Anna Johansson (S) – infrastrukturminister
Sven-Erik Bucht (S) – landsbygdsminister
Alice Bah Kuhnke (generaldirektör för Ungdomsstyrelsen) – kultur- och demokratiminister
Ylva Johansson (S) – arbetsmarknadsminister

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mycket drama på en dag

Ett dramatiskt inlägg.

---

 

Onsdagen var minst sagt dramatisk. Eller bara händelserik, kanske nån annan skulle säga och tycka. För mig var det aningens lite för mycket drama. Men jag är nöjd med mina insatser och det är viktigt för min självkänsla.

Hela eftermiddagen gick åt till att ringa, nästan. Jag jagade referenter, jag avrapporterade till mamma och vänner som undrade hur det hade gått etc. Däremellan försökte jag också ställa upp på vänner som behövde min hjälp på olika sätt. Och så var det ju en hel del som hörde av sig för att peppa inför och efter intervjun. Jag fick till och med sms från Finland… Sånt gör mig varm om hjärtat – när folk bryr sig om mig. Det räcker med ett

Lycka till!

Jag firade dagens goda insatser med räkmacka, öl och lite läsning.

Vem vet? Det kanske är min lycka/tur den här gången..? Framåt kvällen var jag så nöjd att jag bestämde mig för att åka och jaga rätt på en räkmacka. Jag hade tur – hittade en enda på ICA Heidan! Ett glas vin hade jag tänkt ta till, men sen blev det en öl. Det passade bättre i värmen.

Det var också väldigt rökigt. Brandröken från storbranden nådde hit på eftermiddagen eftersom vindarna vände. Jag fick ta Bricanyl, för jag hade svårt att andas. Som grädde på moset tände grannen under sin grill, som vanligt rakt nedanför balkongen där jag satt. Jag orkade faktiskt inte be honom ytterligare en gång att vara snäll (?!) och flytta sin grill lite, utan jag gick in och stängde balkongdörren och alla fönster som var öppna åt baksidan. Jag tackade inte heller den här gången. Jag kommunicerade inte med okommunicerbara.

Grill i uppstartsfas. Vid pilen en träpinne som det rörs med bland den glödande kolen.

Det gick bra att läsa i köket också. Dessutom telefonerade jag och sms:ade. Och äntligen fick jag tag i bostadsrättsföreningens ordförande. Jag la fram mitt ärende, berättade om gastuben, grillhelvetet, den elektriska golvfläkten intill den tända grillen och partajandet efter klockan 23 vardags- och söndagskvällar. I gengäld fick jag löfte om att nån från styrelsen ska ta upp detta med de berörda. Det märkliga är, att det grillades i tre timmar. Sen blev det tvärtyst och locket på grillen. Månntro nån från styrelsen redan har varit på besök?

Men tro nu inte att det var slut på det dramatiska med detta! När jag stack iväg för att köpa räkmacka noterade jag två registreringsskyltar som stod på ett konstigt ställe. Jag tog en bild och lite senare twittrade jag ut bilden tillsammans med en fråga om nån saknade skyltarna. Fick efter ett tag ett svar från nån som tyckte att jag borde ringa polisen. Så det gjorde jag efter en stunds funderande. Jag pratade med en trevlig poliskvinna som genast kunde konstatera att fordonets ägare hade anmält skyltarna stulna. Hon lovade skicka en bil så snart det var möjligt och fick en beskrivning av mig var skyltarna stod samt mitt mobilnummer. Jag fick i uppdrag att bevaka skyltarna så gott jag kunde. Jag kände mig som en riktig Toffeldeckare! Sherlock Toffla… (<== ironi!) Cirka 20 minuter senare ringde en trevlig polisman och bad om lite mer vägledning till skyltarna. Skyltarna försvann strax tillsammans med polisen – jag såg det själv från ett av mina fönster. Och kände mig rätt nöjd att jag kanske förhindrat ett brott – eller åtminstone hjälpt till lite…

De var stulna!

Nu hoppas jag bara att denna torsdag inte blir lika dramatisk som gårdagen. Fast lite besked om jobb vore ju inte fel. Vem vet, det kanske blir en räkmacka – eller en gravöl – i kväll igen..?

Sniggt skuren citron på onsdagens räkmacka. Men sur som attan var den!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gamla bekanta och nya vindar

Ett inlägg där jag förundras över hur liten världen är. Och förargas och går igång på tjänsteutövare som begår fel.

---

 

Mörk framtid eller ny vind i seglen? Det förflutna kan man i alla fall till viss del dra nytta av.

Häromdan stegade en ordförande in till min lilla del av kontoret för att fråga om en antikvitetisk kontorsapparat. Då kom jag på det jag har tänkt göra så många gånger: fråga om vi en gång i tiden hade samma arbets-givare. Och det hade vi haft! Fast den här ordföranden, som vid den tiden var sekre-terare av ett visst slag, hade just slutat när jag började jobba som kanslist. Namnet hängde dock kvar länge på cirkulations-listor etc. Ja, det fanns inte mejl på järn-åldern, utan saker skickades i tjänsten med cirkulationslappar via internpost.

Nästa gamla bekanting som susade förbi gjorde det via sociala medier. Plötsligt fick vi kontakt igen – efter alla år. På så vis är ju sociala medier roliga. Även i det här fallet handlade det om en gammal kollega. Därför kan man också tillägga att vissa sociala mediekanaler är användbara – bland annat därför att man kan genom vissa kanaler kan få referenser och sina kompetenser intygade.

Referenser och intyg av kompetenser är hett eftertraktat av mig just nu, eftersom jag ju står utan arbete och försörjning om fyra veckor. Det känns ganska tufft, särskilt som jag måste vända mig till Arbetsförmedlingen mitt i sommaren. Och ansöka om ersättning hos min a-kassa. Det händer liksom ännu mindre hos dessa tu sommartid. Min handläggare på Arbetsförmedlingen har fortfarande inte mejlat sina kontaktuppgifter som h*n utlovade den 12 maj. Men ingen är väl förvånad över detta, eller hur? Det har ju bara gått tre veckor. Ärligt talat är jag med all säkerhet bortglömd. Arbetsförmedlingens handläggare har gjort fel. Igen. Det är den fjärde som i mina ögon begår fel i tjänsten…

1. Den första avslöjade att h*n inte jobbar med arbetsförmedling. (Det gav ju inget särskilt seriöst intryck hos mig som ”kund” eller vad det kallas.)
2. Den andra påanmälde mig inte till a-kassan när h*n skulle. (Detta gjorde att det inte betalades ut nån ersättning på ett par månader till mig.)
3. Den tredje avanmälde mig från a-kassan på fel datum. (Detta ställde till det rent byråkratiskt. Jag hoppas verkligen inte att det ställer till det ytterligare en gång nu när jag snart ska påanmälas igen.)
4. Den fjärde utlovade ett mejl med sina kontaktuppgifter. Fortfarande efter tre veckor har inget kommit. (Detta har åter igen gett ett oseriöst intryck.)

Som du förstår räknar jag inte med att några stora, ny förändringsvindar ska blåsa för min del den närmaste tiden – mer än att jag, som sagt, står utan försörjning. Det kanske inte är så konstigt att jag mår lite dåligt (<== litotes) och känner mig orolig, eller vad tror du? (<== retorisk fråga).

Även för andra i min närhet blåser det nya vindar. Jag fick det jag misstänkt ett tag bekräftat idag. Jag har full förståelse för beslutet – som kanske inte var en persons att fatta, men ändå. Samtidigt hoppas jag att den nya vinden ska ge bättre skjuts i seglen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nobels testamente

Ett inlägg om en film.

På söndagskvällar brukar det vara mest skit på TV. Och frågan är om det var det – eller inte! – denna söndag också. TV4 visade Nobels testamente (2012), baserad på Liza Marklunds bok med samma titel. Fästmön och jag laddade upp med lite gott att snaska på framför TV:n.

Det är nobelfest. Då inträffar en katastrof: Nobelkommitténs ordförande och en nobelpristagare blir skjutna. Som så ofta tror många att det är terrorister, men duktiga Annika journalisten Annika Bengtzon hittar förstås ett annat spår. Naturligtvis ger hon sig ut på mördarjakt.

Jag skriver ofta att böckerna bakom en film är bättre än filmen som baserar sig på litteraturen. I det här fallet… vet jag inte. Filmen är spännande, boken, som jag minns, en bladvändare. Men en sak slår mig när jag ser filmen: varför får huvudvittnet inget polisskydd?

Toffelbetyget blir lite över medel.

Livet är kort.

Read Full Post »

Post i påse och annan post

En bloggpost om post.

I morse vaknade jag klockan 4.15. Det var stört omöjligt att somna om. Var uppe en sväng på toa och försökte sen sova lite till, men sömnen ville inte infinna sig. Mitt alarm står på 6.30 när jag jobbar. Vanligen brukar jag vakna 6.15. Så två timmar tidigare än vanligt, alltså. Jag lär vara en zombie i kväll.

En Toffelzombie.

Smarta brevbäraren hade ju tryckt in alldeles för mycket post och paket i min postbox igår. Det är ju lätt för brevbäraren att göra eftersom h*n öppnar hela fronten på postboxskåpet. Själv kunde jag inte vrida om min nyckel eftersom det låg ett paket i vägen och blockerade låset från att snurra runt i min box. Vilken tur att ordföranden i bostadsrättsföreningen är hjälpsam! Nån gång sent igår kväll var han hit, öppnade skåpet och hängde min post i en påse på ytterdörren. Snacka om service! Brevbäraren, däremot, har jag lust att ta ett rejält snack med… Du skulle ha sett den arga lappen jag skrev igår som jag tänkte tejpa upp idag… (Jag kastade den nyss, men det är väldigt lätt att skriva en ny. Man ska inte reta upp mig just nu.)

Nåja, eftersom jag vaknade så tidigt fick jag i alla fall tid att betala en räkning. Det stora paketet som blockerade låset i min postbox har jag öppnat och innehållet har jag gömt – det var ju julklappar!

Efter allt strul hittills den här veckan har jag inte lyckats få iväg ett födelsedagspaket till en synnerligen god vän som fyller år på söndag. Jag får försöka i kväll, men chansen att det kommer fram till mottagaren via snigelpost på fredag är ju minimal. Fast då har vännen möjligen nånting att slita upp i nästa vecka, i alla fall. Om vännen nu får upp sin brevlåda – brevbäraren kanske har TRYCKT ner alltför mycket i den också. Vad vet jag, vad vet jag. Brevlådor vid hus är för övrigt större än postboxar, så där kan man ju trycka ner riktigt mycket. (Och det där var lite ironi igen.)

Posten, posten… (Jag kan ju inte lägga ut nån bild på paketet i min postbox eftersom det innehåller julklappar.)

Inte ett pip har jag hört om klockan heller. Ska det vara så svårt att ringa och lämna besked så att jag vet om den är klar för avhämtning eller om den kanske måste skickas iväg för byte av del??? Nu är det ju definitivt inte början av veckan längre utan slutet…

Nej, nån bra vecka har denna inte varit – hittills. Som grädde på moset fick jag häromdan ett surt mejl från en läsare. Uppenbarligen tror vissa människor att jag sitter och bloggar dagarna i ända. Det kanske jag kunde göra förut när jag inte jobbade, men inte nu. Att få höra att jag är halvtaskig (!) kändes faktiskt heltaskigt! Jag besvarade mejlet härom kvällen och förklarade hur jag tror att saker och ting ligger till. Nåt svar har jag inte fått. Det är så lätt att lägga sten på andras bördor, men tydligen väldigt svårt att säga

Förlåt för min förhastade slutsats!

Det är mejl som ovan som ger mig ytterligare skäl till att sluta blogga. Jag tror att det blir så snart. Eller möjligen att jag gör bloggen helt privat. Det är så många som snokar omkring här som bara vill mig illa.

Har knappt lyckats trycka i mig morgonens frukost – yoghurt med müsli. Stressen sitter som ett lock i svalget. Eller som ett paket som blockerar möjligheten att öppna låset…

Livet är kort. I morgon är det fredag. TACK och lov!

Read Full Post »

Hemmaarbetsplats

Ett inlägg om arbete som pågår i mitt hem.

Äntligen mulet! Jaa, för då slipper jag ha dåligt samvete för att jag sitter inne hela dagarna. Eller i alla fall igår. Men jag fick mycket gjort då. Ibland måste man jobba hemma. Jag har min arbetsplats helt och hållet hemma nu. Så gott som.

Min hemmaarbetsplats vid Storebror. Han syns inte. Han är för stor. Skärmen är ganska liten, dock. Ingen utrustning värd att stjäla. Men jag älskar min dator!

Det tar tid att söka jobb. Det är faktiskt ett heltidsjobb med jourberedskap 24 timmar om dygnet. Inte enbart så att man hela tiden oroar sig över att man inte har jobb eller inkomst och huruvida man kan betala sin hyra och sina andra räkningar. Beredskapen handlar också om att en presumtiv arbetsgivare kan ringa när du står i duschen eller sitter på toa?! Det vore väl ganska typat… Och du ska vara redo att ställa upp på intervju när som helst.

Jag skriver och skriver och skriver. Hittills idag har det blivit två ansökningar. Nu har jag sökt över 40 jobb (under augusti månad). Men man måste ringa också. Till exempel till AF och till a-kassan. En del saker går att sköta via datorn, dock inte alla. Ibland fattar jag inte vad som menas, till exempel. Och jämt är det telefonköer!! Det kanske skulle underlätta för alla inblandade om det fanns bra och begriplig information på alla webbplatser. Bara ett tips från en kommunikatör som börjar bli ganska luttrad när det gäller webbkommunikation vid det här laget…

En klok kommunikatör, Per, skrev förresten ett inlägg om webbformulär med mera på sin blogg igår. Han sammanfattade i princip allt jag tycker och tänker om detta, även detta med att ge bort sitt varumärke… Läs Pers intressanta blogginlägg här!

I måndags skulle jag skicka in kassakort för de två föregående veckorna. Jag hade blivit lovad en utbetalning mellan ordinarie utbetalningar om jag skickade in kortet före den 29 augusti. Alltså fyllde jag i och skickade in kortet den 26 augusti. Naturligtvis krånglade tekniken. Det såg ut som om kassakortet inte skickades in. Men när jag loggade ur och loggade in igen såg det ut som om det hade gått iväg. I två dar väntade jag på nån sorts besked från handläggaren på a-kassan. Total tystnad. Kontaktade då handläggaren igår morse, onsdag, via internetkassan och beskrev att jag var osäker på om kassakortet kommit fram som det skulle och om jag får några pengar nästa vecka. På eftermiddagen fick jag svar att kortet kommit fram och att jag ska få en utbetalning av fyratusennånting kronor på torsdag. Nästa vecka, alltså.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Chokladpengar betalar inte hyran.

Nä, om det var Nån som trodde att man blir rik på a-kassa så trodde Nån fel. Och jag kan ge mig 17 på att det inte är många arbetssökande som fuskar heller! Detta som vi hela tiden anklagas för. Men jag kan ärligt säga att det är pengar som inte är värda att fuska åt sig. Det handlar om mindre än hälften netto av den inkomst jag hade nu senast. Så nej. A-kassa är inte värt att fuska till sig. Nu står min förhoppning till inkomstförsäkringen… Den skulle bli ett välkommet bidrag. Men jag kan inte ansöka om den förrän jag har fått min första a-kassespecifikation som visar att jag har fått pengar från a-kassan. Och nu beklagar jag mig inte, jag konstaterar, om än rätt torrt, hur läget är. Det pekuniära läget samt läget som arbetssökande.

Jag blev mycket förvånad över att jag för en gångs skull delar åsikter med LO. Dess ordförande, dess chefsekonom och en utredare har nämligen skrivit en bra debattartikel i DN idag. Det ska vara möjligt att överleva på a-kassa, men det ska också ställas krav på den arbetssökande att söka jobb aktivt. Läs artikeln här! 

I kväll ska jag ut på vift möte hos Uppsalanyheter.se, världens bästa nättidning, som jag skriver alldeles för lite för just nu. Men det är svårt att få tid till sånt som inte ger nån inkomst. Krasst, men så är det, tyvärr. Jobbsökeriet tar mycket av min tid och det måste prioriteras! Nog för att jag sökte jobb när jag redan hade jobb, särskilt i våras. Men det var typ ett jobb i veckan. Nu är det tre om dan. Minst.

Vad händer hos dig idag??? Njuter du också av molnen??? Söker du också jobb??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ska det vara nåt mer nu?

Jag bara undrar, liksom, för nu är det liiite mycket – på riktigt! Kontorsflytten tog några timmar och innebar ingen lunch, men sen kunde jag jobba. Installerad och klar i ett skitigt rum och med min gamla stationära dator eftersom laptopen är kass. JA, JAG ÄR TJATIG!

Datorjobbare…

Vi skulle stanna för att handla lite medikamenter på vägen hem. Just när jag hade parkerat bilen ringde Sjukstugan i Backen. På måndag ska jag dit igen.

Till middag i kväll blev det pizza. Jag var vrålhungrig och trött och Fästmön är urförkyld. Pizza funkar alltid. Men stackars Anna kände nog ingen smak.

Jag slog en signal till mamma innan jag hoppade in i duschen för att tvaga mig själv efter en svettig dag.

(Notera nu tempusbytet…)

Plötsligt tycker jag att det låter… väldigt bubbligt… Lyfter då täckelsen duschdraperiet och får se att duschrummet/toarummet står i vatten. Skitkul- NOT!

Duschelände…

Det är bara att ösa och ösa och ösa och till sist sjunker vattnet undan. Jag spolar av mig på kroppen, schamponeringen var redan klar, tack och lov. Men vad gör man sen? Jag testar, med Annas hjälp,  med lite propplösare efter att ha rensat golvbrunnen. Ingen nytta. Kollar BRF:s hemsida och fattar inte vad vi har för avtal med vem kring rörmokeri. Ringer därför ordföranden. Och tack och lov är han på sitt mest tillmötesgående humör (TACK!) och lovar kontakta nån i morgon bitti som kan komma hit och spola rören – EFTER att Värmlänningarna Dalkarlarna först har klampat in och och lyft ner de gamla fönstren från ballen*. (Den trasiga persiennen är reklamerad – de har varit här och tittat idag – men när den blir fixad är inte klart, troligen inte i morgon, i alla fall.) Rörmokarna får helt enkelt ta huvudnyckeln från Dalkarlarna. Ordföranden frågar för övrigt om grannarna under har samma problem och jag svarar att jag inte vet eftersom de inte pratar med mig och jag har verkligen, VERKLIGEN ingen lust att plinga på hos dem… Hejåhå, hängderume?

Hälen gör nåt djävulusiskt ont i kväll och jag bara undrar om det är nåt mer som ska hända nu. Kanske får jag Annas förkylning, men det tror jag inte. Det händer säkert nåt ännu värre i morgon, som att puckonas nån grannes bajs kommer upp ur golvbrunnen eller nåt.

Snart, mycket snart, orkar jag inte mer. Men faktiskt har jag det inte värst av allt. Vi såg nyss klart på Line of duty och en av poliserna där satt i en riktig, jävla knipa… En riktigt bra serie i fem delar var detta!!!

Och nu… Nu kanske jag ska läsa lite i boken jag ska recensera. Av de tusen klassikerna är jag nu på 600nånting. Det är såå intressant läsning, men oj så tung boken är! Lika släpbar som min stationära dator på jobbet.

*ballen = balkongen

Livet är kort. Duschgolv är hala.

Read Full Post »

Färre unga arbetslösa i Uppsala

Läser en massa siffror och några politiska floskler ord om arbetslösheten. I mars var 5,3 procent av alla Uppsalabor under 24 år registrerade som arbetslösa. Den är en minskning från januari när siffran var 5,5 procent.

Folkpartisten Mohamad Hassan är ordförande i kommunens utbildnings- och arbetsmarknadsnämnd. Han är inte nöjd med förändringen, men tycker ändå att det är

[…] en liten förändring åt rätt håll. […]

Och så har han den sunda inställningen att

[…] ingen ungdom ska behöva börja sitt vuxna liv som arbetslös. […]

Men vad är då lösningen på att få ner ungdomsarbetslösheten? Det allra viktigaste, enligt Mohamad Hassan, är att alla unga får en fullständig gymnasieutbildning. Kanske är det så att skälet till att siffran för unga i arbetsmarknadspolitiska program har sjunkit något också, till 4,9 procent, är att en del unga har börjat studera. Eller kanske har de fått ett riktigt jobb. Visst är det viktigt med en bra grundutbildning! Men frågan är om det räcker.

Orsakerna till de något bättre siffrorna är att ekonomin i stort har blivit bättre, men också på aktiva insatser från kommunen, anser Mohamad Hassan. Och så beror det lite grann på den borgerliga politiken eftersom alla har mer press på sig att ta ett jobb även om man inte vill. Vilka aktiva insatser som avses får den som läser artikeln inte veta.

Vad har politikerna och kommunen gjort för att få ner arbetslösheten?

Sossarnas Ulrik Wärnsberg tror inte att det lägre antalet unga arbetslösa beror på alliansens politik utan på konjunkturen. Han tycker också att en gymnasieutbildning är

[…] en inträdesbiljett till arbetsmarknaden. […]

Det är väl lite att generalisera, anser jag. Jag vet många unga som har fullständiga gymnasieutbildningar, men inga jobb. Däremot håller jag med honom om att den ökade pressen genom att sänka a-kassan inte kan ha gjort nån större skillnad för de unga – många unga har ju inte rätt till a-kassa.

Även totalt sett, i alla åldrar, har arbetslösheten sjunkit från fyra procent i mars 2011 till 3,8 procent i mars nu i år. Jag har svårt att se vad de förbättrade siffrorna beror på egentligen, men jag tror att många får tidsbegränsade anställningar under ganska långa perioder eftersom LAS är en sån urholkad lag.  Med en tidsbegränsad anställning är man långt ifrån tillsvidareanställd, men man kan leva betydligt bättre på en lön än a-kassa under en månad eller tre.

Men som sagt, jag undrar fortfarande vilka insatser kommunen har gjort. Nån som vet???

Read Full Post »