Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kolonilott’

Ett luftigt inlägg.


 

Skogsttig fyrkantig

Söndagspromenad på stigarna i Förorten.

Det blev en helt underbar solig start på den här söndagen! Vi hade bestämt oss för en promenad redan igår, men så blir en (läs: jag!) alltid lite seg och bekväm och backar. Men… både Fästmön och jag sitter inne för mycket när vi är lediga och sen när vi jobbar… ja, då är vi förstås inomhus också. Så ut i septembersolen gick vi!

Stockros

Stockros på vår rutt. Årets sista?

Vi har en liten rutt i Förorten som vi brukar ta. Den är inte alls lika lång som vissa andras, som den däringa Morgontypen, som skenar en mil åt gången. Jag, som numera inte bara fortfarande har ont av en hälsporre, har fått mer ont upp i benet, i knäleden och upp i höften, bak i ryggen. Det är väl åldern och dess krämpor som gör sig påminda. Men det kan ju aldrig vara skadligt att röra lite på sig. Stärka skelettet, så att säga. Med tanke på min övervikt lär musklerna och lederna få jobba ganska bra också… Jag skäms för min lilla mamma, som är 27 år äldre än jag och dessutom handikappad, rör mer på sig än jag gör… Detta har bland annat fått till följd att hon har kunnat minska på en del mediciner! För egen del har jag inte så många mediciner att minska. Jag äter tre sorter och dem får jag äta livet ut – om nu inte kroppen lagar sår och bråck och plötsligt börjar tillverka röda blodkroppar lite snabbare.

PAUS FÖR ATT SKYFFLA IN EN PLÅT MED MAT I UGNEN!!!

Vi traskade på bortåt kolonilotterna. Ett tag tänkte vi gå ner till kvarnen, men där var så avstängt sist, så vi tog höger i stället. Lite synd, för det är vackert vid vattenfallet och bron. Samtidigt får en ju förstå folk som har flyttat in där eller har annan verksamhet i den gamla kvarnen och de tillhörande husen. Inte vill de ha en massa främlingar skenande över sina ägor, precis.

Nån mil gick vi som sagt inte, det blev bara 3,3 kilometer. Men det var alldeles lagom för min gamla kropp! Vi såg en del fina blommor, vi såg en nymålad garagelänga, vi såg två småtjejer som erbjöd

gratis cykeltvet

och jag blev så impad att de hade lyckats stava cykel rätt, men inte tvätt, fast jag vågade inte fota deras skylt. Vi såg en soffa, där nån uppenbarligen brukar sitta och dricka öl och röka cigarretter och en och annan riktigt snygg graffitimålning… Sen gick vi hem till Himlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


När molnen hade hopat sig
tog jag mitt pick och pack och tuffade hem till New Village. Mamma har fått sitt söndagssamtal och jag har rensat min mobil på foton och uppdaterat till iOS9. Det senare gick hur bra som helst, trots att jag bävade lite. Jag har ännu inte hunnit kolla in uppdateringen riktigt, men det som först slog mig som bra var den logiska numreringen av bildmapparna.

Och nu tjöt timern att min söndagsmiddag är färdig… snorrekorv och pommes! (Jaa, korven ser ut som nåt helt annat än kycklingkorv, som det är, i ugnen…)

Snorrekorv o pommes

Snorrekorv och pommes väntar på mig!


Och så avslutningsvis
– för jag vill inte lämna dig med en bild på min perversa mat – dagens kattungebild:

Kattungarna

Två gosungar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Karin Brunk Holmqvist
är en favoritförfattare ända sen jag läste Potensgivarna. Hon skriver roligt och med humor om äldre människor, utan att raljera om dem. Bara just roligt. Men när man har skrivit ett par riktigt bra såna böcker kan det bli svårt att nå upp till samma höjder igen. Och faktum är att jag tycker att författaren inte har lyckats lika bra med Surt sa räven om rabarberna som de tidigare böckerna.

surt-sa-raven

Om intriger i ett koloniområde.


Berta och Gunnar har sålt sin villa
efter många år och flyttat till lägenhet. Men de har turen att komma över en kolonilott. Där umgås de med sina nya vänner Hjördis och Konrad. Men även i ett stilla koloniområde blir det intriger. Gunnar börjar uppträda märkligt och Berta och Hjördis håller också på med nånting mystiskt.

Visst är det feelgood och skratt även i den här boken! Men inte bara. Historien är lite väl tunn. Dessutom tycker jag att gubbarna inte är riktigt snälla mot varandra. Att ljuga och skriva anonyma lappar gillar jag inte! Så kanske är det därför jag inte är lika förtjust i denna bok som i författarens tidigare. När det dessutom vimlar av korrekturfel i den här boken, drar det ytterligare ner det bra.

Medelbetyg blir det, men bara just…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad och tunga tankar.


När gamla drakar plötsligt börjar hälsa
på en igen (är det så att Fan verkligen blir religiös när han blir gammal???) och med plötsligt två nej i dagens ryggsäck behöver man rensa hjärnan med ljus och frisk luft. Kära Fästmön hängde på, trots att hon redan har tränat idag. Men syftet med dagens promenad var varken att gå långt eller fort utan att komma ut. Få se lite annat. Fota. Försöka få bort tankarna om värdelöshet som hela tiden tränger sig på. Tre kilometer gick vi och det var lagom.

Vi gick gång- och cykelbanan mot 4H. Vid detta fynd stannade vi och kunde inte låta bli att undra vad som hade hänt här… Klinisk undersökning av nåt slag?

Handskar

Använts för klinisk undersökning, tro?


På sina ställen
var det väldigt blött, trots att här inte, mig veterligen, har fallit en droppe regn idag. Ännu… Gräset är fortfarande grönt på vissa ställen.

Gräs

Grönt gräs på vissa ställen.


Höstsolen är stark!
Igår kände jag mig nästan solbränd efter halvmilaren. Även idag lyste den genom tunna moln.

Höstsol stark

Starkt!


Men molnen hopar sig
– liksom min oro. Ska jag nånsin duga? Ska jag nånsin räcka till? Jag vet inte hur länge till jag orkar hålla nosen uppe och kämpa. Min kamp tycks aldrig ta slut. Varje gång jag tror att den ska ända blir jag besviken och får hitta reservkrafter från jag vet inte var. Nej, jag vet inte varifrån. Du Där Uppe, har du övergivit mig?

Moln och sol

Du där uppe…


Ett leende strök dock
över mitt ansikte. Alla bänkar här har namn. Den vid kolonilotterna heter fyndigt nog Drivbänk.

Drivbänk

En drivbänksbänk.


På gården
var det mesta gult. Men under hösten är gult inte fult utan bara fint.

Höst 4Hgården

Höst på 4H-gården.


I morgon förmiddag
har jag visst lovat att låta mig bli intervjuad i radio. En trevlig (?) reporter kommer hem till mig. Jag ska skjutsa Anna till Himlen först så hon får födelsedagsstöka. Vad jag ska prata om? Tja, nånting som gör mig orolig och arg – till glädje för mina grannar. Det var länge sen vi gladde varandra, mina grannar och jag, även om Dagens Drake fick mig att le lite. H*n, som skällde ut mig utanför porten hälsade ju på mig igen – efter att ha tigit och vänt sig bort från mig när vi har mötts under över fyra år. Jag log emellertid av förvåning, inte av glädje. Det finns ingen glädje i att människor beter sig som vuxna. Jag orkar inte bli begeistrad, så att säga.


Livet är kort. Idag blev det lite tungt också.

Read Full Post »

Idag, onsdagen den 2 maj, är det sista dagen för oss svenskar att lämna in våra deklarationer. Hittills har 4,4 miljoner svenskar deklarerat digitalt, enligt Skatteverket. Men många väntar till sista minuten. Och den svensk som bor utomlands har nästan ytterligare en månad på sig, till den 31 maj.

Deklarationen är ett viktigt papper, men kan göras digitalt.


Den som har deklarerat på nätet
, per telefon eller sms och ska få pengar tillbaka på skatten, får sin återbäring före midsommar. Då måste man förstås också ha ett bankkonto registrerat hos Skatteverket.

Men det går också att få uppskov om man bra skäl. Den som till exempel är sjuk, har problem med datorn eller letar efter nödvändiga papper kan begära anstånd hos Skatteverket. Då kan man få skjuta upp deklarationen i ytterligare två veckor. Man kan ringa eller skriva ett brev. Den som får anstånd slipper att betala de 1 000 kronor som förseningsavgiften är.  Det kostar alltså 1000 kronor att inte lämna in deklarationen i tid. Och efter ytterligare tre månader kostar det en tusenlapp till. Efter fem månaders försening blir det ännu en tusenlapp till i förseningsavgift. Den maximala straffsumman är 3 000 kronor. Vad som händer om man inte ens efter fem månader har lämnat in sin deklaration har jag förgäves sökt information om på nätet. Inte för att jag tänker smita, jag bara undrar. Personligen deklarerade jag samma dag som jag fick min blankett.

Skatteverket granskar i år särskilt taxi- och åkeribranschen samt försäljningen av kolonilotter och auktionsförsäljning. Vinstskatt är nämligen nåt som många missar att betala.

Read Full Post »

Oktobersöndag och höstsolen lyste. Promenad på dagsprogrammet.


Oktobersolen lyste mellan träden.

                                                                                                                                                           Tjejerna var upptagna med spel/film/dator, sömn eller ätande, Slaktar-Pojken var hos sin storebror. Fästmön och jag drog med oss Lill-Busen ut!


Skogsbusen himself!

                                                                                                                                                               Närå, det var bara goa Elias, ännu inte för stor för mammakramar!


Elias och hans söta mamma.

                                                                                                                                                            Jag hade glömt storstövlarna hemma, så vi tog Bajspromenaden på asfalterad gångstig förbi kolonilotterna. Elias tyckte att vi var jobbiga som skulle stanna och fota så mycket och ofta.


Blött i markerna.

                                                                                                                                                                     Vi korsade vägen för äntligen skulle jag få se den omtalade Ekeby kvarn!


Vi passerade ett högt träd på väg ner mot kvarnen.

                                                                                                                                                               Husen vid kvarnen såg övergivna ut. Ett av de större uthusen hade dock ett stort plakat på sig där det omtalades att man kunde få hyra. Övriga byggnader såg mer eller mindre övergivna ut – utom ett hus där det verkade pågå åtminstone utvändig renovering.

Den gamla valvbron var emellertid inte renoverad, men väldigt vacker ändå.


Valvbron.

                                                                                                                                                              Vi såg en liten, liten röd stuga skymta mellan träden. Tänk om man kunde hyra den, åtminstone…


En liten röd stuga skymtar mellan träden.

                                                                                                                                                            Vattnet var verkligen spegelblankt i den lilla ”sjön”. Det såg nästan inbjudande ut och jag undrade om man kan bada här om somrarna.


Häftig spegelblank sjö!

                                                                                                                                                            Om ena sidan visade en lugn, spegelblank sjö, var andra sidan ett forsande vattenfall. Inte Niagara, men…


Inte Niagara, men…

                                                                                                                                                           Man gick över en snorhal mycket hal träbro. Bron gungade för varje steg man tog och både Elias och jag tyckte att det var lite läskigt. Mamma Anna var cool som vanligt och fotade och kom lite på efterkälken.


Längst bort skymtar Anna som kom på efterkälken för att hon fotade så mycket.

                                                                                                                                                                  Jag som är uppväxt vid vatten bara älskar det! Här en bild på vattenfallet så nära jag kunde komma utan att trilla i.


Nära, nära att dras ner…

                                                                                                                                                              Vi hittade ett ställe vid vattnet där vi kunde tänka oss att gifta oss – under förutsättning att vi också kunde bo i de fina gamla husen. Men det tror jag tyvärr inte är möjligt. Fast vilken dröm!..


Ett dött träd mittemot de vita boningshusen.

                                                                                                                                                         Drömma kan man alltid och det var många tankar som for genom våra huvuden när vi vände hemåt. Elias var så trött att han ville bli buren, men de två tanterna orkade ju inte det . I stället ringde vi hem till Linn och bad henne sätta på kaffet, för oj vad vi hade blivit kaffesugna!

Innan jag for hem till New Village åkte vi sen och handlade på ICA Solen. Jag köpte en massa förpackningar fryst färdigmat att ha till lunch i veckan. Veckan som kanske blir min sista arbetsvecka på ett tag..?

Jag stannade också till vid apoteket intill Tokerian för att inhandla diverse medikamenter. Eftersom jag inte tror på Sjukstugan i Backens kompetens får man försöka behandla sig själv. Egenvård, kallas det. Billigare och bättre för alla, fast nån skatt slipper jag ju inte betala för vården jag inte vill ha… När jag kom hem upptäckte jag att en sån som jag helst inte skulle använda just det preparat jag hade köpt, men det var inget apotekspersonalen upplyste mig om… Nej, Apoteket Hjärtat är inte som Apoteket Apoteket, inte…

Nu blir det lite förberedelser inför arbetsveckan. Gårdagens tvätt med lakan och lite annat är vikt och undanstoppad. Lokalblaskan ligger och väntar på att bli läst. Snart är det måndag.

Read Full Post »