Höstlördag med insikter om vänner och barn

Ett inlägg om dagens aha-upplevelser.

---

 

Två dar i veckan har jag nu när allt som inte är jobb ska göras. Men jag unnade mig i alla fall en riktigt lång morgon i sängen. Trots att jag vaknade klockan sex klev jag inte upp förrän närmare 9.30. Jag läste ut en deckare och njöt av lyxen att dricka kaffe på sängen. Efter frukost och dusch bar det emellertid iväg. En kan ju inte sitta inne när det ser ut så här på himlen, eller hur?!

Höstsolen lyste starkt och himlen var alldeles blå.

Intentionen var att förena nytta med nöje. Detta omfattade en promenad, men efter visst samråd med Fästmön flyttade jag fram promenaden till i morgon för att, om möjligt, få göra den i hennes sällskap. Men lite sol, himmel och höstträd såg jag i alla fall. Med betoning på lite… eh ja… på väg till garaget.

Blå himmel och lite höstträd vid garaget.

 

Barn är knäppa, men nu förstår jag varför. Fast jag fattar inte varför den här barnprovdockan har en pumpa till huvud, Röda korset. Det ser faktiskt inte klokt ut.

Under dagens äventyr kan en säga att jag kom till en och annan insikt. Bland annat att gamla vänner kan möta en i dörren och inte hälsa, att vissa fackliga ombud har en viss heder och respekt, att andras vänner är mina vänner och att en kan missa lite nyare vänner på grund av vimmel, sus och ögon som inte vill samarbeta.

Sen är det det här med barn…

Nä, jag är ingen barnmänniska, men det jag observerade idag fick mig att förstå att det inte är så konstigt att barn är… så konstiga… Med tanke på den barnlitteratur jag snubblade över på Helping hand förstår jag att barn inte kan bli annat än… lite knäppa… Stackars dem! Se själva vad de erbjuds att läsa:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trots allt chockerande jag utsattes för idag lyckades jag utföra mina ärenden. Som belöning fick jag med mig tre föremål hem, varav två naturligtvis var av det litterära slaget och fyndades på Myrorna i Boländerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sammanfattningsvis kan sägas att min lördag har varit helt OK. Nu ska jag ta tag i lite strykning och sen är det dags att laga mat. I kväll blir det fågel, i morgon fisk och på måndag..?

En helt OK lördag. Tummen upp finns att köpa hos Helping Hand för 15 kronor. Den följde INTE med mig hem.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens samhälle det mest byråkratiska

Ett inlägg om byråkrati, öppenhet och stängdhet (och just som jag skrev det smällde balkongdörren igen…) som avslutas med en fruktstund.

---

 

Byråkrati…

Vårt samhälle är det mest byråkratiska som har funnits och konsulten är dagens byråkrat. Det menar antropologen David Graber i en artikel i DN som jag läste idag på nätet. Fast den officiella storyn från samhället självt är förstås den motsatta, nåt samhället tackar modern teknik för, bland annat. Jaa… jag är böjd att hålla med om mycket i David Grabers teorier. Konsulter skrev jag om för ett tag sen bakom lösen. Byråkrater brottas jag med titt som tätt, stelbenta såna till max. Den värsta sorten, som dessutom passar in på David Grabers beskrivning, är nog tanten som gav mig råd och anvisningar om hur jag skulle sköta mitt e-postprogram för att a-kassans mejl inte skulle hamna i min skräpmapp. Som om hon visste vilket e-postprogram jag använder… (Det gjorde hon alltså inte.) Det är inte den enda oförskämdheten jag har fått från det hållet. Och så undrar facket varför antalet medlemmar sjunker…

ICA får inte ha nattöppet för facket.

Nån annan som har drabbats av byråkrater är Fredrik Andersson, som är den första ICA-handlaren som vill ha öppet dygnet runt. Han menar i en artikel i lokalblaskan att det finns underlag i området i form av nattvakna studenter, men också att ett nattöppet Folkes Livs skulle skapa arbetstillfällen. Men se facket, i det här fallet Handels, och Arbetsmiljöverket sätter stopp för detta. (Finns det nåt fack, egentligen, som vill att ens medlemmar ska jobba..?) Skälen som anges är att öppettider regleras i arbetstidslagen. För att få ha öppet mellan midnatt och klockan fem på morgonen krävs speciell dispens och det har inte Fredrik Andersson och hans affär. Lokalblaskan gjorde en liten undersökning kring intresset för nattöppna affärer. Resultaten visade att över 50 procent av de 3 000 som deltog i undersökningen vill ha nattöppna affärer och knappt hälften skulle handla på natten. När det gäller att jobba på natten visade sig 59 procent vara villiga till det. Men inte facket, alltså…

Svalt intresse för Speaker’s Corner i Uppsala.

Kanske är detta nåt att ta upp på Speaker’s [Gäsp] Corner i Uppsala. Nu ska ski… det bärbara prathörnet och scenen flyttas igen. För tre år sen, i april, invigdes Speaker’s Corner från Vaksala torg. Intresset var minst sagt svalt från allmänheten och lagom till valrörelsen flyttades hörnet till centrum och torget utanför S:t Per-gallerian (där ett visst extremparti och en dito religiös rörelse brukar showa?). Fast nu är hörnet tillbaka på Vaksala torg igen. Det senaste förslaget är att det flyttas till Stadsträdgården. Att ha hörnet i en park är att göra som förebilden, Speaker’s Corner i Hyde Park i London, menar centerpartiets kommunalråd i opposition, Stefan Hanna. Totalt har hörnet kostat en halv miljon. (Undrar om alla flyttar är inräknade i kostnaden..?) Om detta säger Stefan Hanna i Radio Uppland (ser citatet konstigt ut språkligt gissar jag att det inte är korrekturläst av journalisten på Radio Uppland, jag har kopierat och klistrat in):

[…] Jag tycker det är väldigt mycket pengar, men nu fick motionen stöd av ett enhälligt kommunfullmäktige, om vi ser till annan offentlig konst som vi satsar mycket pengar på så anser jag att den här är billig till annan offentlig konst och den är dessutom ett landmärke som man kan nyttja för nånting som är väldigt värdefullt och viktigt får vår yttrandefrihet […]

Ärligt talat… jag tror inte att en flytt hjälper och undrar om kommunfullmäktige har hört talas om sociala medier. Att Stefan Hanna själv har det, vet vi ju sen länge, men resten. (Vem minns inte hans bloggerier från Thailand om att överviktiga skulle betala högre skatt, med mera..?)

Äppleuret släpps i Sverige idag.

Och idag kan vi dessutom mediesocialisera oss ännu mer för Apple watch är släppt i Sverige. Jorå, jag fick ett erbjudande via mejlen, men jag hade ingen lust att köa bland ett tiotal nördar killar tidigt i morse. Förste köare i Uppsala var pojken Fredrik Adén, presenterad med bild och i text i lokalblaskan på nätet. Han hade väntat i två år på klockan. Själv tror jag äppleuret är lite för litet för att fungera optimalt för mig och nöjer mig med dator och mobiltelefon än så länge. Vill jag ha en fruktstund kan jag äta ett äpple i stället.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken fantastisk dag!

Ett inlägg om dagen – med alla dess möjligheter.

Det sägs att när Fan blir gammal blir han religiös. Jag är ju född på stenåldern, så jag börjar bli till åren kommen. Religiös börjar jag däremot inte bli. Min tro har jag haft med mig genom hela livet. Det är emellertid inget jag pådyvlar nån annan. Det är min tro. Min personliga. Jag tror lika mycket idag som igår.

Rubriken till det här inlägget kan få vem som helst att misstänka att jag har gått med i nån mystisk sekt. Det har jag inte! Det var lite det jag ville rådda i inledningen. Men jag vill andas positivism, för idag mår jag riktigt bra! Den här dan har börjat helt fantastiskt! (Tyvärr har jag inte fått jobb eller så, men ändå!)

För första gången den här säsongen noterade jag minusgrader på termometern. Jag har sovit med öppet fönster i natt och det är minst sagt kyligt i sovrummet – såsom jag vill ha det. Mina stackars krukväxter vill emellertid inte ha det riktigt så svalt. Därför måste jag hitta nån sorts kompromiss.

Kylig morgon! Säsongens första minusgrader här.

Himlen är emellertid klarblå och därför tänker jag ge mig ut så snart jag är redo för att ta lite bilder. Bättre ljus än idag kan man inte få! Jag har ingen aning om vart mina fötter ska bära mig, men nånstans blir det. Högerfoten gör fortfarande ont, men jag kollade upp den tänkbara skadan på nätet. Det är verkligen och troligen ett uttänjt ledband och det bör bli bättre inom två, tre veckor. Nu har det gått en och en halv.

I morse hittade jag två riktigt intressanta och spännande jobb att söka! Det ena kan till och med tänkas vara här i Uppsala. Jag ansträngde mig verkligen med mina ansökningar och har tagit till mig det Twitter-Asa och Anna W föreslog. Ha! Det är inte alla människor som har två personliga coacher! Det är heller inte alla människor som är fräcka nog att be två nya vänner om hjälp med detta… 😳

Tack, Twitter-Asa och Anna W!

Min dag idag har faktiskt inte så många punkter. Dagens jobb är sökta. Det finns en maskin torr tvätt att lägga i lådor eller strykhög. Promenaden planeras för fullt. Jag har lagt in alla mina räkningar för betalning och försöker ha is i magen att det kommer in fler kronor än de 4 950 som a-kassan har skickat idag. Det saknas 3 800 kronor. Om jag avstår tusenlappen till mat som går direkt till ICA-kortet saknas det bara 2 800. Det borde gå att skrapa ihop! Reparationsfondspengar, var är ni? Inkomstförsäkringen, snälla kom!

Innan jag ger mig ut på promenad ska jag ta en kort flukt i bladen. Jag läser rubriker och ser att Björn Borg stänger butiker i Holland, att Stockholmsbörsen går uppåt och att man kan chatta om skilsmässor idag klockan 16 hos DN. Vidare noterar jag att fästingbett kan ge köttallergi och att Christy Walton är världens rikaste – kanske elakaste också? – person. (Jag har ingen aning om vem Christy Walton är.) Värst i Stockholm tycks vara att 10 500 personer i Vasastan är utan internet. Jämför det med hur många människor i Afrika som är utan el och vatten… Bara jämför lite… Och bråket mellan Hanne Kjöller och Janne Josefsson fortsätter. How about some communication, folks???

Vidare noterar jag att Uppsala är väl representerat på Bokmässan. Till och med min Nästanbror nämns i lokalblaskans artikel *ritar ett stort kryss i innertaket*. Ordkriget om vården på UCC fortsätter och man undrar hur många liv miljöpartisterna sätter på spel med dessa sandlådefasoner… Får mig att definitivt aldrig rösta på det partiet. Hur kan man vilja sätta käppar i hjulen för behandling av svårt cancersjuka? Det övergår mitt förstånd. I stället för vård läggs det hellre pengar 220 miljoner på ett parkeringshus. Maj gadd…

Jag vet inte om den här dagen är så fantastisk, egentligen… Men jag tänker göra det bästa jag kan för att min dag ska fortsätta vara det i alla fall.

Vad händer hos dig idag??? 

Livet är kort. 

Read Full Post »

Jimi Hendrix – Voodoo Child

Ett inlägg om en dokumentärfilm om Jimi Hendrix.

Igår kväll råkade jag bli sittande framför en urspännande dokumentär, Jimi Hendrix – Voodoo Child (2010), på SvT1. Fästmön tittade inte utan plockade och nattade.

Jimi Hendrix, världsbäst på elis! (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Det som gör den här filmen så speciell och bra är att den är baserad på Jimi Hendrix egna anteckningar, brev, vykort, intervjuer etc. I filmen spelar berättarrösten Bootsy Collins Jimi Hendrix.

Vi får höra om Jimis barndom, med den religiösa fadern och den mer lössläppta modern. Mamman, som dog när Jimi var bara tio år. Och farmodern, som hade Cherokeeblod i sig…

Intressant att höra vilka som inspirerade Jimi Hendrix. Till viss del Muddy Waters och Chuck Berry, men också Buddy Holly. Genom att lyssna på radio började Jimi lära sig riffen. Och den religiösa pappan var den som köpte Jimis första elgitarr åt honom. Men innan han ville satsa på en musikkarriär blev han fallskärmsjägare under lite mer än ett år. En skada gjorde att han blev frikallad just före Vietnamkriget.

Den här filmen är ju, som du förstår, inte tyst. Musiken genomsyrar den helt. Det är sååå bra! Den som inte har lyssnat på Jimi Hendrix kan inte påstå att h*n har hört nån spela elgitarr. Det var som om gitarren var en del av Jimi Hendrix kropp.

Missade du filmen? Kika på SvT Play, men bara om du bor i Sverige och inte via mobilen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Men hallå, Tramsin!..

Uppdaterat: Carin Jämtin backar från sitt förslag om en muslimsk helgdag. Det var då för väl. Särskilt med tanke på att det finns massor av andra religiösa samfund än muslimer och kristna som kanske också skulle vilja ha egna helgdagar. Och hur hade det blivit då? Ingen jobbar nånsin, eller?

Carin Jämtin, sossarnas nya partisekreterare, är väl bland annat känd för förslaget om butler i tunnelbanan. Igår läste jag om ett annat förslag under kategorin Trams: en muslimsk helgdag.

Men hallå! Att Sverige är ett multikultisamhälle är det väl ingen som inte har noterat. Men vårt land är också sekulariserat. Den svenska kyrkan är skild från staten och ingen föds längre in i kyrkan. Helgerna blir också annorlunda och inte alltid kristna. Ett exempel är nationaldagen den 6 juni som ”byttes ut” mot annandag pingst. Så varför finns det då skäl till att införa en ny, religiös helgdag? Ingen kristen sådan, alltså, men ändå en religiös.

Nej, Tramsin, nu får du väl hålla inne med fler knäppa förslag! Eller som Malin Siwe skriver på ledarsidan i dagens Expressen:

[…] För övrigt resulterar inte röda dagar i röda väljare, om det var sådana Jämtin var ute efter.

Read Full Post »

Tofflan goes modeblogg IGEN: Klädernas makt

Hittade en rolig och intressant artikel om klädernas makt på Svenska Dagbladets hemsida. Enligt artikeln testade tre olika personer att byta klädstil i olika sammanhang för att se hur det påverkade såväl omgivning som dem själva.

Tomas, 58 bast och copywriter, jobbar på en reklambyrå, men bryr sig inte så mycket om kläder. Tomas skulle hålla ett föredrag om varumärkesbyggande och bestämde sig för att klä sig som de allra yngsta på jobbet, för att visa hur fel det blir om man försöker bygga ett varumärke utifrån. Han trodde att publiken skulle skratta, men ingen reagerade. Och när han mitt i föreläsningen tog av sig alla de ”unga” kläderna och accessoarerna, visade det sig att de flesta trodde att han brukade klä sig så där. En kvinna blev till och med besviken. Tomas höll samma föreläsning för en grupp studenter iförd den ”yngre” klädseln och bara en person tyckte att han var en pajas. Tomas själv tycker att det var oväntat lätt att bygga ett varumärke på falska grunder, men säger:

[…] om man bygger varumärket utifrån kommer det alltid att skava lite. Det är ungefär som när ett företag försöker marknadsföra sig på ett sätt som inte har någon förankring i företagets värdegrund. Man måste börja inifrån och fråga sig ‘vem är jag?’. […]

Margareta är lektor vid en högskola.  Hon ville få studenterna att bli mer kritiska, att tänka mer på vem som står i katedern. Så när hon fick ett nytt gäng studenter bytte hon identitet till varje lektion. För många studenter tog det tre, fyra dagar innan de upptäckte att det var samma person som höll lektion. Studenterna gillade INTE när hon klädde sig för ungdomligt, men tyckte samtidigt att den unga fröken hade de roligaste lektionerna. Och Margareta själv tror att hon påverkades av kläderna. Minst förtroende hade studenterna för religiösa kläder och accessoarer.

Linnéa går på Konsthögskolan i Stockholm och har som projekt bytt till en ny identitet. Hon har gått från punkare till karriärkvinna. Innan hon bytte identitet var hon mycket ute i klubbvärlden. Men det går inte så bra nu. Linnéa säger:

Det känns konstigt att inte bli godkänd av dem jag blev godkänd av förut. Nu ser de igenom mig.

Onekligen spännande experiment! Och visst ligger det nåt i att vi värderas efter hur vi klär oss… Säger hon som är totalt ointresserad av kläder till den dagen det är PANIK och hon måste ha nåt snyggt/vettigt/rätt att sätta på sig…

Avslutningsvis ett litet test, Kan du kläderna? Jag var ju inte så duktig på det här med kläder, dårå, och fick bara fem rätt av tio…

Read Full Post »

Spelar det nån roll?

Ibland när jag sitter här och räknar på kronorna som jag inte har kan jag bli lite sugen på att spela. Eller i alla fall testa att spela på nåt annat än Lotto eller Trisslotter.

Det var min morfar som lärde mig att spela kort. Det allra första kortspel han lärde mig var casino, sen blev det poängpoker. Mormor, som var uppvuxen i det religiösa Småland och granne med Astrid Lindgren, var inte alls glad åt detta. Hon brukade snegla över axeln och väsa:

Djävulen sitter under bordet!

Fast det gjorde han aldrig, för morfar och jag spelade inte om pengar. Och det var pengar som var otyget.

På ett riktigt casino har jag varit en enda gång. Det var i Sundsvall när jag och ett x besökte en god vän till mig. Jag hade inte då och har inte sen dess införskaffat mig några som helst kunskaper i spel som black jack eller roulette. I mitt inre finns nämligen en bild av croupièren som stal min fru… Så ursäkta mig, men jag hade lite svårt att för att närma mig bordet… Idag spelar detta inte nån roll, förstås!

Jag håller mig lite på avstånd…

                                                                                                                                                         Men åter till Sundsvall. Innan vi fick träda in i byggnaden, som nyligen blivit casino, blev vi fotade och det var mycket noga med legitimation. Mina två kompanjoner var betydligt tuffare än jag som bara drog i några stackars enarmade banditer, sen när vi väl kom in. Den goda vännen rodde hem hela 7 000 kronor vid spelbordet…

Roulette är för övrigt ett gammalt spel. Det kommer från 1700-talets Frankrike och uppstod av två äldre spel. Till Sverige kom rouletten på 1740-talet.

Har du spelat roulette nån gång? På casino eller på nätet?

Read Full Post »

Tiger

Connie är tillbaka. Hon från Dårens dotter. Hon som är sämst i klassen och lite annorlunda. Mian Lodalens bok Tiger är en mer eftertänksam bok än föregångaren. Men bra! Jag fick den av Fästmön på vår tvååriga förlovningsdag.

Tiger är en bok som känns mer eftertänksam än Dårens dotter.

                                                                                                                                                       Connie är annorlunda. Men så får hon tre tjejkompisar som är tuffa och kaxiga. De festar och träffar killar, gör en del småbrott. Connie tänjer som förut på gränser. Och så träffar hon Anna. Snart är Connies tillvaro i religiösa Jönköping inte lika enkel längre.

Medan Dårens dotter var en bok jag bitvis skrattade högt åt – även om den OCKSÅ hade sina allvarliga bitar – är Tiger en mer tankeväckande bok. Visst skrattade jag under läsningen också och visst är det en hel del DETALJERADE sexbeskrivningar också, men… Tiger är mer allvarlig. För jag vet hur det var att vara tonåring i en småstad på 1970-talet och ha en stor hemlighet. Inte var det en glad tid, precis…

Boken slutar både sorgligt och lyckligt. Bitvis känns den lite haltande, det blir lite för mycket beskrivningar av sånt som inte för berättelsen direkt framåt. Men Mian Lodalen tar upp boken på spåret igen mot slutet och det är helt klart en bok du ska läsa! Högt betyg!

Read Full Post »