Mitt bokår 2016: Mars

Ett litterärt inlägg.

---

 

I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read). Jag satte ett mål bakåt för januari och det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker i januari (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet.

För februari ställde jag upp som bokmål att läsa fler andra böcker än deckare. Det blev totalt sju lästa böcker och en påbörjad. Inte en enda av dem var nån deckare. Målet uppnått, alltså!

En skärmdump av de böcker jag läste i februari samt den sista boken jag påbörjade då.

Bokmålet för mars månad var att läsa böcker av svenska författare. Jag började med att läsa ut Fällan av Unni Drougge, en svensk författare. Hur gick det sen..? (Om du klickar på böckerna kommer du till mina inlägg om dem!)

 

Det blev åtta lästa böcker i mars och samtliga är skrivna av svenska författare, till och med den lilla antologin med steampunksagor. Noteras bör att jag inte heller läste enbart deckare – två av böckerna (liksom min bok på gång) är biografier. För april månad är bokmålet att läsa brittiska deckare. Det har jag ett grymt lager av tack vare vännen Agneta. Men först ska jag läsa ut min påbörjade bok:

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

De underkända

Ett inlägg om en bok.

---

 

Författarduon Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt upptäckte jag en vinter tack vare vännen Jerry. Jag fick deras första bok i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman i julklapp 2010 av honom. I mellandagarna gick en TV-serie baserad på boken och med Rolf Lassgård i huvudrollen. Detta har självklart färgat min läsupplevelse, men samtidigt… Rolf Lassgård gör rollen som Sebastian Bergman så jäkla perfekt. Nu har jag läst den femte boken i serien, De underkända. Det blev en present från mig själv till mig själv, inhandlad på årets bokrea hos Bokus.

Den här gången har en mördare beslutat sig för att straffa dem som oförtjänt blir hyllade och kända – trots att de inte är särskilt bildade. Det första offret är en dokusåpadeltagare, nästa en bloggare. Offren skjuts ihjäl med en bultpistol. På deras ryggar har mördaren häftat kunskapsprov som offren uppenbarligen inte har blivit godkända på… Samtidigt skildras Riksmordgänget både som grupp och som enskilda individer. Deras (inbördes) relationer påverkar naturligtvis vissa skeenden och framför allt val.

Det här är riktigt lysande! Boken skildrar aktuella fenomen och jag erkänner villigt att jag till viss del kan stämma in i mördarens frustration och ilska. Men till skillnad från en mördare har jag spärrar. Spännande är också berättelsen kring Sebastian Bergmans person. Boken är otroligt snabbläst – den är ju en äkta bladvändare! Lite kritisk i negativ bemärkelse ska jag vara. Jag tycker ibland att det blir lite för många berättelser i berättelsen och jag tycker att slutet inte känns helt bra. Detta till trots får boken högsta Toffelomdöme!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Slut i rutan – och nåt nytt

Ett TV-inriktat inlägg.

---

 

Idag på eftermiddagen plingade det på min ytterdörr. Jag glodde först i tittögat som den kärring jag är, men öppnade sen trots att jag gissade att det var säljare som stod utanför. Konstig tid för naseri, eftermiddagen, förresten. Fast det finns ju dumma människor som jag som faktiskt är hemma.

Två småpojkar, knappt torra bakom öronen, tittade på mig och undrade om jag hade tid. Jag svarade att jag inte ville prata med dem om de ville försöka sälja nåt till mig. Då svarade pojken som förde talan:

Vi kommer från Com Hem och vill prata med dig om den förändrade prisbilden.

Då bad jag dem gå. Jag är tvångskund hos Com Hem via min bostadsrättsförening. Com Hem har försökt lura på oss ett baspaket bestående av åtta kanaler som man har fått välja själv ur ett visst utbud. Detta är än så länge gratis, men det var den prisbilden som nu skulle förändras. Sist jag fick besök av en dörrförsäljare från Com Hem både svor han åt mig och himlade med ögonen för att jag inte var intresserad av detta paket. Skälet till att jag tackade nej var att jag gissade att man ville skapa ett behov – och sen så småningom ta betalt för det. Jag hade uppenbarligen rätt. Det räcker bra med de 17 kanaler jag har ändå som tvångskund. Jag tittar kanske på fyra, fem stycken av dem bara, nämligen.

I kväll ska jag för en gångs skull inte titta på Veckans brott klockan 21 i SvT1. Jag ska i stället se den sista delen av serien Mordet. Det har varit en mycket sorglig serie där vi tittare har fått följa fem autentiska mordfall, berättade ur offrets synvinkel. Naturligtvis har det varit skådespelare som agerat i de dramatiserade scener som har visats upp, men verkliga närstående har också fått prata till oss i rutan. Riktigt bra TV-program har detta varit. Den enda kritik jag har mot serien är att samtliga fem mordoffer som porträtterades var unga människor. Även lite äldre människor mördas, TV3! Det kan tyckas grymt att unga människors liv ändas i förtid – och det är det. Men det är lika grymt när en människa, som har levt lite längre, får sitt liv släckt av nån annan. En variation hade varit bättre, tycker jag.

Samtidigt som Mordet startar en brittisk kriminalserie i tre delar i TV4, Hustrumördaren. Våld och mord inom familjen är vanligt förekommande. Detta på TV4 är dock fiktivt, men jag spelar in för att titta senare.

Värdshuset i Deckarna där författarna träffas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ytterligare en bra serie avslutas i morgon kväll. Det är SvT:s Deckarna som jag brukar skriva om efter varje avsnitt eftersom sex olika deckarförfattare porträtteras. I morgon är det Katarina Wennstams tur. Det har varit väldigt intressant och underhållande att få en glimt av hur författarna jobbar och lite grann också varför de skriver såsom de gör. Min största kritik mot programmet har varit Krister Henrikssons smygande i buskarna. Bort med Krille och in med sex nya deckarförfattare snarast! Jag föreslår till exempel… Karin Wahlberg, Viveca Sten, Kristina Appelqvist, Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt och Johan Theorin.

För den som vill se ännu mer brittisk kriminalserie visar SvT1 Fortitude klockan 22 på söndag, direkt efter den andra och avslutande delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm. Fortitude är ett arktiskt samhälle där våldsamma brott är okända – tills nu. Totalt blir det tolv delar, vilket jag tycker är liiite för många delar. Tror jag. Innan jag ens har sett den första…

Några av karaktärerna i Fortitude som börjar på söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den stumma flickan

Ett inlägg om en bok.

---

 

Julen 2010 fick jag i julklapp av Jerry den första delen en i vad som skulle bli en serie av författarna Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt om kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Boken hette Det fördolda och det lustiga var att den visades som TV-serie i mellandagarna, om jag inte minns fel. (I rollen som Sebastian Bergman hade man satt Rolf Lassgård, nu för mig inte enbart en släkting via mammakusinen B utan också den evige Sebastian Bergman.) För det var onekligen nåt bekant med boken när jag började läsa den i januari-februari 2011. Men det var en bra bok, den var spännande, även om det kändes lite märkligt att ha sett TV-serien först. Julen 2014 fick jag Den stumma flickan, den fjärde boken i serien, av samma givare som 2010. Tack Jerry!

Den här gången hittas en familj – mamma, pappa och två barn – mördade i ett litet samhälle. Ganska snart misstänker man en person, men när denne själv hittas skjuten måste polisen ta upp jakten igen. Riksmord kallas in och med det gänget även kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Från sjuksängen deltar ytterligare en medlem i Riksmord och det är hon som kommer på att det finns ett vittne. Snart börjar både polisens och mördarens jakt på en liten flicka.

Det här är en riktigt spännande polisroman. Visserligen märker man att det är två författare som har skrivit den, men förutom detta har den ”allt”. Jag försöker som vanligt lista ut mördarens identitet och får för en kvart känna mig stolt – till dess att sanningen avslöjas… lite mer… Precis så ska en deckare som får högsta Toffelomdöme vara!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fjällgraven

Tredje delen av Michael Hjorths och Hans Rosenfeldts böcker om Sebastian Bergman, Fjällgraven, är just utläst. Åter en tegelsten om mord och våld och… allra mest om Sebastians privatliv.

En ny tegelsten om Sebastian Bergman.

Den här gången hittar två turister sex lik uppe i fjällen. Riksmordkommissionen rycker upp, en kommission som nu Sebastian ingår i fullt ut, inte bara som konsult. Snart uppdagas ytterligare ett märkligt fall – en bil som har brunnit med en mördad kvinna vid ratten. Så småningom visar de rättsmedicinska undersökningarna att mordoffren varit döda ganska länge. Men vilka är de?

Samtidigt  med mordhistorierna får vi följa Sebastian Bergman och hans kamp mot sexmissbruk. Sebastian försöker också vinna sin dotters vänskap – utan att dottern vet att han är hennes far. Ett sätt att nå dit är att undanröja den man hon tror är fadern. Men är det verkligen Sebastian som ligger bakom detta?

Jag var helt uppslukad av del två i den här serien, Lärjungen, och hade förstås höga förväntningar på uppföljaren. Tyvärr blev jag rätt besviken. Jag tycker att historierna i Fjällgraven mest är röriga, även om de naturligtvis går ihop i slutet. Dessutom är det för många historier som sker parallellt eftersom Sebastian Bergmans privatliv också är ganska… skrämmande.

Nej, det blir för rörigt, helt enkelt. Betyget landar på medel.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lärjungen

Nästan 500 inbundna sidor har jag slukat under påsken. Michael Hjorts och Hans Rosenfeldts bok Lärjungen var en sån där riktigt härlig och spännande bladvändare. En perfekt påskekrim, alltså!

Nästan 500 sidor spänning.

Den skadeskjutne (teoretiskt sett) profileraren Sebastian Bergman från seriens första del Det fördolda står även denna gång i centrum. Ett gäng bestialiska kvinnomord visar sig nämligen hade det enda gemensamt att han har haft sex med kvinnorna. Sebastian Bergman är uppenbarligen sexmissbrukare, ett sätt att hantera sorgen efter hustrun och dottern han förlorade i tusnamin 2004? Samtidigt försöker han närma sig den dotter han har i livet. Det är bara två problem: hon vet inte om att han är hennes far och hon hatar honom. Dessvärre ingår båda i det team som jagar seriemördaren. En mördare som uppenbarligen är en copycat av en person som redan sitter inne. Eller är det så att Mästaren styr Lärjungen?

Den här boken är så spännande att jag helst av allt hade velat läsa hela tiden, från pärm till pärm. Men det gick ju inte när man har påskgäst hos sig. Nu gläds jag emellertid åt att jag även köpte den tredje delen i serien, Fjällgraven, på bokrean hos Bokus!

Lärjungen får högsta betyg, det går inte att ge den nåt annat!

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsaktiviteter

Uppdaterat inlägg!
Jag har också lagt in Paradisoffer av Kristina Ohlsson på bevakning till Anna. Boken kommer ut först i morgon!

Söndagseftermiddag. Vart har den här dan tagit vägen, egentligen? Nåja, jag har fått en hel del gjort av det jag föresatt mig att göra. Bäst av allt är att mitt hem är rent, sånt blir jag alltid så nöjd av.

Jag har fixat till gardinerna i sovrummet också så att omtagen, en sorts guldsidenband, håller isär dem under dagtid. Faktum är att de blev riktigt bra – sovrummet är MÖRKT om nätterna och nån rullgardin smäller jag inte upp igen. Tack, IKEA, för Werna!

Det blev en tur till Tokerian också. Där hände inget anmärkningsvärt mer än att jag höll på att bli galen på en karl i gul jacka som hela tiden korsade mina gångstigar. Inte nog med att gult är fult, färgen gillas uppenbarligen av irriterande män. Jag inhandlade söndagsmiddag som blir kycklingchorizo. Hemma finns nämligen korvbröd i frysen och räksallad i kylen, vilket gör en komplett måltid. Till eftermiddagskaffet inhandlade jag en kanelbulle så att jag skulle stå mig till middagen.

Tokerians kanelbullar är fantastiska. Mitt kaffe i morse, däremot, blev hur blaskigt som helst, så det krävdes nytt på eftermiddagen.

Åter i hemmets lugna vrå (ovanligt tyst och lugnt och skönt här idag) började jag titta på gårdagens avsnitt av Mr Selfridge. Efter en stund satte jag på kaffe eftersom morgonens kaffe blev blaskigt. Hade tänkt åka och hämta Fästmön när hon slutade arbeta klockan 14 och sen ringa mamma när jag kom hem igen. Jag sa till mamma igår att jag eventuellt skulle skjutsa hem Anna runt 14-tiden. Vad händer? Jo, precis när jag ska ge mig iväg, en tio i två, ringer… mamma.

Nu hade jag ju inte gjort upp med Anna om att jag skulle komma och det går ju inte att bli arg på mamma trots att hon ALLTID gör så här – det vill säga ringer när jag har sagt att just ett visst klockslag ska jag göra nånting annat än prata i telefonen. Det är som om mamma inte riktigt lyssnar. Hon hör klockslaget, men inte vad jag säger runt omkring. Det har blivit värre med åren, fast nu när hon har varit sjuk vill jag ju höra hur läget är. Hon hade mer röst idag än igår, så det verkar gå åt rätt håll. Hon höll låda i nästan 20 minuter.

Under samtalet messade jag Anna. Jag kastade mig sen i iväg i bilen – bara för att få några pussar och en stund med min kära i bilen. Barnen är hos henne ytterligare en vecka och de två yngsta har sportlov nästa vecka. Anna skulle försöka hitta på nånting, men det är ju lite svårt när hon jobbar och så kostar ju saker och ting pengar. Bara en bussresa till stan tur och retur går på en mindre förmögenhet.

Jag har också planerat en aktivitet nästa vecka, men det är på fredag kväll och med bara Anna. Klockan 19 går evenemanget av stapeln. Som en del andra vuxna är jag tvungen att arbeta på sportlovet. Då blir detta perfekt på fredag!

Eftersom jag inte är barn och har sportlov utan vuxen och måste arbeta hinner jag inte heller gå på bokrea – men den är för övrigt veckan efter vårt sportlov, den 26 februari. I stället har jag beställt lite böcker åt Anna och mig hos Bokus, de flesta på bokrean där:

1. Död i skugga av Anne Holt (nyutkommen!)
2. Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman (till Anna)
3. Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundqvist (till mig)
4. Svikaren av Katarina Wennstam (till Anna)
5. Fjällgraven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)
6. Lärjungen av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)

Eftersom alla dessa böcker kostar lika mycket som en månads prenumeration på lokalblaskan och en flaska vin tillsammans ELLER cirka 75 kronor mindre än ett månadskort på stadsbussarna, tycker jag att jag kan unna oss det.

Försökte fixa en tid hos min optiker Synoptik i Stormarknaden. Det gick mindre bra. På Stormarknadens hemsida finns bara en sida med kort info om Synoptik samt en underlig e-postadress och ett telefonnummer. Dessutom ligger sidan under Mode/Skor/Accessoarer på Stormarknadens hemsida, vilket jag tycker är lite konstigt. Självklart kan man se brillor som accessoarer, men jag ser brillor och linser som nödvändigheter för att kunna se…

Mina svindyra brillor får nog hänga med en sväng till – med nya glas.

Naturligtvis ringde jag, men en inspelad röst talade om att det var såå många kunder i butiken att de inte kunde svara. Och så blev jag rekommenderad att gå in på Synoptiks egen hemsida om jag ville boka tid. Det gjorde jag och försökte boka tid, men eftersom man var tvungen att välja tid för antingen linser eller glasögon gick inte det heller – jag vill ju gör en kontroll för både och! Dåligt att det alternativet inte finns!!! Nu ska jag eventuellt till Stormarknaden i veckan för ett annat ärende och då kanske jag hoppar in på Synoptik och beställer tid. Om det går.

För övrigt ska jag nu förbereda mitt Svarta bok-inlägg. Jag tror att en och annan lär höja sitt ögonbryn, som sagt…

Tofflans svarta bok öppnas för allmänheten senare idag.

Vad har du haft för dig idag då???

Livet är kort.

Read Full Post »

Inget är som förr

Nej, inget är som förr – inte ens radions sommarpratare! För nu byter de säsong och blir – vinterpratare.

P1 körde sin jullovsversion av Sommar… nej, Vinterpratarna redan 2008 första gången. Konceptet är det samma som Sommarpratarna. Det är en kändis som snackar om sig själv och spelar musik.

Åtta personer blir det som ska Vinterprata i P1. Och dessa är…

1. Leif GW Persson
2. Mia Skäringer
3. Fredrik Lindström
4. Hans Rosenfeldt
5. Lena Andersson
6. Olof Wretling
7. Tomas Sjödin
8. Bodil Malmsten

Ingen som är nån riktig favorit för min del, ärligt talat. Sorry! Men det är faktiskt lyssnarna som har röstat fram de åtta som en gång har sommarpratat.

Vinterpratarna börjar babbla på juldagen.

Read Full Post »

Det fördolda

En tonårskille i Västerås är borta. Fört tror polisen att han har rymt hemifrån, men när man hittar kroppen med hjärtat utskuret kallas Riksmordkommissionen in. Jag har just läst Det fördolda, en debutroman av författarparet Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt, en julklapp av vännen Jerry.

En tjock bok full av spänning!

                                                                                                                                                 Samtidigt som polisen jagar sextonårige Rogers mördare kommer Sebastian Bergman, psykolog och profilerare, till Västerås. Sebastian har förlorat sin familj och har inte jobbat sen dess. I stället ägnar han sig mest åt sex. Men nu är han i hemstaden för att sälja sin mors villa efter att modern har dött. Och av en tillfällighet hamnar han i utredningen.

Detta är en riktigt stark deckardebut! Tanken är att detta är första delen i en serie med Sebastian Bergman i huvudrollen. Och jag kan bara säga att jag ser fram emot att serien fortsätter. Som jag alltid brukar säga är debuter sällan bra, men detta är ett undantag. Tyvärr färgas jag liiite av att boken gick som miniserie på TV under mellandagarna 2010. Det gör att flera överraskningsmoment uteblir eftersom jag minns. Men ändå. Högt betyg blir det!

Read Full Post »

Babel om bestsellers, barndomar och mångmiljonärer

Snabbt blev det torsdag igen och dags för Babel. Denna gång behandlade programmet en succéroman om en gammal tant, ett återvändande till barndomen och en debutant som blev mångmiljonär innan boken kom ut.

Första gäst i studion var Sigrid Combüchen som pratade om sin senaste roman Spill. Författarinnan har fått stämpeln ”Svår” på sig. Nåja, hon har bland annat skrivit en bok om Byron. Även Spill är en historisk roman – om en tant…

En roman om en tant.

                                                                                                                                                   Sigrid Combüchen erkänner att hon som alla författare avlyssnar omvärlden. Och att hon tycker att bokens Hedvig har förspillt sitt liv – nåt som huvudpersonen själv inte alls håller med om… Författarinnan är för övrigt nominerad till Augustpriset – igen.

Bob Hanssons trams spolade jag förbi som vanligt. Orka!..

Nästa reportage handlade om Jan Wallentin, debutant med boken Strindbergs stjärna, och kanske mest känd för det enorma förskott han fått på boken. Författaren har tidigare varit nyhetsreporter på Sveriges Television. I ett filmat reportage ser man honom leka lite halvslappt med sitt barn i en rutschkana. Hur stort förskottet är vill han emellertid INTE berätta. Och recensionerna blev väl inte så där väldans positiva. Frågan är dock om inte boken blir en bestseller interantionellt ändå…

En bok som gav författaren ett stort förskott…

                                                                                                                                                    Inbjudna till studion var Anneli Høier, litterär agent,  Hans Rosenfeldt, skådespelare, programledare och författare, samt Expressens kulturchef Karin Olsson för att diskutera hur man gör en bok till en bestseller. Anneli Høier hävdar att Henning Mankell har banat väg för att se Sverige som ett land med bestsellerförfattare. Även Stieg Larssons böcker sägs ha ett finger med i bestsellerspelet internationellt. Karin Olsson tillför inte så mycket mer än att hon skorrande avbryter de andra i studion flera gånger… I ett filmat inslag avslöjar den svenskr litterärr agent Joakim Hansson att han gör cirka tio till 20 miljonaffärer om året – de senaste åren… Kvalitet, spänning, nåt som sticker ut och författarens utseende – det är framgångsreceptet enligt herr Hansson.

Näste man i rutan var författaren Paulo Coelho som skypade om språkets betydelse. Ett enkelt språk är att föredra, eftersom det går tillbaka till det ursprungliga.

Torgny Lindgren guidade till sin barndoms Västerbotten. Lindgren är för övrigt aktuell med sina memoarer Minnen – en bok som handlar om att man faktiskt inte minns och att minnen är väldigt otillförlitliga.

Minnen är väldigt otillförlitliga…

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som kunde ha blivit bestsellers, blev:
Sigrid Combüchen: Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Hans Rosenfeldt: Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson
Anneli Høier: Mærkedage av Jens Smærup Sørensen

Nästa veckas Babel handlar om 1970-talets barnkultur.

Read Full Post »