Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utredare’

Brister, näthat och tankar på lilla mamma

Ett både flamsigt och djupt inlägg.


 

Kaffebönor och en sladd

En sladd och två kaffebönor blev en kul figur för mig.

Plötsligt pratades det om nerförsbacke på jobbet idag. Javisst ja, det är ju onsdag och mer än halva arbetsveckan är nu gjord för oss som arbetar på Myndighetens kontor. Min arbetsvecka började lite trögt, men tog ny fart idag. Den tog sån fart och en sån vändning att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Eller nja, gråter gör jag inte. Däremot kan jag sucka lite över… tillvaron och brist på beslut på olika plan. En sån brist leder till att somliga kanske gör saker i onödan eller kanske får göra om saker från början på nytt sätt. Då blev det lite av en lisa att få skratta åt kollegan A:s fynd av tidskrifter med vitsiga namn vid en av vattenmaskinerna. Tyvärr kan jag inte lägga ut nån bild, för då skulle jag avslöja var jag arbetar. För din del räcker det med att veta att jag jobbar som konsult vid en myndighet i Uppsala. Så i stället får du titta på hur roliga en sladd och två kaffebönor kan vara, även det en bild från mitt jobb. Sladden och bönorna blev en kul figur i fotografens ögon.

klubba och lagbok

Lagen när det gäller näthat är lite… oskarp idag.

Nåt som inte är kul är näthat. Och då menar jag inte yttrandefrihet. Det är nämligen en och annan som menar att menar att de inte ägnar sig åt näthat utan exekverar sin rätt till yttrandefrihet. Än så lägen är lagen rätt oskarp när det gäller näthat. Idag har en utredare lämnat ett betänkande om näthat och straff för detta till regeringen. Hatiska yttranden ska kunna straffas som ofredande om förslaget går igenom. Betänkandet innehåller i korthet följande förslag (notera dock att det inte omfattar grundlagsskyddade medier):

  1. En ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång utanför det grundlagsskyddade området. Med detta menas att en kan straffas om en sprider bilder eller uppgifter som kan innebära skada för den det handlar om. Förslaget omfattar bilder eller uppgifter som till exempel handlar om den berördes sexualliv, hälsa, brottsoffer, nakenbilder etc. Detta skulle innebära att den som sprider uppgifter som att nån har supit bort sitt jobb eller att nån är psykiskt sjuk kan straffas.
  2. Ett utvidgat ansvar för olaga hot. Detta innebär att det kan bli straffbart att hota nåns frihet eller frid. Även hot som är menat att göra den hotade allvarligt orolig ska kunna straffas.
  3. Bestämmelsen om ofredande ska gälla den som agerar hänsynslöst, till exempel genom upprepade kontakter direkt eller via internet.
  4. Frågan om grovt förtalsbrott ska bedömas utifrån uppgiftens art och hur det sprids, till exempel via internet. Straffansvar för förolämpning ska gälla den som ägnar sig åt beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot nån annan på ett sätt som är avsett att kränka den utsattes självkänsla eller värdighet. Ett solklart exempel på detta är att sprida i sociala medier att en viss person är knäpp och därför ska förföljas.
  5. Straffansvaret för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla utvidgas.
  6. Brottsskadeersättningen ska utvidgas till grovt förtal.
Mamma och jag vintern 62 63

Vintern 1962-63 var det mamma som tog hand om mig.

Jag gissar att en och annan fick ett och annat att tänka på… För egen del tänker jag mest på lilla mamma i kväll. Hon var på ett läkarbesök igår och det var ganska mycket oro innan av olika skäl. Det är inte lätt att vara gammal och sjuk i Sverige, inte när en är beroende av samhällets hjälp, vården eller andra människor. Jag är i vart fall så stolt över att mamma inte bangade utan att hon tog tag i vissa saker i stället för att bara gnälla och klaga. Samtidigt har jag ett stort dåligt samvete för att jag inte kan hjälpa henne rent praktiskt så mycket som jag skulle vilja. Det är lite svårt när avståndet är 30 mil.

Nu har jag varit både flamsig och djup så det räcker en stund. Jag ska ta nåt ätbart och sen en värmande dusch innan jag skriver färdigt några litterära tankar, läser en stund och tittar på när Lars möter Christer klockan 21 i SvT1.

Inte tror jag att jag orkar fundera över Melloskandaler redan innan årets tävling har startat. Och att fler får sina glasögon betalda tycker jag är bra. Fast det hade varit ännu bättre om tänder ansågs tillhöra kroppen också…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Rött kortNy vecka, nya böcker att läsa.  I måndags seglade det in en storpocket – ett format jag inte är förtjust i – av en Uppsalaförfattare i min postbox. Pseudonymen Viktor Kant hade sänt mig sin bok Rött kort, vars baksidestext var helt omöjlig att se för mig (svart text på röd botten är otroligt svårläst), i förhoppningen att jag ville läsa och tycka nåt om boken. Nu vet vi ju alla att vi snabbt och oftast dömer saker och ting efter utseendet. Så bedömer även jag en bok efter dess omslag. Kort sagt var jag inte så imponerad och inte så sugen på att läsa boken. Sen öppnade jag den, trots allt och började läsa. Och vad fann jag?

Bokens jag är läraren Lars Marten. Han har en bakgrund inom försvaret, men han är också änkoman efter att ha förlorat fru och liten dotter i en olycka. Lars Marten isolerar sig gärna, det är enklast så. Ändå lyckas hans gamle vän André få honom att nappa på att jobba som ledare på ett fotbollsläger för ryska pojkar. Där träffar han pojken Dima och inser att allt inte är som det ser ut att vara – inte människor heller. I sin jakt på sanningen, driven av en önskan att ställa tillrätta, blir Lars Marten själv misstänkt – för det värsta.

Den här boken inleds med en riktigt obehaglig scen. Nästa kapitel skildrar pojkarnas verklighet. De som tigger, sniffar, säljer sig själva till vuxna för att överleva. En dag kommer räddaren, frälsaren, i form av en doktor. Trots att han gör det han gör får läsaren en viss sympati för doktorn. Doktorn tillhör ju De Snälla, enligt pojken Sasha, som blir hans älskare. Doktorn har, precis som Lars, en vän, Mischa, som han stridit tillsammans med. Lojaliteten männen emellan är orubblig, även om doktorn reagerar på vissa saker.

Doktorn protesterar så småningom också mot delar av sitt uppdrag, om än lamt:

[…] – Jag är faktiskt läkare och inte någon jäkla taxichaufför! […]

Kanske är doktorn bokens Viktor Kant, en figur som jag hittar i en roman från 1938 av Gurli Hertzman-Ericson. Denne Viktor Kants solidaritet prövas, framför allt när han inleder en vänskap med en mördare.

Den här boken är en thriller som handlar om trafficking och pedofili, men den tar också upp den allt mer brännande debatten om yttrandefrihet till vilket pris som helst. Behovet av krypterad information och att få vara anonym på nätet ställs mot demokrati och säkerhet. Vilka de typiska användarna är slås i boken fast av en kryptoexpert från Uppsala universitet:

[…] Vanliga användare som är rädda om sin anonymitet. […] Förespråkare för demokrati. Journalister. Ambassader. Vissa militärförband. Polisens utredare […] Kan inte Odin missbrukas för brottsliga ändamål? Jo, naturligtvis. Men det är ett lågt pris att betala jämfört med dess fördelar för demokrati och säkerhet. […] Allt gott kan missbrukas, det är priset vi betalar för friheten. […]

Rött kort är en sån fruktansvärt realistisk bok och det går inte att lägga den ifrån sig trots att vardagslivet ibland kommer emellan. Karaktärerna, främst pojkarna, är mycket trovärdigt skildrade. Kvinnorna, däremot, når inte lika långt fram till mig – trots att det är kvinnorna som faktiskt gör de slutliga ingripandena.

Men det spelar ingen större roll, jag läser och läser och läser och motvilligt inser jag att boken har tagit slut. Det finns troligen en och annan som är riktigt avundsjuk på mig eftersom jag ”får” läsa så bra böcker hela tiden. Det är rätt. Den här boken är så bra att högsta omdöme, fem tofflor, inte räcker till. Det blir det dubbla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PS 
Sluta var avundsjuk och köp boken i stället! Och det är ingen större hemlighet att bakom pseudonymen står Mattias Lönnebo.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

ULkort

Alldeles nyss läste jag i lokalblaskan på nätet att UL:s ägare äntligen tagit sitt förnuft till fånga: priset på månadskort hos UL ska sänkas. Det blev ju politiskt maktskifte inom den organisation som har ansvar för länsinvånarnas vård och hälsa – samt viss kollektivtrafik. Nu vill man förändra saker och ting.

Den nya majoriteten tänker sig en prissänkning i två steg:

  1. Nästa år sänks priset från 790 kronor till 750 kronor i månaden.
  2. Året därpå sänks priset till 500 kronor.

Det som lever 2016 får se. Jag tycker att detta är helt rätt beslut att fatta. Det fanns ingen logik bakom att höja avgifterna för kollektivtrafikresor och samtidigt säga sig vilja öka kollektivresandet!

Sen kostar det, förstås. Men det har man räknat på. Billigt blir det inte, utan det lär kosta runt 70 miljoner. Det första steget ska, enligt Upsala Nya Tidning, finansieras via

[…] höjda priser på kontantbiljetter i UL-trafiken, från dagens 25 kronor till 27 kronor för en normal enkelbiljett […]

Men… jag trodde inte att UL hade kontantbiljetter..? Märkligt…

Hur resten av finansieringen ska gå till ska förstås utredas. Det ska även hela Uppsala läns kollektivtrafik, framkomligheten för stadsbussarna i Uppsala, spårvagnar och trådbussar. Vidare ska det skapas fler stationer för Upptåget, enligt Radio Uppland, så att det kan stanna i ödebyar som Järlåsa, Vänge och Vittinge och kanske till och med i Librobäck i Uppsala. Jajamens, det blir till att rekrytera lite utredare och stationsbyggare/-renoverare, det ser jag, det!..

Sen kan man också rekrytera nån som kan ta tag i de tekniska problem som UL har på sin webbplats. Sen i somras har jag sett nedanstående bild och text i högerspalten hos UL. När ska det hända nåt i Grönköping? Dessutom har man, vad jag förstår, lanserat en app med vilken man bland annat kan köpa biljett. Kanske vore bra att informera tydligt och korrekt om detta även på webbplatsen…

Tekniska problem på UL

Den här texten har jag sett på UL:s webbplats sen i somras. Skärmdumpen tog jag alldeles nyss.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om arbete som pågår i mitt hem.


Äntligen mulet!
Jaa, för då slipper jag ha dåligt samvete för att jag sitter inne hela dagarna. Eller i alla fall igår. Men jag fick mycket gjort då. Ibland måste man jobba hemma. Jag har min arbetsplats helt och hållet hemma nu. Så gott som.

Hemmaarbetsplatsen

Min hemmaarbetsplats vid Storebror. Han syns inte. Han är för stor. Skärmen är ganska liten, dock. Ingen utrustning värd att stjäla. Men jag älskar min dator!


Det tar tid att söka jobb.
Det är faktiskt ett heltidsjobb med jourberedskap 24 timmar om dygnet. Inte enbart så att man hela tiden oroar sig över att man inte har jobb eller inkomst och huruvida man kan betala sin hyra och sina andra räkningar. Beredskapen handlar också om att en presumtiv arbetsgivare kan ringa när du står i duschen eller sitter på toa?! Det vore väl ganska typat… Och du ska vara redo att ställa upp på intervju när som helst.

Jag skriver och skriver och skriver. Hittills idag har det blivit två ansökningar. Nu har jag sökt över 40 jobb (under augusti månad). Men man måste ringa också. Till exempel till AF och till a-kassan. En del saker går att sköta via datorn, dock inte alla. Ibland fattar jag inte vad som menas, till exempel. Och jämt är det telefonköer!! Det kanske skulle underlätta för alla inblandade om det fanns bra och begriplig information på alla webbplatser. Bara ett tips från en kommunikatör som börjar bli ganska luttrad när det gäller webbkommunikation vid det här laget…

En klok kommunikatör, Per, skrev förresten ett inlägg om webbformulär med mera på sin blogg igår. Han sammanfattade i princip allt jag tycker och tänker om detta, även detta med att ge bort sitt varumärke… Läs Pers intressanta blogginlägg här!

I måndags skulle jag skicka in kassakort för de två föregående veckorna. Jag hade blivit lovad en utbetalning mellan ordinarie utbetalningar om jag skickade in kortet före den 29 augusti. Alltså fyllde jag i och skickade in kortet den 26 augusti. Naturligtvis krånglade tekniken. Det såg ut som om kassakortet inte skickades in. Men när jag loggade ur och loggade in igen såg det ut som om det hade gått iväg. I två dar väntade jag på nån sorts besked från handläggaren på a-kassan. Total tystnad. Kontaktade då handläggaren igår morse, onsdag, via internetkassan och beskrev att jag var osäker på om kassakortet kommit fram som det skulle och om jag får några pengar nästa vecka. På eftermiddagen fick jag svar att kortet kommit fram och att jag ska få en utbetalning av fyratusennånting kronor på torsdag. Nästa vecka, alltså.

Guldpengar

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Chokladpengar betalar inte hyran.


Nä, om det var Nån som trodde
att man blir rik på a-kassa så trodde Nån fel. Och jag kan ge mig 17 på att det inte är många arbetssökande som fuskar heller! Detta som vi hela tiden anklagas för. Men jag kan ärligt säga att det är pengar som inte är värda att fuska åt sig. Det handlar om mindre än hälften netto av den inkomst jag hade nu senast. Så nej. A-kassa är inte värt att fuska till sig. Nu står min förhoppning till inkomstförsäkringen… Den skulle bli ett välkommet bidrag. Men jag kan inte ansöka om den förrän jag har fått min första a-kassespecifikation som visar att jag har fått pengar från a-kassan. Och nu beklagar jag mig inte, jag konstaterar, om än rätt torrt, hur läget är. Det pekuniära läget samt läget som arbetssökande.

Jag blev mycket förvånad över att jag för en gångs skull delar åsikter med LO. Dess ordförande, dess chefsekonom och en utredare har nämligen skrivit en bra debattartikel i DN idag. Det ska vara möjligt att överleva på a-kassa, men det ska också ställas krav på den arbetssökande att söka jobb aktivt. Läs artikeln här! 

I kväll ska jag ut på vift möte hos Uppsalanyheter.se, världens bästa nättidning, som jag skriver alldeles för lite för just nu. Men det är svårt att få tid till sånt som inte ger nån inkomst. Krasst, men så är det, tyvärr. Jobbsökeriet tar mycket av min tid och det måste prioriteras! Nog för att jag sökte jobb när jag redan hade jobb, särskilt i våras. Men det var typ ett jobb i veckan. Nu är det tre om dan. Minst.

Vad händer hos dig idag??? Njuter du också av molnen??? Söker du också jobb??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det premiär för En pilgrims död, baserad på Leif GW Perssons trilogi Välfärdsstatens fall. Och är det nånting som fascinerat oss svenskar, mig själv inkluderad, är det hur Olof Palmes mördare kunde gå fri. För inte heller jag tror på Christer Pettersson som mördare.

En pilgrims död

Rolf Lassgård som chef för Rikskrim är behållningen. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Chefen för Rikskriminalpolisen
samlar en grupp utredare för att starta en utredning om mordet på Olof Palme. En parallell utredning till den som redan existerar. Deltagarna i gruppen är personligen utvalda av honom själv.

Ärligt talat vet jag inte om det händer så mycket i den här första delen av fyra. Lars Martin Johansson (Rolf Lassgård) sover, Jeanette Eriksson (Helena af Sandeberg) är otrevlig och resten är mest gubbiga. Värst av alla är Bäckström (Claes Malmberg) som vräker ur sig att Olof Palme gick om kring med

en björnfetta på huvet

Nej, det här är otroligt gubbigt och blir det inte bättre nästa gång tänker jag inte se avsnitt tre och fyra – även om jag är intresserad av fallet som sådant.

Nu är jag riktigt snäll och ger det här första avsnittet medelbetyg. Och det är Rolf Lassgårds förtjänst!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

När jag kliver upp så här tidigt en ledig dag brukar jag ha svårt att somna om. Då tar jag med mig lokalblaskan i bädden och lägger mig och bläddrar. Nu ska du inte tro att den agerar insomningspiller, det var inte alls det jag menade. Jag läser och har det gott i sängen, bara, utan att somna.

Men det klart att jag också blir engagerad av det jag läser. Det är inte bara stavfel som irriterar mig…

Kollison, vad är det? (Ur dagens lokalblaska.)


Eller dåliga formuleringar
och upprepningar av ord, nåt som gör det hela fantasilöst…

Två meningar efter varandra som börjar med det, för mig dessutom lite ålderdomliga, lilla ordet dock.


Eller att man slår sig för bröstet
och gratulerar sig själv för en TV-kanal vars tablå jag inte hittar i papperstidningen, vars bild är kass på mina TV-apparater och vars streamade sändningar på nätet allt som oftast är sega. För att inte tala om innehållet, som vad jag förstår är till 90 procent sport – vilket bara det gör mig TOTALT OINTRESSERAD…

Är detta ”Upplands och Uppsalas egen TV-kanal”? Finns ens Uppland som beteckning längre, heter det inte Uppsala län? Vem vill se ”fnissanfall från programledarna”? Och vilka är ”var femte” samt var ligger ”vårt område”? Jag vet ingen som tittar på 24UNT…


Men nu ska jag inte vara sån.
Det finns mycket bra i lokalblaskan också. Som till exempel Lisa Irenius artikel/krönika om att vi är så jädra tillgängligha och Sebastian Johans nyanserade och välskrivna recension av utställningen The Collector (i vilken han inte faller för det enkla greppet att totalt fokusera på könshårsdelen), för att nämna ett par texter på plussidan.

Och så finns, tack och lov, Staffan Wolters på UNT. Staffan Wolters är en lysande, grävande journalist som borde få all frihet i världen att göra det han är bäst på: gräva. Men gissningsvis är han också väldigt styrd av sin arbetsgivare. Jag tycker, med detta  i beaktande, att hans artikel om utredningen kring Sjukstugan i Backens avtal – eller inte – med den privata cancerkliniken här i stan är utmärkt. Fast att kalla utredaren utomstående är ju inte riktigt sant. Utredaren jobbar vid den paraplyorganisation inom vilken alla offentliga sjukstugor sorterar – i princip. Inte på pappret och inte organsitionsrutmässigt, men inofficiellt. Och då kan man inte benämna denne utredare utomstående.

Hur som helst, artikeln är utmärkt för den talar så tydligt om för läsaren hur korkade de är på Sjukstugan i Backen. Ett av argumenten mot ett avtal med kliniken är nämligen att

[…] Dessutom ligger UCC inte tillsammans med annan sjukvård som kan hantera akuta komplicerade kirurgiska situationer. […]

enligt artikeln. Men ett par meningar nedanför bemöter den privata klinikens ägare detta helt sjukt klart och enkelt:

[…] Det finns exempelvis samarbeten mellan sjukhus i Solna och Huddinge som kan skicka patienter till varandra om de drabbas av komplikationer. Det är två mil mellan dessa båda sjukhus medan vi har 500 meter[…]

Man kan inte låta bli att ta sig för sin panna, eller hur?.. Mer såna här artiklar, om Tofflan själv får önska. Artiklar som visar på rena dumheter inom verksamheter som du och jag betalar skatt till. Och mer Staffan Wolters, förstås!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Att göra nåt helt annat på lunchen än jobba är bra. Samtidigt som tankarna mal om struktur och innehåll på ett stort och viktigt sjok sidor på externwebben… Men jag tar en repa i media och spanar och följande tycker jag är värt att notera – av ett eller annat skäl… Som vanligt gäller förstås att ingen är tvungen att läsa.

  • Bilmarodörsgranne avslöjad genom baklucka. Vi har lärt oss den hårda vägen att man ska passa sig för grannar. Men en man i södra Sverige blev rätt trött på att få sin bil repad. Därför gömde han sig i sin bils baklucka för att kunna ta marodören in flagranti, så att säga. Upptåget lyckades och reparen avslöjades: det var en granne till mannen som hade fått för sig att grannarna hade skadat hans bil.Han mådde bra av att göra långa repor i deras bilar… Som sagt, passa dig för grannar!..
  • Rondellkurs i Sunne. Tänk, vi borde kanske fara till Sunne en del av oss! Där har man nämligen nyligen fått sin första rondell. Och rondellkörning är ju, som bekant, rätt svårt. Därför erbjuder Trafikskolan i Sunne bilister en gratis kurs i rondellkörning. Vilket utmärkt initiativ!
  • Penismask och människa har samma gener. Uppsalaforskare har kommit fram till att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan maskar och människor. Till exempel är det exakt samma gener inblandade när det gäller matsmältningsorganens utveckling för penismasken Priapulus som människan. Såpass!!! Äntligen får jag en penis, alltså! På sätt och vis…
  • Bloggade om böcker och bedrog. En amerikansk kvinna visade sig vara en storkonsument av böcker. Inget fel i det, men att läsa i genomsnitt åtta böcker om dan och dessutom recensera dem på en boksajt känns lite häftigt. Nästan alla recensionerna var dessutom positiva. För ett tag sen avslöjades emellertid ett bedrägeri i sammanhanget. Kvinnans son sålde böckerna vidare redan dan efter recensionerna. Och recensionerna, de var för det mesta rena plagiaten av förlagens beskrivningar av böckerna… I samband avslöjandet bekände en författare att han använt alias för att recensera – positivt, förstås! – sina egna böcker på samma sajt som kvinnan… Ajsan bajsan, tycker jag!
  • Utredare avråder från upphandling av cancerbehandling. Nu har en så kallad oberoende utredare kommit fram till att Sjukstugan i Backen inte bör sluta avtal med en viss cancerklinik i Uppsala. (Du kanske minns kvinnan med cancer som man ville skicka till Frankrike för behandling men som betalade sin behandling vid kliniken i Uppsala med egna pengar i stället?) Skälet som utredaren anger är att sagda klinik har för få anställda. I stället föreslår utredaren ett samarbete. Eh… det är väl en viss skillnad mellan att betala för sig och att samarbeta, eller..? Om ett avtal skulle slutas hade kliniken kanske fått råd att anställa fler..?
  • ”Inga barracker på Domarringens skola!” Det skriker en rubrik på SvT Upplands hemsida ut. Kanske man ändå skulle ge medarbetarna vid SvT Uppland lite skolning i rättstavning..? Ordet som åsyftas i rubriken torde vara barack…
  • Politiker sjöng om ”negerby” för barn på välgörenhetsgala. Vaffan!.. Har inte 71-årige miljöpartisten Rune Tessin hört talas om vad som hände Tintin på Kulturhuset? Vavavavava? Skämt åsido, sånt här skit borde man slippa från politiker, även om de bara är kommunalpolitiker i Åtvidaberg, typ…

Livet är kort.

Read Full Post »

Stefan Carlsson, utredare för statens vård- och omsorgsutredning, föreslår att flera myndigheter läggs ner och ersätts med fyra nya, allt för att förenkla för vården och omsorgen. Om detta säger socialministern, kristdemokraten Göran Hägglund:

Spännande tankar…

Och faktum är att jag är benägen att hålla med, för en gångs skull. Lite grann, i alla fall. Tills jag läser att Stefan Carlsson fyller på med att man kan spara in 500 av de 2 500 tjänster som finns på Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Statens folkhälsoinstitut och de nio övriga myndigheter han föreslår ska läggas ner. Jag kan ju inte låta bli att undra vad dessa 500 syssla med. Alla lär ju inte få nya jobb, med tanke på den arbetslöshet som råder. För tro det eller ej, alla arbetslösa är inte ungdomar. Och det satsas ju mest resurser på att hjälpa arbetslösa ungdomar, vi äldre får klara oss bäst f*n vi vill.  (Det är knappast våra yngsta medborgare som jobbar på våra myndigheter, menar jag.) Kanske skulle en nedläggning göra personalen på Läkemedelsverket en tjänst för där saknar hälften av de anställda förtroende för sin ledning, enligt lokalblaskan som fått ta del av resultaten av en medarbetarenkät.

Men de fyra nya myndigheterna skulle förstås sysselsätta några människor. Stefan Carlsson vill att de ska handlägga frågor som rör kunskapsspridning, tillsyn och inspektion, gemensamma IT- och kommunikationslösningar och bevaka och analysera den övergripande utvecklingen av hälsa, funktionshindersfrågor, vård och omsorg. Uppdelningen skulle göra tillvaron enklare, menar utredaren.

Göran Hägglund säger inte just så mycket mer om utredningen mer än

Spännande tankar…

och att han ska lyssna på vad remissinstanserna har att säga.

Personligen tycker jag att om man ändå ska lägga ner tolv myndigheter skulle man lika gärna kunna lägga ner centrala administrationer för till exempel länets vård och omsorg. Vad ska människor som jobbar där göra? Springa runt i korridorerna med en massa papper i händerna eller planera nästa omorganisation???

Och när man är på gång, gör sjukhusen statliga igen och stäng av alla kränkande chefer från tjänster som innebär personalansvar.

Titta, så många idéer jag har! Undras vad hr minister Hägglund tycker om dem?..

Read Full Post »

Lokalblaskan må vara julitunn, men där finns ibland vissa lysande krönikörer som sätter ord på mina tankar. En av dessa är Anders Mildner som idag har fått sin krönika Jag orkade inte med grottandet införd. Tyvärr finns den inte att läsa på hemsidan.

Anders Mildner tar upp det här med de allorstädes närvarande kamerorna som tar fasansfulla bilder eller filmer från Norge som sen delas via sociala nätverk eller publiceras lite här och var.

Jag har för övrigt bloggat om filmande vid olycksplatser tidigare och uttryckt min avsky över det. Men det är inte sanningen jag värjer mig emot. Det är viktigt att vi inte döljer det otäcka som har hänt, att vi bearbetar och inte stänger in. Det jag inte gillar är sättet att gå på människor, som så uppenbart är i chock efter att ha varit med om hemska upplevelser. Att sticka upp en kamera i nyllet på dem. Att filma dem när de ligger skadade eller döda. Att intervjua anhöriga, som befinner sig i ett minst lika omfattande chocktillstånd.

Dagen efter allt det hemska och ofattbara hade skett i Norge försökte jag hitta en så neutral beskrivning av skeendet som möjligt via media. Det visade sig att Aftonbladet hade en sån som jag tyckte var bäst och jag länkade till den i ett inlägg. För jag kunde ju inte låta bli att blogga om händelserna. De påverkar oss alla, även om vi inte befinner oss i Norge, har norska vänner eller bekanta eller så. (Jag har släkt i Norge, ja, och nej, jag vet inte hur det är med dem.) Men sen blev jag smått illamående över alla spekulationer som vällde ut genom bloggar, Fejan och Twitter. Det är inte så att jag är ointresserad av att få veta vem som har utfört detta hemska, men jag är ju faktiskt inte polis eller utredare. Varför inte lämna utredningsarbetet till proffsen? Jag erkänner, precis som Anders Mildner, att jag inte orkade/orkar med grottandet. När nyheter, analyser, rykten, tankar och skvaller blandas, hur ska jag då kunna sålla för att hitta fakta, för övrigt..?

Igår morse hittade nästa beskrivning som kändes tämligen neutral. Det var hos Dagens Nyheter. Notera att den började skrivas före förhandlingarna med den gripne men att den sen har fyllts på.

Det här är svårt. Jag orkar inte grotta, men kan inte värja mig, riktigt. För även jag vill ju veta. Förstå.

Men helst av allt vill jag inte snacka så förbannat. Jag vill göra. Jag vill inte ge mig in i diskussioner kring skuldfrågan, extremisttillhörighet, terrortankar. Jag vill lämna blod, jag vill ställa upp med samtalshjälp, jag vill hjälpa till att röja. Tyvärr har jag brister i blodet som gör att jag inte kan eller får lämna blod. Jag är inte heller utbildad terapeut och jag har inte pengar att skänka eller resa till Norge för. Men det är sånt här jag skulle vilja göra i det här läget. Inte grotta. Göra nåt vettigt.

Read Full Post »

Idag finns den tredje artikeln i lokalblaskans serie Utförsäkrade att läsa (artikeln ligger inte ute på hemsidan än, men jag länkar till den så snart jag får möjlighet). Det handlar om politikernas syn på det hela och vad man ska göra åt saken. För att nåt måste göras verkar politikerna, oavsett partitillhörighet, vara ense om.

Socialförsäkringsministern, moderaten Ulf Kristersson, utlovar ett förslag till ny lag redan till våren. En lag som ska förhindra att en del av de utförsäkrade drabbas för hårt ekonomiskt. För det finns ju faktiskt personer som blir utförsäkrade men som är för sjuka för att söka arbete. Dessa ska få en speciallösning, enligt Kristersson.

Att förändra sjukförsäkringen har varit nånting nödvändigt – det är alla partier överens om. Och enligt Kristersson har ju reformen lett till många färre långtidssjukskrivna och förtidspensionärer. Men tidsgränserna vill han inte rucka på, för då blir det som förr, menar han – det vill säga tiden går för den som är sjukskriven, inget görs, inga planer upprättas och myndigheterna undviker beslut.

Hur ser oppostionen på saken? Idag verkar det som om de rödgröna har svängt. Idag är de kritiska mot tidsgränsen. Men 2006 föreslog den socialdemokratiska utredaren Anna Hedborg bland annat en tydlig tidsgräns för sjukförsäkringen. Då hade antalet sjukskrivningar och sjukfrånvaron i vårt land ökat mycket sen slutet av 1990-talet. Borgarna tog över den politiska makten hösten 2006 och började genomföra förändringar enligt den socialdemokratiska utredarens förslag. Men nu menar de rödgröna att svårt sjuka drabbas hårt av reformen när de tvingas lämna sjukförsäkringen.

Så vad vill de nu?
Sossarna
vill nu avskaffa tidsgränserna och ersätta den med individuella rehabiliteringsplaner. Vidare vill man höja taket på ersättningen så att de flesta får 80 procent av sin inkomst i sjukpenning, mer rehabilitering av sjukskrivna och så ska den som blivit utförsäkrad på grund av de ändrade reglerna och som fortfarande behöver det kunna bli återförsäkrad.

Miljöpartiet vill också ta bort tidsgränserna, men vill ha ett helt nytt system där arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring och socialbidrag slås ihop. På så vis får individen en enda ingång till systemet. Utförsäkrade ska inte få så låg ersättning att de tvingas söka socialbidrag, men det kan bli en nedtrappning av ersättningarna för de långtidssjuka.

Oavsett vad som händer och vilket politiskt parti man sätter sin lit och sin röst till, tror jag det är viktigt att reformen från 2006 utvärderas och att eventuella skevheter förändras. Det kan inte vara rimligt att svårt sjuka tvingas ut i arbete eller tvingas söka socialbidrag när de är just svårt sjuka. Och det är heller inte rimligt att fullt friska människor får gå arbetslösa när det de helst vill är att arbeta och inte vara beroende av samhället eller andra människors godhet. GÖR NÅNTING NU innan vi drabbas av en självmordsepidemi!!!

Read Full Post »