Drömmar… och verklighet…

Ett både-och-inlägg.

---

 

Soligt igår, mulet i morse.

I natt drömde jag en fantastisk dröm! Det insåg jag klockan fyra när jag vaknade och behövde gå på toa. Jag skulle verkligen komma ihåg drömmen, för den var ett sånt bra underlag till ett blogginlägg. Naturligtvis är drömmen borta nu på morgonen…

I stället vaknade jag till en mulen morgon. Märkligt, för gårdagskvällen var solig och lagom varm. Jag satt på ballen* fram till klockan var tjugo i nio. Läste min spännande Stephen King-bok. (Jag har knappt 200 sidor av de cirka 500 kvar nu.) Det var förvånansvärt tyst runt omkring. Senare på kvällen insåg jag att jag troligen hade missat bostadsrättsföreningens årsstämma… Ja, mitt minne är inte som tidigare… Fast å andra sidan har jag ganska mycket annat som jag tänker på just nu. För övrigt tror jag inte att kvällens tystnad berodde på att ”alla” var på årsstämma. Det skulle möteslokalen inte palla för. Vi har 300 lägenheter. Möteslokalen, som också är festlokal, tar väl cirka 50 pers, skulle jag tro. Kanske 100, om folk står.

Vid 21-tiden åkte jag och bytte in min trissvinst mot en ny lott. Passerade macken, där jag hjälpligt torkade av vindrutan på Clark Kent**. Igår när vi åkte hem från jobbet blev han nämligen nerstänkt av en bil som strax före avfarten till vårt hem började släppa ifrån sig lerigt vatten! Inte kul när det skvätte, för det var ju inte bara på vindrutan, som jag kunde hålla hjälpligt ren med spolarvätska och vindrutetorkarna… Hämtade Fästmön när hon slutat jobba och skjutsade hem henne. Gissade att hon vill komma hem så snart som möjligt eftersom hon hade fått spolning av rören i ett av våtutrymmena hemma under eftermiddagen. Man vet ju aldrig vad hantverkare lämnar efter sig. Jag hoppas att det inte var en massa ”skit” så att hon fick städa det sista hon gjorde före sänggång igår kväll…

Idag står det tankning och handling på min agenda efter jobbet. I övrigt ska jag ägna min bok lite tid. Den är så spännande nu!

Kanske blir det en sån här efter jobbet och bilverkstan på torsdag, hemma eller ute.

På torsdag kväll fanns det planer på en mini-after-work för några av oss som bor i Uppsala och i mitt närområde (ja det finns både grannar och kollegor som jag vill umgås med). Nu blir vi en decimerad skara eftersom en person hellre vill ta en öl med kollegorna på orten där vi jobbar och en annan person kanske måste åka utomlands och ordna med en fastighetsförsäljning. Själv ska jag ju lämna Clark på bilverkstan på morgonen och hem och hämta honom vid 16-tiden på torsdag. Det är en evig tur att jag får lånebil – tågen går fortfarande inte som de ska!

På fredag är det ledig dag igen. Det känns underbart, för då slipper jag ut och trängas i trafiken. Det är betydligt fler bilar ute på morgon och kväll nu när tågen inte går som de ska… En tur till IKEA har jag lovat Anna på Nationaldagen. Vi får se om det följer med trall även hem till mig. Det kanske blir så att jag siktar in mig på drömmen om ett hus i skogen i stället…

Den kommande helgen behöver jag städa. Igår hittade jag dessutom en lapp i min postbox. Lappen aviserade:

Garage städning

med just den särskrivningen, på måndag kväll. Kanske börjar jag på söndag. Om jag får tag på i en kvast. Jag tänker inte slösa pengar på att köpa en. Kollar nog runt i stället bland alla häxor jag känner…

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgglimtar

Ett inlägg med diverse glimtar från helgen.

Jag har ju redan visat en del av vad som hände i Dalarna här på bloggen. Vi är nog fortfarande lite chockade över hur Super G hanterade visenten…

Hon vågade klappa snorrkas!

Men än mer chockade var vi nog över det faktum att Gunilla – tvärt emot vad hon själv påstår – kan laga jättegod mat! Här slår husmor till, med kockhandduk och allt!

Super G vid spisen. Hon har verkligen många saker i sin byxa strängar på sin lyra.

Däremot var det inte tillåtet med cookalong, utan gästerna fick hålla sig i ett annat rum. Gunilla hade antagligen hemliga recept, för det var cook alone som gällde hela helgen.

Vidare provade vi en och annan öl – det var ju Oktoberfest. Och så fotades det en del. Vi blev båda mycket förtjusta i Gunillas mobilfodral.

Gunilla fotar. Notera det snigga mobilfodralet – pilen i mitt. På bordet, vid pilen, en av ölsorterna vi provade. Vid översta pilen – jordgloben?

På fredagskvällen bjöd Gunilla på ugnsbakad lax och på lördagskvällen en jättegod kycklinggryta med ris och grönsaker. Som synes på min tallrik åt jag många grönsaker. Till det drack vi Svartöl, en bayrare.

Kycklinggryta med ris och grönsaker samt Svartöl (vid pilen).

Söndagen hade något bättre väder att bjuda på, så när vi hade packat in alla våra grejor i bilen packade vi även in Gunilla. Vi skjutsade henne till okänd ort och därifrån fick hon promenera hem. Nåt straff skulle hon ha för att hon hade visat sån stor gästfrihet!  😈 Men först tillbringade jag en lååång stund i Gunillas bibliotek. Åter blev jag mycket imponerad.

Gunillas bibliotek.

Vi hade inte shoppat nånting på hela helgen. Men så flög f*n i oss på vägen neråt landet och vi stannade till hos Karlsson i Gåvan. Eftersom det var lunchdags studerade vi menyn utanför. Nån flaskfilé blev det dock inte…

Flaskfile.

I stället höll vi oss till nåt grönt.

Prästkragar och nåt grönt.

Inne i affären träffade vi på Karlsson själv på en av hyllorna.

Karlsson själv stod på en av hyllorna.

Vad hamnade i shoppingkorgen då? Tja jag köpte billiga servetter och ett spel.

Deckarspelet följde med hem till New Village.

Båda två hittade vi snigga läderfodral till våra iPhoner till bra pris. Jag har nu haft mitt i mindre än ett dygn, men är mycket nöjd med det! Nu slipper Gunilla oroa sig för att vi ska sno hennes… 

Ett tjockis-svart iPhonefodral till mig. Fästmön köpte ett vitt.

Jag tänkte ett slag inhandla den här skylten och åka och leverera den in person till nån jag inte estimerar så mycket. Men varför slösa pengar på nån man inte gillar? Den fick vara kvar i affären.

Den fick vara kvar i affären.

Vi for vidare neråt landet – och sen lite norrut igen, till Himlen. Anna behövde hämta lite grejor för de knappa två veckor som återstår av hennes vistelse i New Village. Där hemma var allt sig för övrigt likt – utom att jag upptäckte ett lik i sovrummet i form av en definitivt död krukväxt. Jag slog en signal till min hulda moder innan vi tog en kvällspromenad till Maestro. Där fick vi som vanligt utmärkt service! Men ljuset tändes inte förrän till kaffet på maten, ungefär…

Ljuset tändes först till kaffet på maten.

Nåja, man kan inte tänka på allt. Maten var – också som vanligt – fantastiskt god. Vi tog spett båda två – jag med kyckling, Anna med fläskfilé. För mig gör de alltid en specialare, eftersom min rätt inte står på menyn. Toppen! Anna hittade en och annan seg bit, mitt var perfekt. Godast var nog emellertid pommesen, gjord på riktigt sätt, där och då. Till maten serverades fräscha grönsaker, tzatziki samt béarnaisesås. Vi drack var sitt glas italienskt rött till.

Maestro bjöd på underbart god middag.

Det var skönt att promenera tillbaka, för totalt sett blev det i alla fall tre kilometer. Skönt också att inte gå och lägga sig direkt på en middag. Idag hinns nog ingen promenad för min del, men Anna är iväg och tränar. Jag ska fixa till mig lite och sticka över till Tokerian för att fylla på förråden med bröd och mjölk – och kanske en grönsak. Vi ska äta lite soppa innan det är dags för Anna att jobba. Mitt jobbsökeri flyttas därför fram till i afton. Men då måste jag också hinna fixa till mig inför morgondagens övning…

Skönast var det nog emellertid igår att krypa ner mellan rena lakan (nån hade gjort sitt jobb i förväg här). Men det kändes som om det var en hel ocean emellan oss! Min säng är 180 bred och vi hade just tillbringat två nätter i en 105-centimeters säng! Tusen tack, både Gunilla och Johanna!

Toffelfötterna vinkar god natt.

Det var min helg, det. Vad gjorde DU med din??? Som vanligt är jag nyfiken och vill veta!

Livet är kort.

Read Full Post »

En ledig dag till!

Oj! Söndag idag och ytterligare en ledig dag tillsammans bara vi två. Herreminje, man kan ju tro att vi skulle bli galna när vi får umgås och vara lediga så mycket som två och en halv dag *RITAR ETT STORT KORS I TAKET* Ja, om du inte fattar det så är jag ironisk. Fästmön och jag är aldrig lediga tillsammans bara vi två. Det känns som om vi plötsligt har oändligt med tid och hur ska man spendera den på bästa sätt?

Vad har vi gjort då? Jag tycker att vi har haft en bra midsommar och bra dagar. Vi har ätit och druckit gott, vi kunde sitta på ballen* på midsommarafton. Igår var det sämre väder, men vi tog ändå en promenad. Vi flamsade åt ett kortspel som var helt bortkastat på oss två som inte kan ett dugg om sport. Vi har sett filmer, två bra och en konstig. Och idag… Idag ska vi till… Jysk.

Behöver nya såna här.

Mitt huvud vilar tungt av alla sågspånen på mina huvudkuddar. De två kuddar jag har är platta som pannkakor, trots att de ska föreställa dunkuddar. Detsammma gäller duntäckena. Platta som pannarkakor de också. Nej, jag ger inte mycket för Hemtex täcken och kuddar. Däremot har lågpriskedjan Jysk visat att de faktiskt har kvalitetssortiment när det gäller duntäcken och dito kuddar. Somliga har köpt där och jag har köpt en kudde till somliga där också – allt har behållit sin fluffighet och så. Några täcken har jag inte råd att köpa idag, men två nya kuddar hoppas jag få med mig hem. Jag behöver ligga högt med huvudet nu när bihålorna innehåller så mycket snor och annat gojs. (Annars är ju den här så kallade förkylningen jag fick rentav löjlig – jag bara LÅTER och är ömsom täppt, ömsom snorig.)

När vi kollade väder-appen på Annas ajfån i morse sa den att det var halvklart väder här i New Village. Det stämmer ganska bra med verkligheten. En perfekt dag att shoppa lite kuddar, alltså.

Vi inledde dagen med flams och högläsning av en artikel i lokalblaskan (tyvärr finns artikeln inte att skratta åt på nätet och jag rekommenderar verkligen ingen att slösa pengar på att köpa ett lösnummer av dagens tidning). Jag undrade om artikeln var skriven av en gymnasist, innehållsmässigt var den på den nivån. Nä, det är inte många skribenter i blaskan som finner nåd inför Tofflans grumliga skarpa ögon. Antingen skriver folk mesigt eller så har de inte orkat göra ordentlig research – vilket i vissa fall kanske inte skulle leda till scoop, men till riktigt läsvärda artiklar. Eller så är journalisterna tragiskt okunniga i de ämnen de lanseras som experter i. Tröttsamt. Nån gång ibland glimmar nån juvel till och då sitter man där förvånad och undrar vad det var som hände… Ungefär som när det åskade och morfar skrek:

Kom in!

*ballen = balkongen

Read Full Post »