Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pocket’

Ett inlägg om en bok.


 

SyndafalletFör ett tag sen träffade jag en av stans trevliga journalister på en sopplunch i Missionskyrkan i Uppsala. Medan jag väntade på mitt lunchsällskap upptäckte jag en hylla begagnade böcker som såldes för en billig penning. Självklart botaniserade jag där, varpå två böcker à fem kronor fick ett nytt hem i New Village. Nu har jag plöjt den första av dem, Syndafallet av Ruth Rendell, en Wexford-deckare som faktiskt har ett Uppsalainslag!

Spänd av förväntan blir jag genast när jag ser att Syndafallet är dedicerad till Karl och Lilian Fredriksson, författare, översättare och förlagsmänniskor här i Uppsala. Sen börjar jag läsa – microstilen i denna ganska slitna pocket, utgiven 2002. Jag hamnar i Sussex, i vars östra delar jag en gång bott i min ungdom. Regnet vräker ner och floden svämmar över. Då får kommissarie Wexford ett samtal från en mamma som tror att hennes båda tonårsbarn har drunknat i vattenmassorna. De är i vart fall inte hemma när föräldrarna återvänt efter en kort tids frånvaro. Dessutom är deras ”barnvakt” också borta. Wexford jobbar med fallet och inser snart att det är nåt knepigt med föräldrarna till de försvunna tonåringarna. När en helgboende så hittar en bil med ett lik i och försöker dölja detta blir det än mer oklart vad som egentligen har inträffat och hur. Genom utredningen hamnar Wexford i Uppsala.

Jag tycker att boken är lite seg, ärligt talat. Under hela läsningen sitter jag och väntar på Uppsala. Det blir en kort stund i stan och det är först mot slutet. Boken är välskriven, men lite för tjock – vissa delar leder inte handlingen särskilt mycket framåt, enligt min mening. Jag irriterar mig även lite på att nya stycken inte är bra markerade alla gånger i kapitlen.

Det samlade Toffelomdömet blir medel. Boken är emellertid helt klart värd den femma den kostade, men jag rekommenderar dig mer att ta en tur till Missionskyrkan och äta en fin och prisvärd sopplunch!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Mörkt motivDet är alltid spännande
att göra nya bekantskaper – även i litteraturens värld. Jag har länge varit sugen på att läsa nånting av Louise Penny. I februari skickade jag efter en av hennes böcker i pocket, Mörkt motiv, den första i serien om kommissarie Gamache.

I bästa Agatha Christie-stil hittas en gammal kvinna död i skogen i den lilla kanadensiska byn Three Pines. Jane Neal, 76 år, har fått en pil rakt genom hjärtat. Först tror man att det är en olyckshändelse eftersom skogarna vimlar av tjuvskyttar, men snart kommer kommissarie Gamache och hans poliser på att att nån faktiskt mördade den gamla damen.

Boken andas trivsam stämning, småstadsidyll och känns nästan lite brittisk, men händelserna utspelar sig i Kanada. (Författaren är kanadensisk.) Tyvärr blir Louise Pennys bok ganska seg och händelsefattig, till skillnad från Agatha Christies deckare. Det är bara understundom som det glimtar till av klipskt polisarbete eller rafflande spänning. Nu är den andra boken i serien redan inköpt, så jag ger inte upp än. Men Mörkt motiv når bara upp till medel. Lite besviken är jag allt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Å, vad jag gillar Håkan Östlundhs Gotlands-deckare! Inkräktaren, den senaste som kommit ut i pocket, är inget undantag. Den är blodig och otäck och väldigt spännande ända till slutet! Ett synnerligen lyckat köp – och även miljövänligt eftersom det är en klimatsmart pocket.

En blodig och otäck bok. 


Även denna gång
leds vi läsare av poliserna Fredrik och Sara i Visby till lösningen av ett riktigt ruskigt fall. Fredrik har varit sjukskriven en längre tid, men börjar nu jobba igen. Det första som landar på hans bord är en familj som känner sig hotad. Polisen tar saken på allvar, men kanske är det hela ett skämt. De inser snart att det inte finns nånting roligt i detta.

Superlativen vill aldrig sina! Det här är en mycket ruskig bok och definitivt inget att läsa för den som är rädd för inkräktare som smyger i mörkret eller… blod… Högsta betyg!

Read Full Post »

Förmiddagen ägnades åt nästan två timmars kursande. Jag tror ingen av oss är fullärd på vår videokonferensutrustning, men jag tror många av dem som deltog idag skulle kunna ordna en videokonferens eller ett videomöte – eller ett möte via sin egen dator. Det är fantastiskt vad den här arbetsplatsen ligger i framkant när det gäller sånt här! Jag kan ju inte låta bli att jämföra med ett ställe från mitt förra arbetsliv…

På den här arbetsplatsen finns det dessutom plats för humor! Ingen ser ner på nån, ingen snackar skit om nån. Inte så jag hör, i alla fall. Och skulle jag se menande blickar eller höra suckar och anspelningar eller rent skittugg skulle jag säga

Stopp och belägg! Vill inte höra!

Idag har jag tramsat mer än mest på jobbet. Jag har varit seriös också. Men när jag jobbade med vårt intranät idag försökte jag locka med roliga och talande bilder. Jag skapade till exempel en sida kring dörrskyltar och la in en bild på vår prefekts dörrskylt som jag har busat till. Hans titel är numera inte prefekt utan

Perfekt!

Prefekt är nämligen så otroligt lätt att stava fel… Alla sidor jag har lagt upp har fått engelska speglingar. Min engelska är långt ifrån prefekt, jag menar perfekt, men ju mer jag skriver, desto bättre blir det. Vill jag tro, i alla fall.

Jag har också skapat en nyhetssida med några notiser. Där har jag lagt in min favoritdevis som sitter på vår kaffeautomat. Jag tycke att den är så bra!

Lite lustigt, men inget av detta gäller på en arbetsplats i mitt förra liv. Där fick man varken vara kuf eller kompetent…


På vägen hem
hoppade jag in på Tokerian och köpte yoghurt, Pro Viva och veckans TV-tidning. Och en bok! Jag kunde inte låta bli att rycka åt mig Håkan Östlundhs Inkräktaren som nu har kommit ut i pocket. På Tokerian hände inget särskilt tokigt idag – eller också har jag blivit lika tokig som omgivningen så jag inte märkte nåt. Fast det var ju förstås en liten brutta som inte fattade att scannerkassan enbart är till för kunder som självscannar. Men med tanke på att hon köpte magasinet Frida var väl inte åldern så hög, så hon fick betala och passera.

En liten brutta köpte Frida i scannerkassan – utan att ha scannat sin vara! 👿


Hemma i Toffelhemmet
står dammråttorna i dörren och tar emot, men idag motade jag bara ut dem som fanns i badrummet och dem i toa- och duschrummet. Resten tänkte jag mota ut i helgen. I morgon kväll ska jag ju få huvet fixat av M efter jobbet, så då lär jag vara lite trött efteråt.

Jag har käkat middag här framför datorn, några skedar keso direkt ur burken. Det var gott och lite lugnande för magen som har varit ganska värkig idag. Är det inte illamående så är det visst värk. Nåja, på måndag, på måndag…

Klockan 21 har jag erbjudit mig att åka och hämta Fästmön. Gissar att hon är trött efter sitt kvällspass och dessutom vill hon nog hem till Elias innan han slocknar. Snälla mormor skulle hämta hem pojken från fritids idag.

Det hade drällt in några tidskrifter med posten, bland annat Antik & Auktion, så jag tänkte hinna bläddra lite i dem sen innan jag ramlar i säng. Men först ska jag kolla om det har hänt nåt hos mina Kickor & Pluttar. Vad jag har noterat har åtminstone vissa puckon hållit sig borta från min blogg. Inte alla, men vissa. Och det känns ganska bra.

Read Full Post »

Månpockets nyhetsbrev landade i inboxen idag vid lunchtid. Och som vanligt har jag gjort ett urval av de titlar jag tycker verkar spännande. Dessa kommer alltså ut i pocket i dagarna:

De imperfekta av Tom Rachman
En amerikansk miljonär startar efter kriget en engelskspråkig tidning i Rom. Nu, femtio år senare, tycks medarbetarnas personliga draman mycket viktigare än dem som döljs bakom tidningens rubriker. Genom en rad skarpa porträtt av de olika medarbetarna växer berättelsen om en klassisk tidnings uppgång och fall fram. En tidning som visar sig vara en hel värld, där man slåss för sitt liv, där man drabbas av kärlek, där man förråder och förråds, där karriärer börjar och slutar. En debutroman!

Inkräktaren av Håkan Östlundh
Familjefoton med utstuckna ögon. Skrämmande brev utan avsändare. De nyblivna Fåröborna Henrik Kjellander och Malin Andersson står som levande frågetecken inför hoten som drabbat dem och deras barn. Vem vill göra dem illa? Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen tar saken på största allvar, men kan inte utesluta att alltihop är ett osmakligt skämt. När hoten trappas upp och parets dotter försvinner skingras alla tvivel. Det här är på allvar. Dessutom är det bara början … Detta är den femte delen i serien om polisen Fredrik Broman.

Isak & Billy av Kristofer Folkhammar ”Love is a battlefield. De går genom köket. Isak och Billy. Tak och väggar. Stol, bänk och köksbord. Två killar, ett pronomen. Han kysser honom. Han diskar ur en bunke åt honom. Han hade tänkt sig ett helt fantastiskt långt, gott liv.”
Isak & Billy är berättelsen om Isak, som står handlingsförlamad och ångestfylld inför världen, och om Billy som klarar allt med sina vältränade muskler och sin provocerande energi. På detta kärlekens slagfält är manskroppen lika åtrådd som irriterande, omväxlande oövervinnerlig och självförstörande.
Den här boken har stått på min önskelista länge, men häromdan damp den ner i postboxen, ju!!!

Från de döda av Mark Billingham 
För tio år sedan var det på alla löpsedlar, mordet på Alan Langford, en av gangsterbossarna i London. Han hittades mördad i sin Jaguar, händerna var fastlåsta vid ratten, sedan hade mördaren tänt på. Misstankarna gick snabbt i en bestämd riktning. Hustrun Donna Langford, som hatade och fruktade sin make, hade lejt en man för det delikata uppdraget att grilla Langford. Mannen greps och erkände mordet. Fallet var löst. Inga tveksamheter. Inte förrän nu. Kriminalkommissarie Tom Thorne får en obehaglig påminnelse om det gamla fallet när han en dag söks upp av Anna Carpenter, ung och ambitiös privatdetektiv.

P.S. av Björn af KleenBjörn af Kleen slog igenom med sitt redan klassiska reportage om den svenska adeln. Det väckte starka känslor, här kommer berättelsen om det dramatiska efterspelet. Vem äger de ord en reporter fångar upp? Men livet som reporter började långt tidigare, i en intensiv längtan bort från en småstad i södra Dalarna. Därifrån går en slingrig väg till litteraturen, till krogarnas Stockholm och vidare till en strand i Colombia där Paradise Hotel ligger. Den här boken följer honom på den vägen och Björn af Kleen rör sig hela tiden mellan högt och lågt, i verkligheten och i kulturen. Sociala rörelser, kulturella rörelser. Thomas Mann och James Ellroy, Martina Lowden och Elin Kling, Rödeby och Stureplan, fina Riche och sunkiga Dovas. Man känner alltid igen honom, både utanför Lappens korvkiosk i Hedemora och i stadsjeep med friherre Nordenfalk på Blekhem.

De ickesynliga av Fredrik Härén 
När journaliststudenten Alexandra intervjuar barn om deras låtsasvänner börjar underliga saker hända. Barnen beskriver vita människor som finns i deras närhet och som föräldrarna inte kan se. En teckning gjord av en mentalpatient visar en känd men ändå märklig värld, som både skrämmer och lockar henne.
Det blir upptakten till en berättelse om en värld som de flesta av oss inte visste fanns. En värld så otrolig, men samtidigt så vacker att man, när man bjuds in i den, lockas att tro att den är sann.

Read Full Post »

En filippinsk kvinna och hennes två små barn har blivit avrättade i sin lägenhet på söder i Stockholm. Det är upptakten i Carin Gerhardsens tredje bok i Hammarbyserien, Vyssan lull.


En bok om skuld.

                                                                                                                                                          De tre morden på kvinnan och hennes barn tycks oförklarlig. Det finns inga spår efter mördaren. Var är barnens far? Och hur hade kvinnan, som städade svart, råd att i en fin lägenhet på söder? När den rättrådige (!) kriminalkommissarien Sjöberg börjar nysta i fallet – och i sin egen historia – finner han att alltihop handlar om skuld.

Carin Gerhardsen gör mig inte besviken! Varken första gången eller denna tredje gång jag läser en bok i hennes Hammarbyserie. Det här är riktigt spännande polisromaner. Genom boken dras man in i skeendet så att man riktigt känner vilken kamp mot tiden som försiggår mellan pocketpärmarna. En bladvändare – det finns inget bättre ord! Ändå inte riktigt högsta betyg. Men snart, så…

Read Full Post »

Jaa, en riktig nougatdag önskar jag er alla – åtministone alla som inte är nötallergiker. Nötallergiker kan få en banandag nån annan dag i stället. Jag är inte knuschlig, söm en säger hämmavé!

Gårdagskvällen ägnades åt en del pusslande. Jag känner redan nu att abstinensen blir svår eftersom vi strax ska åka härifrån och vara ute i Himlen till i morgon eftermiddag.

Jag ägnade också en stund åt att författa en tramsig hyllningsdikt till en gosse som blir man i morgon. Dikten publiceras förstås på en blogg nära dig (det vill säga här) strax efter midnatt, om tidsinställningen funkar.

Vyssan lull läste jag i när jag gått och lagt mig. Har nu läst ungefär 100 sidor, men gissningsvis är Moa ändå långt före mig!? Vi kanske ska samlas för en litteraturcirkel när vi båda har läst ut boken???

I morse  kände vi oss rätt fnittriga. Fästmön, som verkligen kan vara hysteriskt rolig, kom på en massa indianska namn åt oss.  De flesta var av… ekivok natur mer eller mindre, men annars gick namnen i stil med Långa Kranen och Lilla Örat. (Fritt fram att tänka ut andra kroppsdelar och adjektiv.)


Så här ser ju nu ingen av oss ut, men ändå. Bilden är fin och är lånad från en sajt där man kan köpa utklädningskläder.

                                                                                                                                                            Vi har nyss avslutat vår frukost – UTAN ägg i dag. I stället rundade vi av med var sin jordnötskaka, signerad Monica. Nu är kakpåsen tom! 😥 (Detta var ett nödrop till Monica som faktiskt sa igår att hon ÄLSKAR att baka kakor!)

Nu ska jag borsta tanden och ta på mig byxan och sen blir det avfärd till Stormarknaden för diverse inköp. Därefter åker vi till Himlen och röjer, bakar och lagar god mat (det gör vi ju alltid). I kväll kommer det ett gäng från Morgonen på fika.

Ute snöar det och är allmänt trist väder. Igår kväll sjönk temperaturen plötsligt så det känns som om vi har backat några veckor och är tillbaka till vintern igen. Blä, liksom.

Read Full Post »

Older Posts »