Kris!

Ett inlägg om dagens övning på jobbet.

Att komma ny till en arbetsplats och mötas av en polisbil första dan kändes lite… märkligt. Att detta sen kompletterades med borrningsarbeten gjorde att jag undrade liiite var jag hade hamnat… Men min andra arbetsdag hade vi en krisövning! Då stod allt klart! Jag hade hamnat på rena… Närå, men kris var ordet för dagen och det vi skulle öva på.

Idag var beslutat krisövning!

Inledningsvis samlades en grupp utvalda till möte med information om övningen. Vi fick presentera oss och säga vad vi hade för förväntning på övningen. EN förväntning. Jag måste ju alltid utmärka mig och sa två:

1. spänning
2. svaghet

Sen körde det hela igång. Jag fick bland annat i uppgift att skriva en kommunikationsplan för just denna kris, pressmeddelande och text till webb. Jag gjorde mitt bästa, men kan väl säga att det jag åstadkom på en halvtimme inte var nåt i Nobelprisklass… Det var lite svårt att åstadkomma nånting som kändes äkta, mycket på grund av det faktum att jag är alldeles ny på jobbet. Har inget kontaktnät än, känner inte till vilka generella kommunikationsplaner som finns etc. Under eftermiddagen kunde jag i stället ägna mig åt att fortsätta läsa in mig på diverse material i pappersform och på våra webbar. Det kändes, ärligt talat, lite… vettigare…

Detta var en LÄRANDE övning…

Hann med en liten kort promme på lunchen. Det var en dag med strålande sol, men nästan sju minusgrader när jag åkte hemifrån i morse. Det var nästan så dunjackan åkte på…

Lunchpromenad i environgerna.

Och tänk så märkligt, men väldigt nära mitt jobb hittade jag en loppis! Naturligtvis hoppade jag in och kikade på vad som fanns att köpa.

Loppisprylar nära mitt jobb…

Bäst av allt var förstås de stora, välfyllda boklådorna utanför…

Välfyllda boklådor utanför loppisen. Hit lär jag gå OFTA!

Min skattsedel har jag överlämnat till chefen och i retur fått ett anställningskontrakt att skriva på. Det roligaste av allt att läsa på det var lönen. Nu borde jag kanske inte skriva det här IFALL min chef läser min blogg, men… faktum är att jag aldrig har haft så här hög lön… Nu hoppas jag bara att jag kan göra skäl för den. Hittills har jag inte fått göra nånting, direkt, mer än då den där fejkade kriskommunikationsplanen. För att åtminstone få känna att jag har åstadkommit nåt konkret gick jag in på intranätet och rättade några korrekturfel…

Jag hoppas att resten av veckan blir lite mer händelserik. I morgon TROR jag att jag ska vara med i en publicerarkurs som Per ska hålla i. Vi får se. Sen borde chefen och jag ha det där samtalet som vi skulle ha haft igår. Men det löser sig väl. Fast jag vill nog snart känna att jag har en plats och att jag får tillföra nånting. Jag har mest vänt lite papper idag och lagt upp en pärm, orienterat mig lite om lokal media och lite sånt diverse. En lånelåsbricka har jag fått tag i, så att jag kan gå lite mer in och ut, men nån telefon har jag inte än.

Min arbetsplats, chict i tjockis-svart, förstås!

En av dagens höjdpunkter var att få hälsa på högste tjänsteman. Jag fnissade nämligen lite inombords eftersom denna person är otroligt lik en annan person från mitt förrförra arbetsliv – både till sätt och utseende! Men h*n är för övrigt inte den end* som är lik nån annan! En av kollegorna på enheten kunde vara tvillingsyster med ett kommunalråd i Uppsala!

I kväll efter jobbet var jag och handlade på Tokerian. Därefter slängde jag igång en maskin tvätt. Och tog reda på torr tvätt som sorterades in i lådor, skåp eller strykhög. Gästsängen bäddade jag rent i. För dubbelsängen har jag lagt fram rena lakan för bäddning i morgon. En liten macka nu och så måste mamma få ett telefonsamtal, hon är säkert jättenyfiken på hur det har gått. Sen blir det avslutningen av The Kennedys som jag förhoppningsvis lyckades spela in på DVD-hårddisken i natt!

Vad har du gjort idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgglimtar

Ett inlägg med diverse glimtar från helgen.

Jag har ju redan visat en del av vad som hände i Dalarna här på bloggen. Vi är nog fortfarande lite chockade över hur Super G hanterade visenten…

Hon vågade klappa snorrkas!

Men än mer chockade var vi nog över det faktum att Gunilla – tvärt emot vad hon själv påstår – kan laga jättegod mat! Här slår husmor till, med kockhandduk och allt!

Super G vid spisen. Hon har verkligen många saker i sin byxa strängar på sin lyra.

Däremot var det inte tillåtet med cookalong, utan gästerna fick hålla sig i ett annat rum. Gunilla hade antagligen hemliga recept, för det var cook alone som gällde hela helgen.

Vidare provade vi en och annan öl – det var ju Oktoberfest. Och så fotades det en del. Vi blev båda mycket förtjusta i Gunillas mobilfodral.

Gunilla fotar. Notera det snigga mobilfodralet – pilen i mitt. På bordet, vid pilen, en av ölsorterna vi provade. Vid översta pilen – jordgloben?

På fredagskvällen bjöd Gunilla på ugnsbakad lax och på lördagskvällen en jättegod kycklinggryta med ris och grönsaker. Som synes på min tallrik åt jag många grönsaker. Till det drack vi Svartöl, en bayrare.

Kycklinggryta med ris och grönsaker samt Svartöl (vid pilen).

Söndagen hade något bättre väder att bjuda på, så när vi hade packat in alla våra grejor i bilen packade vi även in Gunilla. Vi skjutsade henne till okänd ort och därifrån fick hon promenera hem. Nåt straff skulle hon ha för att hon hade visat sån stor gästfrihet!  😈 Men först tillbringade jag en lååång stund i Gunillas bibliotek. Åter blev jag mycket imponerad.

Gunillas bibliotek.

Vi hade inte shoppat nånting på hela helgen. Men så flög f*n i oss på vägen neråt landet och vi stannade till hos Karlsson i Gåvan. Eftersom det var lunchdags studerade vi menyn utanför. Nån flaskfilé blev det dock inte…

Flaskfile.

I stället höll vi oss till nåt grönt.

Prästkragar och nåt grönt.

Inne i affären träffade vi på Karlsson själv på en av hyllorna.

Karlsson själv stod på en av hyllorna.

Vad hamnade i shoppingkorgen då? Tja jag köpte billiga servetter och ett spel.

Deckarspelet följde med hem till New Village.

Båda två hittade vi snigga läderfodral till våra iPhoner till bra pris. Jag har nu haft mitt i mindre än ett dygn, men är mycket nöjd med det! Nu slipper Gunilla oroa sig för att vi ska sno hennes… 

Ett tjockis-svart iPhonefodral till mig. Fästmön köpte ett vitt.

Jag tänkte ett slag inhandla den här skylten och åka och leverera den in person till nån jag inte estimerar så mycket. Men varför slösa pengar på nån man inte gillar? Den fick vara kvar i affären.

Den fick vara kvar i affären.

Vi for vidare neråt landet – och sen lite norrut igen, till Himlen. Anna behövde hämta lite grejor för de knappa två veckor som återstår av hennes vistelse i New Village. Där hemma var allt sig för övrigt likt – utom att jag upptäckte ett lik i sovrummet i form av en definitivt död krukväxt. Jag slog en signal till min hulda moder innan vi tog en kvällspromenad till Maestro. Där fick vi som vanligt utmärkt service! Men ljuset tändes inte förrän till kaffet på maten, ungefär…

Ljuset tändes först till kaffet på maten.

Nåja, man kan inte tänka på allt. Maten var – också som vanligt – fantastiskt god. Vi tog spett båda två – jag med kyckling, Anna med fläskfilé. För mig gör de alltid en specialare, eftersom min rätt inte står på menyn. Toppen! Anna hittade en och annan seg bit, mitt var perfekt. Godast var nog emellertid pommesen, gjord på riktigt sätt, där och då. Till maten serverades fräscha grönsaker, tzatziki samt béarnaisesås. Vi drack var sitt glas italienskt rött till.

Maestro bjöd på underbart god middag.

Det var skönt att promenera tillbaka, för totalt sett blev det i alla fall tre kilometer. Skönt också att inte gå och lägga sig direkt på en middag. Idag hinns nog ingen promenad för min del, men Anna är iväg och tränar. Jag ska fixa till mig lite och sticka över till Tokerian för att fylla på förråden med bröd och mjölk – och kanske en grönsak. Vi ska äta lite soppa innan det är dags för Anna att jobba. Mitt jobbsökeri flyttas därför fram till i afton. Men då måste jag också hinna fixa till mig inför morgondagens övning…

Skönast var det nog emellertid igår att krypa ner mellan rena lakan (nån hade gjort sitt jobb i förväg här). Men det kändes som om det var en hel ocean emellan oss! Min säng är 180 bred och vi hade just tillbringat två nätter i en 105-centimeters säng! Tusen tack, både Gunilla och Johanna!

Toffelfötterna vinkar god natt.

Det var min helg, det. Vad gjorde DU med din??? Som vanligt är jag nyfiken och vill veta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nådda mål och goda gåvor

Jag fortsätter gå framåt, om än med små steg. Men det jag har åstadkommit idag är sjumilakliv, minst. Det känns som om jag har rätt att vara stolt över mig själv.

Efter promenaden var jag bara så jättetrött. Mamma ringde och pratade oavbrutet i nästan en halvtimme. Jag blev inte piggare, men fick lite energi till att bädda min säng med rena lakan.

Sängen är bäddad!

Dagens middag bestod av knäckemacka med ost, mjölk samt, tro det eller ej, räkcrèpes. Det smakade ingenting och osten, whisky cheddar, var irriterande smulig.

Middagen föreställer räkcrèpes. 

Jag var helt slut och trött efter dagen och allt jag hade gjort (mycket för mig!), så jag drog mig tillbaka till fåtöljen med mitt jättesudoku.

Jättesudokut får en att känna sig lite smart ibland.

För att jag inte skulle somna satte jag fram en skumtomte och lite ischoklad. Det hjälpte inte. Ett, tu, tre så hade Tofflan slocknat.

Mutor för att hålla mig vaken – skumtomte och ischoklad.

Vaknade en halvtimma senare av sms. Därpå följde i ganska rask takt två telefonsamtal. Det kändes bra att mina nyårshälsningar hade nått sina mottagare!

Kom på att jag inte hade varit ner till postboxen idag, eller jo, när jag passerade på väg ut på promenad, men så tidigt kommer inte posten hit. Så jag hasade nerför trappan och tänk – där låg ett paket från Bokus!

Paket från Bokus.

Men jag hade ju inte beställt nåt från Bokus NU… Konstigt… Jag slet och kämpade med den seeega tejpen. Och det klart, det kunde man ju förstå att den var seg, tejpen var ju från Dalarna visade det sig!

En norsk bok till mig!

Det var den snälla Gunilla som hade tänkt på sin gamle sjuke kömpis i Uppsala! Tusen TACK, raring! Jag blev så glad!!!

Från Gunilla.

Nu har jag massor av bra böcker att läsa!

Tack alla som har gett mig böcker, det är goda gåvor och de hjälper mig att ta det lugnt och att bli frisk.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vintermorgon

Idag är det lördag – och vännen FEMs födelsedag! Hon fyller… 15, tror jag visst att det var. Nej, vi blir aldrig äldre, hon och jag. Hon är alltid typ 15 i mina ögon. Fast på den här bilden är vi nog hunnit bli 16 bast. År 1978 är den tagen, hemma hos FEM, så gissningsvis är det nån av hennes föräldrar som har fotat.

Stort GRATTIS till FEM!!!

Gösta (= Tofflan) till vänster och FEM till höger. Idolbild från 1978.

Det har varit en helvetesnatt. Familjen Alien har levt rövare och jag har klivit upp ur sängen typ varannan timme. Fästmön tänkte inte väcka mig i morse, men jag behövde ändå gå upp. Så klart jag skjutsade henne till jobbet! Fy, inte är det roligt att börja klockan sju en helgmorgon på vintern…

Kallt och lite snö i luften var det. Vägarna är bra plogade nu, till och med smågatorna vid Annas jobb. Inte många människor ute alls i morse. Bilen i garaget bredvid såg ännu läskigare ut i decembermörkret. Snacka om spökbil…

En riktig spökbil i garaget bredvid.

Den här Mercan har stått här i två år nu. Jag minns mannen som kom med den en gång. Vi hejade lite så där som normala grannar gör. (Det är bara pucko-grannar som inte hälsar.) Mannen kom i sällskap med ett uppklätt, äldre par. Hans föräldrar? Eller… var det bara inbillning från min sida..? Såg jag åter igen de döda som går omkring här? Mystiskt är det, för jag har varken sett mannen eller det äldre paret igen – och ändå har vi platserna bredvid varandra i garagelängan.

Jag har försökt titta in i spökbilen för att se om jag hittar nåt lik eller nåt spöke, men ingenting.

Tanken var nog att jag skulle krypa ner i sängen igen när jag kom hem. Men somliga gastade här i huset, så det var lika bra att lägga planerna på hyllan. Jag plockade fram rena lakan som jag ska bädda med idag. Det blir en hel del tvätt under dagen och morgondagen, för sen kan jag inte hålla på med sånt på ett tag. I morgon måste jag storhandla hem mat så jag klarar mig fram till helgen före nyår när jag tror att Anna dyker upp igen. Från fredag nästa vecka ska hon ha alla sina barn hos sig i två veckor. Det blir mysigt för dem att få fira jul tillsammans. Om jag hade barn skulle jag inte kunna tänka mig en jul utan dem! Men jag har ju inga barn.

Funderar på om jag inte ska ta ner de två jullådorna i alla fall och kanske julpynta lite. Jag ska ju förhoppningsvis fira jul här hemma och nog vore det lite fint att titta på den gamla krubban med Maria, Josef, Jesusbarnet och de sex vise männen… Ja, du läste rätt: de SEX vise männen! Så många trodde du inte att det fanns, va? Men det gör det – till min julkrubba! Tre av dem är gjorda av kräppapper och ståltråd och rider på kameler, medan de andra tre är sedvanliga figurer i nån sorts bränd och målad lera.

Förresten kom jag på att jag har SJU vise män i huset! Anna gjorde nämligen misstaget att berätta för mig ganska nyligen att hon spelade vis man i en skolversion av Jesu födelse! Nu blev du väl impad?!

Nån gran ska jag inte ha i år i alla fall, det orkar jag inte fixa varken nu eller senare. Men jag får njuta av den jag ser utanför köksfönstret. Den är faktiskt riktigt vacker – i alla fall nu i december. Övriga året kan man ha andra åsikter om gröngölingen…

Den är vacker i december, gårdens gröngöling.

Nu ska jag sparka igång perkolatorn för jag är väldigt kaffesugen. Ska förbereda lite till kvällen, när Anna och jag ska äta sillbord. Fyra sorters sill finns det, ägghalvor tänkte jag göra, lax, kalkonetter (prinskorv av kalkonkött), några skivor julskinka till Anna, några skivor kalkon till mig. Och så lite rödbetssallad. Till detta, kokt potatis, Janssons frestele, var sin mörk julöl och en snaps eller två av en kyld Östgöta sädes.

Livet är kort. Det är gott understundom också.

Read Full Post »

Sovmorgon, vinter, höst och diverse våndor

Kroppen tyckte att jag hade fått min sovmorgon klockan 6.37 i morse… Hur kul är det att vakna så tidigt när man har den första sovmorgonen på två veckor??? Inte nåtl… Men jag pinade mig kvar i sängen till klockan åtta och slumrade väl till lite efter att ha varit på toa. För kroppen tyckte att jag skulle ha ont i magen, så ont att jag inte kunde somna om.

Vid åttatiden i morse visade termometern bara fyra grader. Det är definitivt på väg mot kallare tider och jag gillar det inte. Jag hatar kyla, snö och halka! Snö går möjligen an kring jul, men inte sen. Hoppas nu att det inte blir snorhalt på morgnarna, för jag får inte vinterdäcken bytta förrän om mer än en månad…

Snö kan vara OK kring jul och i naturen, men inte på gator och vägar och trottoarer…

                                                                                                                                                                På tal om Clark Kent* måste jag säga att jag verkligen har hållit bensinkonsumtionen nere under en månad! Det verkar som om en tank räcker, vilket ju vore toppen! Tidigare har det gått åt två tankningar i månaden och det är ju faktiskt inte klokt när man är arbetslös! Det som drar soppa är alla korta körningar och det är nåt jag nästan inte alls gör nu. Men naturligtvis sker detta på bekostnad av mitt förhållande! Jag är ju inte ute hos Fästmön och barnen som tidigare, utan bara lördag och söndag de helger hon har barnen. Idag, till exempel, ska jag åka ut när jag har fått ordning på torpet.

Ordning på torpet, ja… Det så kallade torpet är det allt annat än ordning på! Jag glömmer till och med att vattna mina krukväxter. Men idag har de i alla fall fått sig var sin rejäl skvätt. Stryktvätten hänger uppmanande i gästrummet och dammsugaren startar snart av sig själv. Sängarna skulle behöva få rena lakan, soporna måste bäras ut i soprummet innan de börjar röra på sig… Ja, ja, jag ska åtminstone gå ut med soporna också innan jag åker till Himlen idag. Strykningen får jag fixa i morgon kväll, dammsugningen får bli nån kväll i veckan som kommer. Renbäddat får det bli till nästa helg. 

Höst är inte bara fina färger utan också marknad i oktober i Uppsala. Den här bilden är ungefär ett år gammal.

                                                                                                                                                                På måndag och tisdag är det höstmarknad på Vaksala torg här i Uppsala. Tyvärr har jag ju inte möjlighet att gå dit, det hade varit kul annars. Men när det gäller shopping är första prio ett födelsedagsbarn som blir 17 år nästa lördag och som inte har svarat på sms vad hon önskar sig. Varken hennes mor eller far har trots mina uppmaningar delat med sig av några önskelistor. Då blir det svårt…

Lite melankolisk och tankfull är jag idag. Tiden rinner iväg, och framtiden, som bara för ett tag sen kändes ljusare, är fortfarande liksom i dimma. Det är svårt, det, för en planerare som jag…

Jag tröstar mig med Dennis Camitz nyinspelade cover på Bon Ivers låt Skinny love. Den passar min sinnesstämning i skrivande stund. Titta, lyssna och njut!

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Morgonbestyr

Läste idag om vännen som inte kunde sova i morse och som verkade ha slagit upp sina… (tja, vad är det för färg..?) ögon för flera timmar sen. Själv blev jag väckt, som vanligt, av morgonbestyr, strax efter klockan åtta. Ja, inte av mina egna, dårå. Jag brukar inte starta tvättmaskinen före klockan nio. Jag brukar heller inte skrika och kasta saker omkring mig tidigt på morgonen eller smälla i ytterdörren femton miljoner gånger. Och jag brukar inte ploga snö. En del av ovanstående ägnar jag mig inte alls åt, men visst händer det att jag skriker. Kasta saker är onödigt dumt, ytterdörren går alldeles utmärkt att stänga mjukt och snö plogar vaktmästaren så duktigt bort.

Det går bra att smälla i en dörr från Daloc, men dörrarna stänger inte alls, som utlovat, ute alla ljud.

                                                                                                                                                      Min morgon försöker jag ägna åt tysta bestyr, eftersom min gäst (mamma) gillar att sova till klockan elva. Jag läser miljontals mejl från bemanningsföretag som envisas att skicka mig tips på säljarjobb – jag ÄR ingen säljare!!! Ett och annat trevligt mejl från nån vän får svar också. Ibland skickar jag dagens första sms till Fästmön – om jag vet att hon är uppe och på jobbet. Ofta sitter jag vid leksaksdatorn, i en för ryggen fruktansvärd arbetssställning, och bloggar och surfar runt. Och så läser jag, förstås. Just nu en märklig historia om ett hittebarn som ger hals med rena toner. Så brukar jag putsa glasögonen, DET är ett ganska tyst morgonbestyr. Ja, jag blev redan som barn expert på att ägna mig åt tysta saker på morgonen, så jag har lång och gedigen erfarenhet av det.

Dessa putsas på morgonen. Noga.

                                                                                                                                                       Svårt att komma till ro i natt, trots rena lakan som doftade sköljmedel. Jag släcker sällan före klockan halv två och redan klockan tre öppnar jag mina ljusblå igen. Av nån anledning. Har jag tur somnar jag om strax, annars ligger jag och vänder och vrider på mig tills jag väcks av att nån smäller i en ytterdörr från Daloc eller en tvättmaskin som centrifugerar. Man blir inte så go’ och gla’, kexchokla’ när nätter och morgnar är på detta viset. Men man finner sig i det och klagar bara lite i sin blogg. För några arbetskamrater har jag ju inte att ventilera irritationsmoment med. Med detta ville jag säga att ett jobb skulle göra mig… snällare och fogligare.

Read Full Post »