Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inneboende’

Ett skrivande inlägg.


 

Frågan i rubriken är naturligtvis inte möjlig att besvara. Jag har hittills skrivit i mina jobbansökningar att jag lever för att skriva. Det är en stor del av sanningen, men inte hela, förstås. Man kan faktiskt sluta leva och man kan sluta skriva, men att leva för en handling… Jag vet inte… Det behövs nåt mer. Typ… kärlek, kanske?

För övrigt har jag slutat skriva i mina ansökningar att jag lever för att skriva. Det är mera så att jag skriver för att leva. Kan du se skillnaden? Kan du förstå skillnaden?

Penna

Den här pennan fick jag av en före detta arbetskamrat för ungefär ett år sen. Pennan ska användas när jag signerar min första bok.


I morse läste jag
en BRA och intressant artikel i lokalblaskan på nätet om en skrivare i Uppsala som heter Håkan Pettersson. Han är bland annat poet och har gett ut böcker med poesi, noveller och krönikor. Sen är han med i en dokumentärfilm också.

I artikeln säger Håkan Pettersson bland annat att han inte är nånting utan skrivandet. Att skrivandet i sig är nåt han både är och gör, både ett varande och en process. Det lät så himla… fint. Och så känner jag igen mig i så mycket, förutom det där med bokutgivningen, dårå. Även där är jag ett misslyckande – än så länge. (Vänta bara…)

Den där filmen om Håkan Pettersson är jag nyfiken på. Enligt artikeln är den ärlig, men Håkan Pettersson själv tycker att den kunde ha varit både hårdare och djupare och ännu mer ärlig. Medierna inte varit särskilt intresserade av filmen. Kanske för att det är semestertider.

Håkan Petterssons texter blir jag förstås också nyfiken på. Enligt artikeln är de

[…] humoristiska och poetiska, men också dräpande, sylvassa, arga […]

Det är skönt att läsa att nån annan än jag själv har ilskan som inneboende. Annars är vi inte så lika, denne poet och jag. För mig tog det exakt sju minuter att skriva och korrekturläsa den här texten. För Håkan Pettersson tar det fyra timmar att skriva en A4-sida. Han skriver nämligen med näsan. Enligt artikeln har han en grav CP-skada. Jag hoppas bara att folk slutar se CP:t och i stället skrivaren Håkan Pettersson.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara go och gla, att trösta sig med kexchokla´ och att vilja ha sitt godis själv.


Redan torsdag
och redan den sista dan i oktober. Idag springer en massa utklädda ungar runt och tigger godis, det är ju Halloween. Jag har god lust att klä ut mig till nåt hiskeligt monster (behöver inte göra så mycket för att bli hiskelig) och öppna dörren och skrika

Bus!

när nån unge ringer på. Fast här ringer nog inga ungar på. De är varnade av sina föräldrar att den där tanten ska man inte plinga på hos, för hon är ELAK. Ja, jag är faktiskt så jätteelak att jag vill ha mitt godis själv, inte ge bort det till okända, utspökade och tiggande ungar.

lördagsgodis

Mitt godis är mitt!

 
Kan ge mig den på att det finns ungar som inte vill ha godis utan pengar i stället. En del är säkert utrustade med mobil plastkortsapparat. Ungar är rätt förslagna nu för tiden. Annat var det på min tid. På Stenåldern. Jag minns bara att jag nån enstaka gång gick påskkärring – det fanns ju inte Halloween i Sverige på den tiden. Mamma och mormor var omedgörliga och tvingade mig att rita fina (!) teckningar som jag överlämnade i utbyte mot nån karamell. Då neg jag djupt och tackade rodnande. JA, DET ÄR SANT!

Häxa 4

En av mina inneboende häxor.


Emellertid har jag inte varit iväg
och köpt mitt godis än. Jag hade två kexchoklader som jag tryckte i mig igår kväll som tröst för att jag var så ledsen. Jag bävar för hur jag ska orka med de kommande storhelgerna och mammas krav (vännen FEM fattar precis!) på att jag ska vara typ

go o gla, kexchokla´

Det finns liksom inte alltför mycket att vara ”gla” över i nuläget och då blir jag heller inte ”go”. Oron är en ständig följeslagare som jag kämpar hårt med för att övervinna. Jag vill ju tänka positivt, se en lösning inom en snar framtid. Men bara tanken på jul och allt vad den kostar ger mig ont i magen.

Jag har sagt till Fästmön att det blir en julklapp var till ”barnen”, varav tre nu är vuxna. Det finns inte möjlighet till fler. Och det blir inga dyra grejor heller. Tyvärr. Hur mycket jag än skulle vilja. Till mamma, som ju då kanske firar med mig, blir det ett gäng småsaker. Hon kan ju inte handla till mig heller, så det blir inte trångt under granen. Om vi nu ska ha nån. De 400 – 500 kronorna kan vi lägga på mat i stället. Mamma brukar ju inte bara stanna över juldagarna utan i tre veckor, lite före, under och efter alla storhelgerna. Så matpengar går det åt. Jag vill dock ha till protokollet att mamma är mycket generös med matpengar!!!

Det enda jag kan lova mamma – och mig själv! – är att försöka hålla mig ”go o gla”. Men det tar väldigt mycket kraft och energi. Jag är ingen rolig människa att vara med och det säger jag konstaterande – och beklagande för alla som tvingas hänga med mig (vilket i och för sig är valfritt…).

_________________________________________________


Dagens agenda
har jag redan börjat bita av. Jag har sökt ett jobb, det enda jag har hittat hittills, och jag har skrivit in lite fler poster i november månads aktivitetsrapport. Den rapport som jag ska skicka in mellan den 1 och den 14 november till Arbetsförmedlingen. Enligt de nya reglerna från i höst får jag annars ingen a-kassa. Och det är inte säkert att jag får det ändå… Trots att jag sökte över 40 jobb i september och över 30 jobb i oktober. Ovanpå det har jag gjort lite annat, som skrivit spontanansökningar, reggat mig hos ännu fler bemanningsföretag, varit på rekryteringsmässa, blivit intervjuad med mera med mera… Jag vet inte riktigt vad jag ska göra mer…

Det har tagit tid att långsamt börja bygga upp ett havererat liv. Jag tycker ändå att jag har byggt så gott jag kan och byggt bra! För envis som synden är jag och min botten vägrar att bli flat – jag är TJOCK och rundbottnad som den där leksaksgubben som alltid reser sig när man puttar till honom.

clown.womit

Oj då! Jag hittade inte bilden på gubben med rund botten. Då får glo på en spyende clown i stället. Den representerar mig själv rätt bra nu också.


Snart är det dags
att duka fram frukost. Jag måste över till Tokerian och köpa frukt och grönt, för i morgon hoppas jag att Anna kommer hit. Då blir det lite bättre måltider – lite mer organiserade sådana också. I helgen tänkte jag servera henne kalkon, kyckling och lax. Fast inte samtidigt.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna och berätta i en kommentar, jag är så nyfiken på vad som händer ute i verkligheten!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagskvällen blev seg. Jag kände mig rastlös. Inte ens middagen – tre kycklingchorizos med bröd – gjorde mig lugn. Eller mätt. Det var till och med rastlöst i magen, den ville ha mer att äta. Ibland funderar jag om jag inte har nån inneboende där. Nån jag kan skylla på när jag vill goffa

eller


Men vad vet jag… Det är väl som vanligt MIG det är fel på… Det slutade med att det blev lite av den översta bilden och sen en skål cornflakes och mjölk. Jag försökte glo lite på TV, men det var inte nåt att glo på som jag tyckte var intressant, så jag hade mest TV:n på för det sällskap ljudet ger under tiden jag påbörjade Sockerdöden av Unni Lindell. (HJÄLP vilken hiskeligt lång mening!) Det är en bok som jag fick av vännen Rippe i födelsedagspresent. Alltså jag fick ett presentkort och sen skickade jag efter ett roligt bokpaket. Bättre present än så kan inte jag få! TACK igen!

Jag telefonerade också med Fästmön en stund på kvällen medan jag satt vid pusslet. Har väl knappt fått till halva pusslet, efter hav och strand kommer träd, buskar, en båt och ett hus och en del av det har jag fått till.

Slängde mig i fåtöljen och skulle just greppa min senaste pin up-fotobok när den kära fru Hatt ringde. Hon är mer levande än 1940- och 1950-talets pinuppor så det blev ett uppfriskande samtal! Fru Hatt besitter ett antal spännande förmågor. Att laga god mat är en av dem, men det där Sjätte sinnet, att känna på sig när ens (lilla)syster har nåt som trycker hennI är en annan.


Jag läste ut pin up-boken sen efter jag hade pratat med fru Hatt.

                                                                                                                                                                  Det blev hyfsat tidig sänggång med Unni Lindell och sovrums-TV:n påslagen med Criminal Minds i rutan. Tänk att jag sover så bra till otäcka mordserier!

Och idag blev det tidig uppgång! Hade i ett svagt ögonblick lovat Anna att hämta henne och Elias tidigt idag och skjutsa dem till Viking Lines busshållplats inne i stan. De tu tänker nämligen åka fram och tillbaka över Ålands hav. Verkligen en härlig dag för det! Himlen är blå och det är varmt. Men det är inte helt fel att sitta inne framför datorn heller. LIAR ME!

Min dag är ganska blank. Jag ska över till Tokerian lite senare för inhandling av TV-tidning samt de utlovade chilibågarna! Men veckans höjdpunkt blir i kväll när det är säsongspremiär för mitt favoritprogram. Och då snackar jag INTE det där gräsliga skrål sångprogrammet från Kungliga Hufvudstaden som ska få en skåning som programledare, utan Morden i Midsomer, förstås!

Jag har lite tvätt att ta reda på och ska även bädda rent i gästsängen inför mammas besök, men täcke, kuddar och filt är på vädring just nu.

Igår brände jag mig lite på övre delen av ryggen och axlarna – den lilla stund jag satt med Anna och Elias på en filt, i skuggan under ett träd i Storvad. Det gör mig inget, jag är mest förvånad över att solen tar så! Det som är lite mer oroande är att jag kände av tromboflebit-lårkan i morse. Jag pallar inte en sommar till med detta elände! Kommer proppen tillbaka tänker jag åka till akuten och parkerar mig där tills de tar bort skiten!


Så här såg lårkan ut i början av augusti förra året när tromboflebiten började läka ut…

Read Full Post »

Pingstdagen startade med tidig uppgång och hetta. Redan klockan halv sju visade termometern utanför köksfönstret 25 grader… Jag skjutsade Fästmön till jobbet och for sen vidare med en termos kaffe Ut på Uppdrag. Hann precis fram så kom en åskknall och därpå följande regnskur. Sen blev det soligt och hett igen. Vädret är KONSTIGT!!!

På vägen hem såg jag en jättefull människa iklädd rött och lila, ingen lyckad kombo tycker jag, dårå samt en tjock gubbe som plirade nyfiket mot mig.

Nu är himlen disig, men som sagt, det är lika hett som alltid. Jag ska strax in i duschen, fast överväger att inta lite frukost först. Mina inneboende fick försenad middag igår kväll och kanske ska jag servera även dem lite frukost.


Mina inneboende kanske vill ha lite frukost också?

                                                                                                                                                                Blödningarna vill inte upphöra eller minska och jag blir så trött, så trött. Jag får gå på toa varje timma – nästan lika ofta på natten också. Och åsynen av blod gör mig yrslig och svimfärdig. Gissa om jag har det SVÅRT och ömka mig gärna!


Gör mig svimfärdig…

                                                                                                                                                                Nope, nu har jag bestämt mig! Det blir frukost på ballen* och läsning av lokalblaskan före duschen. Därpå ska jag slänga mig raklång en stund – med plast på mitt vita överkast så att det inte färgas.

Jag har inte fått mycket gjort här hemma mer än bäddat och vattnat krukväxterna. Känner mig trött och rätt svag, faktiskt. Ska ut och handla när jag har vilat. Till kvällen tänkte jag servera sill och potatis, det är sånt som barnen inte gillar, så Anna och jag passar på när vi är ensamma.

Read Full Post »

Jag måtte vara en populär hyrestant. Upptäckte att jag fått nya inneboende. Igår kväll noterade jag detta lilla kryp som uppenbarligen funnit min markis trevlig.


Alla kryp är välkomna – så länge de inte är myggor eller tvestjärtar eller getingar! Eller fästingar, förstås!

                                                                                                                                                         Alldeles nyss observerade jag dessutom denna krabat på golvet i mitt arbetsrum. Och det vet väl alla, att spindlar i huset betyder tur?!


En spindel i huset betyder tur!

Read Full Post »

Tillbaka vid datorn hemma igen. Har tillverkat tre rostade mackor av några kanter som jag har slängt kalkonsalami och Brie-ost på. Till det kaffe. Det smakar gudomligt, jag är vrålhungrig. I morse blev det bara en skål fil med müsli.


Sen frukost vid datorn.

                                                                                                                                                        Morgonens möte gick bra! Tänk vad jag blir inspirerad och taggad när nån bryr sig – även om denna nån får betalt för att göra det! Jag har fått en diger att-göra-lista, som främst går ut på att ringa en massa samtal. Alla kontakter ska vara tagna före den 20 juni. Jag kan tala om att jag svettas – och det är INTE bara på grund av värmen…

Solen tycks ha försvunnit och ersatts av en molnig klibbighet som är ganska jobbig. Jag får nästan svårt att andas. Gissar att det är åska i luften.

Det har trillat in några mejl som jag har besvarat och bland annat har jag skickat över en del ”korrektur”. Jag kan inte korrläsa mina egna texter, men andras är jag en fena på! (Är det lättare att hitta fel på andra än på sig själv???)

Vidare ska jag WordPress-supporta en kompis nu där det är lite strul med bilderna. Ska in och kika vad problemet är så snart jag har svalt sista tuggan. I eftermiddag blir det luren och jag som ska samarbeta…

Stackars Fästmön svettas på jobbet och idag får hon tyvärr ta sig hem själv. Hoppas bara att det inte blir åska just när hon ska gå. Tänker lite på mina små inneboende också. Skönt att de har hittat ett tryggt ställe! Ostbitarna var för övrigt borta i morse, så jag gissar att de små gulingarna* har tagit dem!

                                                                                                                                                                    *de små gulingarna = talgoxarna

Read Full Post »

Jag försökte i flera timmar ta några bilder på mina inneboende, men de är så skygga. Och inte vill jag gå för nära boet heller. Men jag kan berätta att det piper och gnisslar där inne! Dörren är som sagt ett glasspapper i folie.


Här är boet med glasspapper som dörr.

                                                                                                                                                         Lyckades till sist fånga en av föräldrarna med min tejpade mobilkamera. Den andra föräldern var mer orolig och vågade inte komma nära boet när jag satt där. Ledsen om jag skräms, dårå, men jag bodde faktiskt här först. Jag försöker visa föräldraparet att jag är snäll så jag har lagt ut några små ostbitar på räcket. Vi får se om de är borta i morgon.


Den modigaste av föräldrarna. Notera de små ostbitarna jag har lagt på kanten.

Read Full Post »

Older Posts »