Softar-söndag

Ett rätt soft inlägg.

---

 

Softade under parasollet idag.

Nä, än har jag inte bytt bloggställe eller slutat blogga! Jag har bara tagit en soft söndag. Även arbetslösa behöver ta såna ibland. Och jag har ju faktiskt både jobbat och pendlat i nästan åtta månader. Då har även såna som jag rätt att vara lite trötta. Eller?

Ursprungstanken var att göra en utflykt idag med Fästmön och Elias. Men Anna känner sig inte riktigt kry och vädret har varit märkligt: halvmulet och kvavt och typ 33 grader varmt. Man orkar liksom inte göra nånting, direkt. Vi softade under parasollet på Annas balle*, helt enkelt.

Härligt syrlig och söt paj med slafsig glass passade bra denna kvava dag.

Jag hade sån tur att Anna hade gjort rabarber- och hallonpaj igår och halva pajen var kvar. Den delade vi tre på. Anna slevade på rejält med glass. En härlig, söt brytning till det starka och goda kaffet Anna kokade.

Hon snålar inte med bönorna, Anna!

brukar somliga i familjen säga (= L).

Anna har ont i halsen och jag känner mig mest trött. Jag tycker att jag sover ganska hyfsat, även om jag har en tendens att ligga och älta saker och oroa mig när jag ska somna och om jag vaknar tidigt. Magen är i olag, men det kan bero på värmen. Och så tappar jag hår. Massor av hår! Märkligt, för samtidigt känner jag mig långhårig. Jag har en klipptid om över en vecka, så jag får försöka stå ut.

Planer för den kommande veckan? I morgon blir det eventuellt en shoppingtur. Det finns nånting jag verkligen behöver införskaffa. Håll tummarna för att det klaffar! 

På torsdag åker jag till mamma några dar, eftersom hon fyller år på fredag. Men bara några dar, för jag ska vara lägenhetsvakt åt Lucille och hennes crew. Sen vaktar hon mitt när jag åker till Pride en långhelg framöver. Känns skönt att kunna hjälpa varandra när vi bor i samma hus. Man har lite extra koll och det är ju inte helt fel på sommaren med tanke på såna som skiter i skillnaden mellan ditt och mitt.

Nu ska jag krypa in i duschen och tvätta det lilla hår jag har kvar på huvet och det lurviga jag har på mina ben (jag har aldrig rakat benen i hela mitt liv). Sen blir det middag och jag tänker göra chicken sandwiches igen. Orkar inte stå och svettas framför spisen.

Vad äter du när det varmt ute??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag får lite tips!

Lavendel och lykta – fint hos Anna.

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag i Stan – den Gamla och den lite yngre…

Ett inlägg om en virvlande, omvälvande tisdag.

Om gårdagen var en lugn och gäspig dag, så blev tisdagen desto livligare. Den liksom vivrvade, som den bekanta Simone. Men som tur var blev vi inte så hårt drabbade här i trakterna.

Jag skulle ta tåget in till Stan (= Stockholm). (Mitt huvudärende skriver jag om senare i ett lösenskyddat inlägg.) Uppsala hade gjort höst. På centralen var parasollerna ihopfällda och av uteserveringarnas möbler fanns inte ett spår.

Ihopfällt och höstgjort.

Fick trevligt sällskap av Fästmön, vilket naturligtvis förgyllde dan. Och tog bort en himla massa nervositet. Så till den grad att jag glömde byta skor… (Mer om detta i det kommande lösenskyddade inlägget!)

Anna var med på tåget.

Fast nu för tiden är hon ju så nyttig och ska ha fruktstund jämt och samt…

Anna har fruktstund. Jag bistod med våtservetter som enligt Anna luktade… utedass… Hmpfff…

Vi travade i blåsten och fotade ett och annat.

En häftig lyktstolpe.

Jag tog en bild av mitt favoritförlag! Det är nämligen på Norstedts jag ska ge ut min första bok!

Här ska jag ge ut min första bok.

På ett hus hittade vi de mest hiskeliga figurer. Hade kunnat fota allihopa, men sanden rann på i timglaset…

Hiskelig figur!

Somliga nyttiga hade ju inte ätit så mycket frukost. Därför stegade vi in på Café Kladdkakan och tog kaffe och scones. Sconesen var smuliga, men underbart goda!

Scones och kaffe på Café Kladdkakan.

Efter den lilla (nåja…) munsbiten var det dags för mig att gå iväg en stund. Anna roade sig själv för en stund.

Själva sammanstrålningen senare skulle ske på Chokladkoppen. Chokladkoppen ligger vid Stortorget, inte Järntorget, har jag lärt mig…

Chokladkoppen ligger vid Stortorget.

Chokladkoppen är hur litet som helst. Anna hade väntat på att få gå på toa en bra stund. Jag själv passade på att byta skor och sno senaste QX. Gossarne på Chokladkoppen ville ta upp beställning, men det hoppade jag. Hade svårt att stå ut i detta klaustrofobins näste. När man är en flodhäst, så…

Det var skönt att byta skor. Jag hade nämligen halkat upp och nerför brinkarna på kullerstensbelagda trottoarer… Men Gamla Stan är så häftigt!!!

En gränd i Gamla Stan.

Innan vi lämnade Gamla Stan hann vi med ett besök på Sci-fi-bokhandeln. Där hängde en läskig figur i taket. Ett monster av nåt slag, eller?

Ett monster i taket?

På ett annat ställe hängde en arg snubbe. Han blängde antagligen för att jag snavade på en matta…

En arg snubbe.

Vi vände näsorna mot den yngre delen av Stockholm. Men medan jag köpte ett vykort till mamma passade Anna på att prova en snigg hatt. Eller..?

Anna provar hatt. Visst är hon en riktig BEJB?!

Jag brukar inte vara så förtjust i väggord och sånt, men det här fotade jag och tog på så vis med mig. Det hängde utanför ett kafé. Somliga borde läsa och lära.

Tänkvärda ord som en och annan borde läsa och lära sig.

När vi passerade slottet utbrast Anna:

Här bor KNUUUGEN!

Jag svarade:

Neej, det gör han inte alls, han bara jobbar här.

Strax därpå mötte vi en dam med en hund. Anna skulle just till att säga nåt om var voffsingar brukar gilla att nosa på andra voffsingar när jag stötte till henne, livrädd att hon skulle säga nåt mer om kungen. Det var nämligen en av hans systrar som var på promenad med sin hund…

Vi klarade oss in till mer civiliserade trakter utan fler nästan-incidenter. Vi passerade FLERA godisaffärer, men stannade BARA för att fota!!!

Så mycket gott…

Utanför Buttericks på Drottninggatan hängde ett gigantiskt spöke.

Ett gigantiskt spöke.

Nästa mål var mitt favoritantikvariat Alfa. Jag brukar alltid leta efter en viss bok åt vännen FEM och en annan speciell bok åt min sister. Dessvärre fanns ingen av dem i nån hylla. Men som vanligt fanns där en massa andra böcker…

Det här är bara ett hörn inne på Alfa…

Jag gjorde två fynd åt mig själv. Två böcker, som kommit ut i år för 90 respektive 80 kronor, inbundna förstås. Den ena boken var läst typ en gång, den andra verkade inte vara läst alls…

Dagens bokfynd för 90 respektive 80 kronor.

Det gjorde ont att behöva lämna kvar alla andra böcker, men som snälla kickor vinkade vi adjö till Humpty Dumpty och gick för att äta en mycket försenad lunch.

Vi ses snart igen, Humpty Dumpty!

Vi hamnade på BarbeQue Steakhouse där killen bakom disken verkade en aaaning förvirrad/stressad/förälskad. Men vad gjorde det när vi fick var sin ljuvlig grillad laxfjäril med potatisklyftor och mycket grönsaker?! (Fast själva fjärilen ser ju verkligen ut som nånting annat… 😳 )

Grillad laxfjäril, potatisklyftor under, såser och goda grönsaker bredvid.

Vi kom hem i bra tid, men det kändes konstigt att skiljas åt på centralen i Uppsala. Samtidigt vet vi ju att vi ses på fredag igen om inte förr.

På bussen hem förfasade jag över att vuxna människor inte har bättre vett än att sätta upp sina gympadojor på sätet mitt emot, där andra människor ska parkera sina rena rumpor. Det här är rent puckat!!!

Dålig uppfostran, slöhet eller bara puckat?

Hemma igen har jag suttit och granskat en artikel om mig som kommer i en veckotidning framöver. Nu väntar jag på att det ska sluta regna, för jag måste en tur till Tokerian...

Vad har du gjort idag då??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

Pe-lunch

Ett inlägg om en lunch med en god man.

Bara för att jag som tjej gillar tjejer (nej, EN tjej, det vill säga Fästmön!) innebär det inte att jag hatar eller ens avskyr män. Tvärtom kan jag ha ett mans-behov ibland. Då menar jag inte nåt fysiskt behov, för den sidan tillsammans med män är jag inte intresserad av, utan behov av att umgås med män och PRATA. Vilken tur då att jag har en fin uppdragsgivare, Pe, som jag också kallar vän. För nu vet Pe lite mer om mig än de flesta andra. Jag skriver nämligen inte allting på bloggen.

Pe, lite sniggt orange i fejan, vilket berodde på parasollet.

Pe är klok och inser när han… tänjer alltför mycket på vissa av mina gränser. Han är en klippa att prata med. Han är definitivt ingen ja-sägare, men kan säga emot på ett konstruktivt och positivt sätt. Han är inkännande, empatisk och diplomatisk. Och jisses så jag önskar att jag kunde trolla så att det blev snurr på saker och ting. Men tack för att du är den du är, Pe!

Lite lunch fick vi i oss också. Jag testade för första gången Angus som ligger på den så kallade food courten på Stormarknaden. Vad tyckte jag om det då?

Min lunch på Angus bestod av kyckling och strips med tzatziki.

Vi satt ute på nån sorts altan och där var det fullt av rapsbaggar som även gillade vår mat. När jag kom för att hämta min mat hade jag fått fel tillbehör. Jag valde kyckling, som var en av dagens åtta lunchrätter att välja mellan. Gott, men väldigt lite kyckling. Såsen var tzatziki, vilket jag inte insåg förrän jag skulle till att äta. Också gott, men väldigt vitlökigt. Till maten fanns sedvanlig läsk eller vatten att välja mellan. Lingondrickan var slut. Jag såg ingen mjölk eller juice, men det är möjligt att dessa alternativ fanns. Trist salladsbuffé och bröd fanns, vilket jag missade. Som tur var låg det lite sallad och några gurkskivor på min tallrik. Priset för detta var 80 kronor. Kaffe på maten ingick också.

Mitt totala omdöme är gott, men lite. Dessutom en miss med maten och miss med dryck som tagit slut. Bra pris, dock. Det blir medelbetyg – som kan bli bättre! Men som bilden på webbplatsen – se länken ovan! – såg maten INTE ut!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fågelsången fullt av …kråkor…

Ett inlägg om dagens konditoribesök.

I eftermiddag hade jag en träff med Peter som har blivit vuxen (50). Vi sågs på Fågelsången – i rätt tid. Fast somliga ville ju först ha det till fel tid. Vilken tur att jag alltid har rätt! (nåja…)

Konditori Fågelsången ligger på Munkgatan i centrala Uppsala. Eller enklare uttryckt mitt emot Svandammen och Flustret. Det är ett populärt ställe bland studenter, men eftersom studenterna har sommarlov just nu var klientelet för dagen blandat.

Fågelsången ligger mitt emot Flustret.

Peter och jag var inte äldst. Vi var inte heller yngst. Vid ett bord satt tre tjejer och pratade amerikansk engelska med varandra – när de inte gläppte med sina iPhones. Vid ett annat bord satt två män som pratade alldeles för högt på typ… serbiska/kroatiska/bosniska? Vid ett tredje bord satt ett äldre par. Och så fanns det nån obligatorisk barnvagn, men inte mer än nån, tack och lov (det blir så trångt).

Jag hade bespetsat mig på en räkmacka och valde en sån, Peter en baguette med skagenröra. Baguetter med röror kan man aldrig äta fint. Jag tänkte fota mr Kladd, men jag har nu slagit in på den snälla och mesiga linjen och visar i stället min räkmacka. Med svensk flagga i papper på tandpetare.

Räkmackan kladdade inte.

Priset för två kaffe och två fina mackor var härliga 165 riksdaler. Men faktum är att det var väl värt pengarna! Mackorna var goda, räkorna lagom stora och kaffet smakade påtår (vilket ingick). Vi blev sittande i typ två timmar.

Det som var mindre härligt var kråkorna som försåg sig med gästernas kvarlämnade matrester. De var inte ett dugg rädda utan klev helt ogenerat omkring på borden. Och på parasollerna. Borden var för övrigt ganska skitiga, men det är väl oundvikligt på grund av trafiken.

Fåglarna på Fågelsången var kråkor med iskalla ögon.

Totalomdömet för Fågelsången blev inte högsta betyg, men nästa högsta. Lite renare bord skulle inte skada.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fritzlan har tagit studenten!

Ett inlägg i vilket föreligger några rader och några bilder från Fridas student.

Det fanns en och annan som inte trodde det, men… Frida har överbevisat alla! Den 5 juni 2013 tog hon studenten. Tillsammans med klassen sprang hon ut från Uppsala Slott, minsann. Där kunde jag inte vara med, så här är tyvärr inga bilder därifrån.

Vid 14-tiden lämnade jag MVM-huset och for till Mormorslottet i Kolonin där Frida skulle firas med mat, dryck, blommor och presenter. Annas snälla mamma och hennes L hade upplåtit Slottsträdgården åt oss. Och tänk, det blev alldeles fantastiskt väder, gårdagen till trots!

Frida, en rätt nöjd student – med all rätt!

Mamma Anna, tillika min Fästmö, och hennes snälla mamma bjöd på kallskuret och potatissallad, grönsallad, goda ostar, druvor, kycklingspett… Och bäst av allt: en jordgubbstårta.

Studenten hade fullt sjå att öppna alla paket och kuvert.

Under parasollet.

Men nej. Det var nog bäst att ta till erfaren hjälp! Mormor fick rycka in med en hand.

”Du måste ta bort snöret och tejpen först!”

En annan erfaren student, Kronprinsen (Johan), tittade på, men vågade inte lägga sig i. Han hade nog tankarna på den kommande körlektionen nästa vecka.

Johan och Frida, Kronprinsen och Frizlan, Storebror och Lillasyster… Kära barn har många namn!

Nja, Frida tyckte nog att mormor var bäst när det gäller presentöppning.

Fina presenter var det! 

Frida fick fina presenter, men inget vi avslöjar på den här bloggen. De var till stor belåtenhet i alla fall.

Disken sparades till morgondagen, då vi alla är lediga. Men Slottsfrun och Slottsherren vill ta hand om den på egen hand. Jag packade bilen full av några av de övriga firarna – Storasyster och Prinskorven – och Anna, alla presenter och blommor samt en kasse mat. Kronprinsen tog med sig pappa Jerry och vallade honom till busshållplatsen. (Jag har en liten bil och hela familjen får inte plats.)

Vi i bilen tränade på Studentsången – med stängda bilrutor! –  på vägen till Himlen. Men nu dröjer det ganska länge innan vi får sjunga om studentens lyckliga dar igen. Typ nio år, eller nåt. Och det är ganska skönt…

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsloppis med betoning på skor, afrikanskt och bilar

Varning för snusk och kiss- och bajshumor! Bland annat…

                                                                                                                                                        Fästmön, Elias och jag tryckte in oss i Clark Kent* och åkte ner på stan. Målet var lördagsloppisen på Vaksala torg. Vädret var av och till, men till sist fick vi på oss några anständiga paltor.

Först var det mest blommor och grönsaker vi såg. Bakom dessa stånd hittade vi sen guldgruvorna. Det var stort fokus på skor idag.

Vem vill köpa EN sko???

                                                                                                                                                               Vissa skor var det kanske inte riktigt säsong för… Jag kände hur svetten bubblade mellan tårna i mina gympadojor – jag hade strumpor på också, dagen till ära…

Lurviga skor för den frusna.

                                                                                                                                                          Eftersom jag var varm om fötterna tittade jag efter några alternativa skor. De enda snygga jag såg var tyvärr inte i min storlek.

Rött är sött, men dessa klackskor hade mina breda 42:or inte kommit ner i. Och inte hade jag kunnat stå på klackarna ens fem sekunder…

                                                                                                                                                              En del blev akut trötta och tog sig en power nap under parasollet, mitt i torghandeln. Tja, alla sätt är ju bra utom de dåliga, eller hur?!

Akut trött.

                                                                                                                                                               Hela handeln skedde under övervakning av Musikens hus, denna byggnad som är så ful att den är snygg! Eller i alla fall häftig…

Övervakare av loppishandeln.

                                                                                                                                                              Var sin glass gjorde att vi fick lite energi tillbaka. Vi tittade på böcker. Jag hittade tyvärr inte den saknade boken i fru Hatts Lotta-samling. Elias köpte en Kalle Anka-pocket för en tia. Anna och jag hittade var sin passande bok, men vi köpte dem inte.

En Anna-bok till Anna och en fis-bok till mig, förstås.

                                                                                                                                                            Sen kom vi till en man som hade en massa spännande saker. Mycket var i afrikansk stil – masker, figurer och huvuden. Han ville ha tio spänn per foto jag tog, men jag sa att han får gratis reklam på en blogg nära sig.

En afrikansk figur med konstig kropp.

                                                                                                                                                              Flera huvuden fanns också på borden. Det här manshuvudet var väldigt fint, tyckte vi.

Häftigt huvud!

                                                                                                                                                            Sen ställde han upp en musicerande trio i trä, men den kändes mer av asiatiskt ursprung. Den var också fin.

En musicierande trio, troligen av asiatiskt ursprung.

                                                                                                                                                           Naturligtvis kunde vi ju inte gå ifrån den trevlige mannen med de spännande figurerna. Anna gjorde ett intressant inköp som hon nog berättar om på en annan blogg nära dig under kvällen eller så. Det var ett riktigt kap – och den som prutade var säljaren själv…

Vid ett annat bord gjorde jag dagens snusk-upptäckt! Fast jag kan inte riktigt se vem eller vad mannen gör ”det” med… Kan du???

Snuskigt afrikanskt.

                                                                                                                                                          Fikasugna blev vi förstås. Somliga ville gå och äta hamburgare, men andra var mer sugna på kaka. Och vart går man om man vill äta goda kakor? Till min vän Greken på Kafferummet Storken, förstås! Tyvärr hade vi precis missat fru Stork, men yngsta fröken Stork skrattade välkomnande när vi kom.

Det blev kaffe och morotskaka för de stora, Päron-Mer och chokladboll med pärlsocker till den mindre i sällskapet. Vi noterade att även möblerna blivit renoverade – samtliga stolar var omklädda. Fräscht som tusan på Storken, alltså!

Anna och Elias fikar i motljus.

                                                                                                                                                              På vägen ner noterade vi att den röda trampbilen var återförd till sin vitmålade ordinarie parkeringsplats vid ena trappväggen.

Rött är sött! En liknande sån här trampbil hade jag när jag var liten.

                                                                                                                                                                 Nere på busstorget noterade vi att Clark Kent hade växt sen vi parkerade… Närå, där pågick en svensexa. Den blivande brudgummen var utklädd i rosa och svarta trikåer samt blond peruk och sprang omkring och bad kvinnor om autografer på sin kropp… Fantasifullt…

Tänk om vi hade rullat hem i den här…

                                                                                                                                                                På vägen hem stannade vi till vid Tokerian och inhandlade middagsmat. Anna har satt igång kokeriet nu och jag inser att jag bör göra en insats och inte sitta vid datorn längre…

Tjolahopp!

*Clark Kent = min verkligen lilla bil

Read Full Post »

Glasstur – och ”busstur”!

Ja, inte är det kallt idag, inte!.. Elias och jag tog en promenad till ICA Solen för att kolla om de hade nån glass kvar. Och tur för dem, det hade de! Fast mest var det förstås tur för oss… Det tar ungefär en kvart att gå dit, men när det är så här varmt sprang vi inte precis… Elias valde Tip Top, jag Magnum Strawberry White. Elias deklarerade att han fått en ny favoritglass. Jag nickade flämtande till svar och lät mig läskas och svalkas av jordgubbsglassen. Choklad var det inte läge för idag…

+
Våra favoritglassar – idag!

                                                                                                                                                                   Och så till en toppenbra nyhet! Den snälla tjejen i kassan tyckte att jag skulle skriva om det (hmm… läser man min blogg i Förorten, tro..?). Så nu gör jag det! Alltså: Det går numera att ladda sitt busskort på ICA Solen!  Perfekt inför sommaren, tycker jag! 

Hemma igen drack vi var sitt stort glas vatten. Elias slet av sig så många kläder det bara går utan att vara naken. Nu sitter vi vid var sin dator och flämtar och softar. Jag har hittat ett perfekt ställe där det är svalkande korsdrag. Underbart! Synd att det inte går att sitta på ballen*, men där är helt enkelt för soligt och parsollet flyger sin kos om ingen håller i det hårt!

                                                                                                                                                               *ballen = balkongen

Read Full Post »

Hänryckningens helg och blodflödets…

Värmen håller i sig och det är vädligt varmt och skönt. Det blåser ganska bra idag, vilket fläktar härligt. Tanken var att Elias och jag skulle åka till Storvad och bada, men min lingonvecka, den andra på fyra veckor, sätter stopp för det. Jag måste ha en toa nära eftersom jag får springa in en gång i timman. Mest trist för pojken! Vi försökte ringa en kompis till honom som han kunde gå och leka med, men ingen svarade tyvärr.

Skjutsade stackars Fästmön till jobbet i morse. Hon började klockan sju. Det var redan 18 grader vid halv sju och sen måste hon klä om till byxor och skjorta med ärm, härligt!..

Jag blir inte bara irriterad på allt blod som flödar ur mig, jag blir väldigt, väldigt trött också. Så när jag kom tillbaka till Himlen sov Elias fortfarande så jag kröp tillbaka i sängen jag också. Klev inte upp förrän vid tio-tiden. 😳 Elias satt vid sin dator och kollade Hemglassbilens färd. Men frukost åt vi ute på ballen* innan solen gjorde det omöjligt att sitta där.

Min frukostkavaljer!

                                                                                                                                                             Huvudet spränger och solen till trots är jag blek i ansiktet och svart under ögonen. Jag får nog börja sminka mig. Eller i värsta fall inhandla leverpastej idag och trycka i mig så att jag får tillbaka lite blodvärden. Det är inte bara själva värdet som är lågt, jag har ju taskig produktion av röda blodkroppar och de som produceras blir inte tillräckligt stora för att jag ska känna mig pigg. Men jag är glad åt de första dagarna i veckan när jag hade massor av energi och fick massor gjort! Och den här helgen är det ju hänryckningens helg, pingst, och då kanske till och med en arbetslös får vara lite trött. Anna hade en idé om att vi skulle åka till Skansen och gifta oss i helgen för det är tydligen massbröllop där. Men tyvärr jobbar hon ju och jag själv kan inte tänka mig att bära ljusa kläder med risk för gigantiska rödrosa fläckar på onämnbara ställen. (Jag svimmar dessutom av skiten också, åsynen av blod, alltså…)

Grannungarna badar i flertalet pooler, ett annat granngäng grälar, Slaktar-Pojken sitter på sitt rum och skriker åt en kompis via Skype, Elias pendlar mellan Hemglassbilen på datorn i det egna rummet och Rollercoaster på datorn i mammas sovrum. Jag önskar att det gick att sitta på balkongen under parasollet, men skiten lyfter ju bara och min personliga parasollhållerska är ju upptagen med arbete just nu.

En bild från gårdagskvällen.

                                                                                                                                                                     Nej, nu ska jag dyka in på toa igen och sen försöka släpa med mig grabben ut i solen och muta med en glass. Det brukar funka! Och ärligt talat är jag ganska sugen själv!..

                                                                                                                                                              *ballen = balkongen

Read Full Post »

Tjo, va det är livat i holken… Eller Gnissel

Det gnisslar. Det gnisslar överallt, runt omkring mig. Det är inte bara Clark Kent* som gnisslar. För övrigt har jag ringt hans doktor** nu, men det var massor av folk på tur så jag ska bli uppringd.

Om en stund…

Så är det alltid när man ringer doktorn, eller hur? Gäller visst såväl vanliga doktorn som bildoktorn. 

Det är alltid folk på tur när man ringer doktorn – oavsett om det är vanliga doktorn eller bildoktorn.

                                                                                                                                                                  Men jag orkar inte försöka jaga Mekar-Bruden, hon ringer ju aldrig tillbaka. Så då får det vara. Tofflan krusar ingen! Är jag inte önskvärd, så är jag inte. Accepterat! Jag behöver inte heller nån ursäkt för att hon inte hörde av sig som hon lovat den där fredagen när hon skulle lyssna på bilen. Jag fattar. Jag uppfattas som en loser. Tur att jag är SKIIIT-RIIIK så att jag kan söka hjälp hos stället där jag brukar göra service på bilen en gång om året. Bara det att jag ÄR inte ens skit-rik – med ett i på varje ställe…

Jag har ingen holk, men jag kan se ut som en holk i ansiktet ibland när jag är förvånad. Och förvånad blev jag igår eftermiddag när jag satt på ballen*** här hemma en liten stund innan jag skulle hämta Fästmön från jobbet. Jag fick som vanligt påhälsning av min pappa talgoxe. Bara det att jag insåg att de var två. OCH… TADAM! De flög in i ett yttepyttehål mellan balkongväggen och fasadteglet. Och från det lilla, lilla hålet hördes… SMÅKVITTTER! Så nu har jag alltså fått en inneboende familj! Jag är förstås skitnyfiken, men vill inte störa. Ska försöka ta en bild vid tillfälle, fast jag kan ju inte gå alldeles inpå deras ”dörröppning”, då kanske jag skrämmer dem.

Den här bilden har jag lånat.

                                                                                                                                                              Talgoxar är så häftiga, trots att de är gula. Jag menar gult är ju, som bekant fult. Men talgoxar går att få alldeles tama, så tama att de kan äta ur ens hand. Det gjorde vi ofta hemma i trädgården hos mamma och pappa! Här i min bostadsrättsförening finns det regler som säger att man inte får mata fåglar från sin balle. Dessa regler har jag brutit nu. Häromdan fick talgoxen – ja, jag trodde ju att det var en enda – några ostbitar. Jag försökte få den att komma och ta bitarna ur min hand, men det vågade den inte. Förstår ju nu att den var livrädd eftersom den har ungar! I vart fall la jag bitarna på balkongräcket och det tog inte lång stund förrän de var borta. Men jag ska träna pippina igen, det ska jag. På den här sidan kan du läsa mer om talgoxar och dessutom lyssna på dess olika läten!

I morse var det redan 20 grader varmt vid sju-tiden när Anna väckte mig med en gnisslande garderobsdörr. (Antar att det vara straffet för Mary Poppins-filmen, men jag tycker att hon är så söt, där hon sitter och håller parasollet som ska skydda mig mot solen.) Elias fick shorts på sig till skolan idag och Anna åkte i shorts och linne till jobbet. Sen måste hon ju byta om till byxa och skjorta, stackarn! Det lär inte vara skönt att jobba idag…

Hoppas nu verkstan ringer tillbaka snart, den där stunden känns lite lång, kan jag tycka… Får väl göra ett nytt försök själv senare om inget händer. Dum som jag var lämnade jag bara fasta telefonnumret. Skulle behöva traska över till Tokerian och inhandla lite förnödenheter.

Ska annars förbereda en del inför mötet i morgon bitti och sen har jag lite hemma-fix att göra. En husmor är aldrig ledig, liksom. *skrockar* Men i natt stannar jag kvar här och sussar, Himlen får vänta på mig nån dag. Fast om Clark inte ska till doktorn akut idag kanske jag svänger förbi Annas jobb och skjutsar hem henne och Elias. Den här värmen är tryckande och det är en bra bit för dem att gå från skolan till Himlen.

PS Mina inneboende har ett glasspapper till dörr! Så gulligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min gnisslande bil-man
**hans doktor = dyra märkesverkstan
***ballen = balkongen

Read Full Post »

Lite blåst…

Och nu har solen ersatts av blåsten igen. Först var det ganska skönt, men efter att Fästmöns parasoll vänt ut-och-in på sig ett antal gånger och dess pinnar stack ut en efter en fällde jag ihop det.

Efter en shoppingrunda på ICA Solen, som vi alla tycker STÄNGER FÖR TIDIGT PÅ HELGERNA, softade jag på Annas balle*. Anna själv följde sin yngste son till en lekkamrat. Det var premiär att leka där. Grabbarna har varit både här och hos Elias pappa och lekt, men Elias har tvekat att gå till sin kompis eftersom de har en ganska stor hund (en golden retriever, tror vi). Inte lätt när man är hundrädd. Men idag hade det gått bra. Hunden var kopplad och Elias hade till och med klappat den. Modigt!

Just nu läser jag en mycket engagerande bok som jag har svårt att släppa. Jag fick den tillsänd mig som recensionsexemplar och det ska bli ett nöje att skriva om den sen. Nöje, för resten… När jag läser önskar jag förstås att man inte hade behövt skriva en bok om detta ämne, men det är tur och bra och tufft att nån har gjort det! Jag läser den här boken med blyertspenna, så engagerande är den. Och viktig! Vad den handlar om? Bland annat om samhällets nya paria, de smärtsjuka.

Idag hade vi (läs: jag) bestämt att vi skulle äta nyttigt. Jag fick med mig alla tjejerna, men killarna gick inte att omvända så de fick kalasa på spaghetti och köttbullar. Vi fyra tjejer gjorde sallader. Jag gjorde Annas och min, medan Linn och Frida gjorde sina egna. I vår slängde jag i de tre basingredisenserna sallad, gurka och tomat, men även fetaost, räkor, kokta ägg, sparris, oliver och en avocado som tyvärr var gummiartad och oätlig. Frida hade sallad, gurka, kyckling, köttbullar, majs och räkor i sin. Linn körde på sallad, gurka, tomater, kyckling, fetaost och majs i sin. (Jag har säkert glömt nåt.) Ja, det är inte tu tal om att vi har olika smak! Tur att det går bra att göra olika bunkar. Vi serverade baguette med brännvinsost till. Och på tal om brännvin kalasade Anna och jag på var sin öl. Till dessert serverades kaffe till tanterna samt vaniljglass med krossad choklad (lite onyttig måste man få vara) samt jordgubbar. Mums!

Vad händer i kväll? Inte mycket här! Jag är jättetrött efter mitt magonda fram på småtimmarna och resten av gänget sitter antingen vid sina datorer eller vid sin TV.

Om vädret tillåter i morgon skjutsar jag dem som så önskar till ett vatten tillsammans med fikakorg, medan jag själv åker Ut på Uppdrag.

                                                                                                                                                             *Annas balle = Annas balkong

Read Full Post »