Matigt

Ett matigt inlägg.

---

 

Underbar tulpanbukett från Rippe.

Vid 16-tiden plingade det på dörren. Det var Lucille. Hon levererade blommor som blombudet inte hade orkat leverera utan lämnat mitt i trappan upp till min lägenhet. Det är andra gången det händer att ett blombud inte orkar gå upp för en trappa till min dörr. Nu ringde jag blomsterhandlaren för att klaga. Folk kan ju trampa sönder dyra blommor! Redan i morse när de ringde för att säga att jag skulle få blommor nån gång under dan sa jag att de skulle säga till budet att inte lägga blomman i trappan. Då skrattade tjejen och tyckte väl att jag var knäpp. Men när jag ringde på eftermiddagen tyckte hon inte det längre utan skulle ta budet i örat. Hur som helst, Lucille hade inte trampat på den fina tulpanbukett som jag och Tofflemamman fick av den snälla Rippe! Och det var ju det viktigaste. Tack snälla Rippe, min vän, vad du är gullig!

Eftermiddagen och kvällen har gått i ett. Jag, som är van att vara ensam och inte orkar göra många knop, har nu fått försöka vara alert. Förhoppningsvis sover jag gott i natt av utmattning.

På förmiddagen gjorde jag en laxröra. Riksfärdtjänsttaxin anlände bortåt halv två, två-tiden med mamma. Vi har fikat, jag har lyssnat så örona snart trillar av, kraxat lite till svar. Mamma skulle lägga in sill idag och det blev nån sorts samarbete där jag gjorde det mesta. Därefter skulle kalkonen griljeras. I år kom mamma ihåg att ta bort nätet. Även där samarbetade vi, det vill säga jag rörde ihop ägg och senap och mamma penslade på. Till middag har jag serverat våfflor, för det visste jag att mamma hade längtat efter.

Det känns skönt att mamma har kommit fram säkert, men så var det ju en bosnisk chaufför som jag kunde tacka på hans modersmål. Vi har all mat klar nu utom kycklingköttbullarna som mamma ska trilla och steka i morgon medan jag tar en tripp till Förorten för lite klappar och kyssar.

Här kommer några matbilder från vår dag. Hur har det gått med DIN mat? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Storbedrifter på Stormarknaden

Ibland finns det skäl som tvingar en till Stormarknaden. Idag var en sån dag. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. Vi var ju liksom inte ensamma där, noterade vi redan på parkeringen. Men med Fästmön vid sidan går det mesta helt galant!

Vi tog en stridsvagn varuvagn som jag hängde på som nåt mellanting mellan rollator och gåbord och sen stegade vi in i Helvetet Gränby centrum. Första målet var Systemet. Jag skickade in Anna och parkerade mig på en sittplats utanför kassorna. Anna kom ut med tre fina flaskor vitt vin, varav en är till nyår, resten till andra tillfällen.

På ICA Kvantum sen var det riktigt förskräckligt – precis som vanligt. Först tabbade jag mig med att scanna in papperspåsar i stället för plastpåsar. Och eftersom jag stod i vägen för folk när jag skulle radera kände jag blodtrycket och irritationen stiga. Inne i affären var det särskilt en karl som tyckte att jag  var ett riktigt jävla hinder i hans väg, för han ryckte flera gånger i min vagn så jag höll på att trilla. Idiot! Ska jag behöva ha en skylt runt halsen där det står

Relativt nyopererad och orkeslös. Hanteras varsamt!

eller?!

Men jag överlevde och Anna också. Svimningen var emellertid nära för jag skulle ha ett namnsdagskort och trisslotter till lilla mamma. Dessa var tvungna att postas idag för att nå fram i tid.

På vägen ut hoppade Anna in på Burger King för att säga hej till far och son Olsson. Jag stod utanför och kunde konstatera att Jerry är rätt bra på teckenspråk – med lite hjälp av anteckningsfunktionen på iPhonen…

Så åkte vi hem. Anna bar det mesta och packade in allt medan jag hade fullt sjå att inte tuppa av. Men jag tuppade inte av, allt gick bra. Vi softade i vardagsrummet resten av eftermiddagen med Wordfeud och skumtomtar.

Somliga har ju myror i brallan även när vi ska softa.

Lite senare blev det pistagenötter och öl. Jag hade en halv påse nötter sparade sen tidigare. Tänk så bra allting smakar när man har sällskap!

Öl och pistagenötter är godast i sällskap med Anna, tycker jag.

Sen var vi två husmödrar som slet och drog i några rena lakan som skulle vikas för att få plats i min kista. Jajamens, jag tänker nämligen inte lägga mig själv i kistan än på ett tag, utan där hamnar mina lakan. Särskilt underlakan för dubbelsäng är ett helvete att vika bra när man bara har två rätt normallånga armar. Det var väldigt skönt att få hjälp.

Vikta lakan. Ja ja, jag fixade till dem bättre innan jag stoppade ner dem.

För en stund sen intog Anna min plats vid spisen för att steka kalkonfilé. Till det serverar huset potatisklyftor och hot béarnaisesås. Mitt bidrag till matlagningen var att öppna ett svindyrt, italienskt amaronevin. Ja för nu ska vi äta, dricka och må gott de här få, dyrbara dagarna vi har tillsammans.

Livet är kort.

Read Full Post »

Projektet Renovera Tofflan: Voodoo-Tofflan hos Nål-Janne

Äntligen var det dags idag – att få komma till sjukgymnast med min onda häl! Detta det första steget i projektet Renovera Tofflan. Och jag ska säga att Nål-Janne är väl värd att vänta på! Han har nämligen behandlat min hälsena tidigare med bra resultat. Den här gången handlade det om hälsporre – ja, jag vill ha till protokollet att jag hade ställt korrekt diagnos! Den sitter under hälen och är synnerligen oskön att gå på, för att använda en litotes. I klartext: det gör jävligt ont att gå på hälen.

En annan bra grej med den här sjukgymnastmottagningen är att den har gratis kundparkering. Jämför det med Sjukstugan i Backen som tar 25 spänn i timmen av sina kunder/patienter… Väntrummet på sjukgymnastiken är emellertid lika tråkigt som Sjukstugans väntrum…

Tråååkigt väntrum…

Men jag hade min bok på gång med mig, så det gick ingen större nöd på mig. Jag läste några sidor och sen kom Nål-Janne och hämtade mig.

Vi pratade en stund och han försökte hitta gamla journalanteckningar. Hälsena och rygg har jag fått bra hjälp med här. Jag beskrev mitt nuvarande problem och Nål-Janne klämde och kände och jag fick några enkla, men effektiva övningar att göra hemma och på jobbet.

Till sist fick jag lägga mig på britsen och bli Voodoo-Tofflan. Medan jag glodde på mig själv i spegeln pratade vi skit om min förra arbetsgivare och gott om min nya, ungefär.

”Spegel, spegel på väggen där… Säg vem som bäst i tjockis-svart klär!”

Idag stack Nål-Janne åtta nålar, bara, i min fot och häl. Här ser du fyra av dem. De är inte så små och jag höll på att trilla av britsen när jag tog bilden på grund av min nålfobi… Men jag KBT:ade mig lite och utsatte mig för denna prövning.

Fyra av de åtta nålarna. Vid den rosa pilen ser du att jag inte har rakat benet. Jag har aldrig rakat mina ben, faktiskt.

Efteråt kändes det jätteskönt i hälen, så jag höll på att smita från träningspappret. Kvittot glömde jag ta, men 100 kronor var det värt och jag har råd att betala själv (min arbetsgivare betalar annars en del av behandlingen). Jag har fått en ny tid på torsdag nästa vecka, samma dag som fönstren levereras till min balle*. Men det klarar Dalkarlarna av så fint utan min hjälp! Idag levererades fönstren till huset mittemot. Det står nu fönster överallt, på ballar**, allar***, på gräsmattan, på gångvägarna…

Nu ska jag städa lite, det tror jag är bra för framtiden. Och efter en dag fullt av spännande jobb!

Nästa del i serien Renovera Tofflan kommer troligen efter läkarbesöket på Sjukstugan i Backen den 25:e angående min alien. Under tiden kan du ju gissa på lådan med stenen! Moahahahahaaaaa….

*balle = balkong
**ballar = balkonger
***allar = altaner

Livet är kort.

Read Full Post »