Astrid

Ett inlägg om en TV-dokumentär.

---

 

Alla i vårt land har säkerligen hört talas om Astrid Lindgren. Vi är många som har nån sorts förhållande till henne. För mig är hon en del av min barndom. De underbara böckerna om barnen i Bullerbyn, Karlsson på taket, Emil och Pippi fick jag till livs som barn. Berättelserna är med mig än. I kväll var det därför en extra speciell stund när jag slog mig ner i bästefåtöljen för att titta på första delen av tre av Kristina Lindströms dokumentär om Astrid Lindgren, kort och gott kallad Astrid.

Astrid Lindgren som ung. (Bilden är privat och lånad från SvT:s webbplats.)

Astrid Lindgren växte upp i Näs utanför Vimmerby. Hon bodde granne med min mormor, som var fyra år yngre än Astrid. Astrid var dotter till den djupt religiöse kyrkvärden Samuel August och hans hustru Hanna. Men Astrid hade tidigt myror i brallan, om man får tro min mormor. Och det bar sig inte bättre än att hon blev med barn med sin förste chef, chefredaktören Reinhold Blomberg på Vimmerby Tidning. Astrid var då fortfarande tonåring medan chefredaktören var 50 bast och redan sjubarnsfar. Skandalen var ett faktum. Och det är detta och sonen Lasse som denna den första delen handlar om mest.

Som ogift mor – för Astrid ville inte gifta sig med Blomberg – tvingades hon lämna bort sonen. Lasses tre första levnadsår tillbringade han i fosterfamilj i Danmark. Men sen blev Astrid tvungen att ta hem sin son till Stockholm, dit hon flyttat. Lasse blev sjuk och äntligen kom lite hjälp från morföräldrarna. Så småningom träffade Astrid Sture, också han ursprungligen hennes chef och gift med en annan kvinna. Men de två blev ett par och Lasse fick komma till dem för att år 1934 bli storebror till Karin.

Barnen Lasse och Karin har till stor del varit en grund i Astrid Lindgrens författarskap. Där vimlar av små ensamma, föräldralösa barn, särskilt pojkar, men också tuffa flickor. Astrid Lindgren var ovanlig för sin tid och ganska okonventionell. Lite lustigt i sammanhanget att dokumentären om henne föregåtts av bråk mellan dokumentärfilmmakare.

Den här första delen om en av Sveriges största barnboksförfattare var riktigt stark och intressant. Jag ser med spänning fram emot del två som visas på söndag i SvT 1.

Toffelomdömet om del ett blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Myror i brallan eller en ny alien???

Varning! Det här inlägget är inget för kackelmagade!!!

Ett inlägg som vänder sig till dig som tål äckliga kryp. 

Igår var vi ju och badade i en riktig sjö, Fästmön och jag. Det var verkligen härligt att få doppa inte bara fötterna utan resten av sin feta lekamen i vattnet. Jag har ingen aning om vattentemperatur. Först tycker man ju bara att det är skitkallt, men förr eller senare brukar i alla fall jag doppa mig och simma lite.

Grusiga fötter.

Vi skrattade lite åt den där spinkige mannen som blev biten i tån av nåt, men det jag råkade ut för skrattade jag inte åt. Det var allt annat än najs och jag tvekade länge om jag skulle blogga om det. Nu skriver jag – bara för att bevisa hur mycket jag bjussar på mig själv. Det är ju så många som nattetid lus(!)läser varje ord jag skriver här – nu kommer nånting riktigt maffigt!

Vi satt ju först på filten en god stund och fikade. Det var ingen direkt sol där vi var, vilket tyvärr inte hjälpte nämnvärt mot mina soleksem. I natt kliade de värre än värst! Men… på tal om att klia… När jag satt där på filten kände jag att det killade till i brallan shortsen. Du som är tjej/kvinna känner säkert igen fenomenet och ofta är ett sånt kill nånting trevligt. Det killade till två gånger och jag försökte riva lite diskret. Sen killade det inte mer, vi badade och jag glömde bort alltihopa.

Hemma i New Village framåt kvällningen skulle jag gå på toa. Jag öppnar dasslocket, drar ner shorts och underkläder, sätter mig på toa – OCH FÅR SYN PÅ ETT SVART DJUR SOM KRYPER I MINA TROSOR!!! Jag hoppade inte upp och skrek, men det var inte långt ifrån. I stället tog jag ett resolut tag om krypet, slängde ner det i toaletten och kissade på det. Det rörde sig inte mer.

Kryp i muggen kan man säga att det blev…

Så nu går jag och undrar om det bara var en tillfällig myra i brallan jag hade eller om det där krypet nu har placerat ett gäng ägg som ska bli nya aliens, kanske?

To be continued. Eventuellt, dårå…

Livet är kort.

Read Full Post »

Storbedrifter på Stormarknaden

Ibland finns det skäl som tvingar en till Stormarknaden. Idag var en sån dag. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. Vi var ju liksom inte ensamma där, noterade vi redan på parkeringen. Men med Fästmön vid sidan går det mesta helt galant!

Vi tog en stridsvagn varuvagn som jag hängde på som nåt mellanting mellan rollator och gåbord och sen stegade vi in i Helvetet Gränby centrum. Första målet var Systemet. Jag skickade in Anna och parkerade mig på en sittplats utanför kassorna. Anna kom ut med tre fina flaskor vitt vin, varav en är till nyår, resten till andra tillfällen.

På ICA Kvantum sen var det riktigt förskräckligt – precis som vanligt. Först tabbade jag mig med att scanna in papperspåsar i stället för plastpåsar. Och eftersom jag stod i vägen för folk när jag skulle radera kände jag blodtrycket och irritationen stiga. Inne i affären var det särskilt en karl som tyckte att jag  var ett riktigt jävla hinder i hans väg, för han ryckte flera gånger i min vagn så jag höll på att trilla. Idiot! Ska jag behöva ha en skylt runt halsen där det står

Relativt nyopererad och orkeslös. Hanteras varsamt!

eller?!

Men jag överlevde och Anna också. Svimningen var emellertid nära för jag skulle ha ett namnsdagskort och trisslotter till lilla mamma. Dessa var tvungna att postas idag för att nå fram i tid.

På vägen ut hoppade Anna in på Burger King för att säga hej till far och son Olsson. Jag stod utanför och kunde konstatera att Jerry är rätt bra på teckenspråk – med lite hjälp av anteckningsfunktionen på iPhonen…

Så åkte vi hem. Anna bar det mesta och packade in allt medan jag hade fullt sjå att inte tuppa av. Men jag tuppade inte av, allt gick bra. Vi softade i vardagsrummet resten av eftermiddagen med Wordfeud och skumtomtar.

Somliga har ju myror i brallan även när vi ska softa.

Lite senare blev det pistagenötter och öl. Jag hade en halv påse nötter sparade sen tidigare. Tänk så bra allting smakar när man har sällskap!

Öl och pistagenötter är godast i sällskap med Anna, tycker jag.

Sen var vi två husmödrar som slet och drog i några rena lakan som skulle vikas för att få plats i min kista. Jajamens, jag tänker nämligen inte lägga mig själv i kistan än på ett tag, utan där hamnar mina lakan. Särskilt underlakan för dubbelsäng är ett helvete att vika bra när man bara har två rätt normallånga armar. Det var väldigt skönt att få hjälp.

Vikta lakan. Ja ja, jag fixade till dem bättre innan jag stoppade ner dem.

För en stund sen intog Anna min plats vid spisen för att steka kalkonfilé. Till det serverar huset potatisklyftor och hot béarnaisesås. Mitt bidrag till matlagningen var att öppna ett svindyrt, italienskt amaronevin. Ja för nu ska vi äta, dricka och må gott de här få, dyrbara dagarna vi har tillsammans.

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla Tofflors Blodiga Natt…

Fyyyy, ingen rolig natt den som var. Det var väl straffet för att jag försökte leka sömntipsare i föregående inlägg. Jag blev säkert drabbad av nån häxas förbannelse, vi insåg nämligen att det uppenbarligen i Sverige firades Halloween igår. Massor av ungdjävlar – ja, de var ju utklädda till djävlar och häxor (fast en del behövde inte klä ut sig så mycket) – sprang omkring både i Himlen och här i Nyby och tiggde pengar och godis. Dock inte hos mig och det var tur för dem. Pengar skulle jag ALDRIG ge och mitt godis vill jag ha själv!

Typisk Toffelgodispåse som INTE öppnas för nån! Snål om smågodiset är bara förnamnet!

                                                                                                                                                              Ja som sagt, jag drabbades väl av nån förbannelse för jag har fått springa upp och ner ur sängen hela natten. Har precis hunnit till toaletten i tid innan nåt större blodbad, men det forsar rätt friskt för tillfället. Vilket ger mig huvudvärk och gör mig yr. Så jag SKA ringa doktor Anders idag om tid för provtagning. Bara det att det är måndag och många som ringer just nu säkert, så jag väntar efter klockan tio. Det brukar vara lättare att komma fram då.

Det var konstigt att sova ensam hemma i natt, men jag var trött igår kväll så det gick bra att somna. Det var ju först SENARE som helvetet bröt ut. Så det var nog tur att Anna sov hemma hos sig så att hon fick den nattsömn hon behövde – hon började jobba klockan sju i morse.

På agendan idag står som vanligt att städa och sen ska jag som sagt ringa doktorn. Nån duktig i huset har redan tvättat klart sin första maskin. Kan ge mig 17 på att vederbörande startade den klockan sju PRICK för efter det klockslaget är det som om alla hämningar släpper och ingen hänsyn behöver tas till klockan 22. Eller möjligen 23. Det figurerar ju lite olika tider där på slutet… För att säkerställa att alla i huset är vakna spikar man lite då och då också.

Jag pratade med mamma igår och hon satt och frös i sin lägenhet. Nog tycker jag att det är kallt hemma hos mig, men baske mig om det inte är kallare hemma hos henne! Hos Anna, däremot, är det varmt som i h-e. I köket är det ALLTID mellan 26 och 27 grader… Att det aldrig kan vara… lagom… Mamma har runt 19 grader i rummen i sin lägenhet. Här varierar det lite beroende på hur solen ligger på. Det kan vara jättevarmt i mitt kök på sommaren, men det kan vara motsvarande kallt övriga årstider. Fönstren är ju megastora och i rätt risigt tvåglasskick. Jag har tätat och tätat, men det hjälper inte. Och varför, finns det inte nåt vädringsfönster? Det är ju liksom ett kök…

Kanske dags att byta ut de gamla fönstren?

                                                                                                                                                              En tanke med de här dagarna ensam hemma är för övrigt att PUTSA fönstren. Vi får se hur det går med den idén. Som det känns just nu så orkar jag inte efter djävulsnatten, men jag vet hur jag blir. Myror i brallan är bara förnamnet, jag behöver nåt att göra!!!

Read Full Post »