Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged ana, bränna bakom ögonlocken, brevbärare, bry sig, Christoffer Carlsson, deklaration, eftermiddag, en fena, fönsterkuvert, för min skull, förmiddag, fråga, göra, grönt paket, gullig bäst, handling, i all hast, köra bil, långt mellan gångerna, litteratur, livet, Malmö, omtanke, omtänksam, ord, ort, på gränsen, på språng, riktigt och normalt namn, säker, sms, tack, tårar, tillvaro, träffas, Tröstevännen, tufft, vänskap on 10 april 2015|
4 Comments »
Ett något muntrare inlägg.
Ett grönt paket från Tröstevännen.
När tillvaron känns på gränsen till vad man står ut med och tårarna bränner bakom ögonlocken… Då är det gott att ha goda vänner som bryr sig. I mitt liv finns en ganska ny vän som jag ursprungligen lärde känna genom en annan vän. Vi har träffats några gånger och har alltid mycket att prata om – även om det ibland är långt mellan gångerna vi ses. (Vi bor inte på samma ort.)
Min ganska nya vän är väldigt omtänksam på olika sätt. Dessutom är hon en fena på att ana när jag har det tufft. Vänskap och omtanke sitter inte i saker. För mig sitter de i ord eller handling, att vännen säger eller gör nånting. I tanken kallar jag min vän för Tröstevännen, i verkligheten har hon ett riktigt och normalt namn.
På förmiddagen kom brevbäraren. Inte med min deklaration eller med nåt fönsterkuvert utan med ett grönt paket, ända från Malmö…
Igår på eftermiddagen messade Tröstevännen mig en fråga om en bok. Jag svarade, lite i all hast, eftersom jag var på språng ut och skulle köra bil. Men inte frågade vännen för sin egen skull utan för min. Boken det gällde låg tillsammans med en annan bok i det gröna paketet. Gulliga, bästa Tröstevännen I – TACK!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Ironi, Personligt, Puckon, Trams, tagged allvarlig lungsjukdom, amerikanska forskare, andrahandsprylar, anställda, ansvar, arbetslös, arbetsplats, Asperger, äldre modell, bättre hälsa, blåa armar, Blocket, bottenvåning, bröstkorg, byråkrati, Crescent, cykel, dödsfall, diagnos, dyrgrip, försikighet, förvirring, feta direktörslöner, Fokus, forskare, fot, fotsvamp, fransk, gå i trappor, gubbe, häl, hälsa, höghus, hem, hierarki, hjärtsjukdom, humor, huvud, inne, Ipren, Iprenmannen, IT-företag, italiensk, Johann Neumann, kallförråd, knapert, knapp, konservator, korkat, kostnadsjakt, Kronan, lagarbete, längre liv, lungcancer, mage, människa, miljarder, Monark, nöjda kunder, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, omvärld, otur, på språng, pengar, räkna, reklam, reklamfilm, rekrytera, rimma, rolig, sälja, schweizisk, självmord, Skandia, skära i hjärtat, Skeppshult, skog, studera, studie, svamp, svenska, tråkig, trend, tur, tyskt, underhållande, unik talang, upprustning, urmakare, vårdplatser, vintage on 23 maj 2013|
Ett inlägg där Tofflan är på språng ute i omvärlden.
Dags att kolla runt lite vad som händer i omvärlden. Den som vill får förstås följa med på turen – eller oturen…
IT-företag vill rektrytera personer med Asperger. Ett tyskt IT-företag har visat ett stort intresse för att rekrytera personer med Asperger. Företaget anser att personer med denna neuropsykiatriska funktionsnedsättning har en unik talang för just IT. Så många som en procent av de 65 000 anställda ska senast 2020 ha nån sorts liknande diagnos. Tänk om svenska IT-företag kunde ha liknande funderingar… Så många bra anställda de skulle få tag i då!
Kostnadsjakt viktigare än anställdas hälsa. Resultaten av en studie gjord av bland andra Skandia visar att kostnadsjakt numera är det viktigaste på svenska arbetsplatser. Ansvar och fokus är också viktigt. Men den anställde själv vill helst ha hälsa, humor och lagarbete. Nöjda kunder kommer långt ner. Och när man kategoriserar den egna arbetsplatsen använder man ord som förvirring, hierarki, byråkrati och försiktighet… Det rimmar inte särskilt bra.
Foten hem för nästan 200 svampar. Tro inte att skogen är svampens hem! Närå, det är det faktiskt din fot som är! Närmare 200 sorters svamp finns nämligen på en människas fot, enligt amerikanska forskare som nyligen har studerat detta närmare. Eller räknat efter, snarare. Flest svampar är det på hälen, hela 80 stycken. Jämför det med bara mellan två och tio sorter på huvudet, magen och bröstkorgen…
Vintagetrenden spiller över på cyklar. Nu är det tydligen jätteinne med gamla cyklar. På Blocket, där det säljs andrahandsprylar, har intresset för framför allt franska och italienska cyklar av äldre modell ökat. Men även svenska märken som Skeppshult, Kronan, Monark och Crescent har blivit mer intressanta bland hojköparna. Så vem vet… Jag kanske har en riktig dyrgrip i mitt kallförråd, rostig och jäklig, men… vintage…
Längre liv för den som bor högst upp. Schweiziska forskare har kommit fram till att den som bor högt upp i ett hus lever längre än de som bor på bottenvåningen. Hur kan det komma sig då? Jo, de som bor längst ner riskerar i högre grad att drabbas av allvarlig lungsjukdom. Även hjärtsjukdomar och lungcancer var vanligare bland dem på botten. Vidare har de som bor högre upp bättre hälsa, kanske för att de går oftare i trappor. Det enda som är mindre bra att bo högt upp är att självmorden är vanligare där än bland människor i entréplan. Studien grundar sig på över 200 000 dödsfall bland människor som bodde i höghus.
Iprenmannen: ”Det är ju lite knapert idag.” Tänk att jag tillhör dem som älskade älskar den lilla gubben med blåa armar som gjorde reklam för Ipren! Jag tyckte att det var hur korkat som helst att sluta med honom. Iprenreklamen sen dess kännetecknas av två ord: tråkig och knäpp. Därför skär det i mitt hjärta när Johann Neumann, som spelade Iprenmannen, säger att han har det knapert idag. Johann Neumann är 63 år och utbildad urmakare och konservator, men har gått arbetslös i två år. Detta sedan Iprenreklamen vid samma tidpunkt slutade kännetecknas av orden: rolig och underhållande.
Inga nya vårdplatser. Och nej. Trots upprustningen för miljarders miljarder blir det inga fler vårdplatser på Sjukstugan i Backen än de 1 140 som redan finns. Var det nån som trodde nåt annat? Pengarna måste ju räcka till alla feta direktörslöner. Där snackar vi inte knapert, inte…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Film, HBTQ, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, Vänner, tagged arbete, ask, atjo, avstickare, bil, blogg, cancer, cykla, dörr, doktor, eld, entré, favoritgäng, förkyld, fet, filtar, flatskratt, frysa, garage, gå bort, gå dåligt, genomfrusen, Gud, guld värd, häl, hälsa, hälsningsceremonin, höra ihop, höstlikt, hembakade bullar, hemfärd, humor, huvudamputerad, idiot, industriområde, ingefärskarameller, inre termostat, intervju, intranät, jacka, kaffebröd, karameller, karusell, kärlek, kitt, kontorsråttor, kropp, krypa under täcket, kyla, litteratur, lunch, måste göra, midnatt, näsa, nysa, omväxling förnöjer, osynliga, paket, på språng, påpälsad, personaltidning, planeringsdag, prosit, rörliga bilder, roligast, sätta sin näsa i vädret, sektionsledare, senare, sinka, sitta ute, skita i att läsa, snurra i huvudet, städare, stoljakt, töntförkylning, telefoni, tips önskningar, tjock, toa, tomt, tröja, underhudsfett, urttråkigt, varm, vänlig, webb on 28 augusti 2012|
10 Comments »
Tänk att vi kunde sitta ute igår kväll! Inte ett dugg frös jag heller – tills jag klev av bussen hemmavid. Då kände jag hur kylan hade bitit sig fast i mig. Det är som om mitt inre termostat inte riktigt fungerar, för Lisa satt med jacka och två filtar på sig till sist igår kväll, jag tog på mig tröjan strax innan det var dags för hemfärd. Det är väl allt underhudsfett, när man är tjock fet har man rikligt med sånt. När jag kröp under täcket igår kväll var jag emellertid genomfrusen och så kall att det bara blev ett kapitel läst i Eld. Men det var nog bra, för jag släckte inte förrän vid midnatt, nånstans. Det var för många saker som snurrade i huvudet.
Jag borde ha tagit till filten jag också igår.
I morse vaknade jag varm om näsa och kropp, men för den som är intresserad – andra kan ju skita i att läsa – nös jag fyra (4) gånger när jag satt på toa. Håller bestämt på att bli förkyld – och det var länge sen. Sist blev det ju bara nån töntförkylning. Vilken tur att jag tittar på ett paket ingefärskarameller! Jag tror nämligen på att dessa kan stoppa en förkylning, så jag får väl börja knapra. (Fast nu när jag sträckte mig efter paketet var det tomt… Varför sparar jag på tomma karamellaskar? Idiot!)
Funkar att mota förkylning med.
Det var fyra grader vid sex-tiden när jag klev upp. Mötte H på väg till garaget och han skulle cykla som vanligt. Särskilt påpälsad var han inte, men han tyckte att det var kallt och höstlikt. Massor med bilar var det på väg till jobbet, vilket indikerade att jag var senare än vanligt. När jag anländer till jobbet har jag ett par saker som jag bara måste göra (annars går det dåligt för mig under dan…) och de sinkar mig ytterligare. MEN… i alla fall är en av dem guld värd. Jag måste
- gå in genom ”karusellen” i entrén, inte nån av dörrarna
- hälsa på åtminstone en av städarna
Naturligtvis är det hälsningsceremin som är viktig! Jag har uppfattningen att alltför många inte ser städarna. De är osynliga för vissa. Skulle tro att det beror på att somliga sätter sin näsa i vädret och ingenting annat. Vi har flera gäng städare som jobbar ett par veckor i taget på ett ställe, för att sen jobba på ett annat ställe på området. Det tror jag är bra både för dem och för oss kontorsråttor. Det skulle nog bli urtråkigt att städa samma kontor dag ut och dag in. Inte särskilt bra städat heller, tror jag. Nej, omväxling förnöjer! Men naturligtvis har jag ett favoritgäng, det som anförs av JJ, som brukar förse oss med hembakade bullar och karameller då och då. JJ påminner jättemycket om Margit, som städade på min första arbetsplats. Margit kunde också lämna påsar med kaffebröd åt oss. Sen fick hon cancer och gick bort – hastigt och alldeles för ung. Somliga älskar Gud så mycket att han hämtar hem dem tidigt. Och Margit var en av de vänligaste människor jag har mött!
Har jag ringt doktorn om hälen? Nej. Igår hade jag för mycket att göra, men kanske gör jag ett försök idag. Bara det att jag lär vara lite på språng idag och då är det svårt att prata med doktorn. Jag har fått OK och tack för sidorna på webben som jag gjorde igår, men nya väntar förstås. Sen har jag slängt ut en förfrågan om en intervju med en sektionsledare vars gäng har varit på planeringsdag. Det märks att det saknas ett kitt här i huset! Ett sånt kitt som den gamla personaltidningen var. Men jag kör stenhårt med intranätet och de flesta som kommer med tips på vad de skulle vilja läsa där får sina önskningar uppfyllda. Det är viktigt att känna att man hör ihop!
Roligast idag blir lunchen med ”Lisbeth”. Jag förväntar mig stora och många flatskratt (ja, det är jag som skrattar åt ”Lisbeths” roligheter) och skvaller. Efter jobbet ska jag göra en avstickare in i industriområdet och åka på stoljakt åt Fästmön. Det finns en historia bakom detta som jag GÄRNA hade velat visa upp i rörliga bilder, men det finns inga såna. Dessutom lovar jag att jag hade blivit huvudamputerad om jag hade visat detta på en blogg nära dig…
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 