Stjärnorna på Slottet 2015: Stefan Sauks dag

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Lördagskvällar innebär Stjärnorna på Slottet, i alla fall i kväll och nästa lördag. Sen är det slut för den här gången. I afton var det Stefan Sauks dag. Stefan Sauk… en skådespelare jag sett i rollen som Guillous Hamilton. Min känsla kring Stefan Sauk var att han är… lite reserverad. Stefan Sauk själv slog huvudet på spiken riktigt hårt vid ett tillfälle i kvällens program när han sa:

Det finns så mycket förutfattade meningar om mig!

Stefan Sauk var fjärde stjärna den här säsongen.

Stefan Sauk berättade om sin uppväxt som ensambarn med skilda föräldrar. Att det dröjde innan han fick sin första bästa vän var en överraskning, liksom hans engagemang i ett visst land i Afrika. Och när han pratade om dottern Lova… Då lyste hela karln…

Det var onekligen en fartfylld dag för stjärnorna, men den började med yoga och slutade med Malaika vid lägerelden. Saker och ting inte riktigt som det var tänkt, av olika skäl. Det var nästan lite synd om Stefan Sauk. Men faktum är att det inte gjorde så mycket. Det blev en riktigt bra dag, även om jag definitivt hade tackat nej till middagen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Nästa gång är det Marika Lagercrantz dag.

Här kan du läsa om…

Claire Wikholms dag

Morgan Allings dag

Amanda Ooms dag

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mannen i brunt

Ett inlägg om en bok.

---

 

Den 15 augusti 1987 var en regnig lördag. Då köpte – eller läste! – Siv Agatha Christies deckare Mannen i brunt. Hos mig hamnade den i mars i år tack vare Sivs dotter Agneta. Inte var boken ensam om att hitta nytt hem hos mig heller – Agneta kom med två stora papperskassar. Stort TACK till Agneta för alla härliga böcker! Nu har jag läst den första av böckerna från dessa kassar. Och det var, som du säkert har listat ut, Mannen i brunt.

Berättare i boken är Anne Beddingfield och varken miss Marple eller monsieur Poirot är med. Här är Anne detektiven, kan man säga. Anne har nyss förlorat sin far och längtar ut på äventyr i vida världen. Hon mellanlandar hos bekanta till fadern i London innan hon hamnar på en båt till Afrika. I London har Anne blivit vittne till hur en man faller framför ett tunnelbanetåg och en man i brunt rusar fram för att hjälpa honom i rollen som läkare. Men en mystisk upphittad lapp, ett kvinnomord i en utannonserad lägenhet och ett nytt möte med mannen i brunt gör att Anne inser att det är nåt skumt på gång. Hon vill lösa gåtan. Det är därför hon så småningom hamnar i Sydafrika, efter en spännande och inte helt händelselös båtresa. Den som är något bevandrad i just det landet kommer kanske att tänka på, förutom Nelson Mandela, diamanter… En del kärlek, en del hemlig agent och en del oskyldigt dömd finns också med i handlingen.

Mannen i brunt är en av Agatha Christies tidiga böcker. Hon debuterade 1920 och den här boken kom ut 1924. Det får man ta i beaktning när man läser den. Med detta sagt anar du kanske att jag tycker att den inte hör till Agatha Christies bästa böcker. Boken är ändå spännande och jag lyckas inte klura ut vem som är skurk förrän i slutet.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jordstorm

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag fick så många fina och bra böcker i julklapp förra året! Bland annat fick jag två av Mons Kallentofts böcker. För ett tag sen läste jag ut Zack, som jag fick av Jerry. Idag läste jag ut Jordstorm, som jag fick av mamma. Nu är jag rätt matt i lacken…

Att livet varken är enkelt eller rättvist vet både jag och den fiktiva polisen Malin Fors. Som vanligt drabbas vi ofta av flera olyckor samtidigt. I Jordstorm hittas folk mördade. Men först är de stympade. Dessutom är en ung tjej försvunnen. Fallen hänger samman och snart startar en jakt mot klockan. Mitt i allt försvinner Malins dotter i Afrika. Det är en jakt Malin inte kan ge sig in i. Men tro nu inte att det räcker. Det slutar faktiskt inte med detta utan…

Fy te rackarns vilka spännande böcker han skriver, Mons Kallentoft! Jag slukar och slukar, läser och läser, vill inte sluta läsa. Och när jag måste sluta läsa, för att boken har tagit slut, börjar jag direkt invänta nästa bok. Så skynda dig, Monsen, att skriva nästa!

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en riktigt spännande bladvändare från en miljö (Linköping) nära mina hemtrakter (Metropolen Byhålan).

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Värmebölja och självporträtt

Ett inlägg om… tja… inte nåt väsentligt, direkt.

Den som inte tror på det där med växthuseffekten och hur den påverkar vår miljö och vårt väder, till exempel, den borde sätta sig in lite mer i ämnet. Visst är det härligt med sol och värme, men inte är det normalt att termometern visar så här den 3 oktober..?

Värmebölja på ingång?

Samtidigt kan jag inte påstå att jag direkt har nåt emot en värmebölja. Jag erkänner! Men att bo i Afrika och få lika stor temperaturhöjning är nog inte uppskattat av alla – särskilt inte med tanke på att vissa länder inte har några vattenkällor…

Min intention var inte att skriva nåt djupt inlägg egentligen, bara reflektera över att det verkar som om vi har en värmebölja på ingång. Utom i Dalarna – dit vi åker i morgon. Ja, ja, jag har packat tjocktröja och skor utan hål, ett par varma handskar hamnade i bilen igår kväll, mycket behövligt, tack, givaren!

Förmiddagen har svischat förbi och jag sitter ännu otvättad, i linne och adidasbrax vid datorn. Men jag har för den skull inte rullat några tummar. Två jobb har jag sökt och knutit två nya kontakter på LinkedIn – den ena med en gammal ungdomskompis till FEM och mig. Roligt, roligt att få kontakt med Flen igen! 😉 Ja, Flen heter naturligtvis inte Flen, men kallades för detta. Gissa varför?.. (Det kanske är lite mer begripligt än skälet till att FEM kallades för FEM och Broccoli för Broccoli… Och jag själv för… Gösta…)

Husmor har slagit till här hemma och stått vid strykbrädan. Vidare har hon vikt lakan så att ap-armarna nu är uttänjda till max – det är verkligen besvärligt att hantera dubbelunderlakan med bara två normallånga armar…

Sängen är bäddad, frukost aväten och disken diskad. Mitt liv är… så innehållsrikt… Fruktansvärd frisyr hade jag igår. När jag åt middag gjorde jag därför ett självförakt självporträtt på min knäckemacka. Nej  jag VET! Man ska inte leka med maten, men det blir lättare att stå ut om man gör det.

Makaroner och korv och en macka med självporträtt blev det till middag.

I afton bär det av till lokal för middag för min del. Typ hamburgerrestauranglokal. Det är vad plånboken tillåter. Sen ska jag hämta Fästmön efter jobbet samt forsla grejor och packning hit och dit. Anna och jag har ett förhållande på distans just nu. Vi ses ibland när jag hämtar henne från jobbet och skjutsar hem henne. Och så skickar vi små pussymboler per sms. Vissa perioder blir det så. Hon har fullt, jag har fullt. (Ha ha ha, det sista var en lögn!) Jag är väldigt imponerad över Annas träning, för övrigt!!! Jag har nog inte sagt det, för det är liksom hennes pryl. Men hon är verkligen, verkligen duktig. Envis, bestämd och målinriktad.

Själv ska jag strax tvinga ut mig på dagens tur, i en helt annan gångart än Anna. Men jag tävlar inte, jag går efter min förmåga och mina fötter. Liiite nöjd är jag ändå med mig själv. Jag är inte samma soffpotatis som för ett par veckor sen. Inte helt. Bara nästan…

Vad gör du idag??? Går, springer, cyklar eller soffpotätar??? Skriv gärna en rad och berätta! Jag är obotligt nyfiken, som bekant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken fantastisk dag!

Ett inlägg om dagen – med alla dess möjligheter.

Det sägs att när Fan blir gammal blir han religiös. Jag är ju född på stenåldern, så jag börjar bli till åren kommen. Religiös börjar jag däremot inte bli. Min tro har jag haft med mig genom hela livet. Det är emellertid inget jag pådyvlar nån annan. Det är min tro. Min personliga. Jag tror lika mycket idag som igår.

Rubriken till det här inlägget kan få vem som helst att misstänka att jag har gått med i nån mystisk sekt. Det har jag inte! Det var lite det jag ville rådda i inledningen. Men jag vill andas positivism, för idag mår jag riktigt bra! Den här dan har börjat helt fantastiskt! (Tyvärr har jag inte fått jobb eller så, men ändå!)

För första gången den här säsongen noterade jag minusgrader på termometern. Jag har sovit med öppet fönster i natt och det är minst sagt kyligt i sovrummet – såsom jag vill ha det. Mina stackars krukväxter vill emellertid inte ha det riktigt så svalt. Därför måste jag hitta nån sorts kompromiss.

Kylig morgon! Säsongens första minusgrader här.

Himlen är emellertid klarblå och därför tänker jag ge mig ut så snart jag är redo för att ta lite bilder. Bättre ljus än idag kan man inte få! Jag har ingen aning om vart mina fötter ska bära mig, men nånstans blir det. Högerfoten gör fortfarande ont, men jag kollade upp den tänkbara skadan på nätet. Det är verkligen och troligen ett uttänjt ledband och det bör bli bättre inom två, tre veckor. Nu har det gått en och en halv.

I morse hittade jag två riktigt intressanta och spännande jobb att söka! Det ena kan till och med tänkas vara här i Uppsala. Jag ansträngde mig verkligen med mina ansökningar och har tagit till mig det Twitter-Asa och Anna W föreslog. Ha! Det är inte alla människor som har två personliga coacher! Det är heller inte alla människor som är fräcka nog att be två nya vänner om hjälp med detta… 😳

Tack, Twitter-Asa och Anna W!

Min dag idag har faktiskt inte så många punkter. Dagens jobb är sökta. Det finns en maskin torr tvätt att lägga i lådor eller strykhög. Promenaden planeras för fullt. Jag har lagt in alla mina räkningar för betalning och försöker ha is i magen att det kommer in fler kronor än de 4 950 som a-kassan har skickat idag. Det saknas 3 800 kronor. Om jag avstår tusenlappen till mat som går direkt till ICA-kortet saknas det bara 2 800. Det borde gå att skrapa ihop! Reparationsfondspengar, var är ni? Inkomstförsäkringen, snälla kom!

Innan jag ger mig ut på promenad ska jag ta en kort flukt i bladen. Jag läser rubriker och ser att Björn Borg stänger butiker i Holland, att Stockholmsbörsen går uppåt och att man kan chatta om skilsmässor idag klockan 16 hos DN. Vidare noterar jag att fästingbett kan ge köttallergi och att Christy Walton är världens rikaste – kanske elakaste också? – person. (Jag har ingen aning om vem Christy Walton är.) Värst i Stockholm tycks vara att 10 500 personer i Vasastan är utan internet. Jämför det med hur många människor i Afrika som är utan el och vatten… Bara jämför lite… Och bråket mellan Hanne Kjöller och Janne Josefsson fortsätter. How about some communication, folks???

Vidare noterar jag att Uppsala är väl representerat på Bokmässan. Till och med min Nästanbror nämns i lokalblaskans artikel *ritar ett stort kryss i innertaket*. Ordkriget om vården på UCC fortsätter och man undrar hur många liv miljöpartisterna sätter på spel med dessa sandlådefasoner… Får mig att definitivt aldrig rösta på det partiet. Hur kan man vilja sätta käppar i hjulen för behandling av svårt cancersjuka? Det övergår mitt förstånd. I stället för vård läggs det hellre pengar 220 miljoner på ett parkeringshus. Maj gadd…

Jag vet inte om den här dagen är så fantastisk, egentligen… Men jag tänker göra det bästa jag kan för att min dag ska fortsätta vara det i alla fall.

Vad händer hos dig idag??? 

Livet är kort. 

Read Full Post »

Månpockets augustisläpp

Japp! Jag gillar Månpocket! Det är många bra titlar som har kommit ut där i pocketform. Här kommer några om intressanta släpp i augusti:

Sunset Park av Paul Auster
Sju år har passerat sedan Miles Heller hastigt flydde både college och familj i New York. Nu arbetar han i stället i Florida med att tömma bostäder där familjer har blivit vräkta. Efter en kärlekshistoria med en brådmogen tonåring och med styvbroderns död ständigt hängande över sig som ett spöke, återvänder han till sist hem. Där hamnar han i Sunset Park, ett ruffigt område i Brooklyn, i ett hus som har ockuperats av en grupp konstnärer. Där finns Bing, den missnöjde musikern, Ellen, den melankoliska illustratören, samt Alice, den uttråkade doktoranden.

Hundpojken av Eva Hornung
Romotjka är fyra år och tvingas ta hand om sig själv. Mamman och hennes alkoholiserade pojkvän är försvunna. När maten i lägenheten är slut tar pojken sin tillflykt till Moskvas gator. Där stöter han på en hund, en alfatik, som lever med sin flock av vildhundar i källaren till en fallfärdig kyrka i utkanten av stan. Romotjka överlever genom att dia tiken som han kallar Mamotjka. Och tack vare värmen från sina nya familjemedlemmar klarar han den kalla ryska vintern. Pojken uppfostras av hundarna och börjar härma deras beteende. Så småningom blir han något av en ledare för hundflocken. Men med tiden uppfylls han av en gnagande känsla av utanförskap, fången mellan två världar är han varken människa eller hund.

Safari med döden av Jan Mårtenson
I en lada i närheten av Viby prästgård står en grön Rolls-Royce från 1932. Den har tillhört den brittiske ambassadören i Kenya, den har kört över savannerna, Karen Blixen har druckit champagne i dess baksäte och Hemingway har lånat den under skrivandet av Snön på Kilimanjaro. När tioårige Johan Kristian Homan en dag hittar bilen och sätter sig bakom ratten inleds en livslång fascination inför Afrika och han avger ett heligt löfte: en gång ska han komma till den mytomspunna kontinenten.

En skör tråd av Jeffery Deaver
I denna Rhyme-thriller, den nionde i ordningen, är spänningen bokstavlig. Elektriska högspänningsattacker lamslår New York. Samtidigt, i Mexiko, dyker en annan välkänd figur ur Deavers persongalleri upp igen: Urmakaren. Manhattans elnät utsätts för ett attentat och allt pekar på att det är fråga om en terrorattack. Medan FBI och CIA försöker avgöra om det är fråga om religiösa fanatiker eller miljöaktivister som ligger bakom attentatet, så undersöker Lincoln Rhyme, Amelia Sachs och Ron Pulaski det rättstekniska materialet i ett försök att förhindra nästa elattack.

Skuggor på vattnet av Peter Robinson
Överkommissarie Banks lyckas slita sig loss från sitt arbete några dagar för att åka och hälsa på sina gamla föräldrar, som ska fira guldbröllop på ett lagom storstilat sätt. Helt plötsligt står Banks inför en hel vägg av minnen, framför allt från tonåren. Det är filmer, böcker och låtar i massor. Och en stor och härligt omogen förälskelse…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredens Hus – inte bara fred

Vi bestämde oss för att besöka Fredens Hus idag i stället. Fästmön slutade ju jobba klockan 14 och Fredens Hus är öppet till klockan 16 även på söndagar. Och det var helt rätt beslut! För det här var ett ställe dit jag lär återvända. ”Ett hus” med många intressanta och tankeväckande utställningar!

Fredens Hus har alltså sina lokaler i Uppsala slott, vid norra tornet. Det är fri entré, men man får lämna ett bidrag om man vill. Jag hade bara 20 kronor löst som jag stoppade i bössan när vi gick – det var alldeles för lite för att jag hade fått se.

Visdomsord redan i entrén. (Den där konstiga fläcken i gräslig nyans i bildens nederkant är ful, men ska vara där.)

Den mest omtalade fotoutställningen av dem som visas just nu är Miss Landmine. Utställningen visar skönhetstävlingar i Kambodja och Angola. Alla som var med i tävlingarna hade blivit lemlästade av landminor. Utställningen kan upplevas provocerande, för mig var den tankeväckande…

En provocerande och tänkvärd fotoutställning.

Kan svenskheten ta slut är titeln på utställningen intill. Den handlar om huruvida svenskheten påverkas av till exempel invandring. Också mycket tänkvärt! Utställningen är gjord av Regionmuseet Kristianstad i samarbete med journalisten och författaren Maja Hagerman.

Rasbiologi…

Några smärre utställningar som visas just nu är arbeten från ett antal av Uppsalas gymnasieskolor. Intressanta projekt om bland annat Afrika och Bangladesh, samt ett konstprojekt om Dag Hammarskjöld. Dag Hammarskjöld och alla hans citat…

Dag Hammarskjöld hade en blick…

Utställningen om Dag Hammarskjöld är påbörjad och alltså inte färdig. Men här finns mycket att titta på och läsa om denne diplomat som så ofta är citerad. Inte bara Dag Hammarskjöld själv är citerad här, dock! Så här sa Trygve Lie när Dag Hammarskjöld hade blivit utnämnd till FN:s generalsekreterare:

Dag Hammarskjölds företrädare välkomnade honom med dessa ord.

Onekligen var Dag Hammarskjöld en spännande person. Jag ser fram emot att få veta mer om honom, denne man vars blick får mig att tänka

oundviklig

när jag ser på gamla fotografier. Han genomsyrar redan mycket på Fredens Hus…

Till och med hans spegelbild i en glasdörr är oundviklig…

I rummet intill huserar en annan svensk som gjort mycket gott, Raoul Wallenberg. Mannen vars öde man inte känner. Kanske dog han 1947 som vissa hävdar… Föddes gjorde han i alla fall för 100 år sen i augusti.

En svensk som gjort mycket gott, men vad är hans öde?

Vi kom ut i en grön och varm junieftermiddag. Tittade på utsikten och Gunillaklockan, fotade två turister. Och jag slogs av hur lyckligt lottad jag är att jag lever i ett land där det är fred. Där jag inte riskerar att trampa på några minor när jag går i gräset…

Ett torn mitt i grönskan. Men inga landminor…

Är du i Uppsala och får en stund över – besök Fredens Hus på Slottet! Det kostar ingenting att se dessa tänkvärda utställningar och stora män!!!

Read Full Post »

Världsaidsdagen har kommit och gått

Igår var det Världsaidsdagen. Tro inte att jag inte ville skriva om den, för det ville jag. Men jag samlade mina tankar för att få till några vettiga ord om dagen. Jag vet inte om jag lyckas.

HIV och aids är fortfarande livsfarliga sjukdomar. Livslång, åtminstone. Men idag finns det bra bromsmediciner som gör att de flesta med sjudomen kan leva ganska bra liv – om än med högt dagligt intag av diverse läkemedel.

Det röda bandet symboliserar Världsaidsdagen den 1 december. 

                                                                                                                                                             Det är glädjande att läsa siffror från WHO om att allt färre dör i sjukdomar som har med aids att göra och att antalet HIV-smittade minskar. Samtidigt är det hemskt att läsa hur olika smitta slår i olika delar av världen.

I Asien finns 4,8 miljoner smittade. Nästan hälften finns i Indien. Antalet smittade ökar mycket i framför allt Östeuropa och Centralasien. Det handlar om 250 procent fler som smittas nu än för tio år sen. De flesta smittade finns i Ryssland och Ukraina.

Tittar man på hela världen har antalet dödsfall i sjukdomar relaterade till aids minskat med 22 procent de fem senaste åren. Det handlar mycket om att man framför allt i Afrika testar allt fler allt tidigare, men också att tillgången på kondomer har ökat i länder där man tidigare hade svårt att få tag i preventivmedel.

Jag var ung vuxen när HIV kom till Sverige och folk dog som flugor i aids. Jag är glad att det har hänt mycket sen dess – vad gäller utveckling av bromsmediciner, men också informationsinsatser för att förändra attityder. För vi ska inte glömma bort att det oftare är den som har sjukdomen som drabbas hårdast av infektioner och följdsjukdomar, medan den som inte har sjukdomen faktiskt inte smittas genom luften. Bara det, liksom. Att viruset dör när det kommer i kontakt med luft var inte helt känt på 1980-talet.

HIV /aids är en fruktansvärd sjukdom som oftast slår mot den som redan är svag. Låt oss även idag, dagen efter Världsaidsdagen, skänka en tanke eller två till dem som drabbats. Och kanske också skänka en slant för vidare forskning och hjälpinsatser för de behövande? Du har säkert en favoritorganisation du kan tänka dig att gå igenom för att skänka en slant till detta. Och har du inte pengar kanske du kan hjälpa på annat sätt. Som volontär?

Read Full Post »

Gay-resolution framröstad i FN

Den allra första resolutionen som nämner könsidentiet och sexuell läggning har röstats fram i FN:s människorättsråd i Genève. Det handlar om att rådet uttalat tar avstånd från våld och diskriminering av homo-, bi- och transpersoner, men också att frågorna uttryckligen ska diskuteras i rådet.

Det finns en bit kvar att gå…

                                                                                                                                                                Det man ska ha i bakhuvudet är att det finns ett stort motstånd mot att se HBTQ-människors rättigheter som en del av andra mänskliga rättigheter. Motståndet finns på flera håll i världen. Bland annat finns det många motståndare i Afrika och arabvärlden. Och faktum är att homosexualitet är olagligt i 76 länder, enligt Amnesty. Bara det är värt att komma ihåg i sammanhanget…

Den här resolutionen lades fram av Sydafrika. Totalt röstade 23 länder för, medan 19 röstade emot och tre avstod.

Det finns en bit kvar att gå…

Read Full Post »

Shamanens sång – om en oundviklig människa

En ung kvinna, skadad i en trafikolycka, förbannar på sidan 144

[…] det samhälle som orättfärdigt stämplat henne som arbetsskygg, för att vara en fuskare. En föraktad, en icke önskvärd. […]

Läkaren Jan Lidbeck har skrivit en bok om den nya tidens paria, de smärtsjuka. Och den svenska sjukvården, som vi så stolt slår oss för bröstet över. Och om skyddsnätet som för länge sen, före den borgerliga regeringens tid, faktiskt, slutade att fungera. Boken Shamanens sång. Om en oundviklig människa kan läsas som ren fiktion, men läses med blyertspenna och kanske ännu hellre som ett långt debattinlägg. Stort TACK till författaren som sände mig detta recensionsexemplar!

En debattbok. Eller ren fiktion.

                                                                                                                                                     Hjärtdoktorn Martin Lehman har nyss blivit änkling. Han söker och får en tjänst i Afrika. Dottern Johanna, sjuksköterska på intensiven, råkar ut för en trafikolycka och får en whiplashskada. Trots svåra smärtor får hon ingen hjälp nånstans i vården, egentligen. I stället blir hon förnedrad och förödmjukad av läkare som ska vara proffs. När sjukpenningen blir indragen rasar hennes värld samman. Samtidigt är Martin Lehman svårt sjuk i Afrika och får inte veta hur illa ställt det är med dottern förrän det är för sent.

Som jag skrev inledningsvis kan man läsa den här boken på olika sätt. Helt klart är den en debattbok, man blir allt annat än oberörd under läsningen. Den har också drag av psykologisk thriller och ett inslag av hämnd som jag skadeglatt njuter av när jag läser vad som drabbar de oförstående, men hyllade läkarna.

Jag funderar mycket på vad som är baserat på verkliga händelser och får i slutet veta att berättelsen har

[…] verklighetsbakgrund från 2000-talets Sverige […]

Det som gör att den känns väldigt trovärdig är att författaren är läkare och själv arbetar med smärtpatienter i Lund. Jag funderar ett steg till och undrar hur mycket i berättelsen som är självupplevt…

Det svenska samhällets hårdnande klimat och demokratin, som hittar vägar att göra sig av med den som är besvärlig, beskrivs gång på gång på ett rakt sätt, ofta utan känslouttryck. Detta ökar också trovärdigheten. Så här skriver författaren om demokrati, till exempel:

[…] Jo, det hade hänt att de ansvariga för våldet i totalitära regimer ställts inför domstol. Den svenska statsmakten var inte totalitär, den byggde på folkstyre. Men om en demokrati kände sig hotad kunde den också få en totalitär prägel. Det fanns många exempel från historien. Demokratier kunde på många sätt oskadliggöra enskilda eller mindre grupper av individer vilka förklarats utgöra hot. Spridande av lögner, stoppad befordringsgång, avsked från anställning, omyndigförklaring, tvångsvård på mentalsjukhus, fängelse och mord sanktionerades även av representativa demokratier. […]

Ord och inga visor. Svidande ord, men ord jag håller med om. Men den här boken är mer än så! Den har roliga sidor också, tragikomiska. Som skildringen av läkarnas utseende och det faktum att alla ”dumma” doktorer i boken har konstiga namn, förutom örnnäsor, putande magar, glipor till ögon med mera. Och man kan inte låta bli att skratta när patienten SPYR över en läkares skrivbord – och därefter känner sig lättad!

Jag skulle kunna fylla det här inlägget med massor av bra citat från den här boken, men det ska jag inte göra. Jag tycker i stället att du ska läsa den.

Högsta betyg var den nära att få av mig. Tyvärr innehåller boken alltför många korrekturfel vilket stör mig oerhört. Det är nämligen så att när jag läser nånting riktigt bra, vill jag att det ska vara perfekt.  Då ska det inte stå saker som ”tvi veckan” när det ska stå ”tv i veckan”, ”var” när det ska stå ”vad”, ”jumboplast”  när det ska stå ”jumboplats”, ”egentlig” när det ska stå ”egentligen” med mera. (Några konstiga meningsbyggnader finns också samt ytterligare ett antal korrekturfel, framför allt mot slutet.)

Näst högsta betyg ger jag den här boken!

Read Full Post »