Charlie St. Cloud

Ett inlägg om en film.

---

 

Lördagskväll och två glas vin brukar betyda natti för mig. Men efter att ha glott på Downton Abbey och Miranda stannade jag kvar framför SvT och såg en film. Charlie St. Cloud (2010) verkade inte vara min typ av film. Så, liksom med vinet, överraskade jag mig själv: jag somnade inte och jag fängslades av detta drama (även klassat som fantasy i TV-tidningen). Rätt mycket romantik var det också, förresten.

Filmen handlar om två bröder, Sam och Charlie. En kväll är de med om en bilolycka. Charlie räddas tillbaka till livet medan Sam dör. Charlie får förmågan att se Sam. Varje dag träffas de på ett ställe i skogen där de pratar och leker. Men så en dag träffar Charlie en tjej. När hon är med om en seglingsolycka väljer Charlie att bryta löftet till sin bror och lämna honom för att i stället försöka hitta Tess.

Det här kan tyckas vara en rätt töntig film. Men den handlar om att våga släppa taget om det vi har förlorat samtidigt som vi också måste ta vara på den andra chans en del av oss får. Det gör filmen vacker och meningsfull. Och så fick jag gråta en stund.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Boksläpp och hjärnsläpp

Ett litterärt inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Författaren själv låter meddela att den tredje och sista delen, Änglarnas tårar, inte alls är broderns historia, utan…

[…] Den berättas av systrarna tillsammans. Den knyter i hop de första två böckerna och handlar mycket om Srebrenica och det som hände där. […]

För övrigt kan avslöjas att Jag, Alma, det vill säga den andra delen, var inskickad till Augustpriset, men blev tyvärr inte nominerad.

---

 

And first the good news: Jag har fått en inbjudan av författaren själv att delta vid släppet av den tredje och sista delen i serien Hållplats Sverige. Jag har tidigare recenserat Jag, Almina och Jag, Alma i trilogin på min blogg, Jag, Almina även för UppsalaNyheter. Det är riktigt bra och omtumlande läsning om en bosnisk familj och kriget i det forna Jugoslavien. Böckerna vänder sig till lite yngre läsare än jag själv, men jag läste ändå med stor behållning. I den tredje och sista delen får brodern berätta sin historia, tror jag. Boksläppet sker i början av december på biblioteket i Enköping. Jag har fått inbjudningar till släppen av de två första delarna, men har inte kunnat vara med. Tredje gången gillt, hoppas jag därför att det blir! Och kanske blir Hållplats Sverige och Anna Nilsson Spets nominerade till nästa års Augustpris, med tanke på att alla nomineringar i klassen barn- och ungdomslitteratur i år hade de allra yngsta läsarna som målgrupp. Tills vidare får vi vuxna läsa Annas blogg i Enköpings-Posten.

 +  + ???

Sen till hjärnsläppet. I början av oktober gick Fästmön och jag en kyrkogårdsvandring bland några författares gravar. Efteråt hade jag sån tur att jag fyndade en av böckerna vi pratat om, Vägmärken av Dag Hammarskjöld. Och så köpte jag en till bok, Bob Dylan Memoarer del ett eftersom jag trodde att jag hade del två hemma i bokhyllan. Det var fel. Jag är numera ägare till två ex av Bobbans memoarer del ett.

Så… är du intresserad av att köpa Bob Dylan Memoarer del ett blir den din för mitt inköpspris, det vill säga 40 kronor för pocketutgåvan. Skriv några rader i en kommentar om du vill köpa boken eller mejla mig på tofflan(snabel-a)home.se

Bob Dylan Memoarer del ett har jag nu i två exemplar. Du får köpa pocketutgåvan på bilden för 40 pix!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tro dina ögon

Ett inlägg om en bok.

---

 

Många tycker att deckare hör sommarens nattduksbord till. Jag läser gärna och helst deckare – inte för blodets och mordens skull utan för gåtornas. Linwood Barclay skriver inte precis deckare, men thrillers, gärna med en psykologisk tvist. Tro dina ögon, som var ytterligare en bok jag köpte för mammas födelsedagspeng, är typisk för hans produktion.

I centrum för berättelsen finns bröderna Thomas och Ray. När fadern dör kommer Ray hem. Thomas är inte riktigt som andra. Han är alltid på sitt rum och sitter och kollar kartor via en webbplats på nätet. En riktig nörd, alltså. Thomas avslöjar en dag att han jobbar för CIA, på uppdrag av Bill Clinton, vilket Ray förstås har svårt att tro på. Men när Thomas råkar se ett mord och Ray undersöker det hela… Ja, då vet Ray inte riktigt vad han ska tro. Dessutom ruvar Thomas på en hemlighet från barndomen. En hemsk hemlighet…

Det här är en riktigt spännande historia. Och även om boken inte är Nobelprisklass innehåller den det där lilla extra jämfört med en vanlig thriller. Bara beskrivningen av nörden Thomas är väldigt skicklig gjord. Ett litet HBTQ-tema finns där också.

Toffelomdömet blir det högsta. Vill du läsa en bladvändare ska du välja den här boken!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med ögon känsliga för grönt – Barbro Hörberg

Ett inlägg om ett TV-program.

---

 

Barbro Hörberg. Fotot är lånat från SvT:s webbplats.

Mamma fick mig nyfiken på ett TV-program. Det var en dokumentär om Barbro Hörberg, Med ögon känsliga för grönt – Barbro Hörberg. Jag vet inte varför jag blev nyfiken. Kanske för att hennes öde mer än hennes sånger har fängslat mig..?

När jag läser i efterhand om filmen står det att Barbro Hörberg var vispoet. Och visst har jag hört hennes visor. Men jag var liksom… för ung för att uppskatta dem när hon var som mest ”inne”.

Mitt starkaste minne är att Barbro Hörberg adopterade en dotter från Korea. Och så fick hon, Barbro Hörberg, nån sorts cancer och dog inte långt efteråt. Jag tyckte så synd om den stackars lilla flickan!

I filmen får jag höra flera av hennes visor. Berättare är hennes bröder, dottern, väninnor och kollegor från musikbranschen. Jag känner att min bild av Barbro Hörberg har blivit… fylligare. Icke desto mindre tycker jag att det var tragiskt att hon gick bort i bröstcancer, endast 43 år ung, och efterlämnade en dotter…

Toffelbetyget blir högt.  Det här är ett fint och ömsint tecknat porträtt av en spännande och annorlunda person som kunde ha blivit mycket större om hon hade fått leva.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The Cottage

Ett inlägg om en film.

I kväll var tanken att vi skulle fortsätta beta av de filmer som jag har inspelade på DVD-hårddisken. Lite förväntansfulla körde vi igång The Cottage (2008), som gick för ett tag sen på TV4. Det var dumt av Fästmön och mig.

Dumt att se denna!

Filmen handlar om två bröder som kidnappar en tjej. Tanken är att de ska få pengar av tjejens styvpappa, som är en mäktig gangster. Med på det hela är tjejens styvbrorsa, gangsterns son. Men en av bröderna är en riktig fjolla och nästan det första som händer är att offret krossar hans näsa.

Faktum är att vi gav den här filmen ungefär en halvtimme. Sen stängde vi av. Fy vilken skit, en skräckkomedi…

Nää, inte ett dugg värd att se. Det blir inte en enda Toffla i betyg. Det blir en svart bak i stället!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sandbarnet

Ett inlägg om en underlig bok.

Ganska nyligen hittade jag på antikvariat en bok som jag länge hade sökt. Jag gav 60 kronor för ett inbundet exemplar Tahar Ben Jellouns bok Sandbarnet. Och nu har jag läst den. Blev jag rikare eller blev jag fattigare?

En underlig liten bok med många bottnar.

Grundtemat är ganska enkelt. Det föds bara döttrar i en marockansk familj. Fadern blir hånad av sina bröder och bestämmer att det åttonde barnet ska vara en pojke – oavsett. Naturligtvis föds en flicka. Hon uppfostras emellertid som Ahmed. När fadern dör tar Ahmed hans plats. Ahmed väljer ett liv som man och gifter sig till och med – med sin kusin. Men lycklig är Ahmed inte. Ahmed drar sig undan alltmer och man kan nästan säga att Ahmed blir en berättelse i sig.

Den här boken har många bottnar. Man skulle kunna se den som ett inlägg i hijabdebatten, i debatten om islam. Man skulle också kunna se den som ett lika viktigt inlägg i hen-debatten… Jag är inte riktigt säker på att jag förstår den. I vart fall är den inget inlägg i hen-debatten, eftersom boken kom ut redan 1985. Men som läsare kan jag förstås välja hur jag vill tolka den. För mig blir den ett argument till att man inte ska leka med barns sexuella identitet och könstillhörighet. Alla människor, även barn, har rätt att själv bestämma om jaget är en hon, han eller en hen. Så det så!

En riktigt knepig bok som är svår att betygsätta. Därför tar jag en gyllene medelväg och ger den medelbetyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kömpisar!

Ett inlägg till vänskapens lov.

Det är gött att ha kömpisar. Såna som messar och bjuder över en på fika en trist dag som denna. Såna som springer ut och köper fikabröd under tiden jag också köper med mig fikabröd. (Gissa varför jag är tjock…)

Hon hänger i taket på Morgonen.

Jag har varit en tur ut till Morgonen och träffat pojkarna O och Fritzlan samt bröderna katt. Och vips så gick min dag! TACK!!!

Hämtade sen min älskling när hon hade jobbat klart. Hon hade fått en påse med nyttigheter av sin snälla mamma, så för att uppväga detta bjöd jag på slaskmiddag hos Jack.

En riktig kompis!

En bra dag idag! Jag har hunnit prata lite med mamma, jag har laddat ner en viktig blankett, jag har träffat Gött Fölk och jag har sökt tre jobb. Nu blir det go-fika eftersom fikabrödet följde med tillbaka hem!

Hur har din dag varit??? Skriv gärna en rad och berätta!

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Lill-Babs dag

Alla, åtminstone över en viss ålder, känner väl till Lill-Babs? Barbro Svensson. I alla fall Fästmön och jag. Men känner du och jag henne? Nej. Inte gör vi det efter hennes dag på Slottet heller. Däremot har jag fått en annan bild av henne. Eller som Claes Malmberg uttryckte det:

Hon är sinnebilden för girl power.

Lill-Babs kom som väldigt ung ner från Järvsö till Stockholm för att ägna sig åt sången. Simon Brehm tog henne under sina vingar och bevakade henne strängare än Barbros egen pappa. Men hon lyckades i alla fall bli med barn redan som 15-åring. Graviditeten höll på att sluta i självmord, när ett par kickar från det ofödda barnet satte stopp för såna tankar.

Under åren har skvallertidningarna varit fulla av artiklar och reportage om Lill-Babs och hennes män. Kanske inte alltid så roligt när Barbro faktiskt var den som försörjde inte bara sig själv och sina barn utan också sin mamma och sina bröder. En hårt arbetande artist, alltså. Naturligtvis fick hon frågan om hur det var när ett stort gäng ex-män dök upp under Här är ditt liv. Inte så särskilt roligt, ganska osmakligt, egentligen.

Lill-Babs försörjde sig själv, sina barn, sin mamma och sina bröder.

Åter igen har det varit ett lysande avsnitt av Stjärnorna på Slottet. Lill-Babs bjöd verkligen på sig själv. Bara det att hon valde aktiviteter som hon själv inte hade testat (hill rolling och silversmide) var kul och visar på vilket spännande människa hon är – en människa som inte väljer nåt redan prövat.

Högsta betyg – det kan inte bli annat!

Lördagen den 12 januari är det Philip Zandéns dag. Här kan du läsa mitt inlägg om Claes Malmbergs dag!

Livet är kort.

Read Full Post »

I rymden finns inga känslor

Ibland önskar jag att jag hade en touch av Aspergers, just den där touchen av känslofrihet. Men nej, alla människor med Asperger har inte den delen. Asperger är en mycket mer komplex diagnos än så. Ja, den är till och med så komplex att den är på väg att upplösas till fler och mindre diagnoser. Därför var det med stor nyfikenhet jag tvingade Fästmön att sitta ner och glo på I rymden finns inga känslor på SvT 1 när hon nu äntligen har kommit hit.

En film om en kille med Asperger.

Bröderna Sam och Simon delar lägenhet. Simon har Asperger och behöver ha fasta rutiner för att tillvaron och livet ska funka. När Sams flickvän gör slut blir tillvaron kaotisk. Sam mår naturligtvis inte bra och Simon har svårt att hantera förändringen. Hans mål blir att hitta en ny tjej till brorsan. Fast det blir ju lite svårt för det här med känslor är inte riktigt Simons grej…

Jag kan förstå att den här filmen har fått kritik och kallats överdriven. För om man inte skulle överdriva, vore det ju svårt att se egenheterna hos Simon, som ju ser rätt normal ut. Det är ungefär som när homosexuella ska skildras på film, det måste, på sätt och vis överdrivas för att det tydligt ska framgå vad det är för typ.

Den här filmen är bra. Den ger glimtar av olika aspergersymtom, men visar också på konsekvenser som dessa får för personen själv och omgivningen.

Det blir inte högsta betyg, men högt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Två soldater

Två soldater är en kombination av en riktig tegelsten och en äkta bladvändare. Anders Roslund och Börge Hellström har skrivit en riktigt, riktigt bra bok tillsammans, den sjätte i serien om polisen Ewert Grens.

Tegelsten och bladvändare. 

Boken handlar om två ”soldater” och bröder i kriminalitet. Två unga män som följts åt sen barndomen in på brottets bana. Nu är det dags för en av dem att bli fritagen från fängelset och den andra väntas ställa upp. Och det ska inte bara bli en fritagning, det ska förstöras, till och med mördas.

Det här är en otroligt bra bok. Den känns trovärdig och realistisk. Författarna skriver alltid om aktuella ämnen inom brottsligheten. Den här gången handlar det om droger och gängkriminalitet. Det finns mycket att säga om boken, men jag vill inte avslöja alltför mycket av varken innehåll eller varför jag tycker den är bra. Jag tycker att du ska läsa den, helt enkelt. Den är värd högsta Toffel-betyg!

Livet är kort.

 

Read Full Post »