Skrattogram

Morgonens tankar har fastnat på… skrattogram. Hur många är det som är pigga och glada före klockan sex på morgonen? Njae, det är inte många av oss. Själv är jag ju förstås som en lärka så dags, men får lägga band på mig så att omgivningen inte rasar. Idag var det emellertid svårt. Fästmön upptäckte igår att hon hade glömt sin blodsockermätare hemma. En blodsockermätare är en ganska användbar liten sak för en diabetiker. Gissningsleken fugerar sisådär, men klockan drog mot halv elva på kvällen när upptäckten gjordes så att åka till Himlen och hämta apparaten var inte att tänka på. När man har lågt blodsocker – och det gäller ju de flesta – kan man bli lite… tja, motsatsen till muntergök. Anna hade ju ingen möjlighet att kolla sina värden i morse. I stället upptäckte hon att hon hade tagit fel medicin igår kväll. Detta ledde INTE till några skrattkramper. Det var då jag fick syn på annonsen om skrattogram i lokalblaskan…

Tänk om en sån här plingade  på hemma för att leverera ett skrattogram?

Jag föreslog Anna att jag skulle ringa och beställa ett skrattogram. Det föll inte väl ut. Hon såg bara ännu argare ut. Nån tidningsdel, som jag lite försynt erbjöd henne, ville hon inte heller ha – för hon hade inte tid (!) att läsa den. (Vi samåkte idag.) Sen kom hon att tänka på dagens övningar och ett stort, svart moln drog över hennes ansikte. Till råga på allt tappade hon brallorna när hon hasade över köksgolvet för att stoppa undan bordstabletten. Jag skrattade då, för det såg ganska dråpligt ut och jag tyckte mig ana ett flyktigt leende även i Annas söta fejs. På väg till garaget kom jag på att jag hade hört att man inte använde deo på 1950-talet, en upplysning som jag delgav min kära bara så där. Då kunde hon inte hålla sig utan skrattade. Lite, i alla fall. Sen kom jag på att jag mådde illa och då skrattade hon helt klart och tydligt.

Jag mådde illa.

Så vem behöver ett skrattogram när man har en rolighetsminister i familjen? Inte Anna eller jag kanske – ja för Anna kan vara fruktansvärt rolig, jag berättar inte hälften av det som sker mellan oss här på bloggen! Du kan inte ana… Men… om du beställer ett skrattogram via Clowner utan gränser kan du faktiskt göra två flugor på smällen: dels kanske nån får sig ett gott skratt, dels gör du lite gott. För Clowner utan gränser skickar clowner till barn som har drabbats av krig, sjukdom eller annat skit.

Och nej, det här inlägget fick jag inte betalt för att skriva, det kom ner på pränt av egen vilja.

Read Full Post »

Mittwoch

Visst sa jag nån gång att jag har börjat sjunga i bilen igen till och från jobbet? Tro nu för all del inte att jag är som en lärka om morgnarna. Visserligen vaknar jag tidigt och de flesta morgnar utan att klockradion dansar igång. Huset har ju en levande väckarklocka som brukar ge hals vid sextiden, vilket egentligen är en halvtimma innan jag ska upp. Men jag ligger väl på nån sorts stand by och sover lätt för jag brukar kliva upp mellan fem och tio över sex. Sen är jag som en zombie. Om jag ska göra nåt som kräver nånting utöver det vanliga robotbeteendet på morgonen måste jag skriva tydliga lappar. Det blir något bättre när jag har tvättat mig och fått i mig lite kaffe. Ändå brukar jag för det mesta lyckas låsa in Fästmön – eller mamma, när hon är på besök – genom att låsa båda låsen och peta ner piggen. Det innebär att låset måste låsas upp med två nycklar – inifrån. Eller utifrån, dårå. Men den som är inlåst är ju där inne. Min mamma lider av klaustrofobi (hon lider av ”allt”! Hon har för övrigt också bråck. Jag mindes inte om mitt bråck sitter på matstrupen eller magmunnen – mamma har bråck på båda ställena.). I mellandagarna uppstod en paniksituation när jag lyckades låsa in henne i bilen tillsammans med EL, kära sysslingens hustru, under tiden jag skulle in till blomsterhandeln för att köpa blomma till kära sysslingens mors grav… Jag blev helt enkelt utkallad till bilen och fick låsa upp.

Solen tittar fram mellan stammarna. Jag tog bilden i morse genom bilrutan när jag stod och väntade på grönt ljus.

När jag kommer fram till jobbet är det inte alltid med hoppsasteg jag hasar mig in. Men nånting märkligt händer! Så snart jag kommer innanför luftslussen blir jag glad. Min fula nuna spricker upp i ett äkta leende. De första jag möter är städarna och vi hälsar alltid på varandra. De ler också alltid. Man tror att man har kommit till paradiset…

Denna onsdag, Mittwoch, mitt i veckan, ska jag utföra två intervjuer, en på morgonen, en på seneftermiddagen. Efter lunch får jag studiebesök av fakultetskommunikatören L och en prao. Mellan varven blir det lite webbande och intranätande samt jobb med kommunikationsplanen. Torsdag och fredag är hittills blanka, men jag vet ju hur det brukar bli.

På torsdag fyller för övrigt Fästmöns pappa 75 år. Och det märkliga är, insåg jag just, att även min före detta svärfar fyller år denna dag! Varför kommer jag ihåg såna saker???

Igår kväll segrade pizzorna över fiskbullarna till middag, så jag gissar att det blir fiskbullar idag i stället. Inga problem med det, jag gillar fiskbullar. Men efter att min magen har velat vända ut och in på sig de senaste veckorna unnade vi oss pizzor igår. Jag började ju knapra magsårsmedicinen igen efter undersökningen i måndags och nu är mitt liv drägligt igen. Det enda jobbiga är att magsårsmedicinen tar ut funktionen av två andra tabletter jag äter, men jag hoppas doktor Jan hör av sig snart och har en lösning på det. Vidare knaprar jag på piller som ska göra mitt blod bättre och jag känner mig piggare, i alla fall lite piggare. Påpiggandet går inte riktigt lika snabbt som jag skulle önska, men man får ju, som bekant inte allt man önskar sig här i världen.

Jag är mycket bekymrad över min Storasyster och om du är en snäll människa tycker jag att du går in på hennes blogg och ger henne en kram! Hon behöver det!! Och hon är värd alla kramar i hela världen såsom hon kämpar!

Read Full Post »

Nej, idag är jag lite arg och så!.. Men ändå…

Eller arg… Jag är väl snarare inte på nåt vidare humör… Det var INTE roligt att packa ihop ballen*, det var INTE roligt att få ytterligare ett nej på ett sökt jobb (namnet på den som fick det låter som en person som är högst 25 bast…) och det är INTE kul att Anna ska jobba HELA HELGEN.

Jag surade redan på Pride 2009. Anna tog bilden.

                                                                                                                                                         Anna sitter och går igenom gamla mejl och det är visst inte heller alltid nån glad läsning, hör jag från vardagsrummet. Jag borde också rensa lite i min mejlbox, men det känns alldeles för jobbigt just nu. Jag vill ägna mig åt roliga saker i stället.

I morse blev det lite roligt för då skar jag upp ett nytt bröd som var relativt färskt – i vart fall inte torrt. Det förra brödets påse visade sig nämligen vara perforerad med små, små hål vilket gjorde brödet torrt. Detta observerade förstås Anna – men inte förrän det bara vara en liten bit kvar. Och då spelade det ju liksom ingen roll…

Men ännu lite roligare är det att twittra, nåt som jag började med i onsdags kväll. Fick nåt ryck och reggade mig och snart var jag i full gång. Du kan antingen följa mig på Twitter om du är registrerad – eller också kan du läsa mitt twitter i högermarginalen här. Observera att ibland kommer det en länk till en bild också – när jag är ute i verkligeheten.

 Twitter är ju engelska för det ljud fåglar ger ifrån sig. Jag känner mig verkligen som en fågel som kvittrar och låter – inte alltid nån glad och snäll fågel, rätt ofta sur och elak. Älska mig ändå – eller stick!

Jag är nog mera en gam än en lärka, typ…

                                                                                                                                                     Morgondagens planeringsdag är en annan rolig sak att göra. Loppisen på Vaksala torg är nåt jag alltför sällan besöker – av nån anledning. Jag är ju inte en sån som måste handla saker, men att titta är gratis och gratis är ju gott.

Nu ska jag gå och kolla om Sötnosen känner sig sugen på en kalkonbrännare med bröd innan hon skjutsas till jobbet. Matlådan är annars iordninggjord med ost- och spenatfyllda färska pastakuddar, riven parmesan och körsbärstomater.

                                                                                                                                                      *ballen = balkongen

Read Full Post »

Slö dag men rätt glad – och nu lite kulturplanering!

En ganska slö och skön dag har snart passerat. Vädret har varit skit – det har ösregnat mest hela dan och under flera timmar åskade det. Datorerna åkte av och på. Det var rätt irriterande eftersom vi försökte boka hotell. Men så löste det sig och min duktiga Fästmö träffade rätt ute i cyberspace! Nu väntar fyra härliga dagar (tre övernattningar) med tre FANTASTISKA hotellfrukostar – bara det! – och lite annat.

Just nu söker vi av nätet på kulturella äventyr. Anna kollar Fotografiska museet och jag ska kolla Hallwylska palatset.

Stora salongen i Hallwylska palatset. Museet tar emot ungefär 100 000 besökare varje år. Bilden är lånad från museets hemsida.

                                                                                                                                               Wilhelmina von Hallwyl var en av Sveriges stora samlare av konst och konsthantverk vid sekelskiftet 1900. Hon reste mycket i Europa, men också i Afrika och i Asien. Hon hade en idé om att skapa ett museum med sina samlingar och 1920 skänkte hon och hennes man sin paradvåning och alla samlingar till svenska staten. Maken hennes samlade just ingenting, utan ägnade sig åt affärsverksamhet vid Ljusne Woxna Aktiebolag, som grundats av Wilhelminas pappa (han grundade själva aktiebolaget, bruket och sågverket fanns sedan  tidigare).                                                                                                                                                 

Jag har varit på Hallvylska palatset en gång tidigare och det var sannerligen en upplevelse! Jisses, denna människa samlade på ALLT! Och dessutom katalogiserade hon alla sina föremål…

Anna skriker just nu från vardagsrummet att Globen Sky view har visningar varje dag, men att man kanske ska förboka. Fast då gäller det ju att vädret är bra så man ser nåt…

Pirrigt att åka utanpå den här ”bollen” och glo… Bilden är lånad från Globens hemsida.

                                                                                                                                                          Vi planerar också att besöka Koh Phangan på söder. Där har jag varit en gång tidigare och det är verkligen en upplevelse! Dessutom är söderpersonalen betydligt trevligare än personalen vid samma restaurang i Uppsala…

Det är så häftigt inne på thailändska restaurangen Koh Phangan!!! Bilden är lånad från restaurangens hemsida.

                                                                                                                                                            En annan restaurang vi planerar att besöka ligger i Gamla stan, italienska Michelangelo. Restaurangen drivs av två sicilianska bröder samt den enes söner. Där serveras bara så supergoda pastarätter och personalen är ofta riktigt underhållande. (Till viss del ”publikfriande”, men ibland är det lite häftigt att få känna sig som nån som ska roas.)

Gissar att vi också nån dag tar en fika på Hurtigs på Drottninggatan. Där har ju undertecknad som bekant 20 procents rabatt. I wonder why… 😆

Å! Nu ropar Anna att det är det gigantiska bokbordet på söndag. Passar ju perfekt eftersom det också dukas upp på Drottninggatan. Härligt!

Vad mer det blir, återstår att se. Hoppas nu bara att benet håller så att inte lårkan blir ondare igen!!!

Read Full Post »

Besvikelser

Besvikelser är nåt man aldrig slipper i sitt liv. Det spelar nog ingen roll hur gammal man är eller hur luttrad man är. Besvikelserna kommer, drabbar en och så suckar man och tycker att man själv är rätt blåst som lät sig bli besviken.

Igår kväll åkte vi hem till Nyby. Välkomstkommittén jublade i form av nån som kedjerökte hela kvällen och som var vänlig nog att dela med sig av sina avgaser genom mitt öppna balledörr*. Ja jag vet, jag har också rökt. Och det hände att jag stod utanför och rökte också. Men för det mesta rökte jag inne i min lägenhet eller på min balle**. Och rök STIGER, som bekant. Men om detta är ett sätt att barnsligt retas eller jävlas, så håll på då. Besviken blir jag inte för att man vill jävlas eller för att man är så blåst så man inte fattar att man irriterar andra, utan för att man håller på med såna dumheter som att röka, särskilt när det förekommit dödsfall i närmiljön på grund av just rökning.

Avgaser = nej tack! Behåll dem själv genom att inte utsätta din omgivning för dem.

                                                                                                                                                        Kvällen rundades av med en Wallander-film som var rätt OK. Den var läskig, men ändå underhållande. Eller avtrubbande eller bortmotande av ledsna tankar och besvikelser, kanske. Personligen var jag mycket besviken på en person som jag trodde var vuxnare, men som uppenbarligen inte riktigt förstått att om man beter sig som en tjurig barnrumpa, då blir det noll och intet av saker och ting.

Och lite besviken blev jag på de arbetsgivare som sa att de skulle läsa ansökningar från mig i veckan som gick men som inte har hört av sig. Det svider lite, fast jag börjar bli luttrad i dessa sammanhang. Ett nej-besked hade emellertid svidit mindre.

Och ännu lite mer besviken blir jag för att lårkinflammationen håller i sig och nu har krupit neråt igen. Just nu i knävecket. Går den ner i vaden är det risk för propp och då MÅSTE jag till sjukhus. BAJS!

Men MEST besviken blev jag nog när jag slet upp ett paket tvål som jag inhandlat i veckan för att ha i badrummet. Jag måste sluta köpa lyxtvålar och hade helt sonika köpt ett paket Palmolive-tvål på Tokerian. En tvål jag mindes från min barndom, en tvål som gav mig goda doftminnen och som var GRÖN. Då. Nu är tvåljäveln… TURKOS! OCH TURKOS ÄR JU INGEN FÄRG!!! Och jag köpte flerpack…

Flera paket TURKOS tvål… 😦 Inte konstigt att jag är besviken.

                                                                                                                                                           Nej, nu ska Fästmön och jag leta efter nåt kul att göra på semestern, typ nån resa eller så. Låt pengarna rulla, snart är det dags att dö. Typ…

                                                                                                                                                   *balledörr = balkongdörr
**balle = balkong

Read Full Post »